Detta är min första erfarenhet av samtida isländsk litteratur. Tidigare har jag endast läst någon novell av Halldór Laxnes och utdrag ur Eddan och andra gamla isländska sagor. Det är bra att Island ingår i nordisk litteratur och är tema på årets bokmässa annars kanske det hade dröjt ännu längre innan jag satt tänderna i Hallgrimur Helgasons Stormland. 2007 kom boken ut och dess isländska titel var Rokland. Boken nominerades till Nordiska Rådets litteraturpris. Låt mig först som sist säga att jag har svårt att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till den här boken. Jag blir uppretad, uttråkad och road om vartannat och det är klart att en bok som lyckas med det kanske i alla fall har något att komma med.
Huvudpersonen är Böddi som återvänt till Island efter 10 års studentliv i Tyskland. Han är bildad (delvis), på Goethe och i den isländska sagoskatten i alla fall, men något social bildning eller kompetens har han knappast. Böddi bor hos sin mamma som sliter på ortens fiskfabrik och tittar mycket TV. Överhuvudtaget verkar islänningarna i den här boken titta på TV, dricka för mycket, äta chips och läsa fel sorts tidningar. När Böddi förlorar sitt jobb som gymnasielärare efter att han utsatt sina elever för fara på en utflykt sjunker han ner i självömkan och ett bortskämt, karlaktigt sätt att tycka synd om sig själv. Han är omogen och egoistisk och tråkig. Han driver en blogg där han skriver skit om allt och alla i den stad där han bor.
Han lyckas ändå få till det med kvinnan Dagga på en parkeringsplats medan ett helt basketlag tittar på och blir pappa. Nu finns här tecken på att en vändning är på G i Böddis liv, men icke. Han sjunker allt djupare ner i hopplösheten och boken tar en lite överaskande vändning när han likt en forntida isländsk hjälte sätter sig på en häst för att rida till Reykjavik och göra revolution.
Det är en roman om Böddis utanförskap, om det moderna island, om hopplösheten i en liten ort där framtiden verkar finnas men utan hopp. Samtidigt är den ironisk, burlesk och bitsk och det är den delen av boken jag gillar. Jag behöver tid att smälta Stormland och det är inte helt otroligt att jag ger mig i kast med Hallgrímur Helgasons mest kända bok 101 Reykjavik.
2 kommentarer:
Kanske en bok för mig? När jag var utbytesstudent i fiskebyn Höfn -92 tyckte jag att islänningar super på nätterna och jobbar jättemycket på dagarna(många hade två eller tre jobb). Jag undrade när de sover.
Blir inte särskilt sugen. Trots min ambition att läsa isländskt i vår. Gör hellre ett försök med 101 Reykjavik. Någon pratade om filmen på jobbet häromdan...
Skicka en kommentar