Mimmimariesböcker

Nobelpriset i litteratur 7,5 poäng - sammanfattning

2012-03-11T07:30:00.003+01:00

Under några vinterveckor har jag deltagit i Umeå universitets kurs om Nobelpristagare i litteratur. Vi har varit ett fyrtiotal studenter som fått ta del av föreläsningar via nätet, diskussioner på ett forum och kursen ska avslutas med en uppsats där vi kan välja att gå djupare in på något av ämnena eller författarna som vi avhandlat på kursen.

Förutom en introduktionsvecka var kursupplägget följande:
Vecka 1 - Litteratursociologiska aspekter av nobelpriset samt Nobelprisets mediala betydelse.
Vecka 2 - Toni Morrison
Vecka 3 - Thomas Tranströmer
Vecka 4 - Eyvind Johnsson
Vecka 5 - Latinamerika och nobelpriset, att spegla en kontinent
Vecka 6 - Elfriede Jelinek

Detta är första gången kursen ges så vi som läser nu är väl lite försökskaniner kan jag tänka mig. Huruvida, det blir en fortsättning har jag inte hört något om ännu och kursprogrammet för ht-12 och vt-13 är inte officiellt ännu. Det har varit en hel del krångel med Umeå universitets dataprogram och registreringsprocedur. Några kurser fick byta plats p g a tekniska problem och någon föreläsning hade så dåligt ljud att det inte gick att lyssna. De fick komplettera ljudet med text.

Vi har varit fem bokbloggare som läst kursen och det är roligt att kunna bolla lite tankar med varandra. Vi har haft en facebookgrupp där vi kunnat ventilera sådant vi vill hålla privat inom gruppen och det rekommenderas verkligen. Förutom undertecknad har EnligtO, Lyran, Nobelprisprojektet och Paperback Lover varit några av mina studiekamrater.

Jag kommer inte att kunna slutföra kursen inom rimlig tid tyvärr först p g a många extra timmar på arbetet och sedan p g a sjukdom. Jag har varit tvungen att sålla kraftigt i det jag har läst, men tröstar mig med att böckerna finns kvar. Det har ändå varit oerhört givande att få ta del "experternas" syn på pristagarna som skiljer sig något från mig som enskild läsare. Jag har fått flera nya ingångar i mitt läsande och ny kunskap vilket jag är glad för.

Kulturmiljön hemmavid del 15

2012-03-10T07:30:00.004+01:00

Sumpskog

Skogsstyrelsen har gjort en sumpskogsinventering. På fastigheten där vi bor finns tre sumpskogsområden om totalt ca 20 hektar.

Område 1 är mager torvmark som är bevuxen med tallskog. Området gränsar till öppen myrmark och sjö. En f d järnväg passerar över området där banvallen finns kvar. Här finns spår av äldre dikning samt att det finns väg i området. Allt detta har svag påverkan på området och skogsskötseln i detta område måste utföras med speciell hänsyn.

Område 2 är f d mossodling. Här dominerar glasbjörken. Det finns störningar i området genom väg, det är gallrat samt att här finns spår av äldre dikning. När skogen ska gallras i detta område måste vi ta speciell hänsyn till sumpskogen.

Område 3 är talldominerad mosskog. Området är starkt påverkat genom torvtäkt. Inom området finns en nyckelbiotop som då är en torvmarksö. Detta område ska lämnas orört från skogsskötsel

Folke Schimanski - Berlin, en stads historia

2012-03-09T07:30:00.048+01:00

Folke Schimanskis bok om Berlin, en stads historia är en fantastisk skapelse för den reseintresserade som vill få ut mera ur en guidebok än var de bästa restaurangerna ligger och när muséerna har öppet. Författaren har gjort ett digert efterforskningsarbete om Tysklands historia med speciellt fokus på Berlin. Många storstäder i Europa har en skiftande och bitvis våldsam historia men få städer har stått i blickpunkten så mycket som Berlin.

Boken om Berlin är uppdelad i 10 kapitel som grovt motsvarar olika skeden i stadens historia. Läsaren får ta del av stadens utveckling, hur livet tedde sig såväl för gemene man som för kung eller kejsare och vi får veta vad som idag finns kvar som är typiskt för varje period. För varje period finns en faktaruta med vad som är typiskt för just denna tid och lästips från just denna tid.

Det gläder mig särskilt att kulturen och litteraturen får så stort utrymme, vilka pjäser som satts upp på teatrarna, vilka tidningar folk har läst etc. En räcka av kända författare med anknytning till Berlin passerar revy. Eller vad sägs om Marx, Fontane, Goethe och Hoffman för att nämna några. Goethe lär ha sagt följande om berlinaren:

"Det här folkslaget har stort självförtroende, är välsignat med vits och ironi och snålar inte med dessa håvor".

Jag har njutit av att läsa den här skildringen om Berlin och den kommer att bli en fin följeslagare när jag åker dit till påsk. Boken ger en mer djupgående förståelse för staden, dess folk, utseende och utveckling. För resenären som vill ha ut mera av sin resa, vara förberedd och påläst är den här Berlinboken ett måste. En utmärkt grund att stå på innan Berlin intas.

Bloggstafett på internationella kvinnodagen

2012-03-08T05:30:00.006+01:00

Boken som startade allt

En nött, välläst och mycket älskad bok

På internationella kvinnodagen drar Enligt O igång en bloggstafett där temat är kvinnor såklart. Här är mitt bidrag.

När jag var i 13-års åldern gick romanen Dèsirée av Annmarie Selinko som följetong i Året Runt. Jag kunde knappt bärga mig tills det att veckans nummer damp ner i brevlådan (på den tiden på fredagarna). Att säga att jag slukade de olika avsnitten är en underdrift. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. I mina tidiga tonår där alla möjliga tankar for runt i huvudet hade den här boken allt. Kärlek, historia, en stor portion av verkligheten, krig och fred och inte bara hjältedåd utan också hjältinnedåd.

Dèsirée, originalet

Jag sprang ofta på mitt bibliotek och lånade den enda kopia som fanns tills bibliotekarien höjde på ett ögonbryn och undrade om jag inte ville läsa något annat. Jag har läst boken så många gånger att jag brukade utmana min familj med att läsa ett par meningar ur boken och jag skulle genast kunna säga var i boken detta citat var hämtat från. Jag har inget minne av att jag någonsin misslyckades. Att jag vr en nörd är ett understatement. Varje 8 november (Dèsirées födelsedag) köpte jag en Napoleonbakelse för att fira, speciellt festligt var det 1977 då det var 200 år sedan hennes födelse.

Välkommen födelsedagspresent

Ett par år senare förbarmade sig min moster över mig och gav mig ett alldeles eget exemplar av Dèsirée. Stor lycka. Intresset har svalnat med åren kan jag för säkerhets skull berätta och nu är det många år sedan jag läste boken. Den har dock kvar en hedersplats i min bokhylla. Jag kan lugnt säga att Selinkos bok har varit ingången för min kärlek till läsning.
När vi för ett par år sedan skaffade en hund av den franska rasen Petit Basset Griffon Vendeen skulle den lilla valpen ha ett riktigt namn människonamn, det var ett krav från uppfödaren. För mig var namnvalet självklart. Vad passar bättre för en liten tik med franskt ursprung än namnet Dèsirée, som ju också betyder den efterlängtade? Maken var snäll och hade inget att invända mot mitt val.

Nu är vovven den enda Dèsirée i mitt liv

Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?, Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks, Erica - en dröm i rosa, Tvärtemot, ...och dagarna går, Fix Me Up, TinaO , Calle Brunell, Bokodyssé, Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker, Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter, Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg, Kill your darlings, Sandra Gustafsson, Desirée Fredlund, ...and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan

Citat

2012-03-07T07:30:00.000+01:00

"Det verkar gå en deckarförfattare per älg i Sverige. När är det jaktsäsong?"

Dansk litteraturkritiker

Uppsnappat i Thomas Nydahls bok Alla de andra som också skrev.

Glöm inte bloggstafetten på torsdag

2012-03-06T07:30:00.001+01:00

På torsdag deltar bloggen och jag i Enligt O bloggstafett för att hylla internationella kvinnodagen. Glöm inte att surfa runt och låta er inspireras av vad som lovar bli en massa intressanta inlägg. Det är också ett härligt sätt att upptäcka nya bloggar. Undertecknad kommer att publicera sitt inlägg 05:30 och här är en lista på alla andra som deltar och deras hålltider.

00.01 enligt O
00.30 Marias stickning och läsning
01.00 Böcker x 3
01.30 Hanneles Bokparadis
02.00 Nina Ruthström
02.30 Sofies Bokblogg
03.00 Mind the Book
03.30 I mitt sinne
04.00 Andra intryck
04.30 Ord och inga visor
05.00 Boktjuven
05.30 Mimmimariesböcker
06.00 What you readin?
06.30 Pantalaimone
07.00 Matildas Läshörna
07.30 Peter Andersson
08.00 *malins bokblogg*
08.30 A room of my own
09.00 Madeleines bokhörna
09.30 thecuriouscaseofthebooks
10.00 Erica - en dröm i rosa
10.30 Tvärtemot
11.00 ...och dagarna går
11.30 Fix Me Up
12.00 TinaO
12.15 Calle Brunell
12.30 Bokodyssé
13.00 Med näsan i en bok
13.30 alice bröms
14.00 Beroende av böcker
14.30 Den var bra
15.00 Olika sidor
15.30 Dantes Bibliotek
16.00 Lyrans Noblesser
16.30 Livet mellan två evigheter
17.00 Den läsande kaninen
17.30 Breakfast Bookclub
18.00 Lottens bokblogg
18.30 Kill your darlings
19.00 Sandra Gustafsson
19.30 Desirée Fredlund
20.00 ...and then there was Beatrix
20.30 Lingonhjärta
21.00 Gunillas Blogg
21.30 Stänk och flikar
22.00 Fiktiviteter
22.30 Bokmilaskogen
23.00 Saris blogg
23.30 Böcker emellan
23.59 enligt O

Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten

2012-03-05T07:30:00.000+01:00

Det har tagit mig lite för lång tid att komma till skott och läsa 2009 års Augustprisvinnare, Carl-Henning Wijkmarks bok Stundande natten och det var har boken inte förtjänat. Kanske skrämmer temat med en grupp män som ligger för döden, kanske får jag nog av sjukvården genom mitt arbete och vill läsa annat när jag är ledig. Hursomhelst är jag glad att jag tog mig i kragen och slutligen kom till skott.

Det är en helt enkelt briljant bok om ett ämne som vi idag ryggar för men avhandlas på ett naturligt och inte särskilt skrämmande sätt av Carl-Henning Wijkmark. Visst kan den här boken ses som inlägg i debatten om de ständiga nerskärningarna inom vården och hur dåliga vi i Sverige är på vård i livets slutskede, men först och främst är det utmärkt och faktiskt medryckande läsning.

Fyra män ligger på sal 5 och väntar på döden. Den förste träffar läsaren aldrig då han ligger bakom en skärm och knappt inte talar. De övriga är Börje, Harry och Hasse där den sistnämnde är bokens berättare. Det är han som är kvar till sist när först mannen bakom skynket gått bort och de andra två valt att förkorta sina liv på ett okonventionellt men ändå under omständigheterna behagligt sätt. Hasse lånar böcker från bokvagnen och försöker läsa sig till insikt om döden, han funderar över en grupp människor som varje dag köar utanför hans fönster och tröstas och peppas av två underbara och medkännande sjuksköterskor som heter Angela och Birgit för att orka med sin sista tid.

Språket är vacker, nästan poetiskt och jag önskar jag fick läsa en annan, mera positiv bok, av samma författare för att mera ohejdat njuta av hans författarstil.

Kulturmiljön hemmavid del 14

2012-03-04T07:30:00.002+01:00

Ingång till ett gryt under en stor flat sten

Gryt
Runt om på fastigheten där vi bor finns en handfull gryt. Dessa nyttjas både av grävling och av räv. Vi har bl a ett stort gryt med ovanligt många ingångar. Några av ingångarna har blockerats av tidigare generationer jägare för lättare åtkomst till bytet. Delar av detta gryt finns under ett stort, flat stenblock.

Bokbloggsjerka del 69

2012-03-03T07:30:00.000+01:00

Veckans bokbloggsjerka handlar om böcker som andra tyckt om men jag inte gillat. Frågan lyder som följer:

Finns det någon bok som har fått översvallande recensioner men som du själv absolut inte tyckte om?
Självklart har det funnits böcker som andra kritiker, vänner eller bokbloggare älskat och höjt till skyarna och mer eller mindre tryckt ner dem i halsen på mig, nåja så har det känts i alla fall, och då jag redan på förhand haft en viss aversion mot boken i sig. Sedan finns det fall då jag själv byggt upp höga förväntningar på en bok och som sedan inte kunnat leva upp till mina högt ställda förväntningar. Värre är det kanske med de böcker jag redan innan läsningen börjar har en halvljum inställning till och som sedan inte visar sig hållla måttet. I dessa fall har jag varken känt mig tvungen att läsa eller haft överdrivna förväntningar.

En sådan bok från förra året var Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis och den har jag bloggat om här.

Tatiana de Rosnay - Sarahs nyckel

2012-03-02T07:30:00.001+01:00

Återigen en fransk kvinnlig författare och återigen en bok om andra världskriget. Det verkar som att jag bara inte kan komma ifrån ämnet. Detta är min första bok av Tatiana de Rosnay och jag gillar vad jag läser. Det är en bra historia, baserad på en riktigt händelse (jo BOATS visserligen men ändå med klass). I juli 1942 var Paris och stora delar av Frankrike ockuperat av tyskarna och hade en fransk regering som gick i tyskarnas ledband. Denna Vichyregering föll till föga för tyska krav och massarresterade minst 13 000 judar. De hölls i flera dagar utan mat eller vatten i en cykelvelodrom Vél d’Hiv varifrån den här händelsen har fått sitt namn.

Sarah är 10 år när polisen knackar på dörren för att hämta henne och hennes judiska familj. Hon låser in sin lillebror i ett skåp och tror att hon snart kan återvända för att hämta honom. Tyvärr går det inte som Sarah planerat. Familjen hamnar först i Vél d’Hiv och transporteras sedan till ett läger och sedan vidare till Tyskland. Sarah lyckas rymma och klarar sig mirakulöst genom krigt tack vare att vänliga människor tar sig an henne och hjälper henne.

I början läser vi vartannat kapitel berättat av Sarah om händelserna sommaren 1942 och vartannat berättat av Julia som börjar gräva i händelserna kringVél d’Hiv-arresteringarna och fördjupar sig i Sarahs berättelse. Det är ett bra berättartekniskt grepp men tankarna, känslorna och slutledningsförmågan som författaren tillskriver en 10-årig flicka är inte trovärdiga. Jag tror att få barn kan dra så smarta slutledningar och tänka så mogna tankar och här förlorar boken lite av sin trovärdighet.

Ibland tycker jag att Tatiana de Rosnay underskattar sina läsare. Ungefär 100 sidor innan hon avslöjar vad Julias barn ska heta har den kloke och insiktsfulle läsaren redan gissat detta bara för att det är så uppenbart och en smula fantasilöst.

Ett av bokens viktigaste budskap är ändå att den tar upp tabun i Frankrike som lever kvar knutna till ockupationstiden. Fransmännen och Vichyregeringens skuld i att ingen reagerade mot fasorna och tyskarnas behandling av judarna belyser författaren på ett bra sätt.

Fössta tossdan i mass

2012-03-01T16:02:00.001+01:00

Fössta tossdan i mass, Alla smålänningars nationaldag,

Vi hyllar våren och vi hyllar Småland, dialekten och folket.
Idag är dagen. Det är fössta tossdan i mass.
Smålänningar utöver detta land- förenen eder och ställ till med fest!
Isterband och ostkaka med lingondricka kanske?

Imre Kertész - Mannen utan öde

2012-03-01T07:30:00.001+01:00

Bara februari och jag har redan klarat av min sjätte nobelpristagare. Imre Kertész fick priset 2002 och motiveringen löd:
”för ett författarskap som hävdar den enskildes bräckliga erfarenhet mot historiens barbariska godtycke"

Imre Kertész skildring av en pojke och hans vistelser i en rad koncentrationsläger är en bok som jag helt enkelt inte kunde lägga ifrån mig. Den var helt enkelt fängslande från pärm till pärm. Mannen utan öde är en enkelt skriven och från känslor helt avskalad bok om fånglivet, de knappa matransoneringarna, järnvägstransporterna, gallringsprocesserna etc etc.

När jag läser Mannen utan öde får jag en konstig vision av att läsa en slags förvrängd turistbroschyr. Överallt dit bokens huvudperson György Köves kommer ser han sig omkring och noterar geografin, byggnader, hur mottagningsprocessen går till, rakningen av hans huvud och avlusning och dusch där det till hans lättnad kommer varmt vatten istället för gas. Det är säkert ett medvetet litterärt grepp och som på något sätt får förtattaren att nå hem med sitt budskap på ett effektivt sätt.

Pojken som huvudperson är filosofisk och finner sig i det mesta han utsätts för och försöker något positivt i allt. Just det här draget påminner mig om en annan känd bok Alexander Solzjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv som ju utspelar sig i ett ryskt fångläger i Sibirien.

Jag svor på för några månader sedan att jag var mätt på skildringar från andra världskriget men den här boken kunde jag bara inte låta bli sedan jag fyndat den på loppis för 2 kronor!!! Jag känner att jag räddade den från hyllornas anonymitet till ett bättre öde i min bokhylla.

Nobelprisprojektet har också läst Mannen utan öde.

