För ett år sedan fick jag min första smak av Nicole Krauss författarskap med romanen Kärlekens historia. I centrum för Kärlekens historia finns en bok och nu i Det stora huset handlar det istället om ett skrivbord och vilka ägare skrivbordet haft under ett antal år. Boken är uppdelad i två delar och varje del i fyra kapitel och fyra berättare som vi får följa genom tid och från olika platser som London, Jerusalem, Berlin, New York och Budapest.
Titeln Det stora huset syftar på den talmudiska skola där huvudtanken är att på skriftlig väg försöka återskapa det som det judiska folket förlorade i och med att templet i Jerusalem brändes ner av romarna. Om alla människors minnen och fragment läggs samman till en enda stor sanning kan livet och temlet återskapas, det blir ett stort hus tillsammans.
De fyra berättarna har alla förlorat något eller någon och deras berättelser förs fram av en berättelse i jag-form som efter en del inledande besvär för mig fungerar alldeles utmärkt. Jag finner att jag föredrar den här boken framför Kärlekens historia. Den är mörkare och sorgsnare måhända men den är tät, intensiv och jag rycks med vilket är en mycket viktig kritera för att jag ska gilla en bok.
Jag har lyssnat på boken och tyvärr har denna uppdelning gått mig förbi. Det har även varit en nackdel att lyssna den här gången för romanen kräver sin läsare och koncentrationen bör vara på högvarv. Dessvärre har en hel del av de ledtrådar som författaren ger sin läsare därmed gått förlorad. Jag vet till nästa Kraussbok att då är det läsning som gäller.
3 kommentarer:
verkar vara intressant bok,
jag somnar när jag lyssnar...
Ja den måste bara läsas!
Nu har jag också skrivit några rader om boken! Det är väldigt olika om en författare funkar att lyssna på, kan tänka mig att den här bokens ganska specifika form blir krånglig att lyssna på.
Skicka en kommentar