Årets första bok blev en norsk, nobelpristagaren Sigrid Undsets Jenny. Det uppenbara valet skulle väl ha varit Kristin Lavransdotter men tegelstensböcker av den dimensionen har alltid verkat smått avskräckande på mig. Dessutom har jag sett filmen och tyckte gott jag kunde välja något annat. Trots det gammaldags språket i den upplagan jag beställt från bibliotekets magasin gillade jag verkligen Jenny och sträckläste den på två kvällar. Boken handlar om ett år i Jenny Winges liv. Från konststudier i Rom, via en sommar i hemma i Norge, barnafödande i Tyskland i hemlighet (hon bar ju gubevars på ett oäkta barn) då hon var på flykt från barnafadern, tillbaka till Rom och det bittra slutet. Beskrivningen över hennes sorg efter det döda spädbarnet var oerhört stark och vackert skriven. Boken väcker många tankar och jag ska försöka få tid till läsa mera av Undset.
4 kommentarer:
Vill verkligen läsa den, men känner som du att Kristin Lavransdotter är för tjock. Har dock läst en liten bit av den.//Linda enligt O
Kristin Lavransdotter är väl värd att lägga tid på! Hade en period då jag läste Undset och Cora Sandels, ingen av dem tog jag med i min bokgeografi... Inte heller Wassmo som jag absolut plöjde. Så många bra böcker!
Men här låter den ju rätt bra? Tyckte du skrev hos mig att du inte var så impad? :)
Ja faktiskt Eli, det har du rätt i. Kanske minnet sviktar eller så med ett antal månaders tid att smälta mina intyck så är det inte så bra ändå. Ska bli roligt att se vad du tycker.
Skicka en kommentar