Soldater i Tysk torsdag

En unik skatt i brittiska arkiv upptäcktes för några år sedan av den tyske historikern Sönke Neitzel. Det rörde sig om hittills okänt och oanvänt material från avlyssning av tyska krigsfångar när de samtalade med varandra.

Efter en lite tung, men nödvändig, inledning får läsaren ta del av samtalen soldaterna emellan. De rör högt och lågt, stort och smått. Det handlar om SS, om judar, om militära hemligheter. Sönke Neitzel samarbetar i boken Soldater - Om kamp, dödande och död med en psykolog, Harald Welzer och tillsammans analyserar de vad fångarna talat om, sätter in det i tiden. Vad tyckte soldaterna egentligen om hur kriget gick, vad de själva tvingades utföra och hur man behandlade krigsfångar är några exempel på ämnen som togs upp.

Jag har inte lyckats läsa klart boken innan lånetiden på e-lib gick ut men kommer snart att låna om och läsa klart. Boken är ett måste för alla historieintresserade.

Tysk torsdag

En bädd av dun

Varför blir vissa böcker till riktiga surdegar när det gäller att blogga om dem? Christopher O' Regans En bädd av dun har blivit en sådan. Var det för att jag läste mycket vid samma tid och några böcker ramlade bort, eller var det för att jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tycker? I detta fallet är det lite av bägge.

Titeln En bädd av dun tyder lyx och flärd och i en bok som handlar om hovlivet kring Gustav III lär det vara på sin plats. Visst innebar livet vid hovet vackra kläder, juveler, ceremonier, teaterförställningar, spektakel, baler och att få vistas i maktens centrum. MEN det var inte bara en dans på rosor. Kungen var nyckfull och ändrade sina planer plötsligt och då gällde det att hänga med. Det var inte alltid man fick sitta och äta och när kungen ätit klart försvann all mat oavsett om de andra var klara. Långa, tråkiga timmar att bara vänta och vänta.

Christopher O' Regan har beskrivit allt detta på sitt eget charmanta sätt. Han har hittat och använt sig av ett del nytt arkivmaterial. Ändå, jag föredrar Christopher O' Regan i TV-mediet där jag tycker han kommer mer till sin rätt, än i skriftlig form.

Kvinnorna kring Linné

2007 när Sverige och världen firade 300-års jubileet av Carl von Linnés födelse gavs det ut en formlig flora (ja ursäkta, jag kunde inte låta bli) av böcker om den store vetenskapsmannen. Denna missade jag av någon anledning men är glad att jag ramlade över den av en tillfällighet. Kvinnorna kring Linné är skriven av två kvinnor. Mariette Manktelow är forskare i systematisk botanik och Petronella Kettunen studerar biologiska mekanismer bakom minne och inlärning.

Jag njöt mest av att läsa om Linnés mor, maka och döttrar som jag vetat ytterst lite om tidigare. Döttrarna var duktiga kvinnor men att de skulle få studera var som ett rött skynke för honom. Vad kunde det inte blivit av dem om de fått chansen? Boken är intressant, läsvärd och jag fick lära mig att det var en kvinna som kom på att man kan bränna brännvin av potatis och som låg bakom tidig forskning av svampsporernas groning. Det är tröstande att även i äldre tider, när kvinnors möjligheter att verka utanför hemmet var små, fanns det kvinnor som kunde utöva inflytande.

Titeln är lite missvisande. Kvinnorna kring Linné visar sig inte nödvändigtvis betyda att de känt Linné utan bara helt enkelt att de kan ha inspirerats av honom och själva varit intresserade av botanik på olika sätt och nivåer, tyckte om blommor eller var duktiga på att måla av dem. Somliga var födda mer än 100 år efter Carl von Linné. Jag får en känsla av att det var ett sätt att dryga ut sidantalet i boken.

Baltutlämningen, ett sår i den svenska efterkrigssjälen

I samband med andra världskrigets slut flydde många människor över Östersjön från de baltiska staterna till Sverige för att undkomma att bli fångade av sovjetarmén. De civila flyktingarna hade inga problem med att få stanna, värre var det för de ester, letter och litauer som var militär personal. De hade stridit i olika grad av frivillighet för Tyskland och internerades i några olika läger runt om i södra Sverige.

Den socialdemokratiska regeringen beslöt snart att utlämna balterna men detta hölls hemligt i flera månader för att hålla de fångna lugna och allmänheten ovetandes. Läs mera om baltulämningen här.

 I våras när jag läste P O Enquists Ett annat liv, se här, blev jag nyfiken på boken Legionärerna och under sommaren läste jag ut den. Enquist har gjort en grundlig efterforskning och boken är noggrant skriven och källorna redovisas steg för steg. Den sprider ljus över en av efterkrigsperiodens mest kända händelser i Sverige. Baltutlämningen har kallats ett sår i den svenska själen och det var såklart ett kontroversiellt och måhända fegt beslut att utlämna balterna men man måste alltid döma med "historiska glasögon" på tänka sig in i den situation som rådde då, även om beslutets rättfärdigande inte blir lättare då.

Enquist vrider och vänder på problematiken och försöker belysa skeendena från olika synvinklar. Speciellt intressant är de djupdykningar han gör i enskilda fallen, läsaren får följa människoödena både i Baltikum innan flykten och efter återvändandet till hemlandet. För den historieintresserade är det en bok att sjunka ner i och leva med i ett tag.

En lokal historisk roman

Helga Lindberg (1912-94) var en lokal småländsk skribent som skrev för tidningar. Hon har även gett ut ett par romaner som utspelar sig i mitt lilla hörn av Småland. Bårtäcket är en av dessa.  Innehållet är helt och hållet baserat på verkliga, domstolspeglade händelser i svunnen tid men författaren har sedan broderat och fantiserat kring de människor som förekommer i romanen.

Vi befinner oss i nådens år 1711. Sverige ligger i krig sedan många år och många män har tvingats ut i strid. De flesta återvände aldrig. Hemma i Småland kommer en annan okänd fiende dragande, pesten. Först dör bonden på gården i Olofshylte. Kistan sveps i släktens bårtäcke. På väg hem från begravningen tvingas en ung piga bära bårtäcket över sina axlar och även hon smittas och dör av pesten. När gården drabbas av ett tredje dödsfall, den gamla matriarken börjar man förstå sammanhanget och bårtäcket får följa med henne ner i jorden. Vi får sedan följa de överlevande på gården i några år framöver.

Boken är skriven med lätt ålderdomligt språk och flera dialektala uttryck men det är alla inte svårläst för det. Det är spännande att få ta del av gamla händelser och skrönor från trakten men jag tvivlar på att Bårtäcket har en större läsekrets utanför vår trakt.


Ett bårtäcke är en vacker textil som läggs på kistan under begravningsakten. Vid kistbegravning tas bårtäcket av vid utgång från kapellet. (Källa Svenska kyrkan).

Wof Hall - Favorit i repris

Det är nu gott och väl ett halvår sedan jag tog mig igenom Wolf Hall och intrycken har hunnit sätta sig. När jag läser igenom texten jag skrev då ser jag mina intryck fortfarande håller. Jag skäms inte för att berätta att jag verkligen fick kämpa de första 100-150 sidorna av Wolf Hall. Många kritiker och bloggare vars omdöme jag respekterar, har hyllat Wolf Hall och höjt den skyarna och jag var helt säker på att jag skulle gilla den. Därför var det extra svårt för mig att början var så seg. Hilary Mantel har gjort det nästan omöjlig genom att skriva två böcker som inom loppet av ett par år bägge har rakat hem Man Booker Price. Wolf Hall vann 2009 och nu kan jag knappt bärga mig innan jag sätter tänderna i Bring up the bodies som vann 2012.

Vid mitt första besök i England som 14-åring stiftade jag för första gången bekantskap med Henrik VIII och alla hans fruar. Ramsan skild, avrättad, dog. Skild, avrättad överlevde finns kvar. I Wolf Hall möter vi de två första fruarna Katarina av Aragonien och Anne Boleyn. Det är en fantastisk odyssé över England krig åren 1500-1535. Thomas Cromwell föds som son till en hantverkare men reser runt i Europa, skaffar sig kunskaper, lär sig tala främmande språk och knyter kontakter. Sakta men säkert jobbar han sig uppåt i hemlandet och får tjänst hos kardinal Wolsey som var Englands starkaste och mäktigaste man. Detta var trappsteget för Cromwell att själv klättra vidare och nå sådana höjder som Henrik VIIIs närmaste man, earl av Essex och många fina utnämningar.

