
Det är inte tu tal om saken att Marianne Fredriksson har lagt ner mycket forskarmöda på att ta fram nog med underlag och fakta för att så lätt och ledigt kunna skriva trovärdigt om en tid så långt från vår egen. Romarriket och Jesu tid, det är inte vem som helst som ger sig i kast med de miljöerna och hon gör det på ett enastående sätt.
Unge Marcus Scipio i Rom är oälskad av sina föräldrar och har just förlorat sin fostermor när den kaldeiske magern Anjalis blir hans lärare. Sakta men säkert vänder Marcus tillbaka till livet och ljuset men i tonåren måste Anjalis fara vidare. Hans destination är Jerusalem för 2000 år sedan där en annan ung pojke vid namn Jesus behöver hans lärdom och stöd. Detta har stått skrivet i stjärnorna.
Jag lämnar boken med ett en känsla av att ha lyssnat till något verkligt bra och som gjort gott. Boken är späckad med goda tankar och fylld av kärlek till sin nästa utan att bli sliskig eller påklistrad. Härligt läsning.
2 kommentarer:
Marianne Fredriksson skriver bra, jag har några kvar av henne...
Jag tyckte också så himla mycket om "Den som vandrar..." som ljudbok, det kändes som om allt bara var helt rätt! Lyssnade på den under kvällspromenaderna en semester för några år sedan, och jag fick faktiskt minnesbilder och kunde nästan känna dofterna från då när jag läste ditt inlägg!
Skicka en kommentar