Maryse Condé - Färden genom mangroven

2012-02-28T07:30:00.000+01:00

Min första bekantskap med Maryse Condé och jag blev positivt överaskad. När gjorde min hemläxa och googlade på henne fick jag veta att hon kalla sin hemö Guadeloupe för "skvallertacka till ö". Romanen Färden genom mangroven är till stor del byggd kring byskvaller.

Francis Sancher återfinns en dag mördad, liggande i leran en bit från sitt hus. Han är en främling på ön, illa sedd av många, hatad av några och omgiven av skvaller och olika historier. Till hans likvaka samlas grannar och andra som på olika sätt berörts av av Francis Sancher. Boken är uppdelad på många korta kapitel, nästan ett för varje deltagare på likvakan, där läsaren bit för bit får till sig de olika personernas relationer till den döde men där också hans liv berättas glimtvis. Ju mer jag läser, desto mer står det klart att långtifrån alla hatade Francis Sancher. Hela hans historia avslöjas inte och det är upp till läsaren att läsa mellan raderna och själv knyta ihop påsen.

Jag kan varmt rekommendera Färden genom mangroven. Den är så mycket mer än bara en roman om en död man. Här skymtar också eviga frågor som kärlek och hat, längtan, främlingskap och det för de karibiska länderna ständigt närvarande frågan om kolonialism. Läs den!

Irène Némirovsky - Blodets hetta

2012-02-27T07:30:00.000+01:00

Jag fortsätter min odysse bland franskspråkiga, kvinnliga författare och med Irène Némirovsky i speciellt fokus. Blodets hetta utspelar sig mellan de båda världskrigen i Frankrike.

En till synes helt ordinär familj rustar för bröllop för sin dotter Colette. Bara något år efter äktenskapet dör maken under mystiska omständigheter och Colette flyttar hem till sina föräldrar igen. I bakgrunden finns hela tiden den äldre mannen Silvio som till en början iakttar livet i den lilla franska byn när blodets hetta drabbar invånarna. Silvio har nyckeln till de flesta gåtorna och bakgrunden till trassliga förhållanden. Kommer han att avslöja vad han vet?

På min beskrivning kan man kanske tro att det rör sig om en detektivhistoria men alls inte så utan detta är ett familjedrama där medlemmarna bara råkat begåvas av ett ovanligt hett och sjudande blod.

Kulturmiljön hemmavid del 13

2012-02-26T07:30:00.001+01:00

Bokhultet: Ett område i norra delen av fastigheten som dominerats av bok.

Högelid: En hög backe på ca 175 m ö h, ca 1 km norr om gårdscentrat.

Södermark: Ett område söder om gårdscentrat som förr var odlat.

Kristinodlingen: F d odlingsmark mellan gårdscentrat och sjön Åsnen.

De gamla namnen lever kvar används ofta som orienteringspunkter vid jakt, flera av dem är utmärkta med vägskyltar, många av dessa och flera återfinns på en karta över fastigheten som den såg ut 1909.

August Strindberg - Tjänstekvinnans son

2012-02-25T07:30:00.000+01:00

Att skriva en recension om ett klassiskt verk låter sig helt enkelt inte göras. Det skulle vara förmätet av mig att försöka hitta på något orginellt att skriva om ett verk där så många kunniga och bildade människor redan avgett sina omdömen.

Jag har lyssnat på Tänstekvinnans son som radioföljetong och den ligger kvar här t o m 16 mars för den som är sugen att också lyssna. Jag kommer ihåg att jag läste boken på gymnasiet och då tyckte den var ganska tråkig och full av religiöst grubbel. Förvisso är här en hel del religiösa tankar men jag skulle inte vilja ge den epitet tråkig idag. Det är snarare intressant att läsa om Johans, Strindbergs alter ego, själsliga och kroppsliga resa och utveckling, hans sökande efter andlig styrka och vilja att bryta sig ut från familjen.

Toni Morrison - En välsignelse

2012-02-24T07:30:00.000+01:00

Redan årets femte nobelpristagare som jag läst. Toni Morrison är en av de författare, vi som läser kursen på Umea universitet om Nobelpriset i litteratur 7,5 poäng, specialstuderar. Det går tyvärr ganska trögt med läsningen av kursen för mig men den här boken tyckte jag ändå om.

En välsignelse utspelar sig i USA på 1690-talet innan slaveriet blev riktigt satt i system. En holländska köpman får en ung svart flicka Florence som delbetalning för en skuld. Historien kretsar sig egentligen kring kvinnorna på holländarens farm, hans hustru, en indiankvinna vid namn Lina och en sorglig flicka som faktiskt inte har något annat namn än Sorg. Handlingen kretsar kring de här kvinnornas liv men det är ändå Florences mor som på ett annorlunda sätt blir huvudpersonen utan att hon har förekommit mer än på ett par sidor i början av storyn. Det är Florences mor som är sin ägares personliga ägodel som ser till att dottern blir ivägskickad till holländaren och på så sätt skonad från ett öde värre än döden.

Jag tyckte det tog tid att komma in i handlingen av och personerna när i En välsignelse. Ju mer jag läste, desto mera fakta kom fram om personerna och det blev lättare att läsa. Såvitt jag kan bedöma förtjänade Toni Morrison sitt nobelpris och genom föreläsningarna på kursen har jag lärt mig att i vissa fall kunna sätta in pristagarna i ett större skeende och att de ibland speglar sitt lands och sitt kulturs historia. Så sant i fallet Toni Morrison. Motiveringen för hennes nobelpris lyder:

”som genom en romankonst präglad av visionär kraft och poetisk pregnans levandegör en väsentlig sida av amerikansk verklighet”

Alan Bennett - Snusk

2012-02-23T07:30:00.002+01:00

Jag läste och tyckte mycket om Alan Bennetts Drottningen vänder blad för några år sedan. Nu har nästa bok kommit med den för några lockande, andra avskräckande titeln Snusk. Jag tyckte verkligen om Drottningen vänder blad. En bok som inte bara handlar om en bokläsare utan också de den ironi som Alan Bennett skriver med och de giftiga pilar han skickade i alla möjliga riktningar mot de som som inte är så litterära.

Snusk innehåller två osedliga berättelser. Den första Mrs Donaldson blommar upp handlar om en änka i övre medelåldern som drygar ut sin inkomst med att simulera sjuk inför läkarstudenter. Hennes båda inneboende studenter har svårt att få ihop pengar till hyran och erbjuder Mrs Donaldson att titta på, fullt öppet.

Den andra berättelsen Skyddandet av Mrs Forbes blir en ung nygift man utsatt för utrpressning p g a diverse sexuella äventyr med en ung man.

Nog försöker han Alan Bennett att få till det med den säkraste av alla medel, sex, men jag tycker hans försök att skapa ett par läsvärda historier misslyckas. Han går i den fälla som Benny Hill och andra efterföljande engelsmän så gärna gillrar, med en smula sex kan man piffa upp vilken historia som helst. Den första berättelsen är bara för osannolik och den andra helt enkelt trist. Jag blev besviken.

Lars-Olof Hallberg - Gården på fjället

2012-02-21T07:30:00.001+01:00

jäl

Fjällgården i jämtländska Lillhärjåbygget har blivit norrlands första kulturreservat för att de unika brukningsmetoderna inte ska försvinna. Här har generationer av brukare levt med sina djur av naturen, men de har inte brukat våld på den och inte tärt på den.

Det är alltid fascinerande att ta del av de människor som valt att leva utanför dagens stress och jäkt och som Lars-Olof Hallberg har en särskild förmåga att vaska fram. Karin Eriksson och hennes familj är inget undantag. Det är en bok med vackra bilder och reportage som får mig att tänka till. För inte så länge sedan läste och skrev jag om Fjällbondens avsked också av Lars-Olof Hallberg här.

En gång om året handlar Karin och det är en inköpslista att förundras över och som talar sitt eget språk:
40 paket bitsocker
6 påsar grahamnsmjöl
4 påsar kornmjöl
18 påsar vetemjöl
4 påsar rågsikt
24 påsar strösocker
32 påsar havregryn
10 flaskor sirap
60 paket kaffe
5 flaskor ättika
24 paket salt
40 paket rundknäckebröd
5 flaskor senap
4 flaskor ketchup
8 burkar bruna bönor
10 stora burkar steksill
4 flaskor vinäger
4 kg matris och 4 kg grötris
6 kartonger jäst
4 burkar bakpulver

Boken om bokmässan - Ulf Roosvald

2012-02-20T07:30:00.001+01:00

När vi bloggambassadörer var i Göteborg förra veckan förärades vi varsitt exemplar av Boken om bokmässan. Jag har bläddrat i verket och läst en snutt varje kväll och funnit sagan om bokmässan så intressant.

En speciellt rolig sidogrej var att det fanns en faktaruta i marginalen för vart år med en massa bokrelaterade fakta, vem fick nobelpris, vilka författare var på mässan, hur många besökare, vilken kulturdebatt pågick i Sverige det året och vilka böcker i övrigt som lästes detta år.

Kulturmiljön hemmavid del 12

2012-02-19T07:30:00.000+01:00

En kolbotten är en lämning efter en kolmila. Kolmilan lämnar i allmänhet efter sig ett tydligt spår som varar i många decennier. Botten kan antingen verka helt steril jämfört med omgivningen, helt utan växtlighet, eller ha en abnorm växtlighet av någon sort - en uppseendeväckande tät klunga granar till exempel, avgränsad till en liten cirkelformad plätt i skogen, kan vara ett tecken på att platsen varit en kolmila. Enklast ser man dock kolbottnen genom att den avgränsas med ett dike eller gropar ställvis placerade runt kolbottnen. Och ofta är även kolbottnen lätt höjd över omkringliggande mark.

Kolbottnar finns i mängder på fastighetendär vi bor, det är ingen överdrift att säga att här har funnits ett 50-tal kolbottnar. Vi bor inte så långt från bl a Huseby bruk där det gick åt väldiga mängder kol för att hålla smedjan igång. Vid en av kolbottnarna återfinns även rester av en kolarkojas murstock. Denna har upptäckts av en slump för några år sedan vid gallring. Stormen Gudrun gick hårt åt resterna av denna lämning. Vid plantering undviker man att sätta plantor i kolbottnarna. Risken att träden ändå drabbas av rotröta är stor.

Arundhati Roy - De Små Tingens Gud

2012-02-18T07:30:00.001+01:00

Författarinnan Arundhati Roy vann 1997 det prestigefyllda Booker Prize för den här debutromanen. Historien är i korthet en som handlar om ett par tvillingar Rahel och deras uppväxt i en indisk by. Själva är de lyckligt lottade, deras familj har det gott ställt och de tillhör det berörbara kastet. Det är ingen lång bok men på tre CD-skivor ryms en indisk släktkrönika där många generationers liv skildras och hur tvillingarnas liv för alltid präglas av dramatiska händelser 1969.

Läsaren får följa med på en inte särskilt trevlig resa till Indiens baksidor med polisbrutalitet, könsdiskriminering, den brutala behandlingen av de orörbara, sexuellt utnyttjande av minderåriga m m.

På samma gång är De Små Tingens Gud vackert skriven med ett harmoniskt språk, välbeskrivna miljöer och en speciell stämning. Tack till Annika på Bokform för att jag fick byta till mig boken på bloggträffen i Göteborg.

Lyssnartips. Sveriges första roman

2012-02-17T16:00:00.003+01:00

Lyssna gärna på det senaste programmet från Vetenskapsradion historia som handlar om norska drottning Eufemia som låg bakom Sveriges första roman de s k Eufemiavisorna. Det är litteratur i riddarromanens genre med ömsom snuskiga berättelser och ömsom höviska kärleksäventyr. Efter att ha lyssnat på podradioversionen av programmet blir jag faktiskt sugen på att läsa Eufemiavisorna. Dessvärre finns de inte översatta till svenska i sin helhet. Jag får ge mig till tåls och vänta på en eventuell nyöversättning.

Bonus i programmet är ett reportage om en ny bok om Könspolitiska nyckeltexter, med texter från Carl Jonas Love Almqvist till Gudrun Schyman.

Alice Munro - Kärlek vänskap hat

2012-02-17T07:30:00.001+01:00

Detta är min första bekantskap med Alice Munro som då och då nämns i Nobelprissammanhang. Hon har på många bloggar och andra ställen omtalats som novellskrivandets drottning, en mästare i genren och annat dylikt. Jag är själv ingen vidare expert på novellsamlingar eftersom jag har läst för få för att få en ordenlig blick för genren.

Enligt baksidestexten har de nio kvinnorna i lika många noveller alla en gemensam längtan efter kärlek och detta kan jag hålla med om. Kärlek kan ju ta sig olika skepnader och inte alltid vara kärleken mellan man och kvinna. Flera av novellerna flyter ihop och det är bara en eller två som jag verkligen kommer ihåg. Den allra sista novellen om kvinnan som blir dement samt den om den unga kvinnan med författardrömmar som lånar lite väl många karaktärsdrag av en äldre släkting med tråkiga konsekvenser.

Art Paasilinna - Paradisets fångar

2012-02-16T07:30:00.000+01:00

Min första finska bok detta nordiska bokår är Paradisets fångar av Arto Paasilinna. Ett flygplan fullastat med biståndsarbetare på väg till FN-projekt havererar någonstans i närheten av Indonesien. De 50 eller så överlevande består av finska skogsarbetare, svenska sjuksköterskor, finska barnmorskor, någon läkare, flygplanets engelska besättning samt en finsk journalist som är bokens berättarjag. De sköljs upp på en öde och nu börjar kampen för att skaffa föda och överleva i väntan på räddningen.

Initialt uppstår en del gruff och maktkamp men så småningom organiseras ett samhälle där alla hjälps åt och arbetar för det gemensammas bästa. Att nöden är uppfinningarnas moder är väl känt och detta praktiseras på många överaskande och roliga sätt. Gruppen tillverkar metkrokar av kopparspiraler, mensskydd av innanmätet från flytvästarna, de konstruerar ett kylskåp och en hembränningsapparat.

Efter nio månader kommer "räddningen" i form av amerikanska marinsoldater och då är det flera av gruppen som alls inte vill åka hem till kalla norden, utsätta sig för stress och stämpelklocka och byta sin paradisiska tillvaro.

Här finns drag av Robinson Crusoe och Flugornas herre men Arto Paasilinna sätter sin egen stämpel av humor, burleska situationer och tokigheter på berättelsen. Jag har läst det mesta av Paasilinna och i ärlighetens namn är detta inte en av hans bästa böcker, men duger gott nog som örongodis på en tågresa. Att boken är inläst på mustig finlandssvenska ger en extra dimension till texten.

Agnès Desarthe - Ät mig

2012-02-14T07:30:00.007+01:00

Jag har upptäckt franska böcker in a big way, och speciellt av kvinnliga franska författare. Jag kan inte få nog och senast lästa är nu Agnès Desarthes Ät mig. Myriams dröm är att öppna en egen restaurang. Hon lyckas med det, men bara efter att ha förfalskat ett antal papper, sin CV och ljugit för banken för att få lån. Hon har det så knapert att hon får bo i restaurangen och krypa ihop i kökets vask för att kunna tvätta sig.

Att Ät mig var besvikelse är för mycket sagt, men jag var helt enkelt inte förberedd på att den skulle innehålla så mycket ångest drypande från sidorna. Samtidigt en skön bok där människor hjälper varandra och vacker vänskap spirar vilket gör att den lämnar en varm och skön känsla efter sig utan att falla i chick-lit gropen.

Lustigt nog är det tredje boken på ungefär lika många år jag läst där Beatleslåten Norwegian wood spelar en viktig roll i handlingen. De övriga två är såklart Haruki Murakamis bok med samma namn, men också i Jävla John av Eva Dozzi figurerar samma låt.

Till sist måste jag bara bjuda på en bit ur boken. Läs, njut och inspireras:
"Får jag bjuda på något?" frågar jag och hoppas att han inte vill ha något särskilt. "Det bästa du har", svarar han. Mig, tänker jag, ät mig.

Annika Östberg - Ögonblick som förändrar livet

2012-02-13T07:30:00.001+01:00

Jag har en markant ovilja mot memoarer eller biografier över nu levande personer. Där finns sällan det större perspektivet som oundvikligen ger en bättre överblick över ett liv och sätter in det i ett större sammanhang. Dessutom tenderar huvudpersonen att glorifieras, de bästa sidorna tar stort utrymme och det dåliga filas bort i kanterna. Därför är jag förvånad över mig själv att valde att ta del av Annika Östbergs liv i Ögonblick som förändrar livet.

Jag lyssnade på Annikas sommarprogram förra året och fann hennes berättelse en som berörde mig och jag ville lära känna mer om henne. Hon är självutlämnande och rak och räds verkligen inte att beskriva alla de mörka sidorna i sitt liv som droganvändning och prostitution. Det är en fascinerande att läsa hur den nedåtgående spiralen i hennes liv började redan som ung flicka och hur hon för var steg drogs allt ner längre ner i misär. Hennes beskrivning av fängelselivet i USA är skickligt skriven och gav mig mycket mer förståelse än någonsin fängelsefilmer kan göra.

Jag valde att lyssna på Annika Östberg när hon själv läst in sin bok Det gav det hela en extra dimension att höra hennes lätt amerikaniserade accent på cd-skivorna. Av alla kändisbiografier på sistone är hennes den enda som lockar.

Kulturmiljön hemmavid del 11

2012-02-12T08:48:00.001+01:00

Rester av en tjärdal

På fastigheten där vi bor finns tre tjärdalar. De är av varierande storlek där den största är över 10 meter lång. Öppningen på den bredaste är närmare 2 meter. Vid skogliga åtgärder som t ex gallring, avverkning eller nyplantering är det viktigt att hålla träd borta från tjärdalarnas närhet. Två av dessa tjärdalar finns nämnda i Riksantikvarieämbetets ”Fornsök” på internet. Lustigt nog kategoriseras tjärdalar som lämningstypen ”kemisk industri”.

Viveca Lärn - Sanningen om Saltön

2012-02-11T07:30:00.001+01:00

Jag har läst samtliga av Viveca Lärns romaner om Saltön och njutit av filmatiseringen av böckerna på TV. Därför kändes det ganska naturligt att också läsa Sanningen om Saltön, eller rättare sagt lyssna. Det var Viveca själv som stod för inläsningen och det var nog rätt val eftersom det var en såpass personlig bok.

I Sanningen om Saltön får vi inte bara ta del av bakgrunden till böckerna, hur Viveca fick ihop de olika karaktärerna och varifrån mycket av inspirationen har kommit. Detta är också en memoarbok av slag då hon relaterar sin barndom, uppväxt och tidiga karriär i det som danat henne, kärleken till Bohuslän och längtan att skriva.

Sammantaget blir det en ganska fin kombination av lättläst bok och insikt i ett författarskapande och ett måste för alla Saltönälskare.

Irène Némirovsky - Höstflugorna

2012-02-09T07:30:00.001+01:00

Huvudpersonen är Tatjana Ivanovna, barnsköterska i familjen Karinov där hon sett generationer växa och sätta nya barn till världen. Det verkar som att Tatjana alltid funnits där och tagit hand om barnen och även de vuxna. Ögonstenen Jurij kallas ut i första världskriget och kommer tillbaka först efter den ryska revolutionen när hela den gamla världen redan är förlorad. Han kommer hem bara för att bli dödad, bara för att han en gång var rik och privilegierad. Resten av familjen Karinov har redan flytt utomlands och nu följer den gamla barnsköterskan efter.

Familjen hamnar till sist i Paris där de drar sig fram genom att ha en slags loppis i ett gårdshus. Det är verkligen en berättelse om en förlorad värld. Det Ryssland som en gång fanns där överklassfamiljerna levde ett bekymmerslöst liv, dit den röda kommunistiska faran ännu inte nått och första världskrigets förstörelsemaskin ännu inte skördat några offer.

Rumänien i fokus på bokmässan 2013

2012-02-08T17:46:00.000+01:00

Nyheten om att Rumänien kommer att stå i fokus för bokmässan 2013 kom i eftermiddags. Det är ett spännande litterärt land men mina kunskaper inskränker sig tyvärr till Herta Müller och två skrivande gamla drottningar, Marie och Elisabeth. Den senare skrev under pseudonymen Carmen Sylva. Följande pressmeddelande fick bloggambassadörerna i eftermiddags.

Är du intresserad så passa på att åka med på Bokmanias rumänska tåg med avgång nästa måndag.

PRESSMEDDELANDE

Rumänien i fokus på Bokmässan 2013

Det är nu klart att Rumänien och rumänsk litteratur står i fokus på Bokmässan 2013, den 26-29 september. Temat genomförs i samarbete med Rumänska kulturinstitutet och är resultatet av fem års nära samarbete mellan institutet och Bok & Bibliotek.

- Vi är väldigt stolta över att få huvudrollen på Sveriges främsta litterära scen. Det ser vi som ett erkännande av både Rumäniens växande litteraturkrafter och Rumänska kulturinstitutets litterära program”, säger Dan Shafran, direktör för Rumänska kulturinstitutet. ”Den rumänska litteraturen vilar på en lång tradition av berättande samtidigt som den har mycket nytt och spännande att komma med.”

Alltsedan 2006 då Rumänska kulturinstitutet öppnade i Sverige har Bokmässan fått besök av landets mest framstående författare, senast Herta Müller som invigde Bokmässan 2011. Det har också blivit en tradition att dela ut Rumänska kulturinstitutets litteraturpris – Sorescupriset – på Bokmässan.

- Vi är mycket glada över att fortsätta och fördjupa samarbetet med Rumänien och ser fram emot att medverka till att den rumänska litteraturen får en bredare spridning i Norden, säger Anna Falck, vd för Bok & Bibliotek

Rumänsk litteratur har på senare tid fått ökad internationell uppmärksamhet genom ett allt större antal översättningar, bl a till svenska, och en ständig närvaro på olika bokmässor i världen. 2011 var Rumänien gästland i Madrid och i år står landets litteratur i fokus på bokmässorna i Prag och Torino.

Rumänska kulturinstitutet har som syfte att öppna och vidga nya perspektiv på rumänsk kultur samt att bygga långsiktiga relationer mellan kulturella aktörer i Rumänien och Sverige. Institutet har sitt huvudkontor i Bukarest och är en bland sjutton filialer spridda över hela världen.

Bokmässan är Sveriges största kulturevenemang och hålls på Svenska Mässan i Göteborg, 27 – 30 september 2012 och 26-29 september 2013. Läs mer på www.bokmassan.se

För mer information, kontakta:

Dan Shafran, direktör Rumänska kulturinstitutet, dan.shafran@rkis.se, tel 0736 426 363

Birgitta Jacobsson Ekblom, kommunikationschef Bok & Bibliotek,
bje@bokmassan.se, tel 0701 61 65 09

Henrik Pontoppidan - Isbjörnen

2012-02-08T07:30:00.000+01:00

Denfjärde nobelpristagare jag har läst i år är danske Henrik Pontoppidan som fick dela priset 1917 med sin landsman Karl Gjellerup. Tidigare har jag läst en av hans noveller Idyll som ingick i novellsamlingen Nobeller. Den här gången har jag tacklat Isbjörnen som är snäppet längre om 60 sidor men som komplicerades av att jag bara fick tag i den på danska via fjärrlån.

Det tog sin modiga tid att läsa och trots begränsad tillgång till lexikon har jag tillgodogjort mig det mesta av innehållet och verkligen gillat vad jag läst. Eftersom texten är dansk kan jag inte avgöra hurdant hans språkbehandling egentligen är, men eftersom jag gillar vad jag läser och skulle kunna tänka mig att läsa mera av Pontippidan, ser jag det som ett gott betyg hursomhelst.

Huvudpersonen Thorkild Müller utbildar sig till präst och hamnar av outgrundliga vägar på Grönland. Ett års tjänst är det tänkt men när båten kommer för att hämta honom följer han inte med. Han har förälskat sig en inhemsk flicka och bildar familj. Många år och flera barn senare när hustrun är död återvänder Thorkild till Danmark och en ny tjänst som sockenpräst. Han går klädd i grönländska kläder och han personlighet och sättet han utöver sitt yrke är lika udda varför det inte blir så lätt för honom i hans nya tjänst.

Motiveringen till hans nobelpris lyder:

”för hans fullödiga framställningar av nutida danskt liv”

Det som 1917 var dansk nutid är nu historisk tid men mänskliga känslor och beteenden förblir desamma. Berättelsen är skriven med stor värme och kärlek och jag kommer säkerligen att återvända till Henrik Pontoppidan. En gammal men ändå modern författare.

Rapport från Bokmässans bokbloggarträff i Göteborg 5-6 januari

2012-02-07T07:30:00.000+01:00

Vi var 20 bokbloggare som blev varmt välkomnade till Göteborg och de två inspirationsdagarna för bokbloggsambassadörer i bokmässans lokaler på Svenska Mässan. Inledde gjorde Bertil Falck, bokmässans grundare och nyutnämnd mottagare av Konungens medalj. Han berättade levande och intresseväckande om bokmässans resa till vad den är idag. Vi minglade, åt väldigt god mat och tillfälle gavs till att sitta i mindre grupper och disktuera litteratur, bloggande och mycket annat kul.

Efter god natts sömn på hotell Gothia Towers och läcker hotellfrukost var vi redo för dag två. Det blev information kring planeringen av mässan, seminarieprogrammet och http://www.meg.se/. Sist men inte minst diskuterade vi bokmässans eget community och våra roller som bokbloggsambassadörer. Efter bokbyte och gemensam lunch bar det av hemåt. Trött och nöjd och full av intryck, möten med härliga människor och mycket inspiration landade jag hemma ikväll. Jag har pillat lite på goody-bagen vi fick och de böcker jag bytte mig till.

Jag bytte till mig De Små Tingens Gud, en ljudbok av Arundhati Roy, Solomons sång av Toni Morrison och Färden genom Mangroven av Maryese Condé.

Är det någon som inte har tittat in på bokmässans community tycker jag absolut ni ska göra det. Här finns många godbitar, diskussioner kring aktuell litteratur, teman etc.

2012-02-06T07:30:00.004+01:00

Den här enkäten gör sin runda på bokbloggar jus nu. Här är mina svar:

Senast lästa: Irène Némirovskys Höstflugorna
Senast köpta bok: Vikas Swarup – De sex misstänkta
Senast lånade bok: 100 sätt att rädda matenAnnika Triberg
Senast fådda bok: Självständig prinsessa Sofia Albertina 1753-1829 - Carin Bergström
Favoritbokhandel: Blackwell’s i Oxford
Favoritbibliotek: Min egen lilla biblioteksfilial som är öppen en kväll i veckan. Jag hoppas att inga politiker kommer på idén att lägga ner det
Antal lånekort: Två
Använder som bokmärke: Ofta något bokmärke jag gjort själv. Ett gem fungerar bra på resa
Favoritfärg på bok: Färgen spelar mindre roll
Favoritmat/snack vid läsning: Popcorn
Favoritdryck vid läsning: Mineralvatten eller te
Favoritställe att läsa på: Sängen eller läsfåtölj
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, s 150
Den här boken köper jag till en förälder: En trädgårdsbok till mamma
Den här boken köper jag till min bästa vän: Något personligt valt
Den här boken köper jag till en partner: Någon politiskt biografi
Favoritgenre: Biografier över historiska personer
Favoritformat: Riktiga inbundna böcker
Författarfavorit: Vilhelm Moberg, Irène Némirovsky, Pär Lagerkvist, Kerstin Ekman
Den tjockaste bok jag läst: Anna Karenina är nog svårslagen
Den tunnaste bok jag läst: Någon barnbok, kanske Isabelle Halvarssons böcker om katten FräsFavoritljud när du läser: Inget. Föredrar tystnaden
Favorittidning: Gods och Gårdar, Gård och Torp
Prenumererar på: Vi läser
Favoritbokblogg: Jag följer många bra bokbloggar och kan inte välja en enda
Mitt bästa bokminne: Dèsirée av Annemarie Selinko
Senaste bokfyndet: Imre Kertèsz bok Mannen utan öde för 2 kronor på loppis
Bokgenre som jag undviker: Deckare, skräck, crossover, fantasy, chick-lit
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Byter eller ger bort dem med vänner. Lämnar till loppis
Så här håller jag koll på vad jag läst: På min blogg eller i mitt eget register i exce
lSå här sorterar jag min bokhylla: Först genre, sedan bokstavsordning
Nästa bok jag ska läsa: Ät mig av Agnès Desarthe

Bokmässans inspirationsträff i Göteborg 5-6 februari

2012-02-05T07:30:00.002+01:00

Idag bär det av till Göteborg för bloggambassadörernas inspirationsträff. Programmet låter lovande där vi bokbloggare ska få lära känna varandra, lära oss mera om bokmässan, träffa en del av dem som jobbar med mässan och få lite mera kött på benen av vad som förväntas av en bloggambassadör.

Jag har sett fram emot den här träffen länge och det ska bli så roligt att träffa alla andra bokbloggare,speciellt gläder jag mig åt att få sällskap med FruE på tåget, i alla fall i ena riktningen.

I bagaget har jag med mig några böcker att byta med och naturligtvis lite reslektyr. Viveca Lärns bok Sanningen om Saltön är laddad i MP3-spelaren, tänkte att något med Göteborgs eller i vart fall västkustanknytning vore passande. Dessutom Ät mig av Agnes Desarthe som "vanlig" bok.

Muriel Barbery - Smaken

2012-02-04T07:30:00.000+01:00

Jag har läst Muriel Barberys böcker i omvänd ordning då jag började med Igelkottens elegans för några år sedan. Den här boken utspelas i samma hus, i den våning japanen köper och med samma portvakt. Här i Smaken ligger Pierre Arthens på sin dödsbädd omgiven av släkten och kämpar. Han kämpar kanske inte i första hand mot döden, den är han ganska resignerad inför, utan för att försöka komma på en viss smak. Monsieur Arthens är nämligen ett gastronomiskt geni som har ätit sig igenom de flesta krogar värda namnet i Frankrike.

Genom hans forna smakupplevelser och minnen av dessa får vi följa med på en fascinerande resa från farmoderns kök, via resor till Marocko, bondgårdskök på landet och krokar beströdda med Michelinstjärnor för att sluta med... Nej, jag tänker inte avslöja vilken smak han så desperat sökte efter, det får läsaren själv upptäcka.

I mellanspelen mellan smakminnena berättar hans fru, barn och andra i hans omgivning om denne själviske man som bara levat för maten och smaken. Jag har dessvärre inte läst Marcel Proust men föreställer mig att sensationen med Madeleinkakor doppade i lindblomste är liknande de associationer som den döende Pierre upplever.

Jag gillar Smaken väldigt mycket. Hur boken är uppbyggd, de minnen och tankar smakerna väcker när denne själviske man själv får berätta om sina minnen. Jag, precis som alla andra, har underbara minnen från barndomen som kan återupplivas vid bara tanken på en viss smak. Den småländska dopp-i-grytan är en sådan höjdare och mormors franska rån. Hur jag än har försökt kan jag inte återskapa dessa smakliga underverk.

Jag hade större nöje av att läsa Smaken än jag hade av Igelkottens elegans.

Frövinst

2012-02-03T07:30:00.000+01:00

Jag är den lycklige vinnaren av fröer till en blomma som jag tidigare aldrig hört talas om, Kvällsstjärna - Mentzelia decapetala. Det var bloggen Tankar om och från min trädgård som ordnade med utlottningen. Ett stort tack Helen. Snart ska jag kavla upp ärmarna och sätta igång med frösådden. Att pyssla med fröer och planera växter gör att våren inte känns så avlägsen.

Får jag fröerna att gro, blir det så småningom
så här vackert i min trädgård.

Sabine Thomsen - Goldene Bräute

2012-02-02T07:30:00.001+01:00

Fram till slutet av första världskriget fanns det lilla kungadömet Württemburg i Tyskland, vars huvudort var Stuttgart. Fyra prinsessor från Württemberg blev bortgifta med olika prinsar mer eller mindre frivlligt och hamnade som drottningar i andra, främmande länder.

Sofia Dorothea kommenderades till St Petersburg för att gifta sig med tronföljaren Paul, son till Katarina den stora. Hon födde tio barn och uppfyllde med råge sin uppgift att föda tronarvingar till Ryssland. Maken blev med tiden tsar och alltmer underlig och mördades till slut av en grupp sammansvurna i sitt sovrum. Sofia Dorotea hörde kalabaliken men hindrades från att komma till sin man av beväpnade soldater. Hon överlevde sin man med 27 år och fick uppleva att två av sina söner blev ryska tsarer.

Katarina var föremål för en alldeles egen bok som jag läste för några veckor sedan och skrev om här.

Sophie var en intelligent prinsessa, välutbildad och intresserad av politik, kultur och reste gärna. Hennes make Wilhelm blev med tiden kung i Holland och var i det mesta underlägsen sin fru. Med tiden visade sig deras skillnader alltmer men skilsmässa var aldrig att tänka på och de två levde helt separata liv. Sophie tillbringade alltmera tid på resande fot medan Wilhelm jagade både djur och kvinnor.

Mary var född i England där hennes mor var engelsk prinsessa men fadern härstammade från Württemberg varför hon får en plats i den här uppräkningen. Mary var en mycket väluppfostrad och bildad ung kvinna som stod stadigt med fötterna på jorden och ansågs därför som en utmärkt maka åt den engelske tronföljaren Albert Victor som inte verkade vara mycket att hänga i granen. Han behövde helt enkelt ett rejält fruntimmer vid sin sida, Mary. Dessväre, eller kanske dessbättre för England dog Albert Victor en kort tid före deras bröllop. Mary övertogs helt enkelt efter en sorgetid av sin döde fästmans bror Georg. Han skulle med tiden bli kung Georg V och Mary hans drottning.

Juan Ramón Jiménez - Silver och jag

2012-02-01T07:30:00.001+01:00

Årets tredje lästa nobelpristagare blev Juan Ramón Jiménez bok Silver och jag. Jiménez fick priset 1956 och då löd motiveringen

”för hans lyriska diktning som på spanskt språk bildar ett föredöme av hög andlighet och konstnärlig renhet”
Silver och jag är en liten och tunn bok om endast 120 sidor och vid första anblick lättläst. Det är ett förrädiskt intryck dock märkte jag snart när jag började läsa. Silver är en åsna och berättarjaget hans ägrare, en lite äldre man, en konstnärssjäl, en enkel man som uppskattar det goda i livet. Boken är indelad i många korta stycken där vart och ett är fristående och berättar om en eller annan aspekt av ägaren och Silvers förhållande och dagliga liv tillsammans samtidigt som många av livets och mänsklighetens frågor speglas.

Att Silver är en åsna i boken är nog bara en tillfällighet och jag tror att åsnan skulle kunna bytas ut mot vilket annat djur som helst, och för den delen också människa. Det viktigaste och vackraste är kärleken, vänskapen och sammanhållningen mellan de två. Detta vackra känner jag så väl igen i förhållandet med min hund och bitvis blev jag nästan tårögd när jag läste om mannens omsorger om sitt älskade djur.

I afton soaré hos Strindberg

2012-01-30T07:30:00.000+01:00

På två CD-skivor ryms blandat utdrag av diverse av Strindbergs texter blandat med musik, ungefär som man skulle kunna tänka sig en litterär soaré. Idén att blanda upp en antologi med musik är förtjusande och jag gillar konceptet mycket.

Lyssnaren får bl a smakprov av Ett halvt ark papper, En dåres försvarstal och Inferno. Det är ett roligt och lättsamt sätt att sprida litteratur utan att den blir för tung, trist eller långrandig. Den som valt ut styckena har gjort det med lätt hand och en del eftertanke. Det är rekommenderad lyssning för att få sig en gnutta Strindberg till livs, detta hans jubileumsår.

Lars-Olof Hallberg - Fjällbondens avsked

2012-01-29T07:30:00.001+01:00

När jag får en fotobok i min hand njuter jag de vackra bilderna och texterna men när Lars-Olof Hallberg har stått bakom kameran vet jag att det finns ännu ett par dimensioner till boken. Många områden han fotograferar och dokumenterar är sådana som är "utrotningshotade", ett sätt att leva, ett yrke, eller en landsända som avfolkas. Dessutom saknas aldrig den mänskliga dimensionen där Lars-Olof är inblandad.

Jag har tidigare i min ägo böckerna om Äppelkungar från Urshult och Den siste bonden i Tämmesboda från Agunnaryd. Bägge handlar de om platser och människor inte så långt från där jag bor. Människorna i Fjällbondens avsked finns däremot långt ifrån mig och deras miljö och levnadsvillkor är främmande. Det har varit intressant att ta del av denna försvinnande kulturspillra i Sverige och fött en längtan att lära känna de svenska fjälltrakterna på riktigt.

Du kan läsa mera om Lars-Olof Hallberg och hans andra böcker här.

Kulturmiljön hemmavid del 10

2012-01-28T07:30:00.000+01:00

Gården där vi bor kallas i dagligt tal Örjanstorp.Det finns i källorna en man som kan vara trolig upphovsman till namnet Örjanstorp, nämligen Örjan i Hagsverksboda, som nämns i skattelängder från 1500-talets andra hälft. Säkerligen var det han som anlade ett nybygge på platsen – ett litet stycke från den frälsegård han brukade. Det var säkert han som blev stamfader för den gamla Hagsverksmosläkten med Sven Örjansson som den förste källorna ger någon sammanhängande kunskap om. Örjan, ibland skrivet Jöran eller Georg, var då liksom senare ett mycket ovanligt namn i dessa bygder. Om Örjan berättar källorna egentligen inte mer än namnet han lämnat på platsen där han bodde. En kuriositet i sammanhanget är att dagens ägare, min make Örjan är döpt efter sin födelsegård.

Horg eller harg är ett gammalmodigt för stenig eller hård mark och namnet passar bra för områdets natur med mycket sten, däribland en del jättelika flyttblock, som i trakten ofta kallas hallar. Den lilla sjön Hagsvarten har troligen ursprungligen hetat Horgsvatten och gett namn åt gården Horgsvattsmo – som har förändrats till de något egendomliga namnet Hagsverksmo

Har ingen lust

2012-01-27T06:55:00.000+01:00

Tänk, jag har inte någon lust alls att läsa vad alla andra läser just nu. Jag kan helt enkelt inte se någon attraktion alls med de här böckerna, utan att egentligen kunna förklara varför. Böckerna är;

Jag är Zlatan
Knausgårds Min Kamp
Felicia försvann
Cirkeln

Jag vill inte likriktas i min lässmak eller är jag kanske käringen mot strömmen? Jag har inte svaret på den frågan men jag är nöjd med min egen lässmak och litteraturval. Är jag ensam eller vilka böcker har ni andra ingen lust att läsa?

Lena Einhorn - Siri

2012-01-26T07:30:00.001+01:00

Jag har tidigare läst och älskat Lena Einhorns bok om sin mamma, Ninas resa - en överlevnadsberättelse och älskat den boket. Det blir inte lika omedelbart en kärlekshistoria mellan den nya boken Siri och mig själv. Den är paradoxalt nog inte lika lätt att ta till sig, jag tycker att själva genren faller mellan två stolar. På omslaget står det roman men jag kanske hellre skulle vilja peta in den i biografifacket, om än en dramatiserad sådan. Jag har svårt för den här typen av böcker där storyn kring en person är oerhört väl efterforskad och sammanställd men där helhetsintrycket förstörs genom fabuleringar av känslor och fantasier kring dialoger som kanske har eller inte har ägt rum. Helhetsintrycket dras ner hur bra boken sedan är och hur viktigt dess budskap är.

Jag valde att lyssna på boken och det var författaren själv som läste in sin bok. Ett inte helt lyckat val. Lena Einhorn läser med blandad inlevelse och blandat genom att skrika vilket var rent otäckt att lyssna på emellanåt och avståndsskapande till lyssnaren. Boken är dessutom skriven i flera parallella eror vilket jag tyckte det gjorde det svårt att hänga med och få sammanhang i berättelsen. Själva storyn vinner inte på att man hoppar i tiden utan blir rentav förvirrande. Jag hade mycket hellre följt Siris och August förhållande i alla dess ljusa och mörka skeenden kronologiskt.

Nog med gnäll. Hennes öde och hennes kamp mot August Strindberg för att få behålla deras gemensamma barn när äktenskapet brakade ihop är intressant än idag. Att hon stod pall för hans våld, hans anklagelser mot henne om superi, otrohet, lesbiskhet, oredigt leverne, vanvård av barnens intellektuella fostran m m är i sanning storartat även om det kostade på. Trots allt är Siris historia en som är värd att skrivas, läsas eller lyssnas till.

Ivo Andric - Bron över Drina

2012-01-25T07:30:00.000+01:00

Bron över Drina i Vicegrad

Årets andra nobelpristagare i litteratur är Ivo Andric, född i det som var Österrike-Ungern 1892, fick priset 1961 som jugoslav och skulle idag ha varit från Bosnien-Hercegovina. Den region vari han levde och verkade var en stor smältdegel av olika nationaliteter och religioner och detta avspeglar sig i högsta grad i boken Bron över Drina. Detta var gränstrakter mellan Serbien och Bosnien och genom århundradena har folket fått stå ut med ockupation av olika herrar, turkar och österrikare. Landet Jugoslavien var lika ohomogent som någon annan statsbildning och visade ju sig inte hålla särskilt länge. De uppslitande inbördeskrig och strider som vi följde på TV under tidigt 1990 från forna Jugoslavien får delvis sin förklaring eller i alla fall sin historiska bakgrund i Bron över Drina. Kanhända läser jag boken 20 år försent.

Bokens huvudperson är utan tvekan bron. Vi får följa dess tillblivelse i slutet av 1500-talet fram till 1914 och Första världskrigets utbrott. Bron byggdes under flera år och med stora mänskliga kostnader men fick också stor betydelse för Vicegrads utveckling. Bron bevittnar krig, invasion och bombardemang men också förening, förbrödring och kärlek. Över bron smugglas det, en man spelar med djävulen och en olycklig kvinna väljer att hoppa från bron hellre än att bli bortgift med en man hon själv inte valt.

Motivationen för Ivo Andric nobelpris löd: för den episka kraft varmed han gestaltat motiv och öden ur sitt lands historia. Detta kan jag helt och fullt skriva under på. I bokens sista kapitel jämförs brons existens och destruktion med Guds vilja och existens.

Bron över Drina är en mycket bra bok det vill jag först som sist säga, men jag tyckte den var seg. Jag har försökt läsa ut den sedan innan jul men det har gått trögt. Så mycket annat har lockat och jag har behövt låna om den från biblioteket mer än en gång.

Tematrio svenska klassiker

2012-01-23T19:23:00.000+01:00

Med anledning av den store Strindbergs födelsedag handlar Lyrans tematrio den här veckan om svenska klassiker. Frågan lyder:

Berätta därför om tre svenska klassiker ni gillar, med eller utan August!

Ok, jag föredrar utan August faktiskt.

1. På alla listor över svenska klassiker bara måste jag har med mig Vilhelm Moberg i en eller annan form. Utvandrarserien får det bli den här gången också. Maken till epos över en grupp människor och deras öden och äventyr på väg till drömmen om ett bättre liv i Amerikas förenta stater finns inte.

2. Pär Lagerkvist och hans Dvärgen är en annan given favorit. Porträttet av ondskan har sällan skildrats bättre och mer intensivt.

3. Fritiof Nilsson Piratens Bokhandlaren som slutade bada är måhända ett udda val men ibland är det roligt att överaska. Hans mustiga språk, finurliga intriger och härliga personporträtt är underbara.

Irène Némirovsky - Balen

2012-01-23T07:30:00.000+01:00

Efter att förra året ha läst Ensamhetens vin och Storm över Frankrike blev jag så förtjust över Irène Némirovskys författarskap att jag bestämt mig för att läsa allt som finns översatt till svenska. Balen är en kortroman på knappa 70 sidor som ändå rymmer många otrevliga mänskliga egenskaper på boksidorna.

I korthet handlar det om en judisk familj som efter år av sparanden och umbäranden plötsligt blir ofantligt rika efter fadepappa Alfreds framgångsrika börsklipp. Mamma Rosine är ärelysten och vill passa in i societen hon är genomotrevlig mot dottern Antoinette och försöker uppfostra henne med hjälp av hugg och slag och att skälla på och kränka dottern. När föräldrarna vill befästa sin nya status genom att bjuda tvåhundra gäster till en bal tar dottern en gruvlig hämnd. Antoinette gömmer sig bakom en soffa i balsalen och bevittnar föräldrarnas förödmjukelse och förnedring och till slut familjens sammanbrott, allt med ett leende på läpparna.

Boken är briljant i sitt upplägg, sin studie av människans natur och språket så enkelt och rättframt. Det enda felet är att den är bara är 70 sidor lång.

Peter Gerdehag - Kokvinnorna

2012-01-22T07:30:00.002+01:00

Förmodligen var det fler än jag som såg TV-filmen om Kokvinnorna i mellandagarna. Kokvinnorna är gjord av Peter Gerdehag som låg bakom filmen om Hästmannen. Huvudpersonerna i filmen är två systrar Britt och Inger som börjar närma sig 80-årsåldern. De är en av de absolut sista i Sverige som fortfarande handmjölkar sina kor. Det är inte mycket som systrarna är överens om, de bråkar och strider om det mesta, men mest av allt kornas varande eller inte varande på gården.

Peter Gerdehag har följt de två systrarna i flera år på deras gård Sibbalt mellan Knäred och Mästocka i Halland och flera av bilderna i boken är helt fantastiska, även om en del är tragiska och någon t o m otäck i sin realism.

För inte så länge sedan, bara ett par generationer tillbaka i tiden var det vardagsmat för många kvinnor att mjölka två gånger om dagen, min mormor var en av dem, medan det är idag är ett utdöende hantverk. Peter Gerdehag skildrar Inger och Britts vardagsliv, deras strävan och deras uppväxt på ett realistiskt men ändå kärleksfullt sätt utan att romantisera att de håller kvar vid det gamla. Det är en bok som manar till eftertanke och ett fint komplement till filmen.

Kulturmiljön hemmavid del 9

2012-01-21T07:30:00.000+01:00

En av stengärdsgårdarna ramar in en del av vår trädgård

Hägnader har sin huvudsakliga funktion i djurhållningen. Till en början hägnades odlingsmarken som skydd mot kreaturen. Efter skiftet ändrades principerna för hägnadssystemet och den enskilde djurhållaren blev ansvarig för att hans djur var instängda.

De lämningar av hägnader som finns kvar på vår fastighet är uteslutande stengärdsgårdar. De är lokaliserade runt gårdsbebyggelsen och total längd är ca 300 meter. Byggandet av stengärdsgårdarna fyllde två funktioner. Dels inhägnad och dels ett sätt att rensa den småländska marken från sitt överflöd av stenar.

Bokbloggsjerka om bokomslag

2012-01-20T07:56:00.001+01:00

Det var ett tag sedan jag deltog i en av Annikas bokbloggsjerkor men idag lockade frågan mig extra. Den lyder:

Jag hör till de få (vad det verkar i alla fall) som inte kunde bry mig mindre om en boks omslag och jag har verkligen försökt förstå varför så många älskar omslag så mycket att de faktiskt köper en bok enbart för att den har ett omslag som de gillar. Hör du till dem? Vilket är i så fall ditt favoritomslag i dag? Dela med dig av en bild och förklara vad det är som gör just detta omslag så speciellt.
Om du ställer dig på min sida: berätta varför du inte ägnar bokomslag någon större uppmärksamhet.

Jag delar absolut Annikas inställning till bokomslag. Oftast tycker jag inte att de tillför något extra till min läsupplevelse, det är författarens eller förlagets sätt att se på en bok och hur de vill presentera den. Det är egentligen inte någon skillnad på hur marknadskontoret på ett bokförlag tänker jämfört med hur kosmetikaindustrin vill packetera en ny parfym för att nå största möjliga effekt och genomslagskraft. Det är utanverk och bländverk, ett redskap att lura oss konsumenter att köpa, köpa, köpa.

Det går ofta trender i omslag och många är förvillande lika varandra, samma stil, samma typ av foto, samma typsnitt och detta gäller ett tag innan vi kan skönja en ny trend. Originalitet saknas ofta.

Ann-Charlotte Alverfors - Stjärneklok

2012-01-19T07:30:00.001+01:00

Det här är en bok om kärleken som gått för långt, som tagit fel spår och som destruktiv och negativ iställe för allt det ljus, positiva och glada som vi alla föreställer oss att kärlekens kraft kan vara.

Huvudpersonen i Stjärneklok är Tryggve. Han är ungkarl, 47 år gammal, begravningsentreprenör som bor hemma hos mamma och visserligen får all markservice serverad på silverfat men för också en tillvaro totalt hunsad av modern. Hennes makt över sonen bygger på skam och skuld, två känslor som hon behärskar till fulländning och använder mot honom för att nå sina egna mål.

En dag träffar Tryggve kärleken i form av den vackra Hanna och börjar uppträda konstigare och konstigare till Meas stora fasa och hon börjar förlora greppet om honom. De första ronderna vinner Tryggve, medan Mea bidar sin tid och ruvar på hur hon ska ta hem hela spelet mot sonen och hans kärlek. Upplösningen blir gruvelig och blodig men kanske inte helt ovänad

Jag blev lite besviken på den här boken för jag har läst så mycket av Ann-Charlotte Alverfors av högre kvalitet och hon kan bättre.

Viktoria Zoubkoff, född prinsessa av Preussen - Was mir das Leben gab - und nahm

2012-01-18T07:30:00.000+01:00

Viktoria föddes med silversked i munnen som prinsessa av Preussen, dotter till kejsar Friedrich och hans engelska hustru och dotterdotter till engelska drottning Victoria. Hennes bror blev Tysklands siste kejsare Wilhelm II och en syster blev drottning av Grekland.

Hon förväntades göra ett ståndsmässigt gifte men oturligt nog var den man hon blev kär i prins Alexander av Battenberg inte fin nog åt den tyska kejsarfamiljen. Att han var kung av Bulgarien var också en black om foten för den unge mannen, det var en för osäker position och äktenskapet förhindrades efter flera års smärta och längtan för den unga Viktoria. Hon gifte sig istället med prins Adolf av Schaumburg-Lippe som inte hade så mycket som talade för sig förutom att han då var prins. Paret fick aldrig några barn och mitt under första världskriget blir Viktoria änka.

Sedan Tyskland blev republik 1918 förlorade hon många av sina privilegier och inkomster. Livet blev fattigare. När hon var 61 träffade hon en rysk emigrant som utgav sig för att vara av rysk adlig familj, Alexander Zoubkoff som endast var 27. De gifte sig trots hennes familjs protester och det dröjde inte länge förrän Zoubkoff hade förskingrat det som var kvar av Viktorias förmögenhet och stuckit sin väg.

Viktoria avled 1929 helt utblottad och ensam men hade kort dessförinnan hunnit skriva och ge ut sina memoarer, Was mir das Leben gab - und nahm (Vad livet mig gav - och tog). Boken har inga större litterära kvaliteter och detta var långt innan det var populärt att hänga sina X, föräldrar eller bekanta memoarerna så alla får ett väldigt gott omdöme. Den är en smula slätstruken och hon lyckas inte heller på ett övertygande sätt förklara varför hon gifte med Alexander Zoubkoff.

Kathryn Stockett - Niceville

2012-01-16T07:30:00.001+01:00

Det finns böcker som skjuts som en pil in i bröstet och stannar där. Kathryn Stocketts Niceville är utan tvekan en sådan bok. Jag var säker på att jag skulle tycka om den efter att ha läst alla bloggkollegors och andra recensioner men att jag skulle älska den så totalt och förbehållnigslöst var jag inte beredd på.

Storyn är säkert bekant vid det här laget. En grupp svarta hembitränden i staden Jackson i Mississippi ställer efter mycken tvekan och övertalning och med risk för sina egna liv upp och berättar om sina erfarenheter som hemhjälper hos vita fruar i stan. Det komplicerade är att den de berättar för, Skeeter, är en vit kvinna som själv uppfostrats av en svart hemhjälp. När Skeeter tar ställning för de svarta och korsar ras- och klassklyftor fryses hon effektivt ut ur den vita gemenskapen. Hennes tennispartner börjar spela med någon annan, pojkvännens frieri går om intet, inbjudningar till bridgespel uteblir och hon fråntas hedersuppdrag i de vita kvinnornas föreningar.

Kathryn Stockett har skapat en riktig klassiker till kvinnoporträtt i den vita socitetskvinnan Hilly Holbrook. Hon är redo till vad som helst för att nå sina mål och styr Jacksons övriga kvinnor med järnhand. Dessutom är det roligt för en boknörd att läsa en roman där en av de röda trådarna är arbetet med att skriva en bok.