För den som inte är närmare bekant med Englands historia under denna period och alla kungens sex fruar tillråder jag starkt att läsa på innan man sätter tänderna i Wolf Hall. Det tjänar läsupplevelsen på. Det är oerhört svårt att beskriva vad som egentligen händer på de 660 sidorna annat än att de innehåller finfina personporträtt, miljöer och det bara myllrar av 1500-tal. Man känner doften från oxen som rostas över öppen eld eller rosbladen som skänker väldoft åt hovdamarnas kammare.

 

Att alla sidor är lika briljanta är förstås en överdrift men här finns episoder att passa alla. En av dem som jag mest kommer ihåg är när porträttet av Thomas Cromwell, som Hans Holbein målat, visas för första gången. Porträttet granskas ingående, både den avmålades ansikte och de attiraljer som han målats tillsammans med. Är det porträttet som beskrivs på de här boksidorna eller är det en personkarakteristik av den högre skolan som läsaren bjuds på. Läs själv och bilda din egen uppfattning. Wolf Hall ska enligt planerna ges ut på svenska till våren.

 

 

 

 

 

Girl Power för 150 år sedan

Om du fötts som äldsta dotter till drottning Victoria av England och redan i vaggan fått titeln Princess Royal kan man säga att du hade en hyfsat privilegierad start i livet. Om du dessutom hade ett gott mått av intelligens och fick den bästa utbildning som tiden erbjöd en flicka ökade förväntningarna på dig och vad du skulle kunna åstadkomma. Drottning Victoria och hennes Albert arrangerade en förlovning för dottern, som också hette Victoria, redan som 14-åring. Hennes tillkommande var Fritz, arvtagaren till Preussens tron. Hennes ärelystna föräldrar skickade den blott 17-åriga Victoria till Berlin för att med sina föräldrars liberala värden och ideal modernisera och liberalisera Preussen. En omöjlig uppgift om den främsta politiska motståndaren är Otto von Bismarck som regerade med blod och järn. Victoria gav aldrig upp missionen hennes föräldrar satt henne till även om det misslyckades. När maken äntligen blev kejsare i det enade Tyskland var han dödssjuk och regerade blott i 99 dagar. Victoria fick aldrig chansen att påverka Tyskland och liberalisera det. Att spekulera kan vara riskfyllt men kul. Tankeleken att om Victoria och Fritz kommit makten tidigare kanske historien såg mycket annorlunda u och både första och andra världskriget kunnat undvikas.

Nyligen i Berlin hittade jag den här boken som koncentrerade sig på olika mindre kända sidor av Victoria där mycket hittills okänt material publicerades. Titeln på boken är: Auf den Spuren von Kronprinzessin Victoria. Kaiserin Friedrich (1840-1901).

Vikten av en härlig berättarröst

Av en tillfällighet snubblade jag över Hans Villius inläsning av Svart Gryning. Jag lånade boken lika mycket för att få höra Hans Villius nu tystnade stämma, som för innehållet. Det är inte många program på TV som Hans Villius arbetat med eller lånat sin speakerröst till som jag har missat genom åren. Han var en stor historiker och en stor idol för mig.

I Svart Gryning berättar Villius om en handfull särskilt betydelsefulla och dramatiska händelser under andra världskriget. Han skildrar han bl a Tysklands intrång i Polen, Undret vid Dunkerque, Anfallet på Pearl Harbor och slaget vid El Alamein. Hans Villius lägger hela sin själ, kraft och kunskap på berättandet och de tre CD-skivorna rullar alltför fort förbi.

För den som har minsta intresse av historia är det en utmärkt sammanfattning av några av de mest kända händelserna i Andra världskriget.

Serie om Stockholms historia

Förlaget Historiska Media ger ut populärhistoriska böcker, både skönlitteratur och spänningslitteratur med fokus på historiska händelser och fakta, men också biografier och krigsberättelser. Det är alltid med spänning som jag tar del av deras utgivning.

Slottet brinner av Magnus Jacobson kom redan 2005 och är en bok i en serie om Stockholms historia. Övriga teman för böcker är Stockholms blodbad och Mordet på Gustav III.

Detta är en lättläst bok utan att göra avsteg från historiska fakta om hur branden på slottet Tre Kronor 1697 uppstod och bekämpades och vilket efterspel den fick. Läsaren får en bra inblick i hur livet som brandvakt kan ha tett sig och vilka möjligheter som stod till buds när det gällde att verkligen försöka släcka elden om det började brinna. Vem var ansvarig för slottsbranden? Vilka straff fick dem? Hur kunde det hända? Vilka lärdomar tog man när det nya slottet ganska omgående började byggas? Dessa och många andra spännande frågor får läsaren svar på.

Jag kommer definitivt att försöka läsa flera böcker i den här serien. Det är ett tilltalande och inte alltför svårsmält sätt att lära sig mera om vår historia.

Tysk torsdag - Den definitiva boken om krigsslutet

Antony Beevor är engelsmannen som gjort det omöjliga, nämligen skrivit flera mastodontverk om speciellt viktiga skeenden i andra världskriget. Berlin, slutstriden 1945 är ingenting man läser och tar till sig på en kväll, än mindre en vecka. Jag har läst i snart sex veckor och den tiden var ganska knapp tillmätt för ett så omfattande och svårsmält verk

.
Det spelar ingen roll hur mycket jag läser, ser bilder och filmer från tiden, andra världskriget fortsätter att fascinera och repellera mig i lika stor utsträckning. I slutstriden om Berlin var det barnen och framförallt kvinnorna som led mest och som var de stora förlorarna. Flera hundratusen av dem beräknas ha våldtagits, ibland flera gånger, maten var knapp, vattenledningarna sönderbombade liksom de flesta bostäderna. Allt var ransonerat och ibland gällde det verkligen att våga livet i ryssarnas intensiva bombardemang för att då ut och köa för bröd.

Antony Beevor har en sällsam förmåga att skriva enkelt och lättfattligt. Han beskriver de stora skeendena men glömmer likväl inte den lilla människan i sammanhanget. Det är detaljerna och miljöerna som ger liv och färg åt hans berättelser. Jag ska läsa mera av Antony Beevor, D-dagen, Stalingrad och nu finns en bok om hela andra världskriget finns att botanisera bland. Det här är utmärkt uppvärmning inför vårens resa till Berlin.

Tysk torsdag

Detta är ett inlägg i serien Tysk torsdag som Bokmoster och Ingrids boktankar också publicerar.

Rösta och vinn en bok

Passa på att rösta fram årets historiska bok och få chansen att vinna en av de nominerade böckerna. Sedan 2002 kör tiden Svensk Historia denna omröstning och redan första året var jag en av de stolta vinnarna. Mitt pris den gången var Dick Harrissons bok Jarlens sekel som stolt pryder min bokhylla än idag.

De nominerade historiska böckerna från förra årets utgivning är följande:

1. Adliga vapensköldar i Sverige av Otto von Schwerin
2. Den goda svensktiden? Historia och upplevelser i Baltikum av Sture Gustafson
3. ”Det står ett rum här och väntar på dig …” Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg
4. Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor. Konvenansäktenskap och kunglig sängkammarfröjd av Margareta Beckman
5. Sjöslag och rysshärjningar. Kampen om Östersjön under stora nordiska kriget 1700-1721 av Lars Ericson Wolke
6. Sveriges historia 1920-1965 av Yvonne Hirdman, Jenny Björkman och Urban Lundberg
7. Vi som beundrade varandra så mycket – Sven Hedin och Adolf Hitler av Axel Odelberg
8. Vikingatidens härskare av Anna Lihammer

Du kan rösta fram till och med 4 mars. Läs mera här om hur omröstningen går till.

En kärlekshistoria från 1600-talet

Barbro Bursell som är författaren till boken William Grey & Brita Tott. En berättelse om krig och kärlek i stormaktstidens Sverige. Hon bor själv idag på gården utanför Uppsala som för snart 400 år sedan var Williams och Britas hem. Idag finns det en del spår kvar från deras tid och mycket mera fanns att hämta från olika arkiv. Sverige har länge varit ett byråkratiskt och välordnat land och där resultat av vår byråkrati i stor utsträckning är bevarat till fromma för dagens forskare.

