Vénus Khoury-Ghata - Hafia

Det var ett lagom behändigt format att läsa i denna bokmässemånad då så mycket annat ska hinnas med. En bok med 30 sidor låter lättsmält men man får inte låta sig luras av Vénus Khory-Ghatas bok Hafia som verkligen är sprängfylld med känslor  och den väcker känslor.

Vi är i befinner oss i Libanon där hederskulturen fortfarande regerar på många ställen. Föräldrarna älskar säkert sina barn här liksom överallt annars i världen, men de har ett sätt att visa det och förhålla sig till det som är mig främmande. En skändad flicka är som ett spräckt krus. Håller kruset inte tätt kastar man bort det.

Hafia råkar illa ut, blir våldtagen och gravid. Hennes mor kräver att dottern sys ihop för att blir ärbar igen. Istället hamnar Hafia på sjukhus där läkarna är alltför vana vid aborter som gått fel och där de försöker rädda de som kan räddas och överlåter resten åt begravningsplatsen. Det otäcka är att den flicka som våldtagits kan inte klandras, det var hennes fel att hon kom i deras väg. Skevt eller västerländskt sätt att se, eller?

Detta är den första av de böcker jag tänkt läsa i utmaningen Tre på Tre som Pocketlover ordnar. Gemensamt är att de alla är utgivna av Elisabeth Grate Bokförlag och att de har franska som orginalspråk.