De vitas pengar, makt och inflytande kunde ruinera vilken som helst svart familj. De vita hade makten över jobben, bostäderna och skolan och som en skugga lurade rasdiskrimineringen och Klux klux klan alltid i bakgrunden, redo att lära den svarte som tog sig ton en läxa. Den enda vägen framåt, det enda sättet att förbättra sin situation var för hembiträdena att berätta sin historia trots de hot som svävar över dem. De satte verkligen sina liv på spel.

Jag är övertygad om att detta kommer att vara en av 2012 års stora läsupplevelser. Boken är så intensiv att jag kan känna hettan i amerikanska södern dallra mellan boksidorna och det har givit mersmak. Jag kommer snart att läsa Harper Lees Dödssynden som alltför länge legat som hyllvärmare och bara väntat och som faktiskt nämns i Niceville flera gånger.

Justine Lévy - Place de la Sorbonne

2012-01-15T07:30:00.000+01:00

Louise, som är 18 år, sitter på ett café vid Place de la Sorbonne och väntar på sin mamma. Det dröjer, det dröjer länge och mamman kommer inte. Louise hinner dricka flera koppar kaffe, äta en paj, dricka te och röka flera cigaretter medan hon väntar och samtidigt ser hon tillbaka på sitt liv och förhållandet till modern. Att vänta på mamma är inget nytt eller ovanligt. De båda har haft ett minst sagt komplicerat förhållande och Louise har bitvis bott hos sin pappa och då bara träffat mamman sporadiskt.

Medan Louise väntar och vi läser vidare växer en bild av en dotter som älskar sin mamma. Kärleken till mamman är inte enkel deras förhållande har färgats av mammans många svek, hennes tablettmissbruk, hennes många förhållanden och ändå, Louise kärlek är stark. Det är också en stark bok och på bara 170 sidor lyckas författaren förmedla en härlig historia med styrkan av kärlek och bandet mellan mor-dotter som ett ledmotiv. Det är en välskriven bok och en som jag blir varm av, trots allt.

Kulturmiljön hemmavid del 8

2012-01-14T07:30:00.000+01:00

Ruin efter en gammal byggnad

På vår fastighet finns lämningar efter tidigare bebyggelse och verksamheter. Det första är ett välbevarat stenfundament, där det idag finns en medelålders granskog. Detta har troligen varit en byggnad vari man hyst boskap. Det är viktigt att den inte skadas ytterligare vid skogsskötsel än vad som tidigare generationer redan åstadkommit, främst att det inte kommer in granrötter och spränger sönder stenkonstruktionen. Tyvärr finns det vid lämningarna inte längre några spår av att människor bott här som t ex vårdträd eller fruktträd.

Den andra platsen är vid en gammal torpruin där det fortfarande växer vårdträd kvar, t ex en lönn som är bevuxen med lunglav. För cirka 30 år sedan gjordes en torpinventering i socknen. En skylt från därifrån idag markerar platsen och det är känt vem som var siste boende på här. Den närmaste omgivningen hålls öppen. Vi tycker det är viktigt att det inte får växa igen runt den gamla husruinen.

Skylt från torpinventeringen. Plattan är restprodukt från
tillverkning av tvättmaskinstrumma.

Dickens och Strindberg

2012-01-13T07:30:00.000+01:00

Det har väl knappast undgått någon att det är 100 år i år sedan August Strindberg avled i Stockholm. Här finns en utmärkt sida där allt möjligt rörande jubileet finns att läsa om. Att markera någons dödsår kan jag tycka är lite märkligt, det är ju det oundvikliga slutet på den gärning en person åstadkommit. Dessutom är det lite makabert, om inte det är en dödskult man är ute efter.

Desto roligare känns det att fira att det är 200 år sedan Charles Dickens föddes. Även här finns en sida som tar upp det mesta kring författaren och jubileet. Det är en angenämare känsla att fira någons födelse och början på ett liv än någons död.

Hursomhelst det viktiga är ju att två utmärkta författare uppmärksammas. Jag är inte odelat förtjust i någon av herrarna men känner till och har läst mera av Strindberg. Röda rummet, Hemsöborna, Giftas, En tjänstekvinnas son, Fröken Julie och Ett Drömspel har jag läst eller sett framförda. På Dickens lista finns tyvärr enbart Oliver Twist och Pickwickklubben. Jag har i alla fall bestämt för att försöka läsa något av bägge herrarna i år. Det är de värda.

Sabine Köttelwesch - Katharina von Westphalen

2012-01-12T07:30:00.001+01:00

För sisådär 200 år sedan dominerades Europa av Napolen och hans politik. Var man furste gällde det att noga tänka sig för innan man valde sida, för eller emot Napoleon. Prinsessan Katarina av Württembergs pappa var kung och valde att liera sig med Napoleon. Därför fick pappan Friedrich I sitta kvar på sin tron i Württemberg när flera av hans kollegor som gick emot Napoleon tvingades i landsflykt för att kronan skulle istället skulle gå till en av Napoleons släktingar. Priset fick dottern Katarina betala och det var ett äktenskap med Jerome, lillebror till den franske kejsaren.

Sabine Köttelwesch har skrivit en biografi över prinsessan Katarina som föddes prinsessa av Württemberg och efter giftermålet blev drottning av Westphalen. Detta Westphalen bestod av ett antal tyska ihoprafsade landområden som Napoleon satte Jerome och Kataria att regera över. Katarina hade inget att säga till om i valet av äkta man men kom att älska Jerome över allt annat. Hon förlät honom ständigt alla hans otrohetsaffärer.

När Napoleon förlorade vid Waterloo fördrevs alla hans släktingar från de troner som kejsaren placerat dem på och de var tvungna att gå i landsflykt. Det här ytterligare en berättelse om en kunglig kvinna som användes som en schackpjäs i faderns och fädernelandets politik utan att ha något att säga till om. Jag kan inte sluta att fascineras över dessa livsöden.

Vinnare i boklotteriet

2012-01-10T07:30:00.001+01:00

Först vill jag tacka för alla vänliga gratulationer och kommentarer från kända och okända som strömmat in när bloggen fyllde 1 år. Två vinnare av böcker har jag dragit med hjälp av slumpgeneratorn i Excel. Det var roligt att lära sig hur det fungerar och vem vet när den kunskapen kan komma till nytta igen.

Vinnare till ett signerat exemplar av Jens Liljestrands Adonis är: Spetsig - En bokblogg.
Vinnaren av Madame de Lafayettes bok Prinsessan de Cléves är : Petra Rhodin

Grattis till er båda och hör av er till mig per e-post med era adresser till mimmimarie[snabel-a]yahoo.se

Umberto Eco - Begravningsplatsen i Prag

2012-01-09T07:30:00.001+01:00

Umberto Ecos senaste verk Begravningsplatsen i Prag ligger sedan ett par veckor färdiglyssnad men jag har inte kommit mig för att skriva en recension. Sällan har jag tyckt att det varit så svårt att samla tankarna kring en bok och sätta dem på pränt.

Boken är fullproppad med fördomar av alla slag om allt och alla. Det är inte många nationaliteter eller etniska grupper som undgår huvudpersonen Simoninis ettersprutande tal och tankar. Odi ergo sum - Jag hatar alltså finns jag till, detta kan sägas vara Simoninis valspråk eller det som genomsyrar hela hans värld och sätt att se på världen.

Ändamålen helgar medlen brukar man ju säga och trots att jag har passerat flera stadier under läsningen av boken. Jag har varit uttråkad, äcklad, avståndstagade, trött och irriterad i olika grader under lyssnandets gång men ändå har här funnits något som höll mig kvar. Det var själva målet med boken att göra ett försök att förklara varför förintelsen blev möjlig. Läsaren får följa Simoninis långa väg med att skapa "Sion vises protokoll" som det sades var beviset för judarnas konspiration till att ta över världen. Läs mer här.

Under läsandets gång får man sig en rejäl historielektion från andra halvan av 1800-talet. Vi får följa med Simonini till Italien där Garibaldi enar landet, till Tysk-franska kriget 1870-71 och se hur bokens antihjälte är en av männen bakom Dreyfusskandalen i Frankrike.

Jag har verkligen lärt mig något av funderingarna efter läsandet av Begravningsplatsen i Prag, att det kan vara bra att smälta och fundera kring sina intryck innan fingrarna far över tangenterna fulla av mina första intryck. Den lärdomen ska jag bära med mig.

Födelsedagsutlottning - påminnelse

2012-01-08T17:30:00.000+01:00

Eftersom bloggen firade födelsedag härodagen vill jag vill påminna att den som vill vinna antingen Jens Liljestrands Adonis (ett signerat exemplar) eller Madame de Lafayettes Prinsessan de Cleves har fortfarande några timmar på sig, och kan göra följande:

För att vara med i lotteriet har du två möjligheter. Du drar en lott genom att skriva en kommentar. Du får två lotter om du också skriver om utlottningen på din egen blogg och därifrån länkar hit. Skriv gärna vilken av böckerna du är intresserad av att vinna. Skriv din kommentar senast kl 23:59 söndag 8 januari.

Bokmärke att älska

2012-01-08T07:30:00.000+01:00

På en shoppingtur i torsdags sprang jag på en ny sorts bokmärke som heter iMark. Med en magnet sitter det fast i boken och med en liten svans kan märka var i boken man är och läser. Se här hur det fungerar.

Det jag valde är i form av en bläckfisk.

José Saramago - Dubbelgångaren

2012-01-07T07:30:00.001+01:00

Årets första nobelpristagare i litteratur som jag läst är portugisiske José Saramago som fick sitt pris 1998. En del av nomineringen då löd

”som med liknelser burna av fantasi, medkänsla och ironi ständigt på nytt gör en undflyende verklighet gripbar”

Den här motiveringen tyckte jag inte säger så mycket om vad för slags författare José Saramago är. Nyfiken var jag trots allt och Dubbelgångaren är mitt första möte med en portugisisk författare.

Huvudpersonen är historieläraren Tertuliano Máximo Afonso som av en ren tillfällighet upptäcker att han har en dubbelgångare, en skådespelare han ser i en hyrd videofilm. Han lyckas spåra dubbelgångaren och de möts till slut. Ett spännande möte som får ganska oväntade konsekvenser när de två inte kan sluta tänka på varandra eller hålla sig ifrån varandra.

Dubbelgångaren är en variation på ett gamalt tema, förväxlingskomedin. Är det då en komedi? Njae, inte renodlat här finns inslag av spänning och kanske rentav skräck, livsfilosofi, hämnd och passion. Det låter som att boken har det mesta och det måste jag hålla med om. Jag gillar Dubbelgångaren. Saramago förmedlar sin historia med en stillsam, underfundig humor som inflikas i handlingen lika överaskande som välkommet.

Tertuliano Máximo Afonso är en sympatisk hjälte om inte helt trovärdig i sin roll. Han är blyg och försagd, men envis och jag kan inte annat än att tycka om honom, den lilla människan som genom att spåra sin dubbelgångare öppnar Pandoras box och hamnar i ett tillstånd där det inte finns någon återvändo. Han tacklar ett frågan om vad som egentligen utgör vår identitet med på ett djupgående och filosofiskt sätt som i högsta grad tilltalar mig.

Till sist ett par ord om det udda språkbruket i Dubbelgångaren. Det tar tid att vänja sig vid Saramagos språkbehandling. Dialogerna är förvirrande, de olika replikerna åtskiljs endast med ett kommatecken varför det tar längre tid än normalt att läsa boken.

Självständig prinsessa Sofia Albertina 1753-1829 - Carin Bergström

2012-01-06T09:32:00.000+01:00

Som dotter till en kung, syster till två kungar och faster till en kung levde Sofia Albertina en ganska anonym tillvaro. Hon har inte varit mycket mera än en fotnot i svenska historieböcker och visst förtjänar Sofia Albertina mera än så. Carin Bergström har gjort en djupdykning ner i 1700-talets slut och grävt fram prinsessans historia och hon visar sig vara mer än värdig en egen bok.

Prinsessans första 30 levnadsår avhandlas tyvärr på endast en sida av boken, där hade säkerligen funnits mycket mera intressant stoff att hämta om vad som format hennes karaktär och hur det var att växa upp vid hovet i slutet av 1700-talet där fadern kung Adolf Fredrik inte hade så värst mycket att säga till om, medan modern Lovisa Ulrika hade desto mer inflytande. Kanske är det symtomatiskt att Sofia Albertinas liv tar fart, och boken likaså, med att modern dör 1782.

1787 utnämns prinsessan genom sin moders tyska kontakter till abbedissa i stiftet Quedlingburg där hon får regera relativt självständigt och rangmässigt betraktas som ett stadsöverhuvud. Sofia Albertina tillbringa flera år i ett par omgångar i sitt tyska stift tills napoleonkrigen rör om i Europa och hon förlorar sitt stift. Idag är Quedlingburg en riktig idyll med världsarvsstatus, se mera här.

I tidiga tonåren läste jag gång på gång Annemarie Selinkos roman om Dèsirée och kommer ihåg att Sofia Albertina däri liknades vid en förtorkad gammal get. Inte så värst trevligt att få till eftermäle. Hennes familjeliv var nog inte det muntraste. De första 30 åren levde hon i sin moders skugga, hon fick uppleva att brodern Gustav III mördades och att brorsonen Gustav IV Adolf avsattes och förvisades från Sverige tillsammans med hela sin familj.

Sofia Albertina fick också uppleva att den nya ätten Bernadotte besteg hennes fäders tron och tvärtemot vad man kunde tro rådde det en ömsesidig uppskattning mellan de gamla och de nya på Sveriges tron. Bernadotterna var måna om Sofia Albertina och den länk hon var till det förgångna

Carin Bergstöm har gjort en kulturgärning genom att levandegöra en hittills anonym kvinnas liv för svenskarna. Det är därför inte så värst svårt att överse med vissa irritationsmoment i boken, detta att inte översätta franska fraser som har betydelse för innehållet och läsupplevelsen. Man kan inte ta för givet att alla läsare är bevandrad i främmande språk.

Utlottning - Bloggen fyller 1 år idag

2012-01-05T07:30:00.005+01:00

Tänk att det redan gått ett 1 år sedan jag tog ett djupt andetag och kastade mig ut i bloggosfären. Jag har inte ångrat mig en sekund att jag började blogga och tycker vårt första år tillsammans, bloggen och mitt, ska firas. Hur firar man bäst?

JO, genom att anordna ett litet boklotteri tyckte jag. Två böcker finns för utlottning.

Den första vinsten är Adonis, ett exemplar signerat av författaren Jens Liljestrand.

Den andra vinsten är den franska klassikern Prinsessan de Clèves av Madame de Lafayette som jag skrev om här.

För att vara med i lotteriet har du två möjligheter. Du drar en lott genom att skriva en kommentar. Du får två lotter om du också skriver om utlottningen på din egen blogg och därifrån länkar hit. Skriv gärna vilken av böckerna du är intresserad av att vinna. Skriv din kommentar senast kl 23:59 söndag 8 januari.

Medeltida borgar, maktens hus i Norden - Martin Hansson

2012-01-04T07:30:00.001+01:00

Jag var en riktig lycklig kvinna när jag fann ett par hårda paket under julgranen, den bästa typen av julklappar. En av dem var den utmärkta boken Medeltida borgar, maktens hus i Norden av Martin Hansson.
Jag har sedan tidigare författarens bok Det medeltida Småland, en härlig historisk uppslagsbok om mitt landskap genom de hundratals år som vi brukar kalla medeltiden. Jag blev inte alls överaskad över att Martin Hansson återigen lyckats skapa en fantastisk bok, denna gång om våra borgar. Det är få medeltida borgar som finns kvar i ursprungligt skick idag, de flesta återfinns som ruiner eller kanske bara som en jordhög. Han skriver sakkunnigt och vederhäftigt utan att bli torr eller tråkig.
Författaren lyckas skickligt med att levandegöra borgarna, de som en gång bodde och arbetade där eller de slag som stod kring borgarna. Eftersom Martin Hansson verkar vid Smålads museun är det naturligt att många av exemplen i boken kommer härifrån. Till min glädje upptäckte jag att det finns det flera borgar i närheten där jag bor som jag inte varit medvetna om. Resterna efter Hönshylte borg och Källarholmen kommer naturligtvis att bli givna utflyktsmål till våren.

Råttfångaren i Hameln

2012-01-03T07:30:00.001+01:00

De flesta känner nog till sagan som är känd sedan 1300-talet. Den lilla tyska staden Hameln drabbas av en råttinvasion. En flöjtspelare erbjuder sig mot betalning att rensa staden på råttor. Han spelar på sin flöjt och alla råttor följer efter de lockande tonerna och drunkar i närbelägna floden Weser. När väl råttorna är döda vägrar staden betala flöjtspelaren.

Hans hämnd är grym, när stadens befolkning är i kyrkan går han än en gång spelande genom staden och lockar denna gång bort alla stadens barn som försvinner in i en underjordisk grotta. Kvar är bara två barn, ett blint och ett lamt som kan vittna om vad som hände.

Jag ramlade över en förtjusande version av The pied piper of Hamelin på Engelska i översättning av Robert Browning med sång av barn och en fantastisk uppläsning. Det var en glädje att återse Råttfångaren efter så många år och på ett så vackert sätt.

Dearest Missy - Diana Mandache

2012-01-02T07:30:00.001+01:00

Jag har tillbringat jul- och nyårshelgen i sällskap med tre historiska och intressanta kvinnor. Tidigare har jag skrivit om Elise Ottesen-Jensen och snart kommer min recension om boken om den svenska prinsessan Sofia Albertina.

Dearest Missy är den kortare varianten på titeln på min tredje kvinnliga läsvän i december. I sin helhet heter boken Dearest Missy. The Letters of Marie Alexandrovna Grand Duchess of Russia, Ducess of Edinburgh and of Saxe-Coburg and Gotha and of her daughter, Marie Crown Princess of Romania 1879-1900.