Brita Tott var född in i den svenska lågadeln som även om den inte var väldigt förmögen ändå hade sin heder och sina anor att tänka på. William Grey var en skotsk legosoldat med tvivelaktiga anor som inte var det drömpartiet enligt den tidens sätt att se på kärleken. Inget fick dock stå i vägen för de bådas kärlekshistoria. När äktenskap förbjuds hämtar William helt sonika Brita en vinterdag 1617. Hon hoppar i hans släde och borta är dem. Så småningom tas de till nåder igen, William gör karriär i Gustav II Adolfs armé och dör relativt ung. Han lämnar Brita och flera små barn i knappa omständigheter.

Släktforskning och gårdsgenealogi är spännande och författaren förundras, liksom jag själv ofta gjort i min forskning, över hur mycket material det faktiskt finns att hämta om några personer på 1600-talet som faktiskt inte var så speciellt bemärkta.

 

Boken är skriven på ett personligt och charmigt sätt där författaren lyckas levandegöra en för länge sedan svunnen epok. Läsaren får detaljerade beskrivningar av vad man åt, hur husen såg ut och hur de var inredda. Dessvärre ägnar sig författaren då och då i boken åt spekulationer och kanske lite önsketänkande när källorna inte riktigt räcker till för att svara på alla frågor och det drar ner helhetsintrycket lite grand.

 

Williams och Britas kärlekshistoria är en där verkligheten överträffar fantasin. Intrigen är klar och slår det mesta, kärlek och krig, arvstvister, rikedom och fattigdom. Det skulle inte vara svårt att göra en en stor kärleksfilm eller TV-serie om deras öden och äventyr!

 

Ett speciellt tack och en hyllning till Atlantis bokförlag som sprider god litteratur.

Furstar och folk i Åbo 1812

Det är fantastiskt att det fortfarande finns förlag som vågar och kan satsa på ett riktig kvalitetslitteratur inom ett smalt område som Atlantis gjort med den här boken Furstar och folk i Åbo 1812. Författaren Nils Erik Villstrand har koncentrerat sig på att beskriva det möte som 27-31 augusti 1812 tog plats i Åbo. Ett möte mellan Sveriges nyvalde kronprins Carl Johan och den ryske tsaren Alexander I.

Det var storpolitik som avhandlades men också mycket annat som stod på spel. Endast tre år tidigare hade Sverige förlorat Finland till Ryssland och såren i Sverige blödde fortfarande för sin östra riksdel. Många svenskar hoppades på att Finland skulle återförenas med Sverige. För Carl Johan gällde det att visa svenskarna att han kunde dansa med de riktigt stora. För Alexander var det en chans att visa upp sig i sina provinser och göra ett gott intryck på finnarna.

Författaren har grävt flitigt i arkiven och presenterar den definitiva beskrivningen av mötet i Åbo. Verkligen alla aspekter av mötet är genomgånget från förberedelser, till Åbos stadsplanering, hur de två kungligheterna tog sig till Åbo, var de bodde, vad de åt, hur ofta de träffades, vilka parader som hölls, hur vanliga Åboar reagerade på mötet, vem som besökte vem först etc etc. Jag är djupt imponerad över hur mycket fakta man kan samla om ett toppmöte för 200 år sedan. Boken är rikligt illustrerad med vackra bilder, foton och kartor. En verkligt furstligt men ändå folkligt verk om ett möte som för både Europa och Sverige fick stora konsekvenser. I Åbo fick Carl Johan löfte om tsaren skulle stödja Sveriges union med Norge, en slags kompensation för förlusten av Finland. Carl Johan å sin sida lovade att bidra med svenska trupper i det stora fälttåget mot Napoleon.

Benitas bokblogg har också läst och skrivit om Furstar och folk i Åbo .

Antony Beevor - D-dagen

Jag har tillbringat de senaste veckorna i sällskapet av soldater. Amerikanska, brittiska, kanadensiska soldater som landsteg på stränderna i Normandie. Polska och tjeckiska flyktingar och dessutom landsflyktiga fransmän som nu återvände tillsammans med allierade för att återta "sitt land" och många fler nationaliteter.

