25-öres romaner

Åhlén och Åkerlund gav ut 25-öresböckerna eller som de ofta kallas, lite nedsättande, för pigromaner. Det var ett sätt att sprida litteratur och läsning till massor av kvinnor som inte råd att köpa sina egna böcker eller hade svårt att ta sig ett bibliotek (om sådant ens fanns i närheten). Min livliga fantasi slår genast på sin generator och jag ser pigor liggande i utdragssoffor läsandes i en osande fotogenlampas dåliga sken. För säkerligen fanns deDt då liksom nu kvinnor, som jag gör idag, älskar att läsa. Jag gläder mig 100 år i efterhand å deras vägnar.

Åhlén & Åkerlund blev mycket framgångsrika på att ge ut 25-öresböckerna. Sammanlagt sålde de nio miljoner 25-öresböcker. Det var inte helt kontroversfritt det förlaget höll på med. De fick ta emot kritik för att de "hindrade avsättningen av bättre, inhemsk vitterhet". Strunt i det kan jag tycka idag och i söndags på bussresan i Ljungby berättarfestivals regi gavs vi resenärer chansen att botanisera bland kartongvis av 25-öresromaner. Idag kostar de 25 kronor styck vilket inte är ett överpris för en gammal kulturyttring. Jag fastnade för två. De är inte så tjocka och jag hoppas jag inte fastnar på gammalsvenska uttryck som skref och blevo, vilket kan vara lite bökigt att läsa.

Viva Réenstiernas Vid Målet och Malvina Bråkenhielms Sonja fick följa med mig hem. Om Viva Réenstierna kan jag inte hitta någon information på nätet förutom att många titlar utgavs i detta namn på Åhlén & Åkerlunds.

Om Malvina Bråkenhielm står följande att läsa på Wikipedia:
Hilda Ingeborg Malvina Gabriella Bråkenhielm, född Runsten 25 december 1853 i Norrköping, död 1928.  Bråkenhielm var dotter till kontraktsprosten i Sollefteå teol. dr. Bernhard Runsten och hans maka Ottilia Lövander.
Hon var först gift med ingenjören John Reenstierna och senare med ingenjören Carl Sven Bråkenhielm (1855-1889). Hon var sånglärare i Uppsala och Karlskrona och bildade föreningarna Genom eget arbete och De Gamlas Dag.

Little Bee

Jag har läst flera recensioner och blogginlägg om Chris Cleaves bok Little Bee och nog egentligen väntat mig mera av den. Upphaussad och uppskriven tycker jag dessvärre inte att den håller måttet.

Little Bee är tonårsflickan som ser sin familj dödas av makthungriga och skrupellösa oljebolag och i synnerhet sin syster som skändas och våldtas med Little Bee som vittne. Ett brittiskt par dras oförskyllt in i dramat men kan göra lite för att rädda systrarna. Sara och Andrew återvänder till sitt lugna liv i London föga anande att Little Bee något år senare skulle söka upp dem i England. Men detta är precis vad som händer. Little Bee tar sig till England och blir internerad i ett flyktingläger. När hon äntligen släpps fri söker hon upp Sara och Andrew vilket leder till att livet för alla tre ändras för alltid.

Författaren gör tappra försök att skapa opinionsbildning kring flyktingfrågan i allmänhet och Little Bees historia i synnerhet. Det är inte det att jag är hjärtlös eller övermättad av den här typen av historier utan jag tror snarare det bottnar i skillnaden mellan den svenska och engelska synen på flyktingar och behandling av dem.

Sagobygden - Pila kull

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Pila kullEn gång var det en trollkäring i Pila kull som spann lin till en bondhustru i Hölminge. Som tack ville trollet att byborna inte skulle odla lin i byn. Troll tål inte lin. Naturligtvis sådde folk lin det värsta de kunde.

 

Tre skrivande jäntor - En resa i deras spår

Svärmor och jag tog en tur i Tre skrivande jäntors spår tillsammans med en busslast andra intresserade i söndags. Det var berättarfestivalen i Ljungby som anordnade resan och mycket lyckat var det. Jag har lärt mig massor om tre kvinnliga författare, alla födda på 1800-talet, som gick sin egen väg och gjorde skrivandet och berättandet till sin gren.

Försedda med festivalpass gav vi oss iväg.

Första stoppet var Kånna kyrka. Orbergs säteri där Emelie Flygare-Carlén bodde tillsammans med sin make, provinsialläkaren, i sex är numera nedbrunnen och vi fick nöja oss med att beskåda den gamla och vackra Kånna kyrka.  Här fick vi ta del av Emelies i många stycken sorgsna liv och hur upplevelserna ur hennes eget liv speglas i de verk hon skrivit.

När maken dog flyttade Emelie omgående tillbaka sitt älskade Strömstad. Hon trivdes aldrig i Småland och att familjen hade det knapert och fick sälja hela boet innan hon kunde flytta bidrog säkert inte till några positiva känslor för den här trakten av Småland.

Emelie Flygare-Carlén alias Margareta Lindén

Författarinna nummer två var den för mig okända Gertrud Almqvist. Det har visat sig vara svårt att kunna låna hem något av hennes verk från biblioteket. De finns i väldigt små upplagor och får bara läsas på plats på KB eller Lunds universitetsbibliotek. Jag har lyckats med fjärrlån och hoppas finna Gwendolins brott och andra sägner från fattighäradet på min biblioteksfilial på onsdag.

