tisdag 25 januari 2011

Fänrik Ståls sägner

Fänrik Ståls sägner är ett diktverk av den finlandssvenske författaren Johan Ludvig Runeberg som gavs ut i två omgångar 1848 och 1860. Den första dikten är ”Vårt land som hyllar det finska fosterlandet. Delar av denna dikt är numera Finlands nationalsång
I det här diktverket är hjältarna riktiga hjältar och de anspråkslösa soldaterna som plikttroget och hjältemodigt försvarar fosterlandet, kändast av dem alla är väl Sven Duva. Många kända citat härstammar från denna dikt och avslutningen är kanske mest känd ”ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott”. Sven Duva gick av misstag själv till attack mot en grupp ryska soldater och gav sina kamrater tid att samla sig slå tillbaka.
Mot de modiga enkla soldaterna kontrasteras det svek mot Finland och den misskötsel av kriget som Runeberg och andra samtida tyckte att svenske kungen Gustav IV Adolf och militärledningen gjorde sig skyldig till.
Till en början hade jag svårt att komma in rätt läsrytm. Språket är gammaldags och versmåtten inte alltid lättlästa. Språket är högtravande och det är lite väl mycket hjältedyrkan för min smak. Diktsamlingen inleds med ett möte mellan en ung man och en gammal soldat och sedan rullar det på.

Men annat var det nu med mig,
jag kom med ändrat sinne:
”Jag läst om Finlands sista krig,
och även jag är finne.
Min håg blev tänd att höra mer.
kanhända får jag det av er?”

Så var min hälsning. Gubben såg
förvånad upp från noten,
en glans uti hans öga låg,
som om han stått för roten:
”Jo, därom kan jag ge besked,
om herrn så vill, ty jag var med.”


Jag är så glad att jag äntligen tog mig i kragen och läste ”Fänrik Ståls sägner”. Ofta hänvisas det till en eller annan dikt eller figur som förekommer i Runebergs diktverk och nu behöver jag inte undra längre över vilka de var. Mitt exemplar är ett lån av svärmor, f d småskollärarinna och den boken kostade 1956 hela 2 kronor och 90 ören.

2 kommentarer:

Joanna sa...

Härligt med en klassiker, jag märker att jag blir allmer ovan att läsa det gammaldags språket. Det hör ju till kulturarvet och ändå blir det sällan av. Borde utmana mig oftare!

Den Ofrivilliga Bloggaren sa...

Detta inlägg blev en Madeleine-kaka för mig...
När jag var barn ville jag att min mamma skulle läsa Fänrik Ståls sägner för mig om kvällarna, det var det enda som dög för mig då.