måndag 30 september 2013

Mest gammalt skvaller som idisslas om

Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor av Margareta Beckman sattes i mina händer av en välmenande vän. Dessvärre var det hela inte i min smak.

Boken har en noga utvald målgrupp för vi vet ju att veckopressen med inriktning på kungligheter har höga försäljningssiffror. Delar av svenska folket tycks ju älska skvaller, sensationslystnad och kungligheter så varför inte köra in de här ingredienserna i en köttkvarn och i andra ändan kommer köttfärs ut med nytt bäst-före-datum. Kunglig sängkammarfröjd som underrubriken lyder är väl säljande och bra? Veckotidningsporr anno dazumal i ny tappning.

Visst är det inne att vara miljövänlig och återanvända, men jag får en känsla av att våra dagars kändisar där kungen vänt blad och Madeleine vänt sin vänsterprasslande f d fästman ryggen, är ganska tama i jämförelse med vad som en gång pågick i de kungliga sängkamrarna.

Intentionen att peka på att forna tiders kungliga konvenansäktenskap sällan blev lyckliga är ändå lite för genomskinlig. Ju snaskigare liv en kung förde, desto längre kapitel får han i boken, men porträtten är ledsamt platta och intetsägande. Visst lyft kvinnans situation fram både som den bedragna hustrun och som den utnyttjade (utnyttjande) mätressen, men det räcker inte.

Författarinnan har en fin meritlista men här har hon bara åstadkommit ett dåligt kryddat hopkok av gamla historier. Hon har inte använt några förstahandskällor utan bara nöjt sig med att läsa andras böcker och plocka ihop sina fakta därifrån. Lättsockrat, lättsmält och lätt glömt.

söndag 29 september 2013

Möte med Marianna Agetorp

Igår var det dags kvinnofrukost i byn igen. Vi var ett 50-tal damer som mötte upp för att höra på Marianna Agetorp berätta om sin trädgård och sin livsfilosofi. Marianna är författare och poet. Hon håller föreläsningar och utbildningar, ordnar utställningar och installationer. Jag har tidigare besökt hennes fantastiska och mycket speciella trädgård, med betoning på träd. Hon talar sig varm för helande trädgård och jag som har jobbat med läkande konst på mitt arbete (se här), var förstås mycket intresserad. Något som jag däremot inte provat på är att sova under bar himmel i min trädgård, men det kanske blir av nästa år.

Hela gruppen kvinnor lyckades hålla sig tysta och lyssnade intensivt.

Några av Mariannas böcker

Marianna driver också en bokblogg, se här.

lördag 28 september 2013

Fredrik Lindström

En novellsamling med hög igenkännighetsfaktor. Författaren speglar den svenska livsstilen och andra liknande omdömen lockade mig till att läsa Fredrik Lindströms bok När börjar det riktiga livet? Så besviken jag blev, inte på författaren eller hans texter. Jag gillar Fredrik Lindström och tycker han är genial, men på själva innehållet.

I ingen av de 15 novellerna fann jag mig själv. Ingen igenkänningsfaktor. Antingen har jag lurat mig själv och är en annan än den jag tror eller så är jag så olik de människor som Fredrik Lindström skriver om. Det handlar om storstadsmänniskor och den fasen i livet lämnade jag bakom mig för många år sedan men det låter som en alldeles för enkel förklaring. Inte heller är särskilt många av karaktärerna särskilt sympatiska. De jagar alla en dröm, vill ha något bättre och glömmer att njuta av dagen och glädjas åt det man har. Carpe diem!

Det finns självklart en eller annan berättelse som fastnar. Mannen som köpte en dyr båt för att få knulla är ett exempel. Ett annat är den bortskämda curlingungen med 88 gosedjur.

fredag 27 september 2013

Bokbloggsjerka om litterärt favoritland

Så här lyder dagens fråga på Annikas bokbloggsjerka:

Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Förutom Sverige som av naturliga skäl dominerar min läslista återvänder jag ständigt och stadigt till Tyskland och tysk litteratur. Jag har en fascination för andra världskriget och alla de tragiska människoöden som skildras. Det är roligt att då och då kunna delta i bloggfenomenet Tysk Torsdag som dragits igång av Bokmoster och som flera bloggar deltar i. Dessutom läser jag en distanskurs i modern tysk litteratur via Linnéuniversitet för tillfället och det är roligt och inspirerande att dela läsupplevelserna med andra studenter.

Dessutom är jag lite av en periodare. Förra året t ex läste jag oerhört många böcker från Frankrike. Det hänger säkert samman med att två pigga förlag Sekwa och Elisabeth Grate har specialiserat sig på franskt.

I år har jag medvetet läst en hel del från Island och det hänger samman med vår resa dit i somras. De isländska sagorna är fantastiska.

torsdag 26 september 2013

Adams Arv - Favorit i repris på Tysk torsdag

Det är inte lätt att skriva något på temat judeförföljelse i Tyskland och andra världskriget utan att upprepa vad andra författare redan gjort. Astrid Rosenfelds bok Adams arv känns ändå fräsch med en ny vinkling på berättelsen.

Läsaren lär känna Eddy som växer upp i Berlin på 1980-talet med judiskt påbrå. Redan från unga år jämförs han med sin morfars bror Adam som är familjens svarta får. Just när familjen stod beredda att lämna nazityskland försvann Adam och tog familjeförmögenheten med sig. Pengarna som skulle se dem till ett nytt liv i säkerhet i England. I mer än ett halvt sekel förtalas Adam tills Eddy efter mormoderns död hittar ett aldrig? läst manuskript efterlämnat av Adam där en helt annan bild av honom och hans försvinnande växer fram. Adam var i själva verket en hjälte.

Adams arv blev en stor succé när den kom ut i Tyskland för några år sedan och var nominerad till Tyska Bokpriset samt var tyska bokhandlares och läsares favorit. Det är lätt att hålla med dem. Jag har läst mycket på temat andra världskriget, både fakta och skönlitteratur, men Adams arv får en alldeles egen plats här. När boken landade i brevlådan lade jag ifrån mig all annan läsning och sedan var jag okontaktbar i flera timmar framöver.

Astrid Rosenfeld lyckas skriva lättsamt om ett allvarligt ämne utan att för förringa dess tragik. Hon har ett roligt språk och många små hyss för sig i berättelsen som jag skrattar gott åt. Hennes persongalleri är växlande och ibland smått otroligt i sin fantasirikedom. Dessvärre finner jag slutet lite platt men här finns ändå en av finaste beskrivningar av kärlek jag stött på:

Anna, när din blick träffade mig var allt rätt. Jag bar hela världen i mig. Miljontals fåglar steg upp mot himlen i mig I mina ådror brusade hav och floder.

Tack till Thorén & Lindskog som gett oss ännu en bra, tysk författarinna att njuta av. För min del hoppas jag att det inte dröjer för länge innan hon ger ut en ny bok.

Detta är ett av stoppen på Lyrans Jorden-runt-utmaning. Läs den!

För fler tips om bloggar med tyska teman kolla in Bokmosters utmärkta lista, här.



 

tisdag 24 september 2013

Sagobygden - Näcken i Blädinge


Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.


Näcken i Blädinge

Näcken brukade förr i tiden hålla till vid sjön Salens strand nära Blädinge. En spelman lärde sig spela av näcken. Men det är farligt att spela näckens melodier.
 

måndag 23 september 2013

Kvinnorna kring Linné

2007 när Sverige och världen firade 300-års jubileet av Carl von Linnés födelse gavs det ut en formlig flora (ja ursäkta, jag kunde inte låta bli) av böcker om den store vetenskapsmannen. Denna missade jag av någon anledning men är glad att jag ramlade över den av en tillfällighet. Kvinnorna kring Linné är skriven av två kvinnor. Mariette Manktelow är forskare i systematisk botanik och Petronella Kettunen studerar biologiska mekanismer bakom minne och inlärning.

Jag njöt mest av att läsa om Linnés mor, maka och döttrar som jag vetat ytterst lite om tidigare. Döttrarna var duktiga kvinnor men att de skulle få studera var som ett rött skynke för honom. Vad kunde det inte blivit av dem om de fått chansen? Boken är intressant, läsvärd och jag fick lära mig att det var en kvinna som kom på att man kan bränna brännvin av potatis och som låg bakom tidig forskning av svampsporernas groning. Det är tröstande att även i äldre tider, när kvinnors möjligheter att verka utanför hemmet var små, fanns det kvinnor som kunde utöva inflytande.

Titeln är lite missvisande. Kvinnorna kring Linné visar sig inte nödvändigtvis betyda att de känt Linné utan bara helt enkelt att de kan ha inspirerats av honom och själva varit intresserade av botanik på olika sätt och nivåer, tyckte om blommor eller var duktiga på att måla av dem. Somliga var födda mer än 100 år efter Carl von Linné. Jag får en känsla av att det var ett sätt att dryga ut sidantalet i boken.

söndag 22 september 2013

Nytt mästerverk av Håkan Nesser

Redan på i inledningen fångade Håkan Nessers nya roman Levande och döda i Winsford mig då huvudpersonen bestämmer sig för att överleva sin hund. Så har jag själv tänkt ibland, någon som bryr sig om sin hund kan inte vara en dålig människa, eller?

Maria är bokens huvudperson. Hon är 50+ och har slagit sig ner vid Exmoorheden i sydvästra England under falskt namn. Detta är en magisk och mystisk plats, full med sägner och sagor som Nesser skickligt drar nytta av i sin berättelse. Mobiltelefoner eller GPS fungerar inte och ingen granne finns på nära håll att få hjälp av. Att lyssna på boken är som att långsamt skala en lök, varv efter varv plockas bort och nya lager uppenbarar sig, ny kunskap framträder och sympatier förskjuts. Bit efter bit rullas Marias liv upp och de händelser som ledde fram till att hon plötsligt finns här i Exmoor.

Det är det inre dramat som fångar mig under lyssnandets gång. Ser hon i syne, hör hon i syne, inbillar hon sig. När hjärnspökena övergår till reella hot går berättelsen upp en växel utan att förlora den genuina, saktfärdiga, omsorgsfulla berättarstilen som jag tycker så mycket om.

Det är bara synd att vi som lyssnar inte fick njuta av författarens egen uppläsning. Han har en oslagbar röst som gjord för att läsa sina egna verk.

