Alexandrine, Die "Königin" von Mecklenburg - Jürgen Borchert

Den första av de tyska böckerna är utläst (den kortaste) och jag är inte särskilt imponerad. Författaren har visserligen gjort en annorlunda levnadsteckning av Alexandrine men innehållet är en besvikelse. Han har gjort några nedslag i hennes liv baserat på en del brev och några ögonvittnesskildringar och utifrån dem beskrivit hur hennes liv såg ut vid denna tidspunkt. Det känns som ett fräscht och nytt grepp. Alltför många biografiförfattare börjar med barndomen och slutar med döden och allt där emellan radas upp kronologiskt.

Däremot finner jag det inte nödvändigt att visa underdånighet och krypande gentemot en kunglighet som varit död i över 100 år. Det hade gått att beskriva hennes sämre sidor och inte bara en entonig hyllningskör. Från breven mellan englands drottning Victoria och dottern Victoria i Preussen, vet jag att det fanns en helt annan sida till Alexandrine. Den yngre Victoria skriver i sina brev hem till mamma drottningen med fasa om denna Alexandrine. Hon är intrigant, värdelös, ingen riktig dam. Hon är full av illvilja och elakhet och när preussarkungen låg på lit de parade knuffade Alexandrine den unga Victoria upp mot likets förmultnande ansikte och tryckte fast henne där med sin kropp. Ja, ja vem har sagt att det är tråkigt att läsa historia?