Den smått legendariske brittiske historikern Antony Beevor skildrar en av de mera kända episoderna från andra världskriget, landstigningen i Normandie och fram till intåget i det befriade Paris. D-dagen handlar inte bara om de minutiösa förberedelserna inför världens största invasion, vilken utrustning de enskilda soldaterna hade med sig utan Beevor beskriver också de civilas krig, vanliga franska män, kvinnor och barn. Han tar med läsaren till tyskarnas sida och försöker skildra hur förlorarna kände sig liksom de allierade. Vi får ta del av generaler och officerares dagböcker och tankar liksom de brev hem som den menige soldaten skrev.

Andra världskriget har alltid varit ett speciellt intresseområde för mig och jag hoppas att jag en dag får se stränderna Omaha, Utah, Gold, Juno och Sword i Normandie och besöka några av de många minnesmärken, gamla skyttevärn och stora kyrkogårdar som finns där för att för alltid påminna oss om hur mycket de som stred offrade för att vi idag skulle ha ett bättre liv.

Min bokmässa - del 4

Jag står med mitt stadigaste ben fast i historieskrivningen och det kommer alltid att vara mitt största enskilda intresse. Därför är seminarier med historiska teman mycket lockande för mig. En gång i tiden har jag tragglat mig igenom Erikskrönikan och det vore därför spännande att höra mera om den aktuella översättningen till engelska.

Det våras för svenska riddare

torsdag 27 sep kl. 12:30 - 12:50

Erikskrönikan är äntligen översatt till engelska! Den rimmade verskrönikan från 1300-talet är vår mest kända höviska text och en viktig historisk källa. Medeltidshistorikern Thomas Småberg berättar om personer och ritualer i riddarnas tid.

Medverkande: Thomas Småberg

Arrangör: Nordic Academic Press

Typ: Seminarium

Kod: To1230.1

Carolin Philipps - Luise, Die Königin und ihre Geschwister

I över åtta månader har jag haft boken om drottningen Luise och hennes syskon liggande vid sängen. Visst har den varit intressant att ta del av men läsningen har gått långsamt likafullt. Nära 450 fullproppade sidor, på tyska, med liten stil är inte avklarat i en handvändning. Jag läser med tyskt lexikon vid sidan om och då det är minst ett ord per sida att slå upp blir läsningen hackig och ofta tvingas jag läsa om långa stycken för att få sammanhang.

I slutet av 1700-talet föddes i det lilla tyska furstendömet Mecklenburg-Strelitz en syskonskara som hölls samman av en speciell kärlek till varandra och trots krig och dåliga kommunikationer höll de ihop och skrev ofta och mycket till varandra. Brev och presenter skickades mellan deras olika uppehållsorter i den tidens Tyskland. Den klart lysande stjärnan i syskonkretsen var Luise. Hon blev drottning i Preussen och en ledande figur i kampen mot Napoleon. När Luise dör alldeles för tidigt 1810 skakas de fem övriga syskonen i grunden men deras kärlek och sammanhållning är grundmurad och kontakten dem emellan fortsätter. För Charlotte, Therese, Luise, Karl, Friederike och George blir livet ömsom gott, ömsom sorgligt och författarinnan Carolin Philipps har gjort sin efterforskning ordentligt. Boken om syskonen är ett digert arbete där alla aspekter av deras liv behandlas.

Bloggstafett på internationella kvinnodagen

Boken som startade allt

En nött, välläst och mycket älskad bok 

På internationella kvinnodagen drar Enligt O igång en bloggstafett där temat är kvinnor såklart. Här är mitt bidrag.

När jag var i 13-års åldern gick romanen Dèsirée av Annmarie Selinko som följetong i Året Runt. Jag kunde knappt bärga mig tills det att veckans nummer damp ner i brevlådan (på den tiden på fredagarna). Att säga att jag slukade de olika avsnitten är en underdrift. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. I mina tidiga tonår där alla möjliga tankar for runt i huvudet hade den här boken allt. Kärlek, historia, en stor portion av verkligheten, krig och fred och inte bara hjältedåd utan också hjältinnedåd.