Jag har länge varit fascinerad av just det här färgstarka barnbarnet till engelska drottning Victoria som vi 17 års ålder giftes bort med kronprinsen av Rumänien och skickades ensam långt hemifrån utan att veta det minsta om livets realiteter. Marie blev strax efter bröllopet illamående och förstod inte alls varför det var så. Hon var bitvis mycket olycklig i sitt nya hemland där hon hölls hårt av kungen och hovet och inte tilläts ha vänner, roa sig eller resa.

Breven som sträcker sig från Maries barndom fram till 1900 är en fascinerande inblick i ett kvinnoöde som idag är väldigt främmande för oss. Maries mor, som för enkelhetens skull också heter Marie, skrev utförligt och uttömmande till sin dotter och försökte hålla hennes humör uppe. När det efter några års äktenskap riktigt börjar storma kring dottern och hon har haft ett förhållande med en officer och det är oklarheter kring vem som är far till barnet hon väntar är mamman hennes främsta supporter och vän.

Mor och dotters släktingar satt på troner runt om i Europa och de själva kände i stort sett alla i de kungliga kretsarna. Breven handlar om deras släktingars görande och låtanden, äktenskapsförhandlingar kring yngre familjemedlemmar, graviditeter, missfall och skilsmässor i deras omgivning men också om barnuppfostran, vardagsliv, klänningar och hur man ska undvika att bli gravid på nytt alltför snart igen.

Jag har varit helt fascinerad och knappt kunna släppa den nästan 400 sidor tjocka bok och känner mig ödmjuk att jag mer än 100 år senare kan få ta del av vad mor och dotter intimt skrev till varandra, deras utbytta förtoenden, tankar och känslor. För en historienörd som jag är boken ett verkligt fynd och till min tillfredsställelse läser jag att det planeras en uppföljare med brev från åren 1900-1920 vilket jag otåligt ser fram emot.

Diana Mandache som redigerat boken driver också en blogg om Marie av Rumänien och genom hennes försorg kan den som vill också bli vän med den forna rumänska drottningen på facebook.

Föresatser för läsåret 2012

2012-01-01T07:30:00.003+01:00

Det var länge sedan jag slutade med nyårslöften, men ett par bra föresatser vad jag hoppas hinna med inför läsåret 2012 är väl aldrig fel?

Mitt läsa-nobelpristagar-projekt har pågått i många år nu och för att få struktur brukar jag föresätta mig att läsa sex nya författare exklusive årets pristagare. Det ligger redan ett par i hyllan och väntar så det verkar lovande. Nu har jag ju dessutom blivit antagen till 7,5 poängskursen i Nobelpristagare vid Umeå universitet, så detta ämne blir än mer högintressant i år.

Då jag har fått hedersuppdraget att vara bloggambassadör för bokmässan 2012 där nordisk litteratur står i fokus, kommer jag att lägga lite extra krut på våra grannländer och kanske mest av allt på Danmark som inte bara ligger närmast oss geografiskt utan också är det land jag känner mest för.

Det verkar som att jag har lite pippi på olika pristagare, men faktum är att jag ska försöka läsa något av samtliga Piratenristagare och Augustprisvinnare också. En eller annan av dessa hoppas jag hinna med under 2012.

Eftersom 2012 utropats till Strindbergår hundra år efter Augusts bortgång tänkte jag försöka hinna med att läsa lite av en av våra största skalder.

Till sommaren planerar vi en resa till Skottland och då vill jag hinna med en och annan skotsk författare också, men de köps nog på plats skulle jag tro.

Mest av allt hoppas jag fortsatt bli inspirerad av alla duktiga och entusiasmerande bloggare med era boktips. Hipp, hipp hurra för ett underbart läsår 2012!

Läst 2011

2011-12-31T18:00:00.001+01:00

Jenny	Sigrid Undset
Resa i tysta rum	Per Wästberg m fl
Rymlingen	Anton Tjechov
Vatikanens källare	Andre Gide
Båten	Nam Le
Julängeln	Majgull Axelsson
Skönheterna	Anton Tjechov
I skuggan av min bror	Uwe Timm
Landet utanför	Kristina Mattsson
Nymåne	Diana Abu-Jaber
Fänrik Ståls sägner	Johan Ludvig Runeberg
Merhabs skönhet	Torgny Lindgren
Militärmusik	Vladimir Kaminer
Parfymen	Patrick Süskind
Kolka	Bengt Ohlsson
Smålands historia	Olle Larsson
Längst därnere	Günter Wallraff
Självbiografi	Agneta Horn
Dikter i svensk tolkning av Olof Lagercrantz, Erik Lindegren och Gunnar Ekelöf	Nelly Sachs
En munter begravning	Ljudmila Ulitskaja
Serenad till Miriam	Linda Olsson
De kallades Snapphanar	Kim Hazelius
I skuggan av ett brott	Helena Henschen
Minnen	Torgny Lindgren
Brunstkalendern	Emma Hamberger
De nyvälborna - En berättelse om släkterna Gyldenstolpe olch Ehrensteen.	Christina Wijkmark
Skynda att älska	Alex Schulman
Fräs den lilla panterkatten	Isabelle Halvarsson
Fräs och snöstormen	Isabelle Halvarsson
Hunden	Kerstin Ekman
Den unge Werthers lidande	J W Goethe
Ormens väg på hälleberget	Torgny Lindgren
Lila Hibiskus	Chimamanda Ngozi Adichie
En kunglig tragedi, Gustav IV Adolf	Mats Wickman
Magnetisörens femte vinter	Per Olof Enquist
Alla var inte mördare	Michael Degen
Sociala medier	Paul Ronge
Blodläge	Johan Theorin
När barnet lagt sig	Mikael Nykvist
Mjölk och kol	Ralf Rothmann
Kära hustru, älskade syster, kära tant Breven till Mina	Red: Maya Lamppu
Att vara med henne är som att…	Alex Schulman
Herrgårdarnas historia	Göran Ulväng
84, Charing Cross Road. Brev till en bokhandel	Helene Hanff
Syster och bror	Agneta Pleijel
Timmen mellan hund och varg	Silke Scheuermann
Böcker som förändrade världen	Andrew Taylor
Sucka mitt hjärta men brist dock ej	Mark Levengood
Den röde prinsen, Vilhelm von Habsburgs hemliga liv	Timothy Snyder
Kaptenen från Köpenick	Carl Zuckmayer
Tre apor	Stephan Mendel-Enk
Bort, bort	Anjum Hasan
Världens mått	Daniel Kehlmann
Den ovillige fundamntalisten	Mohsin Hamid
Kådisbellan	Roland Schütt
The Coburg Conspiracy	Richard Sotnick
Jorden de ärvde	Björn av Kleen
Honungsvargar	Sun Axelsson
Småländsk tragedi	Fritiof Nilsson Piraten
Vildmarks- och kärleksvisor	Erik Axel Karlfeldt
No och jag	Delphine de Vigan
Carolus Rex	Ernst Brunner
Puzzel, den lilla smuggelhunden	Isabelle Halvarsson
Alexandrine, Die "Königin" von Mecklenburg	Jurgen Borchert
Han önskar att hans älskade vore död	William Butler Yeats
Priset på vatten i Finistère	Bodil Malmsten
Die Frauen aus dem Hause Coburg	Erika Betsenreiner
De fattiga i Lodz	Steve Sem-Sandberg
Hetta	Ian McEwan
Cap Esterel	Tanja Langer
Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig	Mark Levengood
En dåre fri	Beate Grimsrud
Yacoubians hus	Alaa al-Aswany
Der Kaiser und ich	Hermine, Pzs von Preussen
Don Juan, hans egen berättelse	Peter Handke
Det där som nästan kväver dig	Chimamanda Ngozi Adichie
Medinas juvel	Sherry Jones
Adam & Evelyn	Ingo Schulze
Skogen	Margareta Lindholm
Kärlekens historia	Nicole Krauss
Ut och stjäla hästar	Per Petersson
Sista dikter	Verner von Heidenstam
Ru	Kim Thúy
En dag till skänks	Anna Gavalda
Mannen som planterade träd	Jean Giono
Släktfeber	Sara Paborn
Döda vida män	Johan Hakelius
Friederike von Preussen	Carolin Philipps
Min mormors historia	12 kvinnliga författare
Bock i örtagård	Frithiof Nilsson Piraten
Hemsökelse	Jenny Erpenbeck
Aprils frusna blommor	Ismaïl Kadaré
Frillor, fruar och herrar-en okänd kvinnohistoria	Pia Gadd
Det är fortfarande ingen ordning på mina papper	Bodil Malmsten
Huset vid moskén	Kader Abdolah
Hjärtblad	Aino Trosell
Pianolärarinnan	Elfriede Jelinek
Edward VII, The last Victorian King	Christopher Hibbert
Allt går sönder	Chinua Achebe
Kejsaren av Portugallien	Selma Lagerlöf
Flickan i frack	Hjalmar Bergman
Krabbans gång	Günter Grass
En spricka i kristallen	Cecilia von Krusenstjerna
Hunden som äntligen visslade	Max Lundgren
Rhesus	Héléna Marienské
Annie John	Jamaica Kincaid
Lantliga scener	Amos Oz
En gåtfull vänskap	Yoko Ogawa
Kunzelmann & Kunzelmann	Carl Johan Vallgren
The story from my father	Barack Obama
Stamtavlor	Dilsa Demirbag-Sten
Ich bin ein Bibliothekar	Christer Hermansson
Igelkottsklubben	Ann-Charlotte Alverfors
Jag var Hitlers livvakt - det sista vittnet berättar	Rochus Misch
A princess remembers	Gayatri Devi
Jehåvasjäveln	Henrik Pettersson
Effi Briest	Theodor Fontane
Korparna	Tomas Bannerhed
Här ligger jag och blöder	Jenny Jägerfeld
Dagbok i kilskrift	Kader Abdolah
Himlen i Bay City	Catherine Mavrikakis
Din stund på jorden	Vilhelm Moberg
Lucy	Jamaica Kincaid
Lotten Brenners ferier	Hjalmar Bergman
Se blomman	Kerstin Ekman,Gunnar Eriksson
Pölsan	Torgny Lindgren
Genevieve - I huvudet på en hund	Dennis Fried
Min skugga	Christine Falkenland
Alla vilda	Birgitta Stenberg
Sorgegondolen	Thomas Tranströmer
Återstoden av dagen	Kazuo Ishiguro
Mitt århundrade	Günter Grass
Prinsessan de Clèves	Madame de Lafayette
Händelser vid vatten	Kersin Ekman
Sommaren utan män	Siri Hustvedt
Karlfeldt - dalmålaren	Erik Axel Karlfeldt
En dag	David Nicholls
Gammeltida och andra tider	Olga Tokarczuk
Ers Majestäts olycklige Kurt	Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Taxar, kärlek och sorg	Yrsa Stenius
Grand final i skojarbranschen	Kerstin Ekman
Elizabeth Woodville	David Baldwin
Långsamhetens nej	Thomas Nydahl
Ensamhetens vin	Irène Nemirovsky
De kanske lämpade	Peter Höeg
Augustenbad, En sommar	Anneli Jordahl
Attentatorn	Leif Eriksson
Kaffe med musik	Karin Brunk Holmqvist
Västsvenska slott och herrgårdar	Björn Höglund, Krister Engström
Hans nåds testamente	Hjalmar Bergman
Grevinnorna på Stjärntorp	Louise Adelsvärd
En gammal skandal	Josephine Tey
Banksy Locations & Tours	Martin Bull
Vänner för livet	Per Hagman
Flackland	Herta Müller
Ju fortare jag går, desto mindre är jag	Kjersti Annesdatter Skomsvold
Storm över Frankrike	Irène Nemirovsky
Ottar och kärleken	Gunilla Thorgren
Självständig prinsessa, Sofia Albertina	Carin Bergström
Begravningsplatsen i Prag	Umberto Eco
Dearest Missy. The letters of Marie Alexandrovna och Russia, Duchess of Edinburgh and of Saxe-Coburg-Gotha and of her daughter, Marie Crown Princess of Romania 1879-1900	Red: Diana Mandache
The pied piper of Hamelin	Robert Browning
Vi ses på Place de la Sorbonne	Justine Lévy

Årets tio-i-topp

2011-12-31T07:30:00.003+01:00

Det är inte lätt att välja ut de 10 bästa böckerna av cirka 160 lästa under året som gick. Vilka kriterier ska jag gå efter? Någon bok som blivit allmänt hyllad, men när jag läser den ger den mig ingenting, kanske för att läste den vid fel tillfälle i livet. Det blir missvisande med topplistor, MEN ingen årssammanfattning blir komplett utan en tio-i-topplista. Så här är de och utan inbördes ordning.

Kerstin Ekman – Hunden

Mohsin Hamid – Den ofrivillige fundamentalisten

Steve Sem Sandberg – De fattiga iLodz

Beate Grimsrud – En dåre fri

Thomas Bannerhed – Korparna

Vilhelm Moberg – Din stund på jorden

Gunilla Thorgren - Ottar & kärleken

Elisabet Åsbrink - Och i Wienerwald står träden kvar

Agneta Pleijel – Syster och Bror

Irene Nemirovsky – Storm överFrankrike

Diverse från bloggåret 2011

2011-12-30T07:30:00.001+01:00

Novellsamlingar
Det är lätt att inse att det är inne att läsa noveller. Novellix som säljs i Pressbyrån har jag ännu inte provat, men däremot har jag skaffat mig en prenumeration på Brevnoveller som smidigt nog dimper ner i brevlådan fyra gånger om året. Det har blivit en del novellsamlingar i år för mig, bl a Fritiof Nilsson Piratens Småländsk tragedi, Det där som nästan kväver dig av Chimamanda Ngozi Adichie, Herta Müllers Flackland, Kim Thúys Ru och Amos Oz Lantliga scener.

Artiklar till sockenbladet
Fyra artiklar om böcker har det blivit under året, en för varje kvartal, och de teman jag behandlat i år är tyska och indiska böcker, samt mer tematisk böcker som utspelar sig i ett hus eller romaner satta i historisk tid.

Bokbloggsträff
I augusti var vi fem bokbloggarkollegor som träffades och pratade böcker i Växjö en oerhört tryckande varm eftermiddag. Vi fikade, bytte och pratade böcker och tiden gick så oerhört fort och gav rejäl mersmak. Jag hoppas på ett nytt tillfälle snart!

Bokbloggsambassadör
Jag är hedrad över att ha blivit utsedd till bloggambassadör för Bok- och biblioteksmässan i Göteborg nästa år. Uppdraget började egentligen först i december i år men den stora kraftsamlingen blir såklart nästa år.

Min trädgård
Sommartid går den mesta fritiden åt till min trädgård och under några månader delade jag med mig av min glädje och blomsterprakt även bland mina kollegor bokbloggarna.

Kulturmiljön hemmavid
I min egen lilla serie om gården där jag bor och dess omgivningar skildrar jag vad som är speciellt med kulturen, miljön och naturen här i det vackra Småland.

Författare live
Viveca Steen gästade vårt lokala bibliotek i mars och även om jag inte läser hennes böcker är det alltid inspirerande att höra någon prata om hur deras skapande går till. Ett större evenemang var Bokens Dag i Växjö där sju författare underhöll i oktober. Då lyssnade jag bl a till Anneli Jordahl, Christine Falkenland och Amanda Svensson.

Utmaningar 2011

2011-12-29T07:30:00.000+01:00

Tre på Tre
Utmaningen Tre på Tre har Pocketlover ordnat. Den har gått ut på att deltagarna mellan september-november ska läsa tre böcker som på något sätt hör ihop. Jag valde att läsa tre Hjalmar Bergmanböcker och det var seeegt. Jag har tidigare läst mycket bra av Hjalmar Bergman men de tre som låg i hyllan hemma efter billigt loppisfynd(?) gjorde mig inte glad. De får ta ett varv till på nästa loppis nu.

Nobelpristagare
Utmaningen att läsa minst ett verk av varje nobelpristagare i litteratur har jag hållit på med länge, fast med varierande intensitet. 2011 har varit ett okej år. Mitt mål var att läsa ett halvdussin nya författare exklusive årets vinnare.Sorgegondolen av Thomas Tranströmer fick sällskap av Sigrid Undsets Jenny, AndreGides Vatikanens källare, smakprov från Erik Axel Karlfeldt och Verner vonHeidenstams diktning, Nelly Sachs, Elfriede Jelineks Pianolärarinnan samt Günter GrassKrabbans gång och Mitt århundrade.

Nobelpriskandidatsutmaningen
Innan sommaren utmanade Lyran hugade bloggare att läsa några heta Nobelpriskandidater innan Peter Englund stiger ut och tillkännager vem den lycklige pristagaren är och på så sätt kanske redan ha läst ett verk av vinnaren. Jag hann med tre kandidater under sommaren och de var Hetta av Ian McEwan, Aprils frusna blommor av IsmaiKadaré och Per Peterssons Ut och stjäla hästar.

Augustprisvinnare
En av årets bästa böcker var tveklös Thomas Bannerheds Korparna som ju också gick och vann Augustpriset. Kerstin Ekmans bok Händelser vid vatten var 1993 års värdiga vinnare och den håller absolut än 18 år senare. Sorgegondolen kommer in här som 1996 års vinnare likväl som årets nobelpristagare. Där slog jag två flugor i en smäll. 2009 års vinnare hamnar också på min topp-tio-lista över året var De fattiga i Lodz av Steve Sem Sandberg.

Piratenprisvinnare
En annan lista med litterära pristagare som jag har ambitionen att läsa något av varje prisad författare är Piratenpriset. Ny författare mig för i år är Birgitta Stenbergs Alla vilda.

