Läsaren får i elva kapitel följa människor som på olika sätt är knutna till en engelskspråkig tidning i Rom. Tidningen är efter femtiotalet år på dekis, brottas med vikande upplagor, bristande engagemang och finansiering av ägarna och det finns en känsla av att tiden gått ifrån en papperstidning som envist vägrar ha sin egen nätupplaga. De olika kapiteln handlar inte bara om korrekturchefens, frilansarens, utrikeskorren eller nyhetschefens syn på sitt arbete utan i än högre grad hur de lever sina privatliv. Dessa vävs tätare samman ju längre i boken man läser men gör tack och lov halt innan de blir för ihopsyltade med varandra. Det är som att läsa elva noveller som egentligen blir en bok tillsammans. Jag drivs på att läsa mera och läsa klart men kan inte riktigt sätta fingret på varifrån drivet kommer.
En småsak kanske, men jag gillar bokens ganska kompakta format, lite knubbig kallar jag det i brist på bättre ord. Andra bloggar som skrivit om De imperfekta är Böcker emellan och och dagarna går. Vill du besöka Tom Rachmans egen hemsida klickar du här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar