Min första lästa e-bok

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski var en utmärkt bok till att bli av med min e-boksoskuld. En trevlig, nätt historia där jag inte förlorade innehållet trots att jag höll på att mixtra med olika inställningar och försökte lära mig e-boksläsaren under tiden som jag läste.

Som boktiteln skriver så ändrar fiskar riktning i kallt vatten och dessutom börjar de simma i par. Bokens 11-årige huvudperson ber himlens makter om hjälp när hans föräldrar plötsligt annonserar att de ska separera. Pojken blir bönhörd. Hans hemstad Quebec drabbas i flera dygn av tidernas värsta isstorm med underkylt regn. Gatorna blir ofarbara, strömmen går och i katastrofens följd söker sig människor och grannar till varandra. Lojaliteten och hjälpsamheten vet inga gränser. Dessutom ändrar också människor riktning i kallt vatten och går par om par. Inte bara pojkens föräldrar finner en väg tillbaka till varandra. Fiskexperten Boris får ihop det med grannen som är strippa. En homosexuellt par som levt ihop som "bröder" i flera år, vågar komma ut ur garderoben. Lycka och glädje runtom.

Lite grand påminde katastrofen i Quebec om det som hände i våra trakter i Småland i januari 2005 efter att Gudrun slagit till. Vi var utan ström och vatten i 3 veckor och telefon i 45 dagar. Grannarna kom närmre varandra och när nöden var som störst var hjälpsamheten också som störst. Maken som var med i krisgruppen lyckades ordna att en njursjuk granne fick låna en elgenerator snabbt så hans njurar kunde fortsätta att renas hemma.

Slutsats: Förmodligen kommer e-boken att vara en marginell företeelse i mitt läsande. Den är ett bra komplement till pappersböcker och ljudböcker och jag kan tänka mig att ha med den på resor (fast då måste jag skaffa ett bra omslag till den oxo).

Efter att ha laborerat med ljusstyrka och textstorlek och hur jag håller och vinklar e-bokläsaren får jag efter några dagars användande inte längre så ont i huvud och ögon, men längre sessioners läsande blir för jobbigt. Jag har också en känsla av att jag nog kommer att låna kortare böcker från biblioteket, någon tegelsten kommer jag inte att ha tålamod med.

Jag har blivit med tysk e-boksläsare

Snälla goda tyska vänner uppvaktade några månader försenat på min födelsedag med en tysk e-bokläsare. Den är laddad med flera Leseprobe på tyska, bl a en av Henning Mankell. Nu har jag fått hjälp med att komma igång, att byta språk och det verkar vara en enklare sort än den jag köpte för två år sedan och skickade tillbaka redan samma vecka. Vi kom inte överens helt enkel eller så var jag inte redo.

Det är lite mera ansträngande för ögonen men jag laborerar med skärmens ljusstyrka och teckenstorlek. E-bokläsaren är ett fint alternativ för läsning men jag ser inte mig själv som en storkonsument av e-böcker. Troligen blir det inga inköp med med generösa låningstider från biblioteket kommer det att finnas gott om titlar att välja på. TrekStor funkar också som mp3-spelare och fotoalbum.

Den första boken är utläst och den skriver jag om imorgon.

Tysk torsdag - Friederike

Friederike föddes 1715 i furstefamiljen Sachsen-Gotha-Altenburg. Hon fick en ganska snäv uppfostran med våra mått mätt. Hon kunde läsa, skriva, räkna och prata lite franska. Hon kunde nog musicera lite grand också. Detta var ganska typiskt för en furstlig flicka från den här tiden. Allt krut lades på sönerna. Flickorna skulle föda barn och vara nöjda med det. Friederike var nr 15 i en syskonskara på 19. När hon var 19 år knackade Johann Adolph från furstehuset Sachsen-Weissenfels på dörren. Han var 30 år äldre än Friederike och änkeman, men äktenskap blev det.

Tyska författarinnan Katrin Mörstedt har tecknat Friederikes liv med tysk noggrannhet och med ett ganska krångligt språk dessvärre. Jag får mig en gedigen historielektion om de många små tyska furstendömena på 1600- och 1700-talen som utgjorde Tyskland på den tiden till livs.

Friederikes liv blev ingen dans på rosor. Sachsen-Weissenfels där hennes make snart nog ärvde furstetiteln var konkursmässigt och hennes hemgift kom väl till pass. Det underhåll hon utlovats fick hon vänta flera år på. Friederike importerades som avelsko och den uppgiften skötte hon dessvärre inte till belåtenhet. Inte mindre än 5 barn födde hon men inget av dem levde till vuxen ålder. Det självständiga furstendömet Sachsen-Weissenfels uppgick vid Johann Adolphs död i det större kungariket Sachsen.

Friederike är inte bortglömd. Hon levde större delen av sitt liv i den lilla staden Bad Langensalza som har henne att tacka för sin kurortsstatus idag. Hon hyllas idag som den som upptäckte källan med svalhaltigt vatten och blev initiativtagare till stadens bad- och kuranstalt.

Bokmoster skriver om en spännande 700 sidor lång tegelsten idag på tysk torsdag.

Sagobygden - Näcken i Hjärtanäs

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Näcken i Hjärtanäs

I den ålderdomliga och vackra radbyn Hjärtanäs bodde på 1600-talet flickan Ragnhild. Hon fick barn med näcken.

Den stora matchen. Islandsnostalgi med hög faktor.

Helgen har gått åt till att lyssna på islänningen Arnaldur Indridasons nyaste bok, Den stora matchen. Det var lagom kravlöst lyssnande medan jag inte mår så bra just nu, och en stor portion Islandsnostalgi. Detta är min första bekantskap med den kände isländske deckarförfattaren och det var en ganska positiv överraskning.

Polismannen Marion Briem får ta hand om fallet när en tonårspojke återfinns mördad i biosalong i Reykjavik. Tålmodigt polisarbete och briljant tankearbete för honom snart på spåren och det hettar riktigt till. Berättelsen utspelar sig på Island 1972 som verkar vara en slags lekstuga för flera främmande makter. Island och England gnabbas om fiskerättigheter. Det är stridigheter om en amerikansk flygbas på ön och mitt i allt detta ska en av schackvärldens största matcher spelas på Island just nu. Det är amerikanen Bobby Fischer som utmanar sovjetiske världsmästaren Boris Spasskij. Har schackmatchen att göra med mordet på den unge pojken? Vem avlyssnas och varför försöker höga politiker stoppa polisens utredningsarbete? Det blir många frågetecken och Arnaldur Indridason leder oss till en upplösