En oscariansk barndomsskildring

Det är roligt att surfa runt bland bloggar och få lästips och det behöver inte vara en renodlad bokblogg heller. Nyligen hittade jag till Rävjägarn och hittade där en del om både byggnadsvård, arkitektur och glesbygdsfrågor som alla intresserar mig. Här finns också ett och annat litteraturtips som överlappar mina egna läsintressen, böcker om gamla tider och människor som levde då. Annastina Alkmans memoarer med titeln När gräset var grönt.. beställde jag omgående som fjärrlån på biblioteket.

Annastina Alkman föddes 1879 och tog ovanligt nog för en flicka på den tiden studenten. Hon gick vidare till att ta fil kand examen och studerade sång. Sedemera verkade hon som journalist och var ordförande i Föreningen Frisinnande kvinnor i Göteborg. Carl Larsson gjorde ett vackert porträtt av henne som ung, nygift fru.

Annastina var själv inte så pjåkig med penseln och gjorde själv illustrationerna till sina memoarer och de är en av de stora behållningarna i boken. Här finns också levande miljöskildringar och rara minnen om hur det var att växa upp i ett borgerligt hem i Stockholm i slutet på 1800-talet. I övrigt fann jag boken pladdrig för att inte säga skvallrig. Annastina redogör för alla bekanta, vänner, grannar och släktingar som passerar revy och hon är långtifrån snäll i sina omdömen. Det blir en ganska ointressant läsning för oss idag. Ett exempel på hennes skarpa penna lyder som följer när hon beskriver en ung herre som hade det lite svårt med sina studier och blev överliggare i Uppsala så länge som pengarna räckte.

Han dog efter några år, utplånad som en skrynkla på den grå matta som hans liv varit.