Årets sjunde nobelpristagare jag läst är danske författaren Johannes V. Jensen som fick sitt pris 1944. En del av motiveringen löd”för den sällsynta kraften och frodigheten i hans diktarfantasi, förenad med vittfamnande intellektualitet och djärv, nyskapande stilkonst”
Efter nyligen avslutad 7,5 poängskurs i nobelpriset i litteratur har jag lärt mig att sätta in författaren och hans författarskap i tiden som då var. 1944 rasade fortfarande andra världskriget och Danmark var ockuperat. Att då tilldela en dansk författare priset som var uttalat emot begreppet Übermensch och allt vad det stod för, ser jag som en antitysk handling och ett ställningstagande inte bara för den enskilde författaren utan också grannlandet i trångsmål.
Himmerlandshistorier består av 16 berättelser av olika längd som alla utspelar sig i Himmerland, den del av Jylland som Jensen kom ifrån. Karaktärerna i böckerna är oftast enkla människor och dessa beskrivs med kärlek och en viss glimt i ögat men är säkra personporträtt. I början av läsningen tyckte jag att berättelserna var lite för nostalgiska för min smak men ju mer jag läste ju mer gillade jag Jensens berättarstil. Naturen och omgivningarna är detaljrikt återgivna och jag kan lätt se allt framför mig.
Johannes V. Jensen är en fantastisk berättare men om han egentligen har djupet och visionen som ibland utmärker nobelpristagare vill jag låta vara osagt. Jag har i alla fall fått smak på att läsa mera av honom och efter en dansk väns rekommendation ska jag snarast tackla Kungens fall, som lär vara mycket bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar