tisdag 28 februari 2012

Maryse Condé - Färden genom mangroven

Min första bekantskap med Maryse Condé och jag blev positivt överaskad. När gjorde min hemläxa och googlade på henne fick jag veta att hon kalla sin hemö Guadeloupe för "skvallertacka till ö". Romanen Färden genom mangroven är till stor del byggd kring byskvaller.

Francis Sancher återfinns en dag mördad, liggande i leran en bit från sitt hus. Han är en främling på ön, illa sedd av många, hatad av några och omgiven av skvaller och olika historier. Till hans likvaka samlas grannar och andra som på olika sätt berörts av av Francis Sancher. Boken är uppdelad på många korta kapitel, nästan ett för varje deltagare på likvakan, där läsaren bit för bit får till sig de olika personernas relationer till den döde men där också hans liv berättas glimtvis. Ju mer jag läser, desto mer står det klart att långtifrån alla hatade Francis Sancher. Hela hans historia avslöjas inte och det är upp till läsaren att läsa mellan raderna och själv knyta ihop påsen.

Jag kan varmt rekommendera Färden genom mangroven. Den är så mycket mer än bara en roman om en död man. Här skymtar också eviga frågor som kärlek och hat, längtan, främlingskap och det för de karibiska länderna ständigt närvarande frågan om kolonialism. Läs den!

måndag 27 februari 2012

Irène Némirovsky - Blodets hetta

Jag fortsätter min odysse bland franskspråkiga, kvinnliga författare och med Irène Némirovsky i speciellt fokus. Blodets hetta utspelar sig mellan de båda världskrigen i Frankrike.

En till synes helt ordinär familj rustar för bröllop för sin dotter Colette. Bara något år efter äktenskapet dör maken under mystiska omständigheter och Colette flyttar hem till sina föräldrar igen. I bakgrunden finns hela tiden den äldre mannen Silvio som till en början iakttar livet i den lilla franska byn när blodets hetta drabbar invånarna. Silvio har nyckeln till de flesta gåtorna och bakgrunden till trassliga förhållanden. Kommer han att avslöja vad han vet?

På min beskrivning kan man kanske tro att det rör sig om en detektivhistoria men alls inte så utan detta är ett familjedrama där medlemmarna bara råkat begåvas av ett ovanligt hett och sjudande blod.

söndag 26 februari 2012

Kulturmiljön hemmavid del 13



Bokhultet: Ett område i norra delen av fastigheten som dominerats av bok.
Högelid: En hög backe på ca 175 m ö h, ca 1 km norr om gårdscentrat.
Södermark: Ett område söder om gårdscentrat som förr var odlat.
Kristinodlingen: F d odlingsmark mellan gårdscentrat och sjön Åsnen.

De gamla namnen lever kvar används ofta som orienteringspunkter vid jakt, flera av dem är utmärkta med vägskyltar, många av dessa och flera återfinns på en karta över fastigheten som den såg ut 1909.

lördag 25 februari 2012

August Strindberg - Tjänstekvinnans son

Att skriva en recension om ett klassiskt verk låter sig helt enkelt inte göras. Det skulle vara förmätet av mig att försöka hitta på något orginellt att skriva om ett verk där så många kunniga och bildade människor redan avgett sina omdömen.

Jag har lyssnat på Tänstekvinnans son som radioföljetong och den ligger kvar här t o m 16 mars för den som är sugen att också lyssna. Jag kommer ihåg att jag läste boken på gymnasiet och då tyckte den var ganska tråkig och full av religiöst grubbel. Förvisso är här en hel del religiösa tankar men jag skulle inte vilja ge den epitet tråkig idag. Det är snarare intressant att läsa om Johans, Strindbergs alter ego, själsliga och kroppsliga resa och utveckling, hans sökande efter andlig styrka och vilja att bryta sig ut från familjen.

fredag 24 februari 2012

Toni Morrison - En välsignelse

Redan årets femte nobelpristagare som jag läst. Toni Morrison är en av de författare, vi som läser kursen på Umea universitet om Nobelpriset i litteratur 7,5 poäng, specialstuderar. Det går tyvärr ganska trögt med läsningen av kursen för mig men den här boken tyckte jag ändå om.

En välsignelse utspelar sig i USA på 1690-talet innan slaveriet blev riktigt satt i system. En holländska köpman får en ung svart flicka Florence som delbetalning för en skuld. Historien kretsar sig egentligen kring kvinnorna på holländarens farm, hans hustru, en indiankvinna vid namn Lina och en sorglig flicka som faktiskt inte har något annat namn än Sorg. Handlingen kretsar kring de här kvinnornas liv men det är ändå Florences mor som på ett annorlunda sätt blir huvudpersonen utan att hon har förekommit mer än på ett par sidor i början av storyn. Det är Florences mor som är sin ägares personliga ägodel som ser till att dottern blir ivägskickad till holländaren och på så sätt skonad från ett öde värre än döden.

Jag tyckte det tog tid att komma in i handlingen av och personerna när i En välsignelse. Ju mer jag läste, desto mera fakta kom fram om personerna och det blev lättare att läsa. Såvitt jag kan bedöma förtjänade Toni Morrison sitt nobelpris och genom föreläsningarna på kursen har jag lärt mig att i vissa fall kunna sätta in pristagarna i ett större skeende och att de ibland speglar sitt lands och sitt kulturs historia. Så sant i fallet Toni Morrison. Motiveringen för hennes nobelpris lyder:

”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”

torsdag 23 februari 2012

Alan Bennett - Snusk

Jag läste och tyckte mycket om Alan Bennetts Drottningen vänder blad för några år sedan. Nu har nästa bok kommit med den för några lockande, andra avskräckande titeln Snusk. Jag tyckte verkligen om Drottningen vänder blad. En bok som inte bara handlar om en bokläsare utan också de den ironi som Alan Bennett skriver med och de giftiga pilar han skickade i alla möjliga riktningar mot de som som inte är så litterära.

Snusk innehåller två osedliga berättelser. Den första Mrs Donaldson blommar upp handlar om en änka i övre medelåldern som drygar ut sin inkomst med att simulera sjuk inför läkarstudenter. Hennes båda inneboende studenter har svårt att få ihop pengar till hyran och erbjuder Mrs Donaldson att titta på, fullt öppet.

Den andra berättelsen Skyddandet av Mrs Forbes blir en ung nygift man utsatt för utrpressning p g a diverse sexuella äventyr med en ung man.

Nog försöker han Alan Bennett att få till det med den säkraste av alla medel, sex, men jag tycker hans försök att skapa ett par läsvärda historier misslyckas. Han går i den fälla som Benny Hill och andra efterföljande engelsmän så gärna gillrar, med en smula sex kan man piffa upp vilken historia som helst. Den första berättelsen är bara för osannolik och den andra helt enkelt trist. Jag blev besviken.

tisdag 21 februari 2012

Lars-Olof Hallberg - Gården på fjället

jäl
Fjällgården i jämtländska Lillhärjåbygget har blivit norrlands första kulturreservat för att de unika brukningsmetoderna inte ska försvinna. Här har generationer av brukare levt med sina djur av naturen, men de har inte brukat våld på den och inte tärt på den.

Det är alltid fascinerande att ta del av de människor som valt att leva utanför dagens stress och jäkt och som Lars-Olof Hallberg har en särskild förmåga att vaska fram. Karin Eriksson och hennes familj är inget undantag. Det är en bok med vackra bilder och reportage som får mig att tänka till. För inte så länge sedan läste och skrev jag om Fjällbondens avsked också av Lars-Olof Hallberg här.

En gång om året handlar Karin och det är en inköpslista att förundras över och som talar sitt eget språk:
40 paket bitsocker
6 påsar grahamnsmjöl
4 påsar kornmjöl
18 påsar vetemjöl
4 påsar rågsikt
24 påsar strösocker
32 påsar havregryn
10 flaskor sirap
60 paket kaffe
5 flaskor ättika
24 paket salt
40 paket rundknäckebröd
5 flaskor senap
4 flaskor ketchup
8 burkar bruna bönor
10 stora burkar steksill
4 flaskor vinäger
4 kg matris och 4 kg grötris
6 kartonger jäst
4 burkar bakpulver

måndag 20 februari 2012

Boken om bokmässan - Ulf Roosvald

När vi bloggambassadörer var i Göteborg förra veckan förärades vi varsitt exemplar av Boken om bokmässan. Jag har bläddrat i verket och läst en snutt varje kväll och funnit sagan om bokmässan så intressant.

En speciellt rolig sidogrej var att det fanns en faktaruta i marginalen för vart år med en massa bokrelaterade fakta, vem fick nobelpris, vilka författare var på mässan, hur många besökare, vilken kulturdebatt pågick i Sverige det året och vilka böcker i övrigt som lästes detta år.

söndag 19 februari 2012

Kulturmiljön hemmavid del 12



En kolbotten är en lämning efter en kolmila. Kolmilan lämnar i allmänhet efter sig ett tydligt spår som varar i många decennier. Botten kan antingen verka helt steril jämfört med omgivningen, helt utan växtlighet, eller ha en abnorm växtlighet av någon sort - en uppseendeväckande tät klunga granar till exempel, avgränsad till en liten cirkelformad plätt i skogen, kan vara ett tecken på att platsen varit en kolmila. Enklast ser man dock kolbottnen genom att den avgränsas med ett dike eller gropar ställvis placerade runt kolbottnen. Och ofta är även kolbottnen lätt höjd över omkringliggande mark.

Kolbottnar finns i mängder på fastighetendär vi bor, det är ingen överdrift att säga att här har funnits ett 50-tal kolbottnar. Vi bor inte så långt från bl a Huseby bruk där det gick åt väldiga mängder kol för att hålla smedjan igång. Vid en av kolbottnarna återfinns även rester av en kolarkojas murstock. Denna har upptäckts av en slump för några år sedan vid gallring. Stormen Gudrun gick hårt åt resterna av denna lämning. Vid plantering undviker man att sätta plantor i kolbottnarna. Risken att träden ändå drabbas av rotröta är stor.

lördag 18 februari 2012

Arundhati Roy - De Små Tingens Gud

Författarinnan Arundhati Roy vann 1997 det prestigefyllda Booker Prize för den här debutromanen. Historien är i korthet en som handlar om ett par tvillingar Rahel och deras uppväxt i en indisk by. Själva är de lyckligt lottade, deras familj har det gott ställt och de tillhör det berörbara kastet. Det är ingen lång bok men på tre CD-skivor ryms en indisk släktkrönika där många generationers liv skildras och hur tvillingarnas liv för alltid präglas av dramatiska händelser 1969.

Läsaren får följa med på en inte särskilt trevlig resa till Indiens baksidor med polisbrutalitet, könsdiskriminering, den brutala behandlingen av de orörbara, sexuellt utnyttjande av minderåriga m m.

På samma gång är De Små Tingens Gud vackert skriven med ett harmoniskt språk, välbeskrivna miljöer och en speciell stämning. Tack till Annika på Bokform för att jag fick byta till mig boken på bloggträffen i Göteborg.

fredag 17 februari 2012

Lyssnartips. Sveriges första roman

Lyssna gärna på det senaste programmet från Vetenskapsradion historia som handlar om norska drottning Eufemia som låg bakom Sveriges första roman de s k Eufemiavisorna. Det är litteratur i riddarromanens genre med ömsom snuskiga berättelser och ömsom höviska kärleksäventyr. Efter att ha lyssnat på podradioversionen av programmet blir jag faktiskt sugen på att läsa Eufemiavisorna. Dessvärre finns de inte översatta till svenska i sin helhet. Jag får ge mig till tåls och vänta på en eventuell nyöversättning.

Bonus i programmet är ett reportage om en ny bok om Könspolitiska nyckeltexter, med texter från Carl Jonas Love Almqvist till Gudrun Schyman.

Alice Munro - Kärlek vänskap hat

Detta är min första bekantskap med Alice Munro som då och då nämns i Nobelprissammanhang. Hon har på många bloggar och andra ställen omtalats som novellskrivandets drottning, en mästare i genren och annat dylikt. Jag är själv ingen vidare expert på novellsamlingar eftersom jag har läst för få för att få en ordenlig blick för genren.

Enligt baksidestexten har de nio kvinnorna i lika många noveller alla en gemensam längtan efter kärlek och detta kan jag hålla med om. Kärlek kan ju ta sig olika skepnader och inte alltid vara kärleken mellan man och kvinna. Flera av novellerna flyter ihop och det är bara en eller två som jag verkligen kommer ihåg. Den allra sista novellen om kvinnan som blir dement samt den om den unga kvinnan med författardrömmar som lånar lite väl många karaktärsdrag av en äldre släkting med tråkiga konsekvenser.

torsdag 16 februari 2012

Arto Paasilinna - Paradisets fångar

Min första finska bok detta nordiska bokår är Paradisets fångar av Arto Paasilinna. Ett flygplan fullastat med biståndsarbetare på väg till FN-projekt havererar någonstans i närheten av Indonesien. De 50 eller så överlevande består av finska skogsarbetare, svenska sjuksköterskor, finska barnmorskor, någon läkare, flygplanets engelska besättning samt en finsk journalist som är bokens berättarjag. De sköljs upp på en öde och nu börjar kampen för att skaffa föda och överleva i väntan på räddningen.

Initialt uppstår en del gruff och maktkamp men så småningom organiseras ett samhälle där alla hjälps åt och arbetar för det gemensammas bästa. Att nöden är uppfinningarnas moder är väl känt och detta praktiseras på många överaskande och roliga sätt. Gruppen tillverkar metkrokar av kopparspiraler, mensskydd av innanmätet från flytvästarna, de konstruerar ett kylskåp och en hembränningsapparat.

Efter nio månader kommer "räddningen" i form av amerikanska marinsoldater och då är det flera av gruppen som alls inte vill åka hem till kalla norden, utsätta sig för stress och stämpelklocka och byta sin paradisiska tillvaro.

Här finns drag av Robinson Crusoe och Flugornas herre men Arto Paasilinna sätter sin egen stämpel av humor, burleska situationer och tokigheter på berättelsen. Jag har läst det mesta av Paasilinna och i ärlighetens namn är detta inte en av hans bästa böcker, men duger gott nog som örongodis på en tågresa. Att boken är inläst på mustig finlandssvenska ger en extra dimension till texten.

tisdag 14 februari 2012

Agnès Desarthe - Ät mig

Jag har upptäckt franska böcker in a big way, och speciellt av kvinnliga franska författare. Jag kan inte få nog och senast lästa är nu Agnès Desarthes Ät mig. Myriams dröm är att öppna en egen restaurang. Hon lyckas med det, men bara efter att ha förfalskat ett antal papper, sin CV och ljugit för banken för att få lån. Hon har det så knapert att hon får bo i restaurangen och krypa ihop i kökets vask för att kunna tvätta sig.

Att Ät mig var besvikelse är för mycket sagt, men jag var helt enkelt inte förberedd på att den skulle innehålla så mycket ångest drypande från sidorna.  Samtidigt en skön bok där människor hjälper varandra och vacker vänskap spirar vilket gör att den lämnar en varm och skön känsla efter sig utan att falla i chick-lit gropen.

Lustigt nog är det tredje boken på ungefär lika många år jag läst där Beatleslåten Norwegian wood spelar en viktig roll i handlingen. De övriga två är såklart Haruki Murakamis bok med samma namn, men också i Jävla John av Eva Dozzi figurerar samma låt.

Till sist måste jag bara bjuda på en bit ur boken. Läs, njut och inspireras:
"Får jag bjuda på något?" frågar jag och hoppas att han inte vill ha något särskilt. "Det bästa du har", svarar han. Mig, tänker jag, ät mig.

måndag 13 februari 2012

Annika Östberg - Ögonblick som förändrar livet

Jag har en markant ovilja mot memoarer eller biografier över nu levande personer. Där finns sällan det större perspektivet som oundvikligen ger en bättre överblick över ett liv och sätter in det i ett större sammanhang. Dessutom tenderar huvudpersonen att glorifieras, de bästa sidorna tar stort utrymme och det dåliga filas bort i kanterna. Därför är jag förvånad över mig själv att valde att ta del av Annika Östbergs liv i Ögonblick som förändrar livet.

Jag lyssnade på Annikas sommarprogram förra året och fann hennes berättelse en som berörde mig och jag ville lära känna mer om henne. Hon är självutlämnande och rak och räds verkligen inte att beskriva alla de mörka sidorna i sitt liv som droganvändning och prostitution. Det är en fascinerande att läsa hur den nedåtgående spiralen i hennes liv började redan som ung flicka och hur hon för var steg drogs allt ner längre ner i misär. Hennes beskrivning av fängelselivet i USA är skickligt skriven och gav mig mycket mer förståelse än någonsin fängelsefilmer kan göra.

Jag valde att lyssna på Annika Östberg när hon själv läst in sin bok Det gav det hela en extra dimension att höra hennes lätt amerikaniserade accent på cd-skivorna. Av alla kändisbiografier på sistone är hennes den enda som lockar.

söndag 12 februari 2012

Kulturmiljön hemmavid del 11

Rester av en tjärdal

På fastigheten där vi bor finns tre tjärdalar. De är av varierande storlek där den största är över 10 meter lång. Öppningen på den bredaste är närmare 2 meter. Vid skogliga åtgärder som t ex gallring, avverkning eller nyplantering är det viktigt att hålla träd borta från tjärdalarnas närhet. Två av dessa tjärdalar finns nämnda i Riksantikvarieämbetets ”Fornsök” på internet. Lustigt nog kategoriseras tjärdalar som lämningstypen ”kemisk industri”.

lördag 11 februari 2012

Viveca Lärn - Sanningen om Saltön

Jag har läst samtliga av Viveca Lärns romaner om Saltön och njutit av filmatiseringen av böckerna på TV. Därför kändes det ganska naturligt att också läsa Sanningen om Saltön, eller rättare sagt lyssna. Det var Viveca själv som stod för inläsningen och det var nog rätt val eftersom det var en såpass personlig bok.

I Sanningen om Saltön får vi inte bara ta del av bakgrunden till böckerna, hur Viveca fick ihop de olika karaktärerna och varifrån mycket av inspirationen har kommit. Detta är också en memoarbok av slag då hon relaterar sin barndom, uppväxt och tidiga karriär i det som danat henne, kärleken till Bohuslän och längtan att skriva.

Sammantaget blir det en ganska fin kombination av lättläst bok och insikt i ett författarskapande och ett måste för alla Saltönälskare.

torsdag 9 februari 2012

Irène Némirovsky - Höstflugorna

Huvudpersonen är Tatjana Ivanovna, barnsköterska i familjen Karinov där hon sett generationer växa och sätta nya barn till världen. Det verkar som att Tatjana alltid funnits där och tagit hand om barnen och även de vuxna. Ögonstenen Jurij kallas ut i första världskriget och kommer tillbaka först efter den ryska revolutionen när hela den gamla världen redan är förlorad. Han kommer hem bara för att bli dödad, bara för att han en gång var rik och privilegierad. Resten av familjen Karinov har redan flytt utomlands och nu följer den gamla barnsköterskan efter.

Familjen hamnar till sist i Paris där de drar sig fram genom att ha en slags loppis i ett gårdshus. Det är verkligen en berättelse om en förlorad värld. Det Ryssland som en gång fanns där överklassfamiljerna levde ett bekymmerslöst liv, dit den röda kommunistiska faran ännu inte nått och första världskrigets förstörelsemaskin ännu inte skördat några offer.

onsdag 8 februari 2012

Rumänien i fokus på bokmässan 2013

Nyheten om att Rumänien kommer att stå i fokus för bokmässan 2013 kom i eftermiddags. Det är ett spännande litterärt land men mina kunskaper inskränker sig tyvärr till Herta Müller och två skrivande gamla drottningar, Marie och Elisabeth. Den senare skrev under pseudonymen Carmen Sylva. Följande pressmeddelande fick bloggambassadörerna i eftermiddags.

Är du intresserad så passa på att åka med på Bokmanias rumänska tåg med avgång nästa måndag.


PRESSMEDDELANDE

Rumänien i fokus på Bokmässan 2013

Det är nu klart att Rumänien och rumänsk litteratur står i fokus på Bokmässan 2013, den  26-29 september. Temat genomförs i samarbete med Rumänska kulturinstitutet och är resultatet av fem års nära samarbete mellan institutet och Bok & Bibliotek.



- Vi är väldigt stolta över att få huvudrollen på Sveriges främsta litterära scen. Det ser vi som ett erkännande av både Rumäniens växande litteraturkrafter och Rumänska kulturinstitutets litterära program”, säger Dan Shafran, direktör för Rumänska kulturinstitutet. ”Den rumänska litteraturen vilar på en lång tradition av berättande samtidigt som den har mycket nytt och spännande att komma med.”



Alltsedan 2006 då Rumänska kulturinstitutet öppnade i Sverige har Bokmässan fått besök av landets mest framstående författare, senast Herta Müller som invigde Bokmässan 2011. Det har också blivit en tradition att dela ut Rumänska kulturinstitutets litteraturpris – Sorescupriset – på Bokmässan.



- Vi är mycket glada över att fortsätta och fördjupa samarbetet med Rumänien och ser fram emot att medverka till att den rumänska litteraturen får en bredare spridning i Norden, säger Anna Falck, vd för Bok & Bibliotek



Rumänsk litteratur har på senare tid fått ökad internationell uppmärksamhet genom ett allt större antal översättningar, bl a till svenska, och en ständig närvaro på olika bokmässor i världen. 2011 var Rumänien gästland i Madrid och i år står landets litteratur i fokus på bokmässorna i Prag och Torino.



