Min läsa-tyska-böcker-kampanj går vidare. Låt mig först som sist säga att jag gillar Parfymen, alldeles väldigt mycket.Huvudpersonen Grenouille är ingen vanlig människa. Han kan känna miljontalsdofter och hans luktsinne är så fint att han i mörker kan följa en enskild människa på flera kilometers avstånd. Han är besatt av dofter så mycket så att de blir hans yrke, parfymörens. Den stora tragiken i hans liv är att han själv inte har någon doft. Med eskalerande spänning får vi följa hur han lär sig sitt yrke och till slut utnyttjar det på värsta tänkbara sätt i jakten på sin egen besatthet.
Innehållet, språket, den historiska tid och plats den utspelar sig i, på det sätt Süskind beskriver romanens karaktärer och att han är så insatt i parfymtillverkningens mysterier. MEN den är lite långrandig och hur man utvinner eteriska oljor, destillar, kokar och mortlar i all oändlighet blir bara lite för mycket. Jag har varit i Grasse där en stor del av romanen utspelar sig och besökt en parfymfabriken och fått för mig beskrivit hur de berömda "näsorna" arbetar, alltså de som skapar det mesta av världens bästa parfymer vilket blir ännu en personlig aspekt för mig när jag läser boken.
1 kommentar:
Det låter som en bok för mig, besökte Grasse häromåret och minns särskilt den mysiga stadskärnan och parfymerierna förstås.
Skicka en kommentar