Läsa tyskspråkigt
Den utmaning jag lade ner mest tid och energi på var utan tvekan att läsa tyskspråkig litteratur iför bokmässan som jag sedan missade p g a sjukdom. Jag låg såklart i startgroparna redan förra året och här redovisas endast de tyska böcker jag faktiskt läst 2011.
Tyskland
Uwe Timm - I skuggan av min bror
Patrick Süskind – Parfymen
Vladimir Kaminer – Militärmusik
Günter Wallraff - Längst därnere
Michael Degen - Alla var inte mördare
Ralf Rothmann - Mjölk och kol
Silke Scheuermann - Timmen mellan hund och varg
Daniel Kehlmann - Världens mått
Peter Handke - Don Juan, hans egen berättelse
Ingo Schulze - Adam & Evelyn
Jenny Erpenbeck – Hemsökelse
Günter Grass - Krabbans gång, Mitt år hundrade
Johann Wolfgang von Göthe - Den unge Werthers lidande
Österrike
Elfriede Jelinek – Pianolärarinnan
Lyrik
Nelly Sachs – Dikter
Drama
Carl Zuckmayer - Kaptenen från Köpenick
Biografier och memoarerCarolin Philipps - Friederike von Preussen
Jurgen Borchert - Alexandrine, Die "Königin" von Mecklenburg
Hermine Prinzessin von Preussen - Der Kaiser und ich, Mein Leben mit KaiserWilhelm II. Im Exil
Erika Bestenreiner - Die Frauen aus dem Hause Coburg
Roxhus Misch – Jag var Hitlers livvakt – det sista vittnet berättar

Jorden Runt-resanLyran anordnade för tredje säsongen en litterär jorden-runt-resa. Jag har varit en tillfällig resenär till somliga världsdelar och inte alltid följt schemat. Från östeuropa läste jag En munter begravning avLudmila Ulitskaja, Från mellanöstern blev det Kader Abdolahs Huset vid moskén, från Asien Den ovillige fundamentalisten av Mohsin Hamid och Båten av Nam Le. När resan passerade Oceanien var jag upptagen av annat. Sydamerika var förvånande nog en bra världsdel här läste jag både Jamaica Kincaids Annie John och Alberto Manguels En historia om läsning. Från nordamerika blev det bara Himlen i Bay City av Catherine Mavrikakis. Från Afrika blev det inget av det som stod på listan och slutligen Västeuropa där En Dag av David Nicholls fick avsluta resan. En fantastisk utmaning som kräver sin kvinna för att hänga med hela vägen men så roligt att komma i kontakt med så många härliga nya författare och berättarstilar.

Gunilla Thorgren - Ottar & kärleken

2011-12-28T07:30:00.002+01:00

Gunilla Thorgrens biografi över Elise Ottesen-Jensen är en bok som verkligen hoppade upp och slog mig i magen så jag nästan tappade luften. Vilken kvinna! Vilket mod! och vilken livsgärnning! Vi moderna kvinnor är henne verkligen ett stort tack skyldiga!

Elise, även kallad Ottar, sår tidigt i sin egen mor vad otaliga barnafödslar gjorde för en kvinnas kropp och själ. Elise var näst yngst av 18 syskon. En enda gång såg hon sin mor naken och grät efteråt över hur livet farit fram med hennes kropp. Fadern var präst i Norge och av den allra värsta sorten. Det var inte mycket kristen kärlek eller omsorg om sin nästa efter vad han lät sin hustru gå igenom. Elises yngre syster blev som 16-åring gravid och skickades bort från familjen för att föda sitt barn. Systern fick aldrig se sitt barn och var aldrig välkommen tillbaka till sin familj.

Att begränsa kvinnans sexualitet upplevdes som partiöverskridande på manssidan i början av förra seklet. Det som hände hennes egna kvinnliga släktingar gav henne måhända gnistan att gå vidare och kämpa för alla andra kvinnors rättigheter till preventivmedel och aborter i Sverige med början på 1920-talet. Hon brann verkligen för sin uppgift.
Sällan har så många haft så få att tacka för så mycket, sa Winston Churchill om de engelska flygarna när de höll det tyska flygvapnet stången och förhindrade en tysk invasion av de brittiska öarna. Ordspråket kan lätt göras om och appliceras på Ottar. Det är rörande att läsa de hjärtslitande nödrop till brev som vanliga människor skickade till Ottar. Analfabetismen kring sexualiteten i Sverige var utbredd.

Vilken livsgärning lämnar hon inte efter sig. Jag tycker så jättemycket om henne i Gunilla Thorgrens porträtt och jag älskar boken även om jag tyckte att det ibland blev lite väl långrandigt med alla utdrag från artiklar i tidningar och referat från diverese möten, men dessa gick att läsa relativt extensivt och förstörde på intet sätt läsupplevelsen. Ottar var en verklig hjältinna och hennes historia berättas här på ett inlevelsefullt och kärleksfullt sätt.

Julledigt

2011-12-21T07:30:00.001+01:00

Nu tar bloggen och jag julledigt i en vecka. Jag önskar alla och envar en riktigt God Jul och många sköna lästimmar!

Tack till min hemlige bokvän

2011-12-20T07:30:00.000+01:00

Julen kom tidigt i år i form av ett julpaket från min hemlige bokvän. Hon är inte så hemlig längre förresten. Det är Dom kallar henne Tess, en bokbloggsambassadörskollega från Småland liksom jag. Vi kommer förhoppningsvis att träffas live i Göteborg under nästa år så jag får tillfälle att tacka personligt också.

I paketet fanns:

Yvonne Hirdmans "Den röda grevinnan", en favoritbok från 2010 som jag längtat efter att få äga själv.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.

Underbara röda teer med smak av jordgubb/vanilj och blåbärslunden som jag längtar efter att provsmaka.

Ett bokmärke med en design som jag inte sett förut, väldigt flott och bokmärken kan man aldrig få för många av.

Ett par underbara örhängen i form av en uggla. Mycket passande för en bokälskare och hur kunde du veta att ugglor tillhör mina favoritfåglar?

Till sist ett brev med ledtrådar som ledde mig fram till dig.

Än en gång tack!

Tematrio tegelstenar

2011-12-19T15:51:00.000+01:00

Lyrans tematrio den här veckan handlar om jullovssläsning och frågan lyder:

Berätta om tre tegelstenar ni läst eller om tre ni vill läsa!
Jag måste erkänna att jag drar mig vanligtvis när det gäller att läsa tegelstenar och är ganska stolt över de som jag lyckats ta mig igenom. Här är tre av dem.

1. Leo Tolstoj - Anna Karenina. Denna klassiker är väl ett måste både när det kommer till rysk litteratur och romantik. Dessutom kommer jag ihåg filmen med samma namn där Greta Garbo hade huvudrollen. Det var en skådespelerska det.

2. Thomas Mann - Buddenbrooks. Den tyska släktkrönikan om den lybska köpmansfamiljen är egentligen inte alls svårläst och mycket bra. Det är bara omfånget som avskräcker. När jag läst boken var det speciellt roligt att besöka hans födelsehus i Lübeck som numera är museum.

3. Jaroslav Hasek - Den tappre soldaten Svejk. När vi var i Prag tyckte jag mig finna fotspår av denne fiktive soldat från första världskriget överallt. Boken handlar om Svejk som tvångsrekryteras till den kejserliga österrikisk-ungerskan armén. Militären framställs som ett löjeväckande släkte och boken skildrar bl a hyckleriet och dubbelmoralen i den gamla dubbelmonarkin.

Mätt på andra världskriget

2011-12-19T07:30:00.002+01:00

Att 1900-talets största händelse och de sex år som betytt mest för utvecklingen i Europa under förra seklet satt sina spår i litteraturen är inte så svårt att begripa. Floden av böcker kring andra världskriget verkar aldrig ta slut. Det är faktaböcker, stora verk med fotografier, biografier, memoarer och inte minst skönlitteratur. Ett aldrig sinande behov att läsa och bearbeta detta mörka skede i Europas historia.

Jag har själv läst mycket om och kring andra världskriget sedan årsskiftet, men nu börjar en viss mättnad infinna sig och jag ska lägga ämnet åt sidan ett tag och läsa annat som också pockar på uppmärksamhet. Många av dem har varit mycket bra böcker och läsupplevelserna vill jag inte vara förutan.

Och i Wienerwald står träden kvar
Storm över Frankrike
Gammeltida och andra tider
Ers majestäts olycklige Kurt
Mitt århundrade
Hjärtats blinda fläckar
Himlen i Bay City
A princess remembers
Jag var Hitlers livvakt
Kunzelmann & Kunzelmann
Krabbans gång
Ut och stjäla hästar
De fattiga i Lodz
Den röde prinsen
Brev till en bokhandel
I skuggan av min bror

Dessutom i slutet av förra året, innan jag började blogga, så plöjde jag igenom
Upptäckten av currywursten - Uwe Timm
Adolf Hitler - Bengt Liljegren
Den röda grevinnan - Yvonne Hirdman
Guernseys litteratur- och potatisskalpajssällskap - Mary Ann Schaffer
Tysk höst - Stig Dagerman

Kulturmiljön hemmavid del 7

2011-12-18T07:30:00.000+01:00

Rösen går att hitta lite varstans i skogarna och härstammar från tiden när man försökte odla här. De minner om tidigare generationers odlarmöda och levnadsvillkor. Mark som tidigare använts som odlingsmark har, speciellt här i steniga Småland, röjts på sten för att underlätta sådd, harvning och plogning. Det rör sig av högar med stenar som flyttats av människokraft. Ofta har rösarna staplats på höjden för att ta så lite mark som möjligt i anspråk. De äldsta odlingsrösena som påträffats är från bronsålder och äldre järnålder. Så gamla tror jag dock inte våra rösen är.

Idag när mycket av den gamla odlingsmarken är planterad med skog måste man i samband med avverkning och markberedning av skogen iaktta försiktighet kring rösena.

Boktips till Sockenbladet - decembernumret

2011-12-17T07:30:00.000+01:00

Det är ett smart och välbeprövat författarknep att låta spegla ett skeende genom en familj eller invånarna i ett hus och vad dessa går igenom. Jag har valt ut tre böcker som alla handlar om ett hus och dess invånare från olika länder. Ett iranskt, ett egyptiskt och ett skotskt hus.

Kader Abdolah - Huset vid moskénKader Abdolah är en pseudonym för Hossein Sadjadi Ghaemmaghami Farahani. Han föddes 1954 i Arak i Iran, men bor i nu i Nederländerna. Författaren tillhörde under shahen den underjordiska vänsteroppositionen och senare också under ayatollorna med Khomeini i spetsen. Kader Abdolah flydde till väst via Turkiet 1988.

Boken är skriven på ett enkelt språk som är lätt att ta till sig och förstå och det är en fördel när det är så pass många karaktärer med främmande namn som rör sig in och ut ur berättelsen. Huvudpersonen i romanen är egentligen huset och dess invånare. Här finns ett veritabelt storhushåll med tre manliga kusiner och deras familjer och tjänstefolk i centrum.

Irans moderna historia spinns runt de tre familjerna under ca 30 år av Irans mest omvälvande historia, med start 1969 och den första människan på månen. Då regerade Shahen av Iran. Han var mycket västvänlig och ville modernisera sitt land. Många opponerade sig mot moderniseringen, beroendet av USA och att islam fick en mer underordnad roll i samhället. Opinionen växte och 1979 fick shahen lämna Iran och ersattes omgående av Ayatollah Khomeini och den islamska republiken. Våld och repressalier följde och familjerna i moskén drabbas precis som de flesta andra familjer i landet.

Jag tyckte jag fick en utökad och mer nyanserad bild av islam och revolutionen i Iran som jag mycket väl kommer ihåg från nyhetssändningarna då för 30 år sedan. Det är också intressant att krypa in under huden på människor och få en ökad förståelse för hur fanatism uppstår och vad som driver människor till det.

Alexander McCall Smith – Livet på Scotland Street 44Författaren är kanske mest känd som pappan till böckerna om Damernas detektivbyrå men han har också gett ut en serie som utspelar sig i Edinburgh. Invånarna på Scotland Street 44 är den första boken i den här serien. Scotland street ligger i ett lite mer bohemiskt kvarter av staden där många författare, studenter och konstnärer bor. Gatan existerar på riktigt men hus nr 44 är fiktivt likaså dess invånare såklart.

Författaren skriver med lätt hand och läsningen flyter på under en hel del fniss och igenkännande nickar. Ian McCall Smith har en avundsvärd förmåga att göra det mysigt för sina läsare, han skriver rappt och roligt. Ändå skyr han inte sanningen och här finns undertoner av vardagliga dilemman och av husets invånare träffar vi både på en snobb, en kvinna som tror hon är förmer än andra och en mor som driver sin begåvade son lite för långt.

Alaa Al-Aswani - Yacoubians hus
Det är inte var dag som man ramlar över en arabisk bästsäljare, men det är vad Yacoubians hus utges för att vara och jag förstår varför. Denne egyptiske författare, Alaa al-Aswany, har på ett lyckosamt sätt vävt ihop historier kring några av de hyresgäster som bor i Yacoubians hus i Kairo. Han ägnar inte bara de rika som har råd med lägenhet eller kontor i huset sina ansträngningar utan i lika hög grad de fattiga, de som bor i skjul på taket.
Som en röd tråd genom hela boken går korruptionen i det egyptiska samhället. Det finns ingen som inte går att köpa och har du inte pengar eller inflytande är vägar till ett bra jobb eller utbildning stängd för dig. Lagen är kanske till för alla, men mest för de rika som kan köpa sig ett antal polismän att slåss för sin sak.

Vi träffar den fattiga flickan som strävar uppåt i världen genom att använda sin kropp och skönhet, den unge studenten som blir muslimsk fundamentalist, en homosexuell tidningsredaktör som raggar partners bland de värnpliktiga, mannens om syr skjortor så bra att han hamnar i New York Times och många, många flera.

När jag väl bemästrat de främmande egyptiska namnen och vem som var vem insåg jag att detta var en bok att älska. Den förmedlar så mycket mer än bara invånarna i ett hus utan också egyptisk kultur, sedvänjor och vardagsliv.

Irene Nemirovsky - Storm över Frankrike

2011-12-16T07:30:00.000+01:00

Jag blev väldigt förtjust i Irene Nemirovskys författarstil när jag läste Ensamhetens vin för några veckor sedan och bestämde mig raskt för att läsa också hennes största och mest kända bok Storm över Frankrike. Den har inte gjort mig besviken.

Ensamhetens vin som jag skriver om här utspelar sig före, under och efter första världskriget och i Storm över Frankrike är det andra världskriget som står i centrum. Vi får följa ett antal franska familjer eller enstaka människor under ett år, mellan juni 1940 till juni 1941, och hur de påverkas av den tyska invasionen och ockupationen.

Här finns verkligen alla sorter. Det är kolossalt intressant att läsa om de som drabbas av panik, de som tjänar på kriget och svarta börshandeln, de som tror att allt kan köpas för pengar, de själviska eller de som hjälper nödställda medmänniskor. Det är svårt att inte fullfölja tanken och undra hur jag själv skulle reagerat.

Nemirovsky gräver sig in under skinnet både på fransmän som tvingas upplåta sina hem åt tyskarna och de ockuperade soldaterna. Då i början, var soldaterna oftast respektfulla och hövliga mot sina motvilliga värdar. De betalade bra för franska varor och skaffade sig vänner bland civilbefolkningen men under ytan finns ändå hotet och vi som har historiens facit i hand vet ju hur det gick. Judeförföljelserna kom även till Frankrike och Irene Nemirovsky själv blev 1942 deporterad och avrättad.

Jg tyckte verkligen om allt med den här boken och nu har jag lovat mig själv att läsa allt som finns att få tag på på svenska av Irene Nemirovsky.

Mediedagar i Göteborg

2011-12-15T15:35:00.000+01:00

Det är i Göteborg det händer när det händer verkar det som. Bokmässan har uttökat sitt program med en helt ny mässa, MEG eller Mediedagarna i Göteborg. Detta evenemang går av stapeln 8-9 mars 2012. Flera kända medieaktörer har redan tackat jag till evenemanget med representanter inte bara från hovet och SvT utan också deltagare från BBC och den engelska tidningen The Guardian.

Hade jag bara bott närmare hade det helt klart varit något som fångat mitt intresse. Det går mer att läsa här och följa programutbudet när detta fylls på.

Kjersti Annesdatter Skomsvold - Ju fortare jag går, desto mindre är jag

2011-12-14T07:30:00.000+01:00

Kjersti Annesdatter Skomsvolds bok Ju fortare jag går, desto mindre är jag. Den är visserligen bara 140 sidor och jag plöjde igenom boken mest för att jag skulle få en norska författare läst.

Det är egentligen en sorglig historia över bortkastat liv. Mathea heter huvudpersonen, ett fruntimmer av obestämbar ålder, kanske övre medelåldern. Hon och hennes man Epsilon bor i en lägenhet. Epsilon arbetar en Mathea går bara utom dörrarna när hon ska handla. Mathea lider nämligen av social fobi och står hellre och hellre än att söka livet utanför lägenheten står hon bakom gardinen och tittar fram i smyg. Hon lever instängd i sin egen själs begränsningar och är livrädd att råka komma ut i trappuppgången samtidigt som någon granne.

Baksidestexten utger boken för att vara humoristisk men det kan jag inte hålla med om, den är genomsorglig helt enkelt och tyvärr inte särskilt tilltalande. Jag både känner för Mathea och blir irriterad på henne men att läsa boken gav mig tyvärr inte så mycket.

SvD julklappslista

2011-12-13T07:30:00.002+01:00

Några andra bloggare Violen och Och dagarna går har jämfört sig själva mot SvD julklappslista, vad de läst och vad de vill läsa. Min litteratursmak är väldigt blandad och jag går i första hand inte för nya böcker och kanske därför hittar jag bara tre jag vill läsa på listan och fyra som jag redan klarat av.

Läst:
Kerstin Ekman - Grand final i skojarbranschen
Kerstin Ekman och Gunnar Eriksson - Se blomman
Elisabeth Åsbrink - Och i Wienerwald står träden kvar
Kim Thúy - Ru

Vill läsa:
Knut Stålberg - Två kära ovänner. Churcill och de Gaulle
Gunilla Thorgren - Ottar och kärleken. En biografi
Uwe Tellkamp - Tornet

Tematrio - Nobelpristagare

2011-12-12T17:42:00.000+01:00

Den här veckan träffar Lyran mitt i prick i mitt speciella läsintresseområde, nämligen nobelpristagare. Speciellt roligt nu när vi ska bli kurskamrater på distanskursen Nobelpristagare i litteratur om 7,5 poäng på Umeå universitet.

Veckans fråga lyder: Berätta om tre Nobelpristagare du gillar eller är nyfiken på!
Jag gör ett mellanting och väljer en favorit och två som jag är nyfiken på.

1. Pär Lagerkvist är en alla tiders favorit hos mig. Dvärgen, Barabbas och en del av hans dikter är fantastiskt bra.

2. Danske författaren Henrik Pontippidan är jag nyfiken på men det verkar vara svårt att få fjärrlån till mitt bibliotek. Fick ett meddelande när jag försökte att den enda kopian som fanns, fanns på KB och de lånar inte ut sina böcker. Nähä, jag får väl försöka med antikvariat eller bokbörsen vad det lider.

3. Wole Soyinka har legat alltför länge i min bokhylla och väntat på sin tur. 2012 ska jag läsa honom.

Herta Müller - Flackland

2011-12-12T07:30:00.003+01:00

När Herta Müllers debutbok, novellsamlingen Flackland utkom i Rumänien 1982 var den kraftigt beskuren för att passera censuren. Nu har den utgivits på nytt fast i ostympat skick. Ett tjugotal noveller, de flesta mycket korta och en rejält lång Flackland, döpt efter själva samlingen. Det är Flackland som är själva flaggskeppet i hela boken och den klart lysande stjärnan.

Jag njuter av att läsa beskrivningarna om hur trädgårdarna och husen i byn ser ut och är möblerade. Bymentaliteten beskrivs målande och skräckinjagande. Tål man inte grannbyn, hur ska det då vara med resten av världen? Texterna är förhäxande och sövande när de beskriver livets grå tristess i en sömning, efterbliven by. När tåget gick förbi kunde invånarna se de vackra kvinnliga passagerarna i sina fina klänningar men de åkte alltid förbi. "De var helt enkelt för vackra för att stiga av vid vår station".

Jag har läst ett par av Herta Müllers senare verk och det är intressant att se hennes utveckling som författare (till det bättre men det behöver väl inte sägas). Just Flackland skulle inte själv gett henne något nobelpris.

Jag fastnade för novellen Det schwabiska badet där det målande beskrivs hur hudflagorn från tre generationer flöt omkring på badvattnet som blev allt gråare för varje familjemedlem. Det kanske mest fascinerande är att läsa de fyra noveller som den rumänska censuren tog bort 1982 och fundera över vad i texterna det var som ansågs så farligt för allmänheten att läsa.

Bilder från min trädgård vecka 49

2011-12-11T07:30:00.002+01:00

Tänk, det trodde jag väl inte att jag skulle kunna hitta några bilder från trädgården i mitten av december. Men hör å häpna. Allt är inte frostkänsligt i trädgårdslandet och intaget. Palsternackorna drog vi upp i veckan och nu blommar julrosen som allra vackrast. När snöns smält bort så ser man de vita blommorna igen.

Kärlekspar från köksträdgården

Julrosen blommar precis rätt i tid.

Elisabeth Åsbrink - Och i Wienerwald står träden kvar

2011-12-10T07:30:00.000+01:00

Det var med ganska höga förväntningar jag började läsa Elisabeth Åsbrinks Augustprisade bok Och i Wienerwald står träden kvar. Den här gången motsvarade boken förväntningarna och jag sögs in i berättelsen eller snarare berättelserna, för det är flera skeenden som skildras samtidigt.

Ramberättelsen handlar om Otto Ullman. Han var en judisk pojke som bodde med sin familj i Wien. Efter att Tyskland annekterat Österrike 1938 hårdnade klimatet för alla judar. Deras rättigheter inskränktes mer och mer och Ottos föräldrar sökte förtvivlat och förgäves en väg ut genom emigration. Det skulle inte lyckas för dem alla men genom Svensk Israelmission får de vårvintern 1939 ut Otto ur landet. Han hamnar på barnhem i Skåne först och sedan på slingrande vägar på olika gårdar i Småland och till Elmtaryd, Agunnaryd. Gården ägdes av familjen Kamprad. Bördig från Tyskland och med tydliga sympatier på nazisternas sida.

Ett scrapalster om Elmtaryd av 2008. Den lilla kuren
till höger är "det första IKEA" där Ingvar Kamprad tog
emot sina varor och skickade vidare via posten.

Kamprad son Ingvar, ungefär jämnårig med Otto, intervjuas av författaren och berättar om det säregna förhållandet mellan nazistsympatisören och den landsflyktige judepojken. En säregen men inte helt ovanlig anomali.

Ottos föräldrars liv blir värre och värre i Wien De får lämna sitt hem, maten är knapp, de får lämna ifrån sig radio och kamera då dessa bland andra varor blev förbjudna att äga för judar. I mer än 500 brev till den älskade sonen i Sverige träder deras kärlek och längtan till honom fram. De offrade sin tillvaro med honom för att han skulle få en chans till ett bättre liv i ett fjärran land där han var säker.

Många av breven utgör ryggmärgen i Och i Wienerwald står träden kvar och det är kring dessa som Ottos historia, föräldrarnas historia och Ingvar Kamprads historia vävs. Parallellt får vi läsa om de hårdnade villkoren i Wien för judarna och den strikta och restriktiva invandrarpolitik som fördes gentemot flyktingar innan och under andra världskriget.

Elisabeth Åsbrink har ett bitvis vackert och nästan smeksamt språk när hon skriver om Otto och försöker fylla ut luckorna mellan breven i hans liv. Föräldrarn gjorde allt för att dölja för Otto hur svårt de hade det och när ordern om deportation till Theresienstadt kom skriver de det allra mest hjärtslitande brev man kan tänka sig till sin älskade gosse långt borta där alla förhoppningar för hans liv och framtid finns nedskrivna.

Museet i Theresienstadt visar hur det såg ut.
På varje våningssäng sov 2-3 personer.

Läs mer om boken på Elisabeth Åsbrinks hemsida och på författaren Thomas Nydahls blogg.

Antagen

2011-12-09T07:30:00.001+01:00

Det blir högskolestudier även nästa termin för min del. Igår kom antagninsbeskedet att jag ska läsa 7,5 poäng per distans vid Umeå universitet. Kusen heter Nobelpriset i litteratur och så här presenteras den:
Om kursen:

I kursen studeras nobelpriset i litteratur ur ett estetiskt, sociologiskt och ideologiskt perspektiv. Litteraturprisets historia belyses genom ett antal exempel. Prisets kulturella och mediala betydelse uppmärksammas även. dessutom ägnas verk av årets litteraturpristagare särskild uppmärksamhet. Kursen ges via internet.

Det var tur att jag klickade hem Thomas Tranströmers samlade verk vid förra veckans Bokusbeställning!

Per Hagman - Vänner för livet

2011-12-08T07:30:00.001+01:00

Vänner för livet är min första bekantskap med Per Hagmans författarskap och baserat på denna bok räcker det med att ha läst en. Huvudpersonerna är Sophie och Erik som är två vinddrivna existenser med svårigheter att hitta meningen med livet eller ta sig före något vettigt alls. De hamnar bägge i prostitution i Paris respektive Nice och träffas av en tillfällighet, de upptäcker de har samma födelsedag. De blir ihop, hon ångrar sig och smiter och de träffas och lever sedan lyckliga i alla sina dagar. Visst är jag ironisk men...

Storyn är trist och det verkar som vi har hört den förr i flera versioner. Den har lite av En dag och lite av När Harry mötteSally men kommer aldrig upp i dessa tvås klass eller originalitet. Berättandet går oerhört långsamt och för mig som lyssnade på boken kliade det ibland i kroppen av otålighet. De flesta dialogerna verkar framstammas av några lägre stående varelser med halva meningar och massor av ursäkter och utan vettigt innehåll. Jag retar mig på karaktären Erik. Boken är på 600 sidor och skulle med lätthet kunna kortas med hälften utan att läsaren förlorade särskilt mycket.

Ett försonande positivt drag hittar jag och som gjorde att jag stod ut med boken i min MP3-spelare såpass länge. Jo, miljöbeskrivningarna gillade jag verkligen. Nice, Paris, Monaco, Dubai och västgötska slätten görs rättvisa och det känns faktiskt som att jag på riktigt satt på den ena baren efter den andra och dränkte mina sorger.

Följ mitt råd, har du fler böcker att välja på hemma, hoppa över Vänner för livet. Helt klart en av årets bottennoteringar.

Josephine Tey - En gammal skandal

2011-12-06T07:30:00.001+01:00

För några veckor sedan skrev jag om prinsarna i Towern i samband med att jag läste en biografi över deras mor Elizabeth Woodville. Prinsarna försvann spårlöst i Towern i slutet av 1400-talet och deras farbror Richard III har fått ta ansvaret för deras död sedan dess. Nästan 500 år senare skrev den engelska författarinnan Elizabeth MacKintosh under pseudonymen Josephine Tey en modern deckare som friar Richard III från det blodiga dådet.

Deckare tillhör normalt inte min läsdiet men här gjorde jag ett undantag för jag gillade idén med att försöka lösa ett flera hundra år gammalt mord. Detektiven Alan Grant vid Scotland Yard har brutit benet, ligger gipsad i en sjukhussäng och är uttråkad, har ont och är rastlös. Av en tillfällighet hamnar ett porträtt av Richard III i hans hand och denne hatade och bespottade engelske kung fascierar honom. Som en riktig detektiv med rättvisan i blodet vill ha gå till botten med den här historiska gåtan. Han går metodiskt tillväga precis som han skulle gjort med ett modernt brott han blir satt att utreda.

Boken är sympatiskt skriven med lätt hand och intrigen är lätt att följa även om en viss grundläggande kunskap om englands 1400-talshistoria är en klar fördel för läsaren. Jag saknade t ex ett släktträd som stöd när Alan Bates börjar snurra upp de inbördes släktförhållandena bland de misstänkta. Historien bär ändå en sannolikhetens prägel och jag hade nöje av att läsa den.

Västsvenska slott - Björn Höglund, Krister Engström

2011-12-05T07:30:00.001+01:00

Västsvenska slott är gjord i samarbete mellan kulturjournalisten Björn Höglund som också skriver frågor till TVs På Spåret. Texterna kompletteras med Krister Engströms vackra bilder. Tillsammans har de åstadkommit en liten pärla bland årets kulturhistoriska böcker. Den innehåller tillräckligt mycket fakta för att tas på allvar och ge läsaren en ordentlig orietering kring historia och byggnads- och inredningsstilar utan av avskräcka genom faktauppräkning.

Författarna har valt ut 23 slott i Halland, Västergötland och Bohuslän av skriva om varav nio inte är tillgängliga för allmänheten. De övriga 14 är på ett eller annat sätt tillgängligt för allmänheten, antingen genom guidade visningar eller hotell- och restaurangverksamhet. Jag har redan spanat in två potentiella besöksmål nästa sommar.

Detta är ett hett julklappstips för alla som gillar slott och kulturbyggnader. Boken fungerar också som en slags reseguide till intressanta utflyktsmål i västsverige. Själv skulle jag bli överlycklig över att hitta Västsvenska slott under granen och jag hoppas det blir en efterföljare med slott från någon annan svensk region.

Banksy Locations tours

2011-12-04T07:30:00.000+01:00

Jag ramlade över den här lilla boken vid mitt senaste biblioteksbesök och den fångade min fantasi. När jag bodde i London gick jag ofta "walks" antingen själv efter någon handbok eller tillsammans med en guide. Jag har traskat i Jack the Rippers fotspår, genom många av Londons stadsdelar, kungliga London etc etc men att följa en "walk" bara för att titta på klotter aldrig fallit mig in. Kanske blir det nästa gång.

Boken är tillängnad klottraren eller konstnären Banksy. Han är inte vilken klottrare som helst, här återfinns inga av de typiska tjocka färgglada bokstäver vi så ofta ser här i Sverige. Klottren är som unika konstverk, ofta med ett satirisk inslag och samhällskritik. Eller vad sägs om en polis som snortar kokain eller militärhelikoptrar på hotfull inflygning. Annars är råttor som gör olika saker, bär plakat, borrar eller sågar ett vanligt motiv.

Mera klotter finns att se på Banksys hemsida här.

Kulturmiljön hemmavid del 6

2011-12-03T05:40:00.000+01:00

Fornlämning

Örjans loge

En fornlämning från stenålder-bronsålder med namn ”Örjans loge” finns på vår fastighet, precis invid mangårdsbyggnaden. Det är ett stenblock med trågformiga fördjupningar. På ett plant flyttblock av 6 x 6 m storlek finns två trågliknande urgröpningar, liggande i linje med varandra i riktning V 10°S –Ö 10°N. Den västra urgröpningen är 0,8 meter lång, 0,35 meter bred och 7 cm djup. Den andra 0,7 m lång, 0,35 m bred och 8 cm djup. Avståndet mellan fördjupningarna är 0,3 m. Båda fördjupningarna, som har ett malstensliknande utseende, är starkt förvittrade. Fördjupningarna är troligen åstadkomna av människor.

Peter Hoeg - De kanske lämpade

2011-12-02T07:30:00.000+01:00

De kanske lämpade är min första danska bok i läskampanjen inför nästa års bokmässa. I Biehls privatskola i Köpenhamn bedrivs en försöksverksamhet där missanpassade barn slussas in i en skola för att förhoppningsvis rätta in sig i leden och bli goda medborgare, de med gott läshuvud väljs ut, de kanske lämpade.

Boken utspelar sig på 1970-talet och det är intressant då det sammanfaller med den tid jag själv gick i grundskolan. Missförhållandena i barnomsorgen och inom skolan visas upp på ett lågmält men ändå genomborrande sätt. Här finns drag av darwinismen och de starkares överlevnad. En tryckt stämning ligger över skolan och hela boken faktiskt. Som läsare eller lyssnare sitter man på nålar och bara väntar på det hemska som ofrånkomligen händer. Boken rör sig långsamt framåt och det drar bara ut på pinan än mer.

Huvudpersonerna Peter, Katarina och August försöker lösa gåtan om vad som är planen med skolan och tidens betydelse i sammanhanget. De filosofiska resonemangen kring tid, och tidens betydelse och ordning finner jag ärligt talat ganska tråkiga och jag tappar intresset. Det är det enda jag har att klaga på över en i övrigt utmärkt bok mig. Berättelsen är stark och intensiv och beskrivningarna av personer och miljöer väldigt levande.

Boken är delvis självupplevd av författaren och går att lyssna på som radioföljetong fram till 5 januari 2012. Följ länken.

Boende till bokmässan

2011-12-01T07:30:00.001+01:00

Jag tror aldrig jag varit ute i så god tid att jag bokat övernattning någonstans någon gång så tidigt som 10 månader i förväg. När jag surfat runt bland kollegor bokbloggsambassadörer m fl upptäckte jag att många redan fixat sitt boende för den viktiga mässan. Jag fick lite eld där bak minst sagt och nu har jag också mitt på det torra. Det blir Slottskogens vandrarhem där jag får vila mitt huvud.

Louise Adelsvärd - Grevinnorna på Stjärnorp

2011-11-30T16:04:00.000+01:00

Stjärnorp ruin och flyglar,
lånad bild från Wikipedia

Den här boken utkom 1939 i en tid som på sitt sätt var början till slutet för epoken av de gamla släkternas dominans på slott och herresäten. Louise Adelsvärd var född i den grevliga familjen Douglas som byggde och under många år bodde på det pampiga slottet Stjärnorp i Östergötland.

Hon har sammanställt en historisk bok, en biografi över sina anfäder med särskild tyngdpunkt på de kvinnor som levde och verkade på gården Stjärnorp. Det är en släkthistoria som heter duga och vad jag förstår är basen till berättelserna till stor del muntliga berättelser som förts vidare från en generation till en annan. Alla släktforskare måste bli avundsjuka på den skatt av historier och material som finns samlade här. Min egen släkthistoria består till största delen av torra fakta, d v s årtal och jag skulle blivit överlycklig över att finna bara en bråkdel av dessa historier från mina anfäder.

Louise Adelsvärd

Berättelsen tar sin början under 30-åriga kriget på 1600-talet då Hedvig Mörner gifter sig med greve Robert Douglas. Han är militär och hon som så många andra kvinnor tvingas följa sin make i fält och livet där var ofta ingen dans på rosor. En kvinna skulle följa och lyda sin herre och man. Vi får följa fem generationer av släkten framåt i tiden. Hur de bygger sitt slott Stjärnorp vid Roxens strand, hur det eldhärjas 1789 och hur de slutligen endast bygger upp flyglarna (att återställa hela slottet blev för dyrt) och säljer hela rasket.

Författarinnan varhistoriskt mycket kunnig skrev på ett ledigt sätt och det är oerhört intressant att följa de olika generationernas öden och äventyr genom ett par hundra år. Jag har lärt en hel del nytt om stormaktstiden som är en fascinerande period i Sveriges historia. En radiointervju från 1944 med Louise Adelsvärd från Sveriges radios arkiv finns här.