torsdag 10 mars 2011

Blodläge - Johan Theorin

Blodläge är den tredje boken av Johan Theorin som utspelar sig en vår på Öland. Tidigare har jag läst och njutit av Nattfåk som handlar från vintern och Skumtimmen som är en höstbok. Författaren har utlovat en bok till från Öland, en med sommartema. Jag läser normalt inte deckare men Johan Theorins böcker innehåller så mycket mera. Jag tycker att hans språk är ätt och vackert och han är en mästare på att skapa stämningar och beskriva Ölands speciella natur. Personskildringarna tenderar istället att bli lite platta och enformiga tyvärr. Blodläge är inte lika bra som sina två föregångare, men ändå läsvärd.

I varje bok har Theorin bemödad sig med att hitta gamla sägner att väva sin berättelse runt. I blodläge handlar det om ett skikt av ölandsstenen som är färgat rött, traditionen säger att det är blod från slaget mellan troll och älvor som stod för mycket länge sedan. Älvorna och myter kring dem är för övrigt centrala i den här boken.

Även i denna tredje dyker hjälten från de andra böckerna upp, den smått osannolike pensionerade skepparen Gerlof Davidsson som den som hjälper till att knäcka gåtan.

Lite extra lokal krydda var det för mig i den här boken i och med att en del av handlingen utspelar sig i en fiktiv by några kilometer ifrån där jag bor. En villa brann ner här och två personer brann inne. Lokal färg är aldrig fel även om jag tycker att Johan Theorin tecknar den småländska granskogen i lite väl mörka gröna nyanser.

Extra roligt var det att så sent som igår höra på lokalnyheterna på TV att samma danska produktionsbolag som filmade Stieg Larssons böcker nu skrivit kontrakt för att filma Johan Theorins böcker. Just nu pågår jakt på inspelningsställen på Öland.

2 kommentarer:

Anna sa...

Kul kuriosa är att Johan skriver sina böcker på ett litet kontor mitt i centrala Göteborg och inte åker till Öland särdeles ofta. Ändå lyckas han så med sina miljöbeskrivningar! Barndomens somrar sitter tydligen starkt i minnet...

Monika Häägg sa...

Gillade både Nattfåk och Blodläge. Jag tror att det är den där mystiken i böckerna som fångar mig. Det måste till något mer än bara kriminalhistorian annars tröttnar jag. Jag har ännu inte läst Skummtimmen, men det får jag nog när tillfälle ges!