Då och då gör jag en utflykt ut i poeternas värld, oftast med den förhoppning att fjällen ska falla från mina ögon och jag ska äntligen få en aha-upplevelsen. Även denna gång uteblev aha-upplevelsen när jag har plöjt igenom Erik Axel Karlfeldts diktsamling Vildmarks- och kärleksvisor från 1895. Det var Karlfeldts debutbok och den bär spår av folkvisor, inte bara textmässigt utan också i dess form. Jag har lite svårt för den gamla svenska där bof, spof och rof rimmas med varandra, där dikterna förhärligar den gamla bondekulturen som vi idag inte har så mycket gemensamt med och när dessutom trycket är delvis gammal frakturstil.
Ja, det blev inte så många rätt här inte. Karlfeldt fick i alla fall Nobelpriset då detta blir en pristagare till som skalp. Han fick priset postumt för "sin diktning". 1974 tog Svenska Akademien beslut om att ingen ska tilldelas priset postumt mera. Jag har letat lite men inte hittat information om fler än Karlfeldt tilldelats priset postumt. Någon som vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar