Mycket ros och berömmelse har strötts över unge Henrik Bromander ursprungligen från Växjö för serieromanen Smålands mörker. Författaren jobbade med serierna i ett år och har verkligen åstadkommit något speciellt. Det är mycket med boken som inte stämmer med mig och som jag har problem med att relatera till. Smålands mörker rör sig i fel generation från min egen. Jag har ingen trasig familjebakgrund, jag är inte kille, inte homosexuell och har varken utövat våld eller suttit i fängelse. Ändå griper berättelsen tag i mig och jag kan inte sluta läsa.
Hela serien andas hopplöshet och Erik är ofattbart tålig tills det till slut brister för honom. Jag beundrar verket men finner inte det hela särskilt trovärdigt? Dessutom retar jag mig på titeln. Ok för att det kan vara en ordlek på uttryck som "fascismens mörker" eller "mörkaste Småland" men mitt landskap är inte mörkare eller mer efterblivet än något annat i Sverige, säg Blekinge eller Härjedalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar