Henrik Bromander - Smålands mörker

Mycket ros och berömmelse har strötts över unge Henrik Bromander ursprungligen från Växjö för serieromanen Smålands mörker. Författaren jobbade med serierna i ett år och har verkligen åstadkommit något speciellt. Det är mycket med boken som inte stämmer med mig och som jag har problem med att relatera till. Smålands mörker rör sig i fel generation från min egen. Jag har ingen trasig familjebakgrund, jag är inte kille, inte homosexuell och har varken utövat våld eller suttit i fängelse. Ändå griper berättelsen tag i mig och jag kan inte sluta läsa.

I korthet handlar boken om Erik som växer upp i Nässjö där föräldrarna skiljer sig och Erik så småningom kommer fram till att han är homosexuell. Han blir sviken av sin bästa vän och sin älskare och hamnar i fängelse för misshandel. Dessutom flirtar Erik med fascistiska idéer och skriver och ritar serier. Ursprungligen ville Henrik Bromander ta reda på hr högerextremistiska idéer och värderigar får fäste i en ung människa. Efter dådet på Utöya kände han stor tveksam till sin bok. Han kände äckel inför att skapa empati för en karaktär med högerextremistiska tankar men istället för att rita om och ändra texten låter han huvudpersonen Erik utvecklas bli mera desillusionerad.

Hela serien andas hopplöshet och Erik är ofattbart tålig tills det till slut brister för honom. Jag beundrar verket men finner inte det hela särskilt trovärdigt? Dessutom retar jag mig på titeln. Ok för att det kan vara en ordlek på uttryck som "fascismens mörker" eller "mörkaste Småland" men mitt landskap är inte mörkare eller mer efterblivet än något annat i Sverige, säg Blekinge eller Härjedalen.

Marjane Satrapi - Persepolis

Persepolis är ett låååångt seriealbum av Marjane Satrapi. För någon tid sedan skrev jag om Broderier av samma författare och gillade det så mycket att jag tog mig an Persepolis också, ett slag memoarer från hennes uppväxt i Iran i skuggan av revolutionen, ayatollorna och mullorna.

Det är en ganska sorglig historia om vad en diktatur och överdriven kontroll av medborgarna gör med människor. Läsaren får en lektion i hur man bäst överlever i en diktatur och samtidigt får sig till livs en rejäl portion av iransk nutidshistoria.

Serierna är tecknade på ett enkelt men mycket konkret sätt och texten är kortfattad men mycket rak och pricksäker. Trots att innehållet ofta är tragiskt och fullt av allvar finns här en härlig underton av satir och humor eller vad sägs om teckningslektioner där modellerna i Teheran såklart inte får klä av sig utan eleverna måste teckna dem fullt täckta av sjalar.

Regimen hade förstått att en person som hade fullt upp med frågor som: Är mina byxor tillräckligt långa? Sitter sjalen som den ska? Syns mitt smink? De kommer att piska mig.

Inte längre funderade på: Vart försvann min rätt att tänka fritt? Vart försvann min min yttrandefrihet? Är mitt liv uhärdligt? Vad händer med de politiska fångarna?

Bloggen A room of my own har också läst Persepolis nyligen.

Marjane Satrapi - Broderier

Jag måste krypa till korset och erkänna att jag har haft fel om seriealbum när jag har sett dem lite över axeln och inte riktigt räknat de som "riktig litteratur". I alla fall i Marjane Satrapis fall stämmer det inte alls. 

Broderier är helt enkelt lysande. En grupp iranska kvinnor samlas kring samovaren och pratar om livet, utbyter förtroenden och erfarenheter och delar med sig till varandra om sina liv (speciellt vad gäller män). De pratar om fördelarna med att vara en älskarinna kontra en hustru, vilka som opererat sin näsa, vems dotter som gift sig med vem och hur man reparerar sin oskuld. För det går tydligen, att låta en kirurg sy ihop en lite grand så den äkte maken inte märker på bröllopsnatten att bruden inte oskuld. Detta lilla kirurgiska ingrepp, att återställa mödomshinnan, kallas "att låta brodera sig". En härlig omskrivning tycker jag.

Jag sträckläste och boken var slut på mindre än en timme men jag fick så mycket till mig på denna timme som få böcker på många fler sidor ger mig normalt. Tonen är ironisk och har en bitsk humor men är ändå varm och full av kärlek. Jag ska försöka låna hem fler böcker att Satrapi för Broderier gav mersmak.