söndag 31 juli 2011

Bilder från min trädgård vecka 30

Mina gula dagliljor invid husknuten

Orange dagliljor vid stengärdsgården


Bakdelen av en hund väcker en del uppmärksamhet från förbipasserande.

lördag 30 juli 2011

Chinua Achebe - Allt går sönder

Chinua Achebe
Jag har tidigare i år läst två böcker av den nigerianska författarinnan Chimamanda Ngozi Adichie; Det där som nästan kväver dig och Lila Hibiskus och i samband med det fick jag upp ögonen för en annan nigeriansk författare, nämligen Chinua Achebe.

Den mest kända av hans böcker verkar vara Allt går sönder, som tillika är hans debutroman. Boken skrevs 1958 och har blivit en klassiker. Det är den afrikanska bok som är flitigast översatt till andra språk och läses som stapeldiet i afrikanska skolor.

Huvudpersonen i boken är Okonkwo, en f d krigare och högt ansedd man i sin by. Han har tre hustrur och flera barn. Efter en olyckshändelse tvingas Okonkwo tillsammans med sin familj i landsflykt i sju år och när han kommer tillbaka börjar samhället omkring honom att förändras. Hittills har livet i Nigeria gått sin gilla gång och stammen har levt som förfaderna levde, med samma gudar, sedvänjor och lagar som styr kollektivet och den enskilde. När den vite mannen kommer kommer också förändringarnas vindar. De vita är missionärer som vill omvända igbofolket och även kommissionärer, utsända av brittiska regeringen för att lägga Nigeria under sig och göra landet civiliserat.

Vissa positiva effekter har de vita med sig. En handelsbod kommer till byn och för första gången får man bra betalt för sin gröda. Viss sjukvård och medicin finns tillgänglig och en möjlighet till skola och utbildning ges. Dessvärre uppstår slitningar mellan de två kulturerna. Gamla tiders traditioner blir urvattnad, maken i stammen förskjuts till kolonisatörerna och hela världen ändras. I Okonkwas liv blir förändringen hans fall. Han går under.

Jag blev mycket förtjust i Allt går sönder. Språket är genialt och enkelt. Alla händelser beskrivs rakt upp och ner utan känslor, de får läsaren själv lägga dit. Dessutom har jag lärt mig oerhört mycket om hur livet kunde te sig i en afrikansk stam någon gång i början av förra seklet.

fredag 29 juli 2011

Regnväder = shopping

Vad gör man när regnet vräker ner och man klättrar på väggarna och inte ens att läsa är tilltalande. Jo, tillsammans med grannen och väninnan far man och shoppar. Halva priset på reapriset är alltför bra för att gå förbi, en top blev det.

Dessutom Röda Korsets Kupan där böcker är så billiga att det är oförskämt. För de här fyra betalade jag endast 10 kronor!

Isabel Allende - Andarnas hus
Louise Boije af Gennäs - Rent hus
Max Lundgren - Hunden som äntligen visslade
Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken.

Fiber

Igår kunde vi äntligen koppla in fibern. Projekteringen startade för tre år sedan, grävningen i oktober och sedan har det varit än det ena och än det andra som försenat projektet. Sju sorger och åtta bedrövelser är en underdrift där än den ena klantigheten än det andra från de ansvariga, fel kablar, felkopplingar etc etc. Men nu är den här! Bredband, TV och telefon ska numera gå genom fibern.

torsdag 28 juli 2011

Rockfest

Traditonsenligt sedan många år ordnar min grannby en rockfest en gång varje sommar. Hit kommer artister vars storhetstid ligger en bit bakåt i tiden. Förr om åren har vi njutit av sådana storheter som Rock-Olga, Leif "Burken" Björklund och Svenne & Lotta. I år stod Janne Lucas Persson för underhållningen. Både han och det duktiga förbandet spelade och underhöll oss med musik från de senaste 60 åren. Toppenkul. Hela stranden gungade till sent. Ën härlig kväll.

onsdag 27 juli 2011

Huset vid moskén - Kader Abdolah

När regnet det bara öser ner i ett par dagar är det inte dumt att ta till Radioföljetongen på webben. Nu i sommar ger de som bonus Huset vid moskén av Kader Abdolah. Detta är en pseudonym för Hossein Sadjadi Ghaemmaghami Farahani. Föddes 1954 i Arak i Iran, men bor i nu i Nederländerna. Författaren tillhörde under shahen den underjordiska vänsteroppositionen och senare också under ayatollorna med Khomeini i spetsen. Han flydde till väst via Turkiet 1988.
Boken är skriven på ett enkelt språk som är lätt att ta till sig och förstå och det är en fördel när det är så pass många karaktärer med främmande namn som rör sig in och ut ur berättelsen. Huset i Huset vid moskén är egentligen huvudpersonen i berättelsen och dess invånare. Här finns ett veritabelt storhushåll med tre manliga kusiner och deras familjer och tjänstefolk i centrum.
Irans moderna historia spinns runt de tre familjerna under ca 30 av Irans mest omvälvande historia, med start 1969 med den första människan på månen. Då regerade Shahen av Iran. Han var mycket västvänlig och ville modernisera sitt land. Många opponerade sig mot moderniseringen, beroendet av USA och att islam fick en mer underordnad roll i samhället. Opinionen växte och 1979 fick shahen lämna Iran och ersattes omgående av ayatollah Khomeini och den islamska republiken. Våld och repressalier följde och familjerna i moskén drabbas precis som de flesta andra familjer i landet.
Läsaren får en utökad och mer nyanserad bild av islam och revolutionen i Iran som jag mycket väl kommer ihåg från nyhetssändningarna då för 30 år sedan. Fanatism och vad som driver människor till det är intressant att läsa.

Däremot är det ett smart och välbeprövat författarknep att låta spegla ett historiskt skeende genom en familj och vad deras medlemmar går igenom. Jag tycker mycket om boken och det som sänker betyget är tyvärr att är personporträtten är ganska platta i den här boken.

tisdag 26 juli 2011

Besök på Gunillabergs säteri

Förra veckan gjorde vi en utflykt till Gunillabergs säteri utanför Jönköping. Det ägs och drivs numera av den danske blomsterkungen och konstnären Tage Anderson. Han gjorde tidigare succé det var han som basade över Norrvikens trädgårdar i Båstad. Det här var något helt annat. Ett vackert gammalt säteri från 1600-talet ligger inbäddat i den småländska grönskan och på denna osannolika plats flockades bilarna för att se och uppleva. Det var minst lika många danskar där som svenskar.

Här finns inga välordnade rabatter eller krattade gångar. Besökaren möts av vietnamesiska hängbuksvin, kossor och getter i olika hagar. De tufsiga gräsmattorna hålls i något så när skick av bundna baggar som visade sig vara ganska kärvänliga. Skönhet i förfall skulle jag vilja sammanfatta det hela med, en slags törnrosasömn där tingen och växterna sakta väcks till liv. Upplevelsen var knappast värt vår tripp på 35 mil, de 100 kronorna i inträde eller den mycket dyra och knappa lunchen som serverades. Ändå ångrar jag inte att vi åkte dit.




måndag 25 juli 2011

Elfriede Jelinek - Pianolärarinnan

Jag kommer ihåg att när Elfriede Jelinek fick Nobelpriset i litteratur 2004 så var hon en kritiserad och ifrågasatt pristagare. Nu kan jag inte erinra mig vari kritiken bestod. I min jakt på nobelpristagare passar det hursomhelst passar det extra bra att läsa henne just i år när tyskspråkig litteratur är i fokus.

I Pianolärarinnan är Erika Kohut huvudpersonen. Hon bor fortfarande vid 35 års ålder fortfarande hemma tillsammans med sin dominerande moder som försöker kontrollera alla aspekter av Erikas liv. Modern håller efter Erika när hon tenderar shoppa för mycket, pushar på hennes musikaliska karriär och bestämmer vem och när dottern kan umgås med. De båda kvinnorna delar t o m den äktenskapliga sängen.

En tredje person dyker upp i denna kvinnliga sfär, en pianoelev, Walter Klemmer. Han är förälskad i Erika och drömmer om att befria den snart medelålders kvinnan och att ge henne kärlek. Modern kan nosa sig till faran men inte hindra att de träffas. Erika vill däremot inte ha ett normalt förhållande. I hemlighet lever hon ut sina hemliga lustar och laster. Hon går på peep-shower och smyger i Wiens parker och tittar på par som har sex i buskarna. Erika drömmer om en man som kan dominera henne, slå henne och binda henne och när hon delger unge Klemmer dessa drömmar startar även spiralen mot Erikas egen undergång.

Jag fann boken oerhört seg i starten men kunde inte släppa den när jag väl var över tröskeln. Elfriede Jelinek är oerhört språkskicklig, men ibland blir ordvändningarna lite för tillkrånglade. Pianolärarinnan spelar på två olika pianon, ett vanligt musikaliskt samt ett piano som är dolt och mörkt där sexuella drifter och lusta tar över. Personer och händelseförlopp är kallt och rationellt beskrivit med en berättarröst som har samma stil vare sig det rör sig om modern som ilsket väntar på en försenad dotter och slitter sönder dennes kläder, en konsert eller när Erika avsiktligt skadar en ung rival med glasskärvor.

Jag finner boken lockande och frånstötande på samma gång. Varför ska inte en kvinna kunna släppa fram sin sexualitet och dess drifter? Det ska väl inte vara förbehållet männen? Jag kan inte bedöma hon Elfriede Jelinek var värd sitt nobelpris baserat på bara den här boken men jag är tveksam till om jag kommer att läsa fler av hennes verk.

söndag 24 juli 2011

Bilder från min trädgård vecka 29

Den här veckan är det stockroser som gäller. I alla möjliga färger förgyller de vår tillvaro.





lördag 23 juli 2011

Bodil Malmsten - Det är fortfarande ingen ordning på mina papper

Titeln stämmer väldigt bra överens med innehållet. Inte har hon några ordning på sina papper inte, Bodil Malmsten. Här blandas det mesta. Kåserier av längre eller kortare duration, tankar, filosofi, återblickar och poesi.

Rörigt? Javisst. Charmigt? Javisst. Efter att ganska nyligen ha läst boken om Finistere hade jag vissa förväntningar. Denna bok liknande inte alls den utan var något helt annat. Den flyter ut, formas om och rinner tillbaka. Svårt att förklara men stort och smått blandas och jag måste erkänna att jag tappar koncentrationen i lyssnandet emellanåt. Jag tror jag får vila från vidare Bodil Malmsten ett tag.

fredag 22 juli 2011

Verner von Heidenstams Övralid

När vi nyligen var i Östergötland kom vi till Verner von Heidenstams hem Övralid, dessvärre alltför tidigt för att gå med på en visning. Det gick dock alldeles utmärkt att på egen hand spatsera omkring på ägorna och se terassen där diktaren älskade att sitta på kvällarna och se solen gå ner över Vättern. Platsen är väl vald och utsikten härifrån vidunderlig minst sagt.

Några hundra meter från sitt hus, ligger Verner von Heidenstam begravd. En rörande inskription lyder:

"Sätt dig vid min grav en stund.
Där är så tyst och ensamt.
Tala till mig vänligt stilla
som till en som ej kan svara.
Mig förunnades det ofattbara
att som människa
få leva några år på jorden.
Gläd dig du, som än ser solen."

torsdag 21 juli 2011

Frillor, fruar och herrar - en okänd kvinnohistoria - Pia Gadd

Ibland är det skönt att bryta av det skönlitterära läsandet och ta tag i en rejäl faktabok. Eftersom historia är mitt specialämne och i synnerhet kvinnornas situation genom århundrandena blev jag glad när jag hittade Frillor, fruar och herrar - En okänd kvinnohistoria av journalisten och författaren Pia Gadd.

Frillorna hade sin glansperiod i Sverige på 1500- och 1600-talen. Dessa kvinnor var en slags förtidshustrur åt prinsar och andra högättade män. De var oftast kvinnor ur de lägre stånden som normalt en prins aldrig skulle gifta sig med, men som älskarinna dög de alldeles utmärkt tills den dag prinsen skulle gifta sig med riktig prinsessa.

Samtliga av Gustav Vasas fyra söner hade frillor, ibland flera stycken parallellt, och alla fick de barn med sina frillor. Barnen erkändes och uppfostrades, fick gårdar och andra förläningar och fina titlar. Inte sällan blev någon av deras fastrar, Gustav Vasas döttrar, lite ansvarig för frillobarnens uppfostran. Frillorna avtackades för sin tjänst vanligen efter några år. Även de fick gårdar och giftes bort med någon lämplig man och försvann i periferin. Ett lysande undantag är Karin Månsdotter som Erik XIV valde att gifta sig med och kröna till Sveriges drottning. Detta var något så oerhört att det var en bidragande orsak till att brodern Johan III avsatte Erik XIV.

Boken är välskriven och det är inte alltid man kommer "vanliga" kvinnor och deras livssituation så nära in på livet som läsaren gör här. Frillorna förekom inte bara i Sverige utan de har funnits i stora delar av Europa och vi får också lära känna några av dessas öden.

onsdag 20 juli 2011

Födelsedagspresent

Jag fick en fin födelsedagspresent av min bok- och litteraturintressade svärmor. Det är Den svenska litteraturen i sex band, utgiven av Bonnierfakta som börjar med runstenarna och går fram till mitten av 1980. Uppslagsverket är fantastiskt fint upplagt med mycket illustrationer och fördjupningar inom olika författare och specialområden.

Jag har saknat en bra litteraturorientering men är numera välförsedd, i alla fall inom den svenska sfären.

tisdag 19 juli 2011

Ismaïl Kadaré - Aprils frusna blommor

Det här var premiär för mig med att läsa en albansk författare. Jag hittade författare och bok hos Lyrans nobelpristagarutmaning och tyckte den lät intressant och jag blev inte besviken.

Huvudpersonen i boken är Mark Gurarbardhi och han är konstnär och ganska nyinflyttad till en landsortsstad i de albanska bergen. Det är några år sedan dikaturen föll i Albanien men mycket av det gamla lever kvar sida vid sida med de moderna västerländska influenserna. Ett bankrån och ett mord i den lilla staden ställer saker på sin spets. Hur ska albanerna gå vidare? Är den gamla blodshämnden som existerade innan kommunismen en väg att gå återigen?

Jag har läst flera tyska böcker på sistone där diktaturen i DDR som föll varit framstående teman bl a Hemsökelse av Jenny Erpenbeck och Honeckers kanderade äpplen av Claudia Rusch samt Herta Müllers Idag hade jag inte velat träffa mig själv. I jämförelse med Kadarés bok är de förhållandevis nyktra och realistiska berättelser. Ismaïl Kadaré svävar ut i folksagor och ibland upplever jag hans stil som märkt av feberyrsel, eller kanske det bara är surrealism. Gemensamt för de här böckerna är dock att de alla på olika sätt tacklar frågan om Vad gör en diktatur med människorna?

måndag 18 juli 2011

Födelsedag

Idag firar jag min födelsedag. Maken och jag gör en dagsutflykt till Gunillabergs säteri som den kände, danske blomsterkonstnären Tage Andersen köpte för ett par år sedan och redan förvandlat till ett paradis med växter och  konst. Det ska bli spännande att komma dit, strax utanför Bottnaryd och Jönköping. Jag hoppas vi får en fin dag även om regnmolnen nalkas.

söndag 17 juli 2011

Bilder från min trädgård vecka 28

Mycket regn i veckan, 25 mm på ett dygn.


De ståtliga Hässleklockarna blommar länge.



Rödbetor, mangold, rödlök och purjolök växer och frodas.


fredag 15 juli 2011

Antagen!

Yes! Hittade beskedet på mejlen idag att jag kommit in på kursen jag sökt. Det ska bli så spännande att se hur detta blir. Jag hoppas det ska gå att ordna med jobbet också, i de fall kursen kanske krockar med arbetet.

1. LNU-54630 - Att skriva kritik och kulturjournalistik I (Distans, Deltid) 15.0hp,
   Fristående kurs, Linnéuniversitetet, Poängbidrag 15.0, Antagen

Min mormors historia

Jag har ibland haft svårt för antologier men nu är det nog dags att göra en omvärdering och prova flera. I Min mormors historia har tolv kvinnliga författare skrivit om sina mormödrar. Birgitta Stenberg, Märta Tikkanen, Bodil Malmsten, Zinat Pirzadeh och Maria Sveland är några av de som bidragit med berättelser. Boken är enkelt upplagd med ett foto på mormor och ett på författaren i fråga, den äldsta författaren först, den yngsta sist. På så vis spänner också berättelserna från 1800-talet och fram till våra egna dagar.

Det är en hel del som har hänt på fronten kvinnosakshistoria under dessa kanske 140 år men ändå så känns det som att det är kvinnor som fortfarande bär det tyngsta i hemmet och att hålla samman familjen. De tidigaste mormödrarna levde i en tid då man inte pratade så mycket om känslor och det är svårt för författarinnorna att greppa deras liv.

Den röd tråd som löper genom många av texterna är kärlek till mormor, ljusa minnen från barndomen, stolthet över sina mormödrar. Ofta har mormödrarna gått bort medan barnbarnen fortfarande var små och minnena viras i tidens och minnenas ljuva väv. Boken är en påminnelse om att börja släktforska medan tid är, medan den äldre generationen fortfarande finns att fråga, identifiera fotografier och beskriva miljöer och människor som inte längre finns.

Jag njöt av de olika berättelserna och vissa kommer att stanna hos mig längre än andra och visst får jag också lust att skriva om min egen mormor som jag hade lyckan att ha hos mig tills jag var 35 år. Hon, och alla andra kvinnor, är värda sitt eget kapitel.

torsdag 14 juli 2011

Bokvård

I Gamla Linköping trängs de vackra, gamla husen om utrymme och uppmärksamhet. I ett hus med inredning från 1700-talet fanns ett härligt bibliotek med skinnband. För att skydda böckerna hade man satt upp remsor av filt, klippta i ett vackert vågmönster och uppsatta under överhyllorna för att försöka hålla damm och smuts borta från de dyrbara böckerna. Jag faller pladask och tycker det så stiligt ut att jag genast börja fundera på att göra något liknande i mina egna bokhyllor. Vi får se om tid och energi räcker till.

onsdag 13 juli 2011

Jenny Erpenbeck - Hemsökelse

Detta var mitt första möte med den f d östtyska författarinnan Jenny Erpenbeck och det kommer inte att bli det sista. Jag gillar hennes sätt att skriva, hennes språk och i det här fallet hennes ämnesval. Texten är fakta och här är total avsaknad av känslor eller sentimentalitet. Huvudpersonen i den här boken är ett hus och historien tar sin början redan på istiden. Huset ligger vid en sjö i öster om Berlin.

I tolv kapitel skildras tolv olika personers förhållande till huset. Bonden som sålde marken och hans dotter, arkitekten och hans fru, en major i Röda Armen, en ung flicka och en författarinna är några av de personer som skildras. Deras förhållande till huset, hur de påverkat det och som bakgrund finns hela tiden den tyska samtidshistorien under de senaste ca 80 åren. Nazismen, judeutrotningen, ockupationen av ryssarna, kommunisttiden och återföreningen av Tyskland. Allt finns med i boken i bakgrunden. Ibland verkar det lite tillkrånglat skrivet och författaren ställer krav på läsaren.

Det är flera författare som skrivit böcker där hus har stått i centrum av berättelsen och konceptet tilltalar mig. Jag bor själv i ett hus som har 200 år på nacken och funderar då och då på tidigare invånare och hur de skulle ställa sig till de förändringar vi gör med huset idag.

Själva titeln Hemsökelse, eller i orginalspråk Heimsuchung kan ha flera betydelser och att fundera på vilken av tolkningarna av Hemsökelse som egentligen passar bäst, får var och en fundera på.

tisdag 12 juli 2011

Reserapport

Förra veckan var maken och jag på en liten resa i ett sommarfagert Sverige. Vi reste genom Småland, Östergötland och Södermanland och såg oss omkring, åt gott och njöt av de olika natuscenerna vi mötte.
Kanske den häftigaste delen av Göta Kanal är Bergs slussar. Det var spännande att se på när båtar av alla storlekar blev slussade upp och ner för trappan. Det var härligt att sitta på restaurangen intill och njuta av god mat och ha Göta Kanal framför näsan.

Konstverk med lite humor och en oväntad komponent gillar jag och den här kaninstatyn i Söderköping föll jag pladask för. Söderköping var inte den enda småskaliga och pittoreska stad vi besökte under resan. Dessutom var vi i Trosa, Malmköping och Vadstena. Vi gillar det småskaliga bättre än storstäder, det genuina och äkta.
Flera slott och herrgårdar passerade vi, vissa gick att besöka, andra fick vi beundra på avstånd. Lite häftigt var det att passera Harpsund, statsministern "sommarstuga". Ingen var hemma, Almedalsveckan på Gotland pågick för fullt.

Sista anhalten på resan var Medevi Brunn. Det var som att stiga tillbaka i historien och ta del av en 333-åritraditionsrik historia. Här sov vi ett flera hundra år gammalt hus (inga spöken), drack brunn, lyssnade på brunnsorkestern, åt gott och deltog i Grötlunken på kvällen. Så roligt och häftigt att få vara en del av detta.

måndag 11 juli 2011

Bock i örtagård - Fritiof Nilsson Piraten

Redan i inledningskapitlet lägger Piraten upp en härlig blandning av humor, berättelselusta och finfina miljö- och personskildringar. Den här scenen som beskriver smörgåsbordet på Hotell Horn i Malmö som det kunde te sig och ätas i början av förra seklet är en matklassiker inom svensk litteratur. Det är grisfötter, ansjovis, sillsallat och spickefläsk till det står läsaren upp i halsen, men en härlig beskrivning är det.

Vi hade ljudboken med oss på semestern förra veckan och avnjöt den i bilen under transportsträckorna. Hasse Alfredssons skånska inläsning av Piratens böcker höjer dem extra dimension. Bock i Örtagård är det slags berättelse som jag undrar om de skrivs längre. Kanske Aarto Paasiliinna kan komma en bit på vägen, men Piraten är en mästare på det burleska, humoristiska, jordnära och en fena på att på endast några rader fånga en karaktär och levandegöra dem för läsaren.

Patron Jon Esping är huvudpersonen i den här berättelsen. Under ett sjöslag på Hotell Horns smörgåsbord slår han vad om att bli vald till kyrkvärd hemma i Tosterup. Han rullar in i kyrkan som en mindre ångvält och vänder upp och ner på det mesta. Läs eller lyssna på den och njut av hur det går för Esping som kyrkvärd.

söndag 10 juli 2011

Bilder från min trädgård vecka 27

Lavendeldoft är det bästa jag vet. Jag plockar, torkar och
 har i garderober och lådor för sommardoft vintern igenom.
De stolta riddarsporrarna står ännu
 raka och har klarat sig i blåsten.
En gammal köksstol är numera
 växtplatsen för olika taklökar.

lördag 9 juli 2011

Friederike av Preussen - Carolin Phillips

När Friederike var 15 år giftes hon och den två år äldre syster Luise bort med varsin prins av Preussen. Friederikes ögon tindrade som stjärnor, hon var romantisk och oerhört kär i sin unge make. Dessvärre besvarade han inte hennes kärlek och under de tre år äktenskapet varade fick de visserligen tre barn tillsammans men Friederike blev ofta lämnad ensam och var olycklig. Maken dog plötsligt ung och Friederike var änka endast 18 år gammal med tre barn.