Rumänska kulturinstitutet har som syfte att öppna och vidga nya perspektiv på rumänsk kultur samt att bygga långsiktiga relationer mellan kulturella aktörer i Rumänien och Sverige. Institutet har sitt huvudkontor i Bukarest och är en bland sjutton filialer spridda över hela världen.



Bokmässan är Sveriges största kulturevenemang och hålls på Svenska Mässan i Göteborg, 27 – 30 september 2012 och 26-29  september 2013. Läs mer på www.bokmassan.se



För mer information, kontakta:

Dan Shafran, direktör Rumänska kulturinstitutet, dan.shafran@rkis.se, tel  0736 426 363

Birgitta Jacobsson Ekblom, kommunikationschef Bok & Bibliotek,
bje@bokmassan.se, tel 0701 61 65 09


Henrik Pontoppidan - Isbjörnen

Denfjärde nobelpristagare jag har läst i år är danske Henrik Pontoppidan som fick dela priset 1917 med sin landsman Karl Gjellerup. Tidigare har jag läst en av hans noveller Idyll som ingick i novellsamlingen Nobeller. Den här gången har jag tacklat Isbjörnen som är snäppet längre om 60 sidor men som komplicerades av att jag bara fick tag i den på danska via fjärrlån.

Det tog sin modiga tid att läsa och trots begränsad tillgång till lexikon har jag tillgodogjort mig det mesta av innehållet och verkligen gillat vad jag läst. Eftersom texten är dansk kan jag inte avgöra hurdant hans språkbehandling egentligen är, men eftersom jag gillar vad jag läser och skulle kunna tänka mig att läsa mera av Pontippidan, ser jag det som ett gott betyg hursomhelst.

Huvudpersonen Thorkild Müller utbildar sig till präst och hamnar av outgrundliga vägar på Grönland. Ett års tjänst är det tänkt men när båten kommer för att hämta honom följer han inte med. Han har förälskat sig en inhemsk flicka och bildar familj. Många år och flera barn senare när hustrun är död återvänder Thorkild till Danmark och en ny tjänst som sockenpräst. Han går klädd i grönländska kläder och han personlighet och sättet han utöver sitt yrke är lika udda varför det inte blir så lätt för honom i hans nya tjänst.

Motiveringen till hans nobelpris lyder:
”för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv”
Det som 1917 var dansk nutid är nu historisk tid men mänskliga känslor och beteenden förblir desamma. Berättelsen är skriven med stor värme och kärlek och jag kommer säkerligen att återvända till Henrik Pontoppidan. En gammal men ändå modern författare.

tisdag 7 februari 2012

Rapport från Bokmässans bokbloggarträff i Göteborg 5-6 januari


Vi var 20 bokbloggare som blev varmt välkomnade till Göteborg och de två inspirationsdagarna för bokbloggsambassadörer i bokmässans lokaler på Svenska Mässan. Inledde gjorde Bertil Falck, bokmässans grundare och nyutnämnd mottagare av Konungens medalj. Han berättade levande och intresseväckande om bokmässans resa till vad den är idag. Vi minglade, åt väldigt god mat och tillfälle gavs till att sitta i mindre grupper och disktuera litteratur, bloggande och mycket annat kul.



Efter god natts sömn på hotell Gothia Towers och läcker hotellfrukost var vi redo för dag två. Det blev information kring planeringen av mässan, seminarieprogrammet och http://www.meg.se/. Sist men inte minst diskuterade vi bokmässans eget community och våra roller som bokbloggsambassadörer. Efter bokbyte och gemensam lunch bar det av hemåt. Trött och nöjd och full av intryck, möten med härliga människor och mycket inspiration landade jag hemma ikväll. Jag har pillat lite på goody-bagen vi fick och de böcker jag bytte mig till.
Jag bytte till mig De Små Tingens Gud, en ljudbok av Arundhati Roy, Solomons sång av Toni Morrison och Färden genom Mangroven av Maryese Condé.

