torsdag 20 februari 2014

Hon offrade sig själv för sitt land och sin familj

Auguste Amalie föddes som prinsessa av Pfalz men redan som barn blev hon prinsessa av Bayern när fadern Max Joseph efter många invecklade arv fick överta titeln kurfurste av Bayern. Vi rör oss i en tid kring sekelskiftet 1700-1800 och den tidens starke man var Napoleon Bonaparte, snart kejsare av Frankrike. Max Joseph var realpolitiker och lierade sig med Napoleon, något som skulle bli ett lyckokast för såväl honom som för Bayern.

Bayern fick mera landmassor och undersåtar 1806 och Max Joseph upphöjdes till kung. Priset? Jo, att dottern Auguste Amalie gifte sig med Napoleons styvson Eugène de Beauharnais. För en bördsstolt prinsessa, som dessutom redan var förlovad med Karl av Baden från grannlandet, var det inget lätt val. Till slut offrade hon sig och gifte sig med Eugène. De bägge fick bli vicekungapar i Italien och deras första hem var i Milano. Till allas förvåning blev äktenskapet mycket lyckligt. Eugène och Auguste passade varandra väl och sju barn föddes i äktenskapet. Pappa nyblivne kungen var nöjd, men brodern kronprins Ludvig var rasande. Han avskydde Frankrike och speciellt alla uppkomlingar knutna till Napoleon.

När Napoleon förlorade slutgiltigt och skeppades till St Helena i exil föll alla de marionettkungadömen som han skapat för sina många släktingar. Auguste och hennes familj blev flyktingar. De gjorde det mest naturliga och återvände till hennes hemland Bayern. Pappa kungen var nöjd med att ha sin dotter hemma igen, men brodern Ludvig rasade och gjorde livet så surt som möjligt för de hemvändande.

Eugène dog tidigt 1824 och lämnade Auguste ensam med ansvar för barnen. Den äldsta dottern Josephine hade de redan gift bort med kronprins Oskar av Sverige medan de andra barnen hamnade runt om i Tyskland, i Ryssland, i Portugal och Brasilien.

Armin Schroll har skrivit biografin om Auguste, men hon framträder som en skuggperson och jag känner att jag inte kommer henne särskilt nära. En del av hennes brev är citerade här men det räcker inte för att komma henne in på livet. Författaren har lagt mera krut på de historiska händelserna runt henne och männen som kom att prägla hennes liv. Hennes far och bror, maken och inte minst Napoleon. Det hade säkert blivit en annan slags bok om författaren varit en kvinna.

Tysk torsdag

5 kommentarer:

Bokmoster sa...

Ett arrangerat äktenskap med lyckligt slut! (Fast vem skulle inte bli lycklig i Italien ;) Kul med en koppling till Sverige, fast å andra sidan var väl alla kungahus rätt intrasslade med varandra ...

mimmimarie sa...

Bokmoster: jag har försökt kommentera hos dig idag ett par gånger, men det fastnar inte konstigt nog.

Bokmoster sa...

Det var samma för mig hos dig i morse! Din kommentar kom fram till sist, hela tre gånger ... Hoppas det var något tillfälligt fel.

♥ Hanneles bokparadis sa...

kul med historia

Ingrid sa...

Alla dessa länkar på de kungliga/furstliga kedjorna... intressant med ännu en Bonapartekoppling. En dynamisk tid i världshistorien, onekligen. Du hittar alltid så lockade historiska biografier!