Andra som läst Levande och döda i Winsford är Och dagarna går och Lyrans noblesser.

lördag 21 september 2013

Piratenposten VII

Det är allom bekant att vår hjälte Fritiof Nilsson Piraten var glad i spriten. Vid ett tillfälle kom han haltande och gick med käpp.
- Har du vrickat foten?
- Inte vrickat, skadat hälen.
- Hur gick det till?
- Jag var borta på fest i en nybyggd villa, svarade Piraten. Det blev lite fuktigt, alla gäster var törstiga, och när jag behövde frisk luft öppnade jag dörren till altanen för att gå ut och andas.
- Och då skadade du hälen?
- Ja, det gjorde jag. Villan var slarvigt byggd. Dom hade glömt altanen, så jag klev rakt ut i atmosfären.

fredag 20 september 2013

Bokbloggsjerka 20-23 september

Annikas bokbloggsjerka idag handlar om en aspekt av våra läsvanor och lyder som följer:

Läser du helst standalones eller bokserier?

 Jag läser helst enskilda böcker och är för nyfiken för att inte söka vidare och upptäcka nya böcker, miljöer och karaktärer. Det är få jag finner så bra att jag vill läsa om och om och om. Kanske är aversionen mot serier gammal. Som ung fick jag nog av alla Kittyböcker, Lottaböcker och Annikaböcker och ville ha något annat som vuxen. När jag någon gång i vuxen ålder fastnat i en serie har jag känt att författaren/förlaget vill mjölka ut så mycket som möjligt av en populär serie att kvaliteten sjunker ju längre serien pågår.

Till serier räknar jag nu inte trilogier som jag läser med nöje. Hit räknar jag Hilary Mantels böcker där jag nu är mitt uppe i andra delen Bring up the Bodies eller Jonas Gardell Torka inte tårar-böcker.

torsdag 19 september 2013

Sommarens tegelsten - Tornet och Tysk Torsdag

Uwe Tellkamps mastodontverk Tornet utspelar sig mellan 1982-89 , de sista sju åren av DDRs existens.
Bokens huvudperson är Christian Hoffman som är 17 år när Tornet börjar. Han går på internat, intresserar sig för musik och oroar sig över sina finnar. I inledningen firas Christians fars 50-årsdag och här får vi möta de viktigaste karaktärerna i bokens fortsättning. Boken utspelar sig i Dresden och det myllrar verkligen av folk. Indexet i början av boken är därför ovärderligt.

Familjen är borgerlig och har många av de gamla värderingarna som inte precis välkomnas i den socialistiska republiken. Familjen får lida för att de är vilka de är. Christians far är läkare och sonen vill också läsa medicin. För att få en chans att studera måste han skriva på den streckade linjen och göra tre års värnplikt. Hans väg där blir verkligen inte lätt och parallellt med Christians vedermödor i lumpen glimtar familj, grannar och vänner förbi i Dresden och hur de alla kämpar med sin existens på olika sätt i dikaturens kvävande existens.

Det mest absurda är besöken på Kolön. Här sitter DDRs byråkrati och hit måste alla som vill ha något skaffa sig tillstånd men först utrusta sig med en stor portion tålamod. Vill du ha en tvättmaskin, köa i den kön. Vill du ha en bil, köa i en annan kö, vill du ha större lägenhet o s v.

Tellkamps miljöskildringar är suveräna. Han tar oss med på besök på fabriker, tvättinrättningar, badhus, sjukhus och överallt känns det som att läsaren verkligen var där. Mot slutet av boken accelererar tempot och jag finner det lite svårt att följa med. Känslan av att man närmar sig ett stup och att undergången är nära ligger tät över sidorna, söndervittring och sammanfall. Inte för inte är bokens underrubrik En historia från ett sjunket land.

Bokens sju år känns mera som 50 år men det hänger inte samman med att boken är seg, tvärtom, författaren lyckas spegla en klaustrofobisk värld på ett excellent sätt, därav det långsamma tempot. Det är svårt för någon att verkligen föreställa sig hur det var att leva i en diktatur där angiveriet satt i väggarna och du inte kunde lita på någon människa. Minsta felsteg kunde vändas mot dig och så hade STASI en hållhake på dig också.

Länkar:
I våras besökte jag Stasimuséet i östra Berlin, se här.
Tidigare i år utkom Operation Norrsken som handlar om Sveriges mellanhavanden med Stasi, se här.
En bok som utspelar sig delvis parallellt i DDR med Tornet, är Adam & Eva av Ingo Schulze, se här.

Bokmoster är initiativtagare till Tyska Torsdagar.

onsdag 18 september 2013

Stora ljudbokspriset 2013



Det kom en inbjudan i mejlen till Stora Ljudbokspriset. Nu är jag inte på bokmässan i år och kan bevittna tilldragelsen, men intresserar mig ändå för priset eftersom jag är storkonsument på ljudböcker.

Av de sju nominerade har jag lyssnat på fyra och läst ytterligare två, så visst har jag åsikter i frågan. De nominerade är:

Mikael Niemi - Fallvatten
Jonas Gardell - Torka aldrig tårar utan handskar, del 1 Kärleken
Sofi Oksanen - När duvorna försvann
Göran Rosenberg - Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz
Jonas Hassen Khemiri - Jag ringer mina bröder
Chris Cleave - Little Bee
Aino Trosell - Krimineller (Den enda i gänget jag inte läst)

Vilken är då min favorit? Mikael Niemis Fallvatten som jag lyssnade på vid den här tiden förra året och sedan lyssnade på honom på bokmässan. Vilken berättare! Fast jag tror dessvärre inte att han vinner.

Läs mera om Stora Ljudbokspriset och juryns nomineringar här.

tisdag 17 september 2013

Sagobygden - Mästertjuven Tullbergs grotta och gran


Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.


Mästertjuven Tullbergs grotta och gran

På kyrkogården i Göteryd vilar Mästertjuven Tullberg. Det står alltid blommor på hans grav. Tullberg levde i början av 1800-talet och det sägs att han stal från de rika och gav till de fattiga. Långt ute i skogen ligger grottan där han gömde sig och en stor gran visar platsen där han dödades.
 

måndag 16 september 2013

Populärmusiken ljuder även hos mig

Det tog mig lång tid att komma till skott och läsa Mikael Niemis Populärmusik från Vittula, men nu är det gjort. Ibland är det bra att suga lite på en karamell och ha roliga läsupplevelser kvar, för denna var rolig. Niemi lär själv i någon intervju ha sagt att svenskarna tyckte boken var "rolig men lite sorglig", medan finnarna tyckte den var "sorglig men lite rolig".

De flesta kan historien om huvudpersonen Matti som växer upp i Tornedalen på 1960- och 70-talen tillsammans med tystlåtne kompisen Niila. Hemorten är Pajala och närmare bestämt kvarteret Vittula, fittmyren. Pojkarna längtar så småningom bort till den stora världen och tror att frälsningen kommer med hjälp av det rockband de bildat.

Niemi är en mästare på att med ord beskriva scener och miljöer att läsaren kan känna sig delaktig. Jag fastnade speciellt för stycket där Niila som hittills varit närmast stum plötsligt reser sig upp i kyrkan och börjar tolka för den tornedalska menigheten vad den främmande afrikanske predikanten i kyrkan säger. Eller den mustiga, levnadsglada berättelsen om bröllopet som slutar med både armbrytning och bastutävling.

Det må va' hänt att det inte går att hålla isär sanning och fantasi men hela boken är en lång skröna, eller som att sitta på en ljugarbänk, och det är en stor del av charmen. Det KAN vara sant. Jag föredrar att se den som en kulturresa och kanske som ett tidsdokument och jag tyckte den var fantastisk att läsa, definitivt mer rolig än sorglig.

söndag 15 september 2013

Jorden runt med Stål. Favorit i repris

Förra året var det många som läste och allmänt hyllade Silvia Avallones bok Stål. Jag sällar mig härmed till hyllningskören. Det är svårt att sätta fingret på vad det är som gör Stål så bra, men jag tror det har något med själva stämningen att göra och den anslås redan från första sidan.

Anna och Francesca växer upp i en betongförort, på Via Stalingrado, i skuggan av Luccinis stålverk. De är i yngre tonåren och livet består av att visa upp sig på stranden och låta sig kollas in av kvarterets unga stålverksarbetare. Stranden där avloppsvattnet rinner rakt ut i vattnet och pappa står på balkongen och spionerar på dem med kikare för att se vad de hittar på. Anna och Francesca har drömmar. Den ena vill bli advokat, den andra något inom media och genom boken förändras både deras drömmar och deras verklighet. De unga männen som uppvaktar dem drömmer en häftig bil, att cruisa, att ha sex och att det ska dröja länge innan skiftet på stålverket börjar igen. För att orka igenom vardagen går var och varannan på sprit eller droger. En bit ut i det glittrande Medelhavet ligger Elba som en ouppnåelig dröm. Hit far de rika på semester och fast det bara är en färjeresa bort verkar det helt avlägset för invånarna på Via Stalingrado.

Det är en stark debutroman som Silvia Avallone har åstadkommit och det ska bli intressant att följa hennes författarskap, för fler böcker blir det hoppas jag.

Stål ingår i Lyrans jordenruntresa, se här.

lördag 14 september 2013

Baltutlämningen, ett sår i den svenska efterkrigssjälen

I samband med andra världskrigets slut flydde många människor över Östersjön från de baltiska staterna till Sverige för att undkomma att bli fångade av sovjetarmén. De civila flyktingarna hade inga problem med att få stanna, värre var det för de ester, letter och litauer som var militär personal. De hade stridit i olika grad av frivillighet för Tyskland och internerades i några olika läger runt om i södra Sverige.

Den socialdemokratiska regeringen beslöt snart att utlämna balterna men detta hölls hemligt i flera månader för att hålla de fångna lugna och allmänheten ovetandes. Läs mera om baltulämningen här.

 I våras när jag läste P O Enquists Ett annat liv, se här, blev jag nyfiken på boken Legionärerna och under sommaren läste jag ut den. Enquist har gjort en grundlig efterforskning och boken är noggrant skriven och källorna redovisas steg för steg. Den sprider ljus över en av efterkrigsperiodens mest kända händelser i Sverige. Baltutlämningen har kallats ett sår i den svenska själen och det var såklart ett kontroversiellt och måhända fegt beslut att utlämna balterna men man måste alltid döma med "historiska glasögon" på tänka sig in i den situation som rådde då, även om beslutets rättfärdigande inte blir lättare då.

Enquist vrider och vänder på problematiken och försöker belysa skeendena från olika synvinklar. Speciellt intressant är de djupdykningar han gör i enskilda fallen, läsaren får följa människoödena både i Baltikum innan flykten och efter återvändandet till hemlandet. För den historieintresserade är det en bok att sjunka ner i och leva med i ett tag.

fredag 13 september 2013

Sockenbladets septembernummer

Bygdens sockenblad hade tema nybyggare i sitt septembernummer och detta hakade jag på med att skriva om en boktrippel där samtliga böcker är författade av invandrare.

Maries boktrippel om nybyggare/invandrare 

Stamtavlor – Dilsa Demirbag Sten
Samtidigt som Dilsa Demirbag-Sten skildrar sina kurdiska anor i en rad kärleksfullt tecknade, och som det verkar, raka berättelser i boken Stamtavlor ger hon läsaren även en lektion i kulturskillnader och kulturkrockar. Ett aktuellt tema är såklart den så kallade hederskulturen och författaren väjer inte för att tackla ämnet. Det är svårt för mig som västerländsk kvinna och med i grunden kristen livssyn att ens börja förstå alla aspekter som ligger bakom.

Detta är historien om Dilsas föräldrars flykt från en diktatur till ett tryggt och säkert Sverige. Det är svårt att lämna det gamla invanda bakom sig och framförallt människor man tycker om. Kärleken till mormor Mukades är innerlig och vacker och denna starka kvinna tilldelas ett helt eget kapitel fyllt av kärlek, tacksamhet och förståelse. På slutet får vi följa en vuxen Dilsa som återvänder till sina rötter i Kurdistan tillsammans med sin svenske man. Det är spännande att följa dem på resan och uppleva hur kulturskillnaderna speglas genom deras ögon och upplevelser.

Bitvis blev jag arg när jag läste boken och beskrivningarna av det turkiska förtrycket av kurderna och kurdernas eget förtryck av sina kvinnor och barn. Berättelser om grymheter som tortyr och de lekar barnen roade sig med som små är starka och det framkallar avsmak hos mig. Som så många gånger förr när jag läst skildringar från andra kulturer är jag så innerligt glad att jag dragit en av livets vinstlotter och är född där jag är född.

Arkan Asaad – Stjärnlösa nätter
Arkan Asaad ger oss ett annat perspektiv på hederskulturen, nämligen det manliga. Naturligtvis finns det också pojkar som drabbas och inte bara flickor även om de får den mesta publiciteten. I Stjärnlösa nätter berättar Arkan Asaad ur ett delvis självbiografiskt perspektiv om en ung man, uppväxt i Sverige, som vid ett besök i det gamla hemlandet Irak tvingas till äktenskap med en kusin. Det är inget lätt beslut för bokens huvudperson att säga ja men efter en systematisk utfrysning och mobbning av hela sin släkt, med fadern som beslagtagit hans pass och ingen kunskap i arabiska är han fången i sin egen kultur och blir ett av dess offer genom äktenskapet. Detta är bara början på hans mardröm. Nu förväntas han ordna uppehållstillstånd i Sverige åt sin unga fru och samtidigt försörja henne och ge hennes familj presenter.  

Arkan Asaad beskriver en kultur med för oss i Sverige ålderdomliga förtecken där familjens heder är allt och där alla verkligen ska hedra och lyda sin fader. Familjen har starka band och ingen vill hamna utanför gemenskapen, individen styrs av hot, skam, skuld och våld och båda könen är offer.  

Författaren har själv beskrivit att arbetet med att skriva boken har varit hans terapi och själva boken är hans drömfångare. Nu när historien är berättad vill han bara gå vidare med sitt liv.  

Marjane Bakhtiari – Kan du säga Shibollet
Familjen Abassi är invandrare från Iran. De är välanpassade och assimilerade och bor i villa långt ifrån Rosengård. Pappa är lärare på universitet och de bägge döttrarna gör bra ifrån sig skolan. Trots gräl vid frukostbordet känns de starka familjebanden igen och dem kan många av oss identifiera sig med. Familjen tycker om varandra. Här finns värme, kärlek och tillgivenhet men ändå drar man sig inte för att milt driva lite med pappan i familjen. Hans strävan att vara svensk tar sig flera udda uttryck. Inte en pryl som inte är köpt på IKEA finns i det här hemmet, t o m den persiska mattan saknas.  

Den ena systern övertalar sina föräldrar att låta systrarna åka till släkten i Teheran för att hälsa på så att hon ska kunna slutföra ett fotografiskt projektarbete om iranska religiösa högtider. Väl där vill kusinen helst visa upp det som är västerländskt, butiker med amerikanska varor, graffiti, popmusik och USA-influerade kläder.  

Här finns en allvarlig underton om kulturskillnader, religiöst förtryck, mångkultur och utanförskap men författaren har ett härligt satiriskt sätt att skriva på så att läsaren kan skratta både åt sin egen och den främmande kulturens yttringar.

torsdag 12 september 2013

Habsburgs verkaufte Töchter- Tysk torsdag

Det tar mig lång tid att stava mig igenom faktaböcker på tyska. Men med ett lexikon vid min sida och en stor bit jävlaranamma brukar jag komma i mål. Den här boken har legat läääääänge på nattygsbordet men nu är jag klar och det är en härlig känsla. Bra var den också och en handfull kvinnoöden har jag lärt känna bättre.

Ett gammalt talespråk om Österrikes äktenskapspolitik löd "Andra må föra krig, du, lyckliga Österrike, gift dig". Sådan var habsburgarnas kejserliga äktenskapspolitik och i boken får vi följa sex österrikiska ärkehertiginnors öden som bortgifta panter i fädernas och brödernas politik.




Kunigunda (1465-150) Kunigunda befann sig i Innsbruck när staden intogs av bayerska trupper. Deras furste Albrecht IV lurade Kunigunda med hjälp av falska dokument att hennes far, kejsar Friedrich III, hade godkänt deras äktenskap. Paret vigdes och först efteråt uppdagades det att Kunigunda lurats. Hon försonades inte med sin far förrän många år senare. Efter att Albrecht dött blev Kunigunda mycket politiskt intresserad och arbetade aktivt för sina yngre söners rättigheter gentemot den äldste sonen. Sina sista år tillbringade Kunigunda i ett kloster.



 
Margareta (1480-1530) När Margareta var blott 2 år gammal ingick hennes far den österrikiske kejsaren Maximilian I en allians med Frankrike. Detta innebar att hon skickades till det franska hovet för att uppfostras där. Några år senare ångrade sig hennes franske make, tog en ny hustru och skickade tillbaka Margareta till sitt hem. En ny make hittades raskt åt Margareta, inte mindre än den Spanske kronprinsen Johan. Han levde dessvärre bara något år och så var Margareta änka igen. Det blev tredje gången gillt och tredje maken hette Filibert. Han var hertig av Savoyen men totalt ointresserad av politik så Margareta skötte all politik och maktutövning åt honom. När Filibert dog drog sig Margareta tillbaka till ett kloster men snart kallades hon hem för att få ett fint jobb. Hon fick uppdraget att bli ståthållare i Nederländerna och skötte sitt uppdrag med bravur fram till sin död 1530.

Maria (1505-58) gifts bort som ung flicka med kung Lajos av Ungern. Hans land och hans krona visar sig vara av en högst osäker sort och det unga paret tvingas i strid. Lajos dör och Maria får gå i landsflykt. Hennes tröstpris blev att hon fick efterträda Margareta (se ovan) och bli ståthållare i Spanska Nederländerna där hon kunde ägna sig åt sin favorithobby – att jaga. Maria var uppriktigt förälskad i sin Lajos och gifter aldrig om sig, trots flera anbud. Maria lär ha varit en renässansmänniska som stödde konstnärer och musiker och undvek skickligt större konflikter i landet under sin regeringstid.







Anna (1601-66) skickades från sitt spanska hemland redan som 14-åring för att gifta sig med Ludvig XIII av Frankrike. Han var dessvärre inte särskilt intresserad av sin fru eller av kvinnor i allmänhet. Dessutom hade Anna en svärmor av rang, Maria av Medici, som inte tänkte släppa ifrån sig sin drottningmakt. Anna levde i många år i periferin och inte förrän efter 20 års äktenskap då en svår snöstorm härjade och kungen tvingades övernatta hos Anna, blev hon gravid och födde den blivande solkungen Ludvig XIV. När kungen avled för tidigt blev Anna regentinna för den minderårige sonen tillsammans med Frankrikes starke man, kardinal Mazarin. Anna är dessutom odödlig litterärt sett genom att hon figurerar i ”De tre musketörerna” och "Mannen med järnmasken".

 


 


Maria Karolina (1752-1814) Som 16-åring tvangs Maria Karolina lämna sin barndoms Wien och favoritsystern Marie Antoinette för att resa till Neapel och gifta sig med kungen Ferdinand IV av Neapel och Sicilien. Ferdinand var mest intresserad av jakt och hans unga fru som redan från barnsben varit övertygad om att hon var född att regera, togs raskt över kontrollen av statsangelägenheterna. Hon hatade fransmännen som efter franska revolutionen lät avrätta drottningen, hennes favoritsyster Marie Antoinette. När Napoleons trupper intog Neapel flydde hela den kungliga familjen till Sicilien där Maria Karolina fortsatte sin kamp för tronen mot fransmännen. En av hennes allierade var Emma Hamilton, Lord Nelsons älskarinna, och genom honom samarbetade Maria Karolina med britterna. Kungaparet fick 17 barn tillsammans och när äldste sonen tog över tronen och själv ville regera reste Maria Karolina hem till Österrike, där hon också avled.



Maria Leopoldina giftes som 20-åring bort med en man som hon aldrig träffat och skeppades från Wien till Brasilien för att gifta sig. Maken var kejsare Pedro, en bitvis ganska ilsken och grälsjuk man med bristfällig utbildning. Långt ifrån den europeiske gentleman som Maria Leopoldina var van vid hemifrån Europa. Dessutom hade de till en början inget gemensamt språk vilket inte underlättade i äktenskapet. Pedros intressen bestod av hästkapplöpningar och amorösa kärleksäventyr. Dessa upphörde dessvärre inte efter äktenskapet. Brasiliens klimat och omgivningar var inte lätta att vänja sig vid. Det var så fuktigt att kläder och möbler ruttnade och insekter av olika slag fanns överallt. Ju längre tiden led desto sämre behandlade Pedro Maria Leopoldina. Han tvingade på kejsarinnan sina älskarinnor som olika hovfunktionärer och de hade bättre kläder och mera pengar att röra sig med. Maria Leopoldina förvisades till palatsets bakre regioner och dog efter bara 10 års äktenskap.

 I och med denna bok kan jag äntligen kan jag sälla mig till Bokmosters tema Tysk Torsdag.

onsdag 11 september 2013

Vinst i bibliotekets tipspromenad

I söndags var det höstmässa i byn. Alla var där och visade upp sig och mycket folk kom. Naturligtvis deltog jag i bibliotekets tipspromenad och den var välgjord och svår, men jag lyckades pricka in tillräckligt många svar för att vinna ett pris. Vad kan vara bättre för en trädgårdsälskare än vinsten här bredvid? Vildvin & honungsros av Sanna Töringe. En bok om klätterväxter.

tisdag 10 september 2013

Sagobygden - Taxåsklint och sjön Möckeln


Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Taxåsklint och sjön Möckeln

I berget i Taxås har trollen bott. Berget sägs ha fått sitt namn efter den danske fältherren Taxe som dödades av sina egna. När du kommer upp på toppen av Taxåsklint har du en strålande utsikt över Möckeln. Ser du sjörået på vattnet skiftar vädret och det blir snart storm.



 


 

måndag 9 september 2013

Blekingegatan 32, Greta Garbo - ständigt fascinerande

Lena Einhorn har tagit sig an Greta Garbo igen, denna gång i litterär form. Tidigare har hon producerat en TV-dokumentär om filmstjärnan i slutet av 1990-talet och var enligt egen utsago en smula trött på Garbo, eller som hon själv uttrycker det: "Jag trodde jag kunde Greta Garbo".

Den utlösande faktorn till den nya boken var breven Greta skrev till Mimi Pollack, hennes kamrat från Dramatens elevskola. Korrespondensen tar sin början då de bägge var unga teaterstuderande och slutar inte förrän efter Garbos karriär var avslutad. Mimi Pollack lär ha burit med sig breven i sin handväska livet ut och de publicerades 2005 av hennes son. Lena Einhorn läste breven och blev fascinerad.

I Lena Einhorns bok Blekingegatan 32 träder en ny sida av Greta fram. Läsaren får följa henne under hennes kanske lyckligaste tid. När hon upptäcks som hattförsäljerska på PUB, åren på Dramatens elevskola med kamratskap och tillhörande i en grupp till det första filmrollerna och mötet med Mauritz Stiller, ett möte som skulle förändra bägges liv. Vi får möta en kul och sprallig ung dam med livsglädje och kraft att bryta upp från Sverige och följa regissören Mauritz Stiller till Hollywood.

Nyfikenheten på boken Djävla älskade unge av Tim Andersén Axell, där brevväxlingen mellan Greta och Mimi avslöjades för första gången är så stor att jag beställer den omgående från biblioteket, trots att jag normalt inte gillar showbiz memoarsvängen.

Anna har också läst Blekingegatan 32, se här.

söndag 8 september 2013

Kaosutmaningen - Status KLAR

I våras hoppade jag på Kaosutmaningen som jag hittade hos C.R.M. Nilsson. Utmaningen går ut på att läsa böcker efter speciella egenskaper eller riktlinjer. Det finns 35 olika punkter på listan. För att klara av utmaningen måste man klara 20 punkter. En bok får bara förekomma en enskild gång på listan. Nu är jag KLAR. Det var inte så svårt att fylla kriterierna egentligen men det var lite för stark dragning till fantasy där änglar, älvor, vampyrer fick varsin punkt. Jag saknade t ex en faktabok, en biografi, lyrik för att nämna bara några för att bredda utmaningen. Nåja, slut med gnället, här är listan.


1.    Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
Nymfens tid –Susanne Axmacher
2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
Ester BlendaNordström – Piga bland pigor
3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
4. Läs en bok med två personer på omslaget
Cilla Naumann– Springa med åror
5. Läs en bok som publiceras 2007.
6. Läs en bok vars titel består av tre ord
Ivan Iljits död– Leo Tolstoj
7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi
Hilary Mantel– Wolf Hall
8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
9. Läs en bok som har över 600 sidor
Chimamanda Ngozi Adichie En halv gul sol
10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn
11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).
13. Läs en bok med träd på omslaget
Katarina Fägerskiöld - Åsen
14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag
Mörderskan – Alexandros Papadiamantis
15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014)
Little Bee – Chris Cleave
16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor
Patrick Modiano – Lilla Smycket
17. Läs en bok som publicerades under 2013
OperationNorrsken - Christoph Andersson
18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver
19. Läs en bok med ett av de fyra elementen på omslaget
Slottet Brinner – Magnus Jacobson
20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år
Silvia Avallone - Stål
21. Läs en bok med ”The” i början av titeln
Michael Caine –The Elephant to Hollywood
22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar
23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten)
24. Läs en dystopi
25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd
26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet
Sofi Oksanen -–När duvorna försvann

27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
29. Läs en debutroman
Helena Milton – Förändrad, förvandlad, förädlad
30. Läs en fristående bok.
Vikas Swarup –De sex misstänkta
31. Läs en bok utan människor på omslaget
Sjón – Skugga-Baldur
32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
33. Läs en bok som publicerades 2012
Leif Zern –Kaddish på motorcykel
34. Läs en bok som i originalspråk varken är svensk eller engelsk
Jon KalmanStefánsson - Sommarljus
35. Läs en bok om änglar.

lördag 7 september 2013

Perfect - mitt första internationella skrivuppdrag

Två sekunder. Det är inte mycket, men det är basen för Rachel Joyces nya bok Perfect. För ett år sedan läste och jag och tyckte mycket om hennes debutroman Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd. Jag skrev om boken här. Detta är en helt annan sorts berättelse och det var bra. Att skriva något i Harold Frys anda skulle varken gynnat författaren eller hennes läsare.

