Tatiana de Rosnay - Sarahs nyckel

Återigen en fransk kvinnlig författare och återigen en bok om andra världskriget. Det verkar som att jag bara inte kan komma ifrån ämnet. Detta är min första bok av Tatiana de Rosnay och jag gillar vad jag läser. Det är en bra historia, baserad på en riktigt händelse (jo BOATS visserligen men ändå med klass). I juli 1942 var Paris och stora delar av Frankrike ockuperat av tyskarna och hade en fransk regering som gick i tyskarnas ledband. Denna Vichyregering föll till föga för tyska krav och massarresterade minst 13 000 judar. De hölls i flera dagar utan mat eller vatten i en cykelvelodrom Vél d’Hiv varifrån den här händelsen har fått sitt namn.

Sarah är 10 år när polisen knackar på dörren för att hämta henne och hennes judiska familj. Hon låser in sin lillebror i ett skåp och tror att hon snart kan återvända för att hämta honom. Tyvärr går det inte som Sarah planerat. Familjen hamnar först i Vél d’Hiv och transporteras sedan till ett läger och sedan vidare till Tyskland. Sarah lyckas rymma och klarar sig mirakulöst genom krigt tack vare att vänliga människor tar sig an henne och hjälper henne.

I början läser vi vartannat kapitel berättat av Sarah om händelserna sommaren 1942 och vartannat berättat av Julia som börjar gräva i händelserna kringVél d’Hiv-arresteringarna och fördjupar sig i Sarahs berättelse. Det är ett bra berättartekniskt grepp men tankarna, känslorna och slutledningsförmågan som författaren tillskriver en 10-årig flicka är inte trovärdiga. Jag tror att få barn kan dra så smarta slutledningar och tänka så mogna tankar och här förlorar boken lite av sin trovärdighet.

Ibland tycker jag att Tatiana de Rosnay underskattar sina läsare. Ungefär 100 sidor innan hon avslöjar vad Julias barn ska heta har den kloke och insiktsfulle läsaren redan gissat detta bara för att det är så uppenbart och en smula fantasilöst.

Ett av bokens viktigaste budskap är ändå att den tar upp tabun i Frankrike som lever kvar knutna till ockupationstiden. Fransmännen och Vichyregeringens skuld i att ingen reagerade mot fasorna och tyskarnas behandling av judarna belyser författaren på ett bra sätt.