Anna Liljquist alias Gertrud Almqvist

Anna Liljequist gjorde ett fantastiskt porträtt av Gertrud Almqvist och vi njöt av hennes berättarkonst och skicklighet i att få med sin publik. Vid Annerstad kyrka stannade vi för fika och för att bese hennes grav. Gertrud växte upp i Annerstad och återvände hit flera gånger innan hon fann sin sista vila här. Graven är vanvårdad och stenens inskription med citat ur en av hennes böcker är numera oläslig. Man skulle kunna tycka att det borde finnas lokalt intresse för att vårda minnet av författaren.

Gertrud Almqvist grav vid Annerstad kyrka.

Den sista författarinnan med Ljungby-med-omnejd-anknytning var Ester Blenda Nordström. Henne var jag speciellt intresserad av att höra mera om efter att i våras ha läst En piga bland pigor som jag skrev om här.

Siw Svensson alias Ester Blenda Nordström

Första stoppet var huset vid Åbyfors utanför Lagan där Ester Blenda Nordström delvis växte upp. Vi fick höra om flera andra böcker av henne såsom Tok-Konrad, En rackarunge och Patron Ann-Marie. Det spekulerades i om Astrid Lindgren läst och inspirerats av de två sistnämnda eftersom den uppmärksamme läsaren känner igen att en del dyker upp i bl a  Madicken senare.

Ester Blenda Nordströms barndomshem

Sista anhalten var det renoverade stationshuset i Lagan. Här fortsatte berättelsen om Ester Blenda Nordström och för den hugade bokläsaren gavs det möjlighet att köpa 25-öres romaner från förra seklets början. Undertecknad kunde inte låta bli utan fastnade för två, men mer om detta en annan dag.

Loppis av 25-öresromaner. Priset har stigit lite på 100 år.

Piratenposten

Jag fortsätter att botanisera i bunten med Piratenposten jag hittade på Österlen i våras.

Hemmets Journal frågade 1933 ett antal svenska författare vilka fem böcker de vill ha med sig om de hamnade på en öde ö.

Här är Fritiof Nilsson Piratens svar:
1. Almanacka
2. Hagdahl: Kok-konsten
3. Bibeln (med de apokryfiska böckerna)
Rabelais: La vie inestimable du grand Gargantou, pére de Pantagruel.
5. Diary och Samuel Pepys

Min kommentar -
Almanacka kan säkert vara bra att ha med sig för att ha koll på dagarna som går och eventuellt föra dagbok.
Hagdahls kokkonsten kom ut redan 1879 och är en klassiker bland kokböckerna. Häri finns bl a recept på stuvad grävling.
Bibeln. Den kan jag själv tänka mig att packa. Tjock och räcker länge och jag tänker att en öde ö är väl den enda miljö då jag kan tänka mig att plöja igenom den.
Rabelais levde förvisso i en spännande brytningstid mellan medeltid och renässans men han lockar mig föga.
Pepys dagböcker är det enda på listan som jag läst. Bra och oförglömlig läsning.

Ljungby berättarfestival

Den 14-18 juni pågår det i Ljungby berättarfestival. De brukar ha ett gediget program under dessa dagar, se här. En av programpunkterna lät extra intressant att jag har lockat med mig svärmor på en bussresa som arrangeras under festivalen. Vi ska resa i tre författares fotspår, nämligen Emelie Flygare-Carlén, Ester Blenda Nordström (vars bok Piga bland pigor jag skrev om här i våras) och Gertrud Almqvist. Samtliga har de anknytning till Ljungby med omnejd.

Gertrud Almqvist är helt okänd för mig. Hon var även känd under pseudonymen Molly Molander. Hon har bl a skrivit Genom Brottsjöarna i hamn  från 1899 som jag beställt på fjärrlån från biblioteket. Vi får se om den hinna komma innan resan på söndag.

Med en cigarettdoft av tider som flytt

Susanne Axmacher gjorde succé med sin första bok Näckrosbarnen, som jag dessvärre inte läst, och uppföljaren Nymfens tid hamnade i min brevlåda som recensionsexemplar. Trots att läsning och bloggning gått trögt på sista tiden var detta en bok jag fastnade för direkt.

Läsaren får följa tre berättarjag, de uppenbara Carl och Millie som är kärlekspar och bokens huvudpersoner samt den lite aparte Ivar, vars roll i det hela inte är helt solklar från början. Millie är 19 år och det går inte så bra för henne i livet. Hon har blivit relegerad från flickskolan p g a fusk och går nu halvhjärtat in för hushållsskolan hon går i. Hon har skådespelar- eller skrivardrömmar och faller handlöst för den äldre och mer världsvane Carl. Carl är journalist och inte precis vad Millies föräldrar önskar sig åt dottern. Carl och Millie träffas i smyg och allt går bra tills Millie visar sig vara med barn.

Millies föräldrar packar iväg flickan till landet, till farföräldrarna som hon knappt känner, för att där invänta nedkomsten. Barnet räknar de med att lämna bort. Hon står ut i några månader och rymmer sedan tillbaka till Stockholm. Andra världskriget står för dörren och säkerhetspolisen arbetar febrilt med att kartlägga spioner och kommunister. Carl och hela hans bekantskapskrets läggs under lupp och det får återverkningar även för Millie och det barn hon väntar. Hon vågar ta språnget ut i det okända och tvingas leva med konsekvenserna. Jag kan inte låta bli att spekulera i en möjlig fortsättning.

Det är inte bara omslaget som är läckert i svartvitt och den lätt dekadenta känslan i fotot. Författaren har verkligen lyckats fånga en känsla av ängslan, skräck och väntan på kriget och det hela ger verket en mycket verklighetstroget aura. Tidsmarkörerna i boken är många. Alltifrån de dåliga lägenheterna med dass på gården och trasmattor på golvet till beskrivningen av vilka kläder de bar.

Framförallt är personskildringarna levande och trovärdiga. En bok som varm rekommenderas.