Verner von Heidenstam - Sista dikter

Vännerna och författarna Albert Engström,
Gustaf Fröding och Verner von Heidenstam
skuttar glatt kring i naturen.

Jag läser en diktsamling av Verner von Heidenstam egentligen av två orsaker. Först och främst är han Nobelpristagare och står på min läslista av den orsaken och sedan har vi tänkt att besöka Övralid i sommar när vi ändå åker förbi så att säga. Då tycker jag det kan vara vettigt att stifta lite närmare bekantskap med den här diktaren.

Min bild av Heidenstam är färgad dels av hans litterära strid med August Strindberg och dels av en enda strof ur diktsamlingen Ett Folk.

Det är skönare lyss till en sträng som brast,
än att aldrig spänna en båge.

Det hade nog varit ett bättre val och mer representativt för Heidenstam om jag beställt Ett folk från biblioteket men nu blev det Sista Dikter. Denna samling var ingenting i mina ögon. Den utgavs av Heidenstamsällskapet efter diktarens död och består till stor del av fragment av ofullbordade dikter. Här är mycket anspelning på myter och gamla grekiska gudar som jag är obildad på och inte förstår mycket av. Dessutom är dikterna befolkade av trollgudar, titaner och andra väsen som gör att jag tröttnar.

Jag kommer att ge Heidenstam en ny chans, men då läser jag nog Ett Folk skulle jag tro, fast det dröjer.