Friederike sörjde inte länge utan med sin livsglädje och kärlekslängtan föll hon snart i en annan mans armar, en prins av Solms. Han hade dåligt rykte var inte lika hög i rang som Friederike, så vad gör hon? Jo, hon ser till att bli gravid och bara någon månad innan förlossningen berättar hon sanningen för några få släktingar och ställer de inför fullbordat faktum. Friederike får sin prins, de gifter sig långt från ära och redlighet och hon föder sitt barn i hemlighet. Paret förvisas från Berlin och hamnar i landsorten, för att försöka mildra skandalen. Det är tur att Friederike får underhåll från sin familj för hennes nye make är både sjuklig och arbetsskygg och kan inte försörja familjen. Ändå kommer barnen tätt, fem totalt. Till slut tröttnar Friederike och tar ut skilsmässa. En frånskild kvinna var inte mycket värd för 200 år sedan, Friederikes rykte är förstört och hon får en fristad hos fadern i hertigdömet Mecklenburg-Strelitz.

Vem vill se åt en kvinna vars rykte är vanärat, som mer eller mindre rymt för att gifta sig med man och sedan skiljer sig från honom. Jo, det fanns en man. En prins av England som hade om möjligt ännu värre rykte än Friederike, hertigen av Cumberland. Han misstänktes bl a för att ha mördat sin betjänt. Dessa båda är kusiner och ljuv musik uppstod. Friederike gifter sig för tredje gången men hennes rykte är så dåligt att svärmodern och fastern, den engelska drottningen vägrar ta emot henne och därför blir hon utesluten av societeten.

Solen skulle ännu en gång skina över Friederike när hennes make efter invecklade arvsturer blir kung av Hannover och Friederike dess drottning. Hon fick på sätt och vis revansch till slut. Ett ovanligt kvinnoöde.

fredag 8 juli 2011

Verner von Heidenstam - Sista dikter

Vännerna och författarna Albert Engström,
Gustaf Fröding och Verner von Heidenstam
skuttar glatt kring i naturen.
Jag läser en diktsamling av Verner von Heidenstam egentligen av två orsaker. Först och främst är han Nobelpristagare och står på min läslista av den orsaken och sedan har vi tänkt att besöka Övralid i sommar när vi ändå åker förbi så att säga. Då tycker jag det kan vara vettigt att stifta lite närmare bekantskap med den här diktaren.

Min bild av Heidenstam är färgad dels av hans litterära strid med August Strindberg och dels av en enda strof ur diktsamlingen Ett Folk.

Det är skönare lyss till en sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge
.

Det hade nog varit ett bättre val och mer representativt för Heidenstam om jag beställt Ett folk från biblioteket men nu blev det Sista Dikter. Denna samling var ingenting i mina ögon. Den utgavs av Heidenstamsällskapet efter diktarens död och består till stor del av fragment av ofullbordade dikter. Här är mycket anspelning på myter och gamla grekiska gudar som jag är obildad på och inte förstår mycket av. Dessutom är dikterna befolkade av trollgudar, titaner och andra väsen som gör att jag tröttnar.

Jag kommer att ge Heidenstam en ny chans, men då läser jag nog Ett Folk skulle jag tro, fast det dröjer.

onsdag 6 juli 2011

Sherry Jones - Medinas juvel

Medinas juvel är en berättelse om en av Mohammeds hustrur, Aisha. Det är en historisk roman och efter vad jag kan läsa mig till mycket väl underbyggd och historiskt korrekt skriven av författaren, den amerikanska journalisten Sherry Jones. Aisha var endast 6 år gammal när hon lovades bort till profeten som var mycket äldre än hon. I boken är Aisha huvudpersonen och hon tänker, talar och agerar genom Sherry Jones såklart och denna delen är fiktiv såklart.

Historiskt sett är boken intressant. Jag har lärt mig en hel del om Mohammed och islam och om kvinnans ställning i på 600-talet i det som idag är Saudi Arabien genom att läsa boken. MEN jag tröttnar fort på hur Aisha framställs och agerar. Allting är så melodramatisk och storvulet och känslor och handlingar går till ytterligheter flera gånger om i denna unga flickas tänkta värld och äktenskap med Mohammed.

Det nästan mest intressanta med Medinas juvel är att det höll på att inte bli någon bok utgiven alls. Boken var såld och allt klappat och klart med utgivningsrättigheter i flera länder när förlaget fick kalla fötter och beslutade sig för att utöva självcensur och dra tillbaka den från utgivning p g a vissa islamkännare avrått dem från att ge ut boken. Salman Rushdie kom till författarens försvar och följden blev att ett brittiskt förlag beslöt att ge ut boken trots ett brandbombsattentat. Läs mera om detta här.

måndag 4 juli 2011

Johan Hakelius - Döda vita män

Jag känner Johan Hakelius främst som den rolige och intelligente panelmedlemmen i Spanarna i P1 där jag alltid är road och imponerad av hans balanserade inlägg. Detta är mitt första möte med honom som författare.

Döda vita män är en samling av berättelser om tetton mer eller mindre excentriska engelska gentlemän. Det är deras excentricitet som är den röda tråden genom boken. Jag undrar för mig själv vem som denna bok är skriven för, vem är den tilltänkta målgruppen? Det kan vara roligt att läsa en eller två berättelser men excentriker och lustigkurrar, men tretton berättelser är för mycket. Vissa berättelser skummade jag bara förbi. Få av berättelserna har satts in i ett större sammanhang och även om jag är väl bevandrad i den engelska kulturen efter ett par år i öriket, saknades helheten och berättelserna hänger i luften.

Det är möjligen en petitess att det inte finns någon innehållsförteckning i boken, vilken gentleman som presenteras på vilken sida i boken, men vad värre är, är den totala avsaknaden av bilder av bokens huvudpersoner. DET saknade jag, det borde vara elementärt i en bok som handlar om människor. I höstas kom Hakelius ut med ännu en bok om engelska excentriker, denna gång kvinnor. Jag kommer inte att läsa Ladies, det räcker med de Döda vita männen.

söndag 3 juli 2011

Bilder från min trädgård vecka 26

Flädern blommar fortfarande. Jag har torkat många blommor
i sommar, som te är de ett underbart förkylningsmedel.




Honungsrosen klättrar uppför det gamla
körsbärsträdet och doftar precis som honung.
Schersminen är så tacksam och liksom en
klocka blommar den varje år i början av juli.

lördag 2 juli 2011

Sara Paborn - Släktfeber

Jag var verkligen helt nollställd när jag började lyssna på Släktfeber av Sara Paborn. Ifall någon annan bloggare skrivit om boken har jag missat det, liksom att recensionerna har gått mig förbi. Det är skönt när det är så, men också lite hissnande bråddjup.

Boken blev en glad överaskning och jag ville inte lägga ifrån mig MP3-spelaren. I korthet handlar det om en ganska dysfunktionell familj som samlas för att begrava och dela arvet efter en 107 år gammal faster som gått bort. Familjemedlemmarna är inte många. Mamma, pappa, dotter, dotterns pojkvän och mammans syster är hela uppsättningen. Under bokens gång en varm sommar i Skåne får vi lära känna de olika personerna närmare och de sterotyper de var från början börjar spricka och de ändrar sig, ibland åt ganska oväntade håll.