Med Stalin som Gud, tre tonår i en kommunistisk sekt presenterade Magnus Utvik sig för många som författare, däribland undertecknad. Jag har varken tid eller ro att sitta och titta på TV på morgnarna, men han lär vara en känd soffpotatis där som recenserar böcker. En mycket trevlig och sympatisk sysselsättning kan jag tycka. Magnus Utvik och jag är ungefär jämngamla, dessutom växte han upp i Värnamo, ett stenkast från där jag kommer ifrån, två obetydliga tillfälligheter men ändå tillräckligt för att göra mig nyfiken. Det Utvik har upplevt och berättar om är så långt ifrån något jag själv varit med om att jag blir fast i lyssnandet.
Magnus Utvik tillhörde under några förvirrade tonår ett kommunistiskt parti - KPS. Detta var hårt toppstyrt parti och med järnkoll på sina medlemmar som ständigt fick brottas med dåligt samvete för att det jobb de gjorde för partiet aldrig var nog eller räckte särskilt långt. Att partiet jämförs med en sekt ligger nära till hands med diktatoriska metoder för att hålla sina medlemmar på mattan.
Det lustiga är att boken har väckt uppståndelse både från höger och vänster politiskt sett. Att Svenska Clartéförbundet inte är helt positiva kanske inte är så svårt att förstå. Andra bloggare som läst och skrivit om boken är Bokläsardagbok och Violen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar