måndag 9 september 2013

Blekingegatan 32, Greta Garbo - ständigt fascinerande

Lena Einhorn har tagit sig an Greta Garbo igen, denna gång i litterär form. Tidigare har hon producerat en TV-dokumentär om filmstjärnan i slutet av 1990-talet och var enligt egen utsago en smula trött på Garbo, eller som hon själv uttrycker det: "Jag trodde jag kunde Greta Garbo".

Den utlösande faktorn till den nya boken var breven Greta skrev till Mimi Pollack, hennes kamrat från Dramatens elevskola. Korrespondensen tar sin början då de bägge var unga teaterstuderande och slutar inte förrän efter Garbos karriär var avslutad. Mimi Pollack lär ha burit med sig breven i sin handväska livet ut och de publicerades 2005 av hennes son. Lena Einhorn läste breven och blev fascinerad.

I Lena Einhorns bok Blekingegatan 32 träder en ny sida av Greta fram. Läsaren får följa henne under hennes kanske lyckligaste tid. När hon upptäcks som hattförsäljerska på PUB, åren på Dramatens elevskola med kamratskap och tillhörande i en grupp till det första filmrollerna och mötet med Mauritz Stiller, ett möte som skulle förändra bägges liv. Vi får möta en kul och sprallig ung dam med livsglädje och kraft att bryta upp från Sverige och följa regissören Mauritz Stiller till Hollywood.

Nyfikenheten på boken Djävla älskade unge av Tim Andersén Axell, där brevväxlingen mellan Greta och Mimi avslöjades för första gången är så stor att jag beställer den omgående från biblioteket, trots att jag normalt inte gillar showbiz memoarsvängen.

Anna har också läst Blekingegatan 32, se här.

7 kommentarer:

Anna sa...

Några recensenter har tyckt boken var ytlig, jag tänkte att det var en annan bild av Greta som hon ville ge och därför medvetet håller sig i det lustfyllda. Vad tänkte du?

mimmimarie sa...

Åh, jag har inte hunnit ta del av några andra recensioner än din just nu. Men jag tycker där fanns mycket i boken som inte var så lustfyllt. Hennes oro för att inte höra till, för att misslyckas, för fattigdomen etc. Det känns ändå trösterikt att veta att Greta inte alltid var så olycklig och ensam som hon skildrades i slutet av sitt liv. Hon njöt ändå av stora delar av sin ungdom.

Anonym sa...

Jag är uppväxt med Greta Garbo, det var min mammas och mosters stora idol.

Pia

tankar från mitt fönster sa...

Min Farfar umgicks med Greta Garbos pappa, de sjöng i kör. Han berättade för mig att Greta G suttit i hans knä. Jag ska i alla fall läsa den. Einhort försöker ge en muntrare bild av G.

mimmimarie sa...

Pia: Läs, läs, läs.

Ulla: så roligt att du delade med dig om din farfar och Garbos pappa. Tack.

Maria sa...

Den här boken är jag sugen på.

mimmimarie sa...

Maria: Kan du vänta på pocketupplagan= :-)