Min mormors historia

Jag har ibland haft svårt för antologier men nu är det nog dags att göra en omvärdering och prova flera. I Min mormors historia har tolv kvinnliga författare skrivit om sina mormödrar. Birgitta Stenberg, Märta Tikkanen, Bodil Malmsten, Zinat Pirzadeh och Maria Sveland är några av de som bidragit med berättelser. Boken är enkelt upplagd med ett foto på mormor och ett på författaren i fråga, den äldsta författaren först, den yngsta sist. På så vis spänner också berättelserna från 1800-talet och fram till våra egna dagar.

Det är en hel del som har hänt på fronten kvinnosakshistoria under dessa kanske 140 år men ändå så känns det som att det är kvinnor som fortfarande bär det tyngsta i hemmet och att hålla samman familjen. De tidigaste mormödrarna levde i en tid då man inte pratade så mycket om känslor och det är svårt för författarinnorna att greppa deras liv.

Den röd tråd som löper genom många av texterna är kärlek till mormor, ljusa minnen från barndomen, stolthet över sina mormödrar. Ofta har mormödrarna gått bort medan barnbarnen fortfarande var små och minnena viras i tidens och minnenas ljuva väv. Boken är en påminnelse om att börja släktforska medan tid är, medan den äldre generationen fortfarande finns att fråga, identifiera fotografier och beskriva miljöer och människor som inte längre finns.

Jag njöt av de olika berättelserna och vissa kommer att stanna hos mig längre än andra och visst får jag också lust att skriva om min egen mormor som jag hade lyckan att ha hos mig tills jag var 35 år. Hon, och alla andra kvinnor, är värda sitt eget kapitel.