torsdag 21 november 2013

Österrikisk torsdag om kronprinsessan Stephanie

En flod av böcker har getts ut om Mayerlingdramat där kronprins Rudolf av Österrike-Ungern tog livet av sin älskarinna och sedan sköt sig själv. Lika populärt är det att skriva om hans föräldrar kejsare Franz Joseph och kejsarinnan Elizabeth, som båda var färgstarka personer. Men vad med Rudolf fru Stephanie? Hon har alltid nämnts lite i förbigående och av en del författare närmast fått skulden för makens självmord eller åtminstone framställts som en dum gås, arrogant och högmodig.

Vilken är sanningen? Irmgard Schiel har tagit sig an Stephanies historia i Kronprinzessin im Schatten der Tragödie von Mayerling. Stephanie var verkligen kvinnan i skuggan och här får hon sin revansch.

Stephanie föddes som prinsessa av Belgien och hennes far var den hatade Leopold II som varken tyckte om eller brydde sig om sina döttrar. Modern var djupt olycklig i äktenskapet och uppfostrade barnen drakoniskt hårt med bl a oeldade rum där de skulle härdas. De tilläts inga lekkamrater och fick knappt aldrig komma ut ur palatset. När Stephanie så är 15 år får hon plötsligt vackra klänningar och den sex år äldre österrikiske kronprinsen kommer på besök. Hon ges inget val annat än att acceptera hans frieri. Fullständigt ovetande om världen och oskuldsfull om vad ett äktenskap egentligen innebär, skickas hon till Wien 1881. Hennes roll är att representera och skänka tronarvingar till Österrike.

De första åren är ganska harmonisk och paret får en dotter, men tronföljaren uteblir. Rudolf har gonorré och smittar sin unga fru med följd att hon blir steril. Hovet, landet, ja alla, skyller Stephanie för detta och hon håller lojalt tyst om realiteten. Paret glider alltmer ifrån varandra och Rudolf återupptar sina ungkarlsvanor, hans drickande, hans kvinnor och han jaktutflykter är vad han lever för. Samtidigt är Rudolf mycket liberal och ser slutet på monarkin. Han vill förändra mycket i det stockkonservativa Österrike men har inget reellt inflytande och ingen makt. Till slut drar Rudolf sig tillbaka till jaktslottet Mayerling där han först skjuter sin unga älskarinna, den 17-åriga Mary Vetsera, och sedan sig själv.

Stor skandal utbryter såklart när mordet och självmordet blir känt. All sympati går till Rudolf föräldrar kejsarparet. Stephanie och deras 5-åriga dotter glöms bort. Franz Ferdinand blir nu kronprins och kejsaren ser gärna att Stephanie gifts bort med honom. Hon kan ju redan jobbet så att säga. Hon vägrar. Ett kärlekslöst äktenskap räcker. Stephanie lever utanför rampljuset och reser flitigt under de nästkommande 13 åren. Till slut gifter hon om sig med den ungerske greven  Elemér Lónyay von Nagy-Lónya und Vásáros-Namény. De levde i ett 40-årigt harmoniskt äktenskap tillsammans och Stephanie kunde således visa att hon visst fungerade som fru, det var bara det att den förste maken inte var den rätte.

1945 dör Stephanie i ett kloster i Ungern. Hit har hon tagit sin tillflykt när ryssarna invaderade hennes hem några månader tidigare, rövade bort och tömde det på värdeföremål. Genom Irmgard Schiel utmärkta biografi har Stephanie fått sin upprättelse. Boken gavs ut 1978 och i samband med det finns ett radioprogram med intervju och telefonväkteri med författarinnan "Von Tag zu Tag" från Radio Österreich 1. Se länk här.

Imorgon lagar jag kronprins Rudolfs sista måltid.

På 1980-talet besökte jag Wien och Mayerling. Det var fullt av reliker från Habsburgertiden och mycket intressant. En stad med en gammaldags stämning utan motstycke.


4 kommentarer:

Bokmoster sa...

Tack för intressant inlägg! Härligt att ljuset hamnar på de bortglömda kvinnorna, män har jag läst tillräckligt mycket om under historielektionerna. Kronprins Rudolfs sista måltid? Hmm ...

Ingrid sa...

Lärorikt och trevligt att läsa. Stackars Stephanie, säger jag. Tur att hon hittade "rätt karl" till slut i alla fall. Håller med Bokmoster- låt ljuset falla på de bortglömda kvinnorna!

Sanna sa...

Jag har bara läst om Stephanie från det belgiska hållet. Hon hade det sannerligen inte heller lätt med sin bindgalne far, som efter att ha sålt henne till Rudolf ägnade hela ålderns höst åt att försöka göra döttrarna fullständigt arvslösa...

mimmimarie sa...

Bomoster: Ja, det är främst kvinnornas historia som intresserar mig.

Ingrid: Det är roligt när man hittar på en välskriven och väl underbyggd memoarbok.

Sanna: Ja usch, den där fadern Leopold har en del att stå till svars för.