Tillbaka till de två sekunderna. 1972 lades två extra sekunder till tideräkningen för att hålla jämna steg med jordens rörelse. De här två sekunderna får oöverskådbara konsekvenser för 11-årige Byron Hemmings och hans mamma Diana. På väg till skolan en dimmig morgon väljer de en annan väg och så är olyckan framme. Hade den hänt om de två sekunderna inte lagts till? Skulle allt det som hände efter olyckan hänt om tiden stått stilla? Byrons kamrat James är den i berättelsen som driver handlingen framåt. Tillsammans försöker de två pojkarna ställa allt tillrätta och rädda Diana i vad de kallar "Operation Perfect".

I en parallell historia får vi följa Jim som är ett av samhällets olycksbarn. Vid fyllda 50 år torkar han bord på ett café och bit för bit rullas hans tragiska liv med många år tillbringade inlåst och behandlad av psykiatrin. Nu bor han ensam i en husvagn och klarar av livet med många tics och tvångshandlingar. I slutet knyts Byrons, James' och Jims liv ihop på ett överaskande sätt. Det mötet andas i alla fall en viss optimism för framtiden.

Perfect är mörkare och mer tragisk än vad Harold Fry någonsin kom i närheten av, men Rachel Joyce hanterar det väl och det är en bok som är svår att lägga ifrån sig. Ju mer jag läser desto mer framträder bifigurerna som viktiga och berättelsen djupnar. Det slår mig också hur väl författarinnan använder det engelska vädret för att förstärka de olika scenerna. Värme, dimma och åskoväder är lika viktiga för handlingen som vissa karaktärer.

Tack till The Random House Group som skickade recensionsexetmplaret till mig. På deras hemsida kan man öppna och läsa de första 48 sidorna av boken, här. Boken planeras att ges ut i Sverige under 2014 men i dagsläget är dessvärre inget författarbesök på tapeten.

torsdag 5 september 2013

Piratenposten VI

Jag fortsätter att botanisera bland gamla årgångar av Piratenposten på jakt efter anekdoter om författaren Fritiof Nilsson Piraten.

I mars 1940 hade Piraten ont om pengar. Han skrev till sin vän Yngve i Tomelilla och ber om ett handlån på 40 riksdaler. "Skicka med busen imorgon om Du kan. Men inte i ett kuvert helt enkelt, då tror busschauffören att jag viggar pengar. Jag kan väl få låna en bok av Dig samtidigt. Och så lägger Du kuvertet i boken och slår ett snöre om den senare. Ser det inte bättre ut?" undrar Piraten listigt.

Av brevet framgår vidare att Piraten väntar på ett honorar "och när jag så får guldet från Sthlm så återfår Du till Din förvåning beloppet".

tisdag 3 september 2013

Sagobygden - Gustafsfors och Gåarydstrollen


Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.


Gustafsfors och Gåarydstrollen
Gustafsfors är en gammal bruksmiljö vid Helgeå. Väster om ån huserade Gåarydstrollen i storskogen. En piga gick vilse i skogen och födde ett barn, som var misstänkt likt ett troll.

måndag 2 september 2013

En ganska tråkig klassiker

Jag har haft svårt för Alexandre Dumas och hans musketörer. Det är något med de svärdsvingande fäktarna, snabba ritter där mantlar flaxar bakom hästrumporna och rädda inlåsta damer, företrädesvis ur torn, som jag har så svårt för. Säkert är detta någon smitta från svartvita Errol Flynn filmer som repriserades på sommarloven när jag var liten. Nåja, för att komma till sak, nu har jag i alla fall läst/lyssnat på Mannen med järnmasken av Alexandre Dumas. Mina fördomar har besannats.

Trots att jag är mycket intresserad av historia, och den franska 1600-tals historian är inget undantag, fångar det här dravlet mig inte. Det är en svagt ihoprafsad intrig och för att krydda sin fadda anrättning klipper Dumas in sina musketörer. Nu äldre och erfarnare men inte visare. Detta sammelsurium av idéer är knappt värt att ödsla sin tid på. Tur att boken var så kort.

söndag 1 september 2013

Hönsa-Tores saga

Jag valde att läsa Hönsa-Tores saga för det är en av de kortare och mindre kända av de isländska sagorna. Hönsa-Tore är en rik och aktad bonde men inte särskilt väl omtyckt. När skörden slår fel för många i grannskapet vägrar Hönsa-Tore att dela med sig av sin rikliga skörd av hö. Därmed har Hönsa-Tore mist mycket av sin ställning i samhället. En del av hedern på Island gick ut på att de rika hjälpte de fattiga. Att ha rang innebär plikter och ansvar mot sina medmänniskor. Grannarna roffar åt sig Hönsa-Tores hö ändå och hans hämnd blir gruvlig. Han bränner sina grannar till döds. Hönsa-Tores triumf blir inte långvarig, han dräps själv.

Handlingen är förlagd till Borgarfjördur runt år 960. Språket och stilen är lika kärv och rättfram som i andra sagor. Jag tycker speciellt om att alla krusiduller och onödiga beskrivningar är bortskalade i känd stil.

Detta är den första sagan av tre som jag planerar att läsa i Pocketlovers utmaning Tre på Tre.