| Trångt och trivsamt |
| Möte med Micael Dahlén som skrivit Monster |
Vi hjälptes åt att packa böckerna som ungdomsbloggarna skulle få på lördagens första mingel.
| Trångt och trivsamt |
| Möte med Micael Dahlén som skrivit Monster |
| En liten del av mina presenter från bokmässan. |
| Modevisning hos Gudrun Sjödén |
| Lasse Åberg delar ut pris till årets serietecknare. Här med LivStrömqvist, en av årets vinnare. |
| Den allerstädes närvarande Jan Guillou. |
| Vad spelar grått väder för roll när Bokmässan hägrar? |
| Johan Thorén från Thorén & Lindskog, en klar favvis bland förlagen på plats. |
Idag är jag då äntligen på väg. På väg till Göteborg. På väg till bokmässan. På väg att uppfylla en livslång ambition. I dagarna två ska jag bara umgås med böcker och människor som tycker lika mycket om böcker som jag. Förväntningarna är höga men jag har inte planerat ihjäl min bokmässetid för jag vill ha tid för improvisationer, till att stanna längre där mitt intresse fångas och tid för att umgås med bloggare och andra jag stöter på. Ett par programpunkter har jag förstås prioriterat och då får inget komma emellan. Kamerans batteri är laddat för man vet ju aldrig vilket fotoobjekt som väntar på andra sidan montern.
Normalt är jag ingen läsare av katastrofromaner men Mikael Niemis nya roman Fallvatten faller ändå inte inom den kategorin. Detta är en katastrof som skulle kunna hända imorgon i Sverige och frågan är, har vi beredskap för det? | Björn Ranelids postlåda i Kivik |
| Ulriksdals trädgårdar i Kivik |
| Vi hälsade på Piraten i Kivik |
| Nyskördade halmbalar utanför Hammenhög. Himlen verkar så nära här. |
| Någon har haft roligt vid Tomelilla med att göra ett tåg av halmbalar. |
| Stjärnflocka eller Linnés vackra döttrar |
| Klöver av något slag |
| Libbsticka |
Veckans jerka från Annika är en enkel fråga men det blir ett längre och komplicerat svar.
Lyrans tematrio handlar idag om titelmän. Här är mina tre:
Jag är en storslukare av biografier men detta är första gången som jag läser en existentiell biografi. Författaren Anders Jarlert är kyrkohistoriker och det är inte överaskande att han sätter huvudpersonens religiösa liv i centrum. I det här fallet handlar det om drottning Victoria. Hennes eftermäle är inte alltid det bästa i den svenska historien. Under första världskriget stödde hon öppet sitt forna tyska hemland och reste flera gånger dit under brinnande krig. Som ärkekonserativ var hon inte alltid lätt att tas med alla gånger och hon lär ha stampat i golvet och sagt "släpp in packet" när hon skulle presenteras för den första socialdemokratiska ministären. Det må vara hur det vill med den saken men vad Anders Jarlert försöker på ett mycket intressant sätt är att titta på alla faktorer som har danat Victoria till den människa hon blev, med tonvikt på hennes religiösa liv.