Dèsirée, originalet

Jag sprang ofta på mitt bibliotek och lånade den enda kopia som fanns tills bibliotekarien höjde på ett ögonbryn och undrade om jag inte ville läsa något annat. Jag har läst boken så många gånger att jag brukade utmana min familj med att läsa ett par meningar ur boken och jag skulle genast kunna säga var i boken detta citat var hämtat från. Jag har inget minne av att jag någonsin misslyckades. Att jag vr en nörd är ett understatement. Varje 8 november (Dèsirées födelsedag) köpte jag en Napoleonbakelse för att fira, speciellt festligt var det 1977 då det var 200 år sedan hennes födelse.

Välkommen födelsedagspresent

Ett par år senare förbarmade sig min moster över mig och gav mig ett alldeles eget exemplar av Dèsirée. Stor lycka. Intresset har svalnat med åren kan jag för säkerhets skull berätta och nu är det många år sedan jag läste boken. Den har dock kvar en hedersplats i min bokhylla. Jag kan lugnt säga att Selinkos bok har varit ingången för min kärlek till läsning.
När vi för ett par år sedan skaffade en hund av den franska rasen Petit Basset Griffon Vendeen skulle den lilla valpen ha ett riktigt namn människonamn, det var ett krav från uppfödaren. För mig var namnvalet självklart. Vad passar bättre för en liten tik med franskt ursprung än namnet Dèsirée, som ju också betyder den efterlängtade? Maken var snäll och hade inget att invända mot mitt val.

Nu är vovven den enda Dèsirée i mitt liv




Inlägget är en del av en bloggstafett för att uppmärksamma Internationella Kvinnodagen där följande bloggare deltar:

enligt O, Marias stickning och läsning , Böcker x 3, Hanneles Bokparadis , Nina Ruthström, Sofies Bokblogg , Mind the Book, I mitt sinne, Andra intryck, Ord och inga visor, Boktjuven, Mimmimariesböcker, What you readin?, Pantalaimone, Matildas Läshörna, Peter Andersson, *malins bokblogg*, A room of my own, Madeleines bokhörna, thecuriouscaseofthebooks, Erica - en dröm i rosa, Tvärtemot, ...och dagarna går, Fix Me Up, TinaO , Calle Brunell, Bokodyssé, Med näsan i en bok, alice bröms, Beroende av böcker, Den var bra, Olika sidor, Dantes Bibliotek, Lyrans Noblesser, Livet mellan två evigheter, Den läsande kaninen, Breakfast Bookclub, Lottens bokblogg, Kill your darlings, Sandra Gustafsson, Desirée Fredlund, ...and then there was Beatrix, Lingonhjärta, Gunillas Blogg, Stänk och flikar, Fiktiviteter, Bokmilaskogen, Saris blogg, Böcker emellan

Viktoria Zoubkoff, född prinsessa av Preussen - Was mir das Leben gab - und nahm

Viktoria föddes med silversked i munnen som prinsessa av Preussen, dotter till kejsar Friedrich och hans engelska hustru och dotterdotter till engelska drottning Victoria. Hennes bror blev Tysklands siste kejsare Wilhelm II och en syster blev drottning av Grekland.

Hon förväntades göra ett ståndsmässigt gifte men oturligt nog var den man hon blev kär i prins Alexander av Battenberg inte fin nog åt den tyska kejsarfamiljen. Att han var kung av Bulgarien var också en black om foten för den unge mannen, det var en för osäker position och äktenskapet förhindrades efter flera års smärta och längtan för den unga Viktoria. Hon gifte sig istället med prins Adolf av Schaumburg-Lippe som inte hade så mycket som talade för sig förutom att han då var prins. Paret fick aldrig några barn och mitt under första världskriget blir Viktoria änka.

Sedan Tyskland blev republik 1918 förlorade hon många av sina privilegier och inkomster. Livet blev fattigare. När hon var 61 träffade hon en rysk emigrant som utgav sig för att vara av rysk adlig familj, Alexander Zoubkoff som endast var 27. De gifte sig trots hennes familjs protester och det dröjde inte länge förrän Zoubkoff hade förskingrat det som var kvar av Viktorias förmögenhet och stuckit sin väg.

