Boktips till sockenbladet - marsnumret

Maries franska boktrippelDet är ganska nyligen som jag har upptäckt franska romaner. Tidigare har jag funnit dem, liksom många franska filmer, för svåra, otillgängliga och lite konstiga. Genom att ge tips på tre bra, moderna franska böcker vill jag visa att jag hade så fel om franska författare och ge dem lite upprättelse.

Igelkottens elegans – Muriel BarberyDen här boken har gått som ett långt segertåg ett par varv kring jorden minst. Den har länge legat i försäljningstoppen på listor i alla möjliga länder. Om du inte redan har läst den så gör det! Det är en feelgood roman av stora mått och de allra flesta som läst blir handlöst förälskade.

Berättelsen handlar om två kvinnor som bor i samma hus. Den 12-åriga, lillgamla Paloma som mest planerar för att dö och den åldrande portvakten Renée som försöker dölja sina litterära och konstnärliga intressen då de inte stämmer överens med schablonbilden av en fransk portvakt. De båda kvinnorna känner inte varandra, men genom en ny hyresgäst, en japansk affärsman med en spelande toalett, förs de samman och en djup vänskap uppstår.  

No och jag – Delphine de ViganBoken utspelar sig i Paris där den 13-åriga Lou ska hålla föredrag för sin klass. Lou är brådmogen tjej som har ett IQ långt utöver det vanliga. Hon har fått hoppa över två klasser i skolan, men att hålla ett föredrag skrämmer henne. I ren desperation väljer hon att intervjua en hemlös i Paris och berätta hennes historia, varför det blev som det blev. Lous intervjuobjekt är den några år äldre No som hon träffar på en järnvägsstation och fascineras av.

De träffas och skapar ett slags förhållande. Lou frågar och No svarar, ibland. De blir goda vänner och det vänder upp och ner på Lous hela tillvaro. Lou blir besatt av att ”rädda” No. Tänk om No kunde flytta in hos dem? Lous familj är tragisk. Hennes mamma är deprimerad och pappan handlingsförlamad efter att en lillasyster till Lou dött för ett antal år sedan. Föräldrarna går med på att No ska få komma och bo hos dem. Nos inflyttning blir en katalysator för allihop, de mår bättre, inte minst Lou.

Jag gillade verkligen boken och struntar i om den klassas som ungdomsbok eller som vuxenlitteratur, kanske en typisk crossover bok, alltså en bok som tilltalar både gamla och unga läsare. Det är en bladvändare, en angelägen och aktuell bok. Jag fastnade för en passus i boken:

”I vilket ögonblick blev det försent, hur länge har det varit försent? Var det försent redan första dagen jag såg henne, eller för ett halvår, två år, fem år sedan”?

Jag hoppas verkligen att det är aldrig är för sent att göra en insats eller att hjälpa en annan människa till ett bättre eller värdigare liv. Läs boken. Den är värd det! 

Justine Lévy – Vi ses på Place de SorbonneLouise, som är 18 år, sitter på ett café vid Place de la Sorbonne och väntar på sin mamma. Det dröjer, det dröjer länge och mamman kommer inte. Louise hinner dricka flera koppar kaffe, äta en paj, dricka te och röka många cigaretter medan hon väntar samtidigt som hon ser tillbaka på sitt liv och förhållandet till modern. Att vänta på mamma är inget nytt eller ovanligt. De båda har haft ett minst sagt komplicerat förhållande och Louise har bitvis bott hos sin pappa och då bara träffat mamman sporadiskt.

Medan Louise väntar och vi läser vidare växer en bild av en dotter som älskar sin mamma. Kärleken till mamman är inte enkel deras förhållande har färgats av mammans många svek, hennes tablettmissbruk, hennes många förhållanden och ändå, Louise kärlek är stark. Det är också en stark bok och på bara 170 sidor lyckas författaren förmedla en härlig historia med styrkan av kärlek och bandet mellan mor-dotter som ett ledmotiv. Det är en välskriven bok och en som jag blir varm av, trots allt.

Förra året kom en fortsättning ut, En ovärdig dotter, som verkligen pockar på att bli läst och jag står redan i kö till den på biblioteket.