Är det någon som inte har tittat in på bokmässans community tycker jag absolut ni ska göra det. Här finns många godbitar, diskussioner kring aktuell litteratur, teman etc.

måndag 6 februari 2012

Den här enkäten gör sin runda på bokbloggar jus nu. Här är mina svar:
Senast lästa: Irène Némirovskys Höstflugorna
Senast köpta bok: Vikas Swarup – De sex misstänkta
Senast lånade bok: 100 sätt att rädda matenAnnika Triberg
Senast fådda bok: Självständig prinsessa Sofia Albertina 1753-1829 - Carin Bergström
Favoritbokhandel: Blackwell’s i Oxford
Favoritbibliotek: Min egen lilla biblioteksfilial som är öppen en kväll i veckan. Jag hoppas att inga politiker kommer på idén att lägga ner det
Antal lånekort: Två
Använder som bokmärke: Ofta något bokmärke jag gjort själv. Ett gem fungerar bra på resa
Favoritfärg på bok: Färgen spelar mindre roll
Favoritmat/snack vid läsning: Popcorn
Favoritdryck vid läsning: Mineralvatten eller te
Favoritställe att läsa på: Sängen eller läsfåtölj
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, s 150
Den här boken köper jag till en förälder: En trädgårdsbok till mamma
Den här boken köper jag till min bästa vän: Något personligt valt
Den här boken köper jag till en partner: Någon politiskt biografi
Favoritgenre: Biografier över historiska personer
Favoritformat: Riktiga inbundna böcker
Författarfavorit: Vilhelm Moberg, Irène Némirovsky, Pär Lagerkvist, Kerstin Ekman
Den tjockaste bok jag läst: Anna Karenina är nog svårslagen
Den tunnaste bok jag läst: Någon barnbok, kanske Isabelle Halvarssons böcker om katten FräsFavoritljud när du läser: Inget. Föredrar tystnaden
Favorittidning: Gods och Gårdar, Gård och Torp
Prenumererar på: Vi läser
Favoritbokblogg: Jag följer många bra bokbloggar och kan inte välja en enda
Mitt bästa bokminne: Dèsirée av Annemarie Selinko
Senaste bokfyndet: Imre Kertèsz bok Mannen utan öde för 2 kronor på loppis
Bokgenre som jag undviker: Deckare, skräck, crossover, fantasy, chick-lit
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Byter eller ger bort dem med vänner. Lämnar till loppis
Så här håller jag koll på vad jag läst: På min blogg eller i mitt eget register i exce
lSå här sorterar jag min bokhylla: Först genre, sedan bokstavsordning
Nästa bok jag ska läsa: Ät mig av Agnès Desarthe

söndag 5 februari 2012

Bokmässans inspirationsträff i Göteborg 5-6 februari

Idag bär det av till Göteborg för bloggambassadörernas inspirationsträff. Programmet låter lovande där vi bokbloggare ska få lära känna varandra, lära oss mera om bokmässan, träffa en del av dem som jobbar med mässan och få lite mera kött på benen av vad som förväntas av en bloggambassadör.

Jag har sett fram emot den här träffen länge och det ska bli så roligt att träffa alla andra bokbloggare,speciellt gläder jag mig åt att få sällskap med FruE på tåget, i alla fall i ena riktningen.

I bagaget har jag med mig några böcker att byta med och naturligtvis lite reslektyr. Viveca Lärns bok Sanningen om Saltön är laddad i MP3-spelaren, tänkte att något med Göteborgs eller i vart fall västkustanknytning vore passande. Dessutom Ät mig av Agnes Desarthe som "vanlig" bok.

lördag 4 februari 2012

Muriel Barbery - Smaken

Jag har läst Muriel Barberys böcker i omvänd ordning då jag började med Igelkottens elegans för några år sedan. Den här boken utspelas i samma hus, i den våning japanen köper och med samma portvakt. Här i Smaken ligger Pierre Arthens på sin dödsbädd omgiven av släkten och kämpar. Han kämpar kanske inte i första hand mot döden, den är han ganska resignerad inför, utan för att försöka komma på en viss smak. Monsieur Arthens är nämligen ett gastronomiskt geni som har ätit sig igenom de flesta krogar värda namnet i Frankrike.

Genom hans forna smakupplevelser och minnen av dessa får vi följa med på en fascinerande resa från farmoderns kök, via resor till Marocko, bondgårdskök på landet och krokar beströdda med Michelinstjärnor för att sluta med... Nej, jag tänker inte avslöja vilken smak han så desperat sökte efter, det får läsaren själv upptäcka.

I mellanspelen mellan smakminnena berättar hans fru, barn och andra i hans omgivning om denne själviske man som bara levat för maten och smaken. Jag har dessvärre inte läst Marcel Proust men föreställer mig att sensationen med Madeleinkakor doppade i lindblomste är liknande de associationer som den döende Pierre upplever.

Jag gillar Smaken väldigt mycket. Hur boken är uppbyggd, de minnen och tankar smakerna väcker när denne själviske man själv får berätta om sina minnen. Jag, precis som alla andra, har underbara minnen från barndomen som kan återupplivas vid bara tanken på en viss smak. Den småländska dopp-i-grytan är en sådan höjdare och mormors franska rån. Hur jag än har försökt kan jag inte återskapa dessa smakliga underverk.

Jag hade större nöje av att läsa Smaken än jag hade av Igelkottens elegans.

fredag 3 februari 2012

Frövinst

Jag är den lycklige vinnaren av fröer till en blomma som jag tidigare aldrig hört talas om, Kvällsstjärna - Mentzelia decapetala. Det var bloggen Tankar om och från min trädgård som ordnade med utlottningen. Ett stort tack Helen. Snart ska jag kavla upp ärmarna och sätta igång med frösådden. Att pyssla med fröer och planera växter gör att våren inte känns så avlägsen.
Får jag fröerna att gro, blir det så småningom
 så här vackert i min trädgård.

torsdag 2 februari 2012

Sabine Thomsen - Goldene Bräute

Fram till slutet av första världskriget fanns det lilla kungadömet Württemburg i Tyskland, vars huvudort var Stuttgart. Fyra prinsessor från Württemberg blev bortgifta med olika prinsar mer eller mindre frivlligt och hamnade som drottningar i andra, främmande länder.

Sofia Dorothea kommenderades till St Petersburg för att gifta sig med tronföljaren Paul, son till Katarina den stora. Hon födde tio barn och uppfyllde med råge sin uppgift att föda tronarvingar till Ryssland. Maken blev med tiden tsar och alltmer underlig och mördades till slut av en grupp sammansvurna i sitt sovrum. Sofia Dorotea hörde kalabaliken men hindrades från att komma till sin man av beväpnade soldater. Hon överlevde sin man med 27 år och fick uppleva att två av sina söner blev ryska tsarer.

Katarina var föremål för en alldeles egen bok som jag läste för några veckor sedan och skrev om här.

Sophie var en intelligent prinsessa, välutbildad och intresserad av politik, kultur och reste gärna. Hennes make Wilhelm blev med tiden kung i Holland och var i det mesta underlägsen sin fru. Med tiden visade sig deras skillnader alltmer men skilsmässa var aldrig att tänka på och de två levde helt separata liv. Sophie tillbringade alltmera tid på resande fot medan Wilhelm jagade både djur och kvinnor.

Mary var född i England där hennes mor var engelsk prinsessa men fadern härstammade från Württemberg varför hon får en plats i den här uppräkningen. Mary var en mycket väluppfostrad och bildad ung kvinna som stod stadigt med fötterna på jorden och ansågs därför som en utmärkt maka åt den engelske tronföljaren Albert Victor som inte verkade vara mycket att hänga i granen. Han behövde helt enkelt ett rejält fruntimmer vid sin sida, Mary. Dessväre, eller kanske dessbättre för England dog Albert Victor en kort tid före deras bröllop. Mary övertogs helt enkelt efter en sorgetid av sin döde fästmans bror Georg. Han skulle med tiden bli kung Georg V och Mary hans drottning.

onsdag 1 februari 2012

Juan Ramón Jiménez - Silver och jag

Årets tredje lästa nobelpristagare blev Juan Ramón Jiménez bok Silver och jag. Jiménez fick priset 1956 och då löd motiveringen

”för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet”
Silver och jag är en liten och tunn bok om endast 120 sidor och vid första anblick lättläst. Det är ett förrädiskt intryck dock märkte jag snart när jag började läsa. Silver är en åsna och berättarjaget hans ägrare, en lite äldre man, en konstnärssjäl, en enkel man som uppskattar det goda i livet. Boken är indelad i många korta stycken där vart och ett är fristående och berättar om en eller annan aspekt av ägaren och Silvers förhållande och dagliga liv tillsammans samtidigt som många av livets och mänsklighetens frågor speglas.

Att Silver är en åsna i boken är nog bara en tillfällighet och jag tror att åsnan skulle kunna bytas ut mot vilket annat djur som helst, och för den delen också människa. Det viktigaste och vackraste är kärleken, vänskapen och sammanhållningen mellan de två. Detta vackra känner jag så väl igen i förhållandet med min hund och bitvis blev jag nästan tårögd när jag läste om mannens omsorger om sitt älskade djur.