Viktoria avled 1929 helt utblottad och ensam men hade kort dessförinnan hunnit skriva och ge ut sina memoarer, Was mir das Leben gab - und nahm (Vad livet mig gav - och tog). Boken har inga större litterära kvaliteter och detta var långt innan det var populärt att hänga sina X, föräldrar eller bekanta memoarerna så alla får ett väldigt gott omdöme. Den är en smula slätstruken och hon lyckas inte heller på ett övertygande sätt förklara varför hon gifte med Alexander Zoubkoff.

Självständig prinsessa Sofia Albertina 1753-1829 - Carin Bergström

Som dotter till en kung, syster till två kungar och faster till en kung levde Sofia Albertina en ganska anonym tillvaro. Hon har inte varit mycket mera än en fotnot i svenska historieböcker och visst förtjänar Sofia Albertina mera än så. Carin Bergström har gjort en djupdykning ner i 1700-talets slut och grävt fram prinsessans historia och hon visar sig vara mer än värdig en egen bok.

Prinsessans första 30 levnadsår avhandlas tyvärr på endast en sida av boken, där hade säkerligen funnits mycket mera intressant stoff att hämta om vad som format hennes karaktär och hur det var att växa upp vid hovet i slutet av 1700-talet där fadern kung Adolf Fredrik inte hade så värst mycket att säga till om, medan modern Lovisa Ulrika hade desto mer inflytande. Kanske är det symtomatiskt att Sofia Albertinas liv tar fart, och boken likaså, med att modern dör 1782.

1787 utnämns prinsessan genom sin moders tyska kontakter till abbedissa i stiftet Quedlingburg där hon får regera relativt självständigt och rangmässigt betraktas som ett stadsöverhuvud. Sofia Albertina tillbringa flera år i ett par omgångar i sitt tyska stift tills napoleonkrigen rör om i Europa och hon förlorar sitt stift. Idag är Quedlingburg en riktig idyll med världsarvsstatus, se mera här.

I tidiga tonåren läste jag gång på gång Annemarie Selinkos roman om Dèsirée och kommer ihåg att Sofia Albertina däri liknades vid en förtorkad gammal get. Inte så värst trevligt att få till eftermäle. Hennes familjeliv var nog inte det muntraste. De första 30 åren levde hon i sin moders skugga, hon fick uppleva att brodern Gustav III mördades och att brorsonen Gustav IV Adolf avsattes och förvisades från Sverige tillsammans med hela sin familj.

Sofia Albertina fick också uppleva att den nya ätten Bernadotte besteg hennes fäders tron och tvärtemot vad man kunde tro rådde det en ömsesidig uppskattning mellan de gamla och de nya på Sveriges tron. Bernadotterna var måna om Sofia Albertina och den länk hon var till det förgångna

Carin Bergstöm har gjort en kulturgärning genom att levandegöra en hittills anonym kvinnas liv för svenskarna. Det är därför inte så värst svårt att överse med vissa irritationsmoment i boken, detta att inte översätta franska fraser som har betydelse för innehållet och läsupplevelsen. Man kan inte ta för givet att alla läsare är bevandrad i främmande språk.

Medeltida borgar, maktens hus i Norden - Martin Hansson

Jag var en riktig lycklig kvinna när jag fann ett par hårda paket under julgranen, den bästa typen av julklappar. En av dem var den utmärkta boken Medeltida borgar, maktens hus i Norden av Martin Hansson.
Jag har sedan tidigare författarens bok Det medeltida Småland, en härlig historisk uppslagsbok om mitt landskap genom de hundratals år som vi brukar kalla medeltiden. Jag blev inte alls överaskad över att Martin Hansson återigen lyckats skapa en fantastisk bok, denna gång om våra borgar. Det är få medeltida borgar som finns kvar i ursprungligt skick idag, de flesta återfinns som ruiner eller kanske bara som en jordhög. Han skriver sakkunnigt och vederhäftigt utan att bli torr eller tråkig.
Författaren lyckas skickligt med att levandegöra borgarna, de som en gång bodde och arbetade där eller de slag som stod kring borgarna. Eftersom Martin Hansson verkar vid Smålads museun är det naturligt att många av exemplen i boken kommer härifrån. Till min glädje upptäckte jag att det finns det flera borgar i närheten där jag bor som jag inte varit medvetna om. Resterna efter Hönshylte borg och Källarholmen kommer naturligtvis att bli givna utflyktsmål till våren.