måndag 11 februari 2013

Hermann Hesse - Stäppvargen

Jag har länge haft ögonen på Herman Hesses Stäppvargen och nu har det äntligen blivit av att läsa den, inte så lite tack vare Lyrans klassikerutmaning.

Stäppvargen är influerad av sagor och psykoanalysen har också starkt påverkat boken. Harry Haller är bokens huvudperson. Han är en man i 50-årsåldern som har en viss distans till samhället och dess gemenskap. En dag får han ett manifest i sin hand som beskriver honom. Det är Traktat om Stäppvargen, en varelse som är till hälften människa och till hälften varg som drivs bort mot stäppen och bort från borgerlighetens instängdhet och moral.

Den är bitvis svår att få grepp om, handlingen pendlar mellan olika tider och platser och bryts med långa, teoretiska resonemang kring t ex självmord, borgerskapet eller kriget. Stäppvargen lägger till slut sitt liv i en kvinnas händer och det är först då han börjar leva på allvar. I spelet ingår att han ska följa hennes minsta vink och upptäcker att han mår bra av det. Det tar dock en ände med förskräckelse. Eller som han säger på ett ställe i boken "Priset för underhållningen är förståndet".

Hermann Hesse fick nobelpriset i litteratur 1946 och motivationen löd så här:

”för hans inspirerande författarskap, som i sin utveckling mot djärvhet och djup tillika företräder klassiska humanistideal och höga stilvärden”

1 kommentar:

♥ Hannele sa...

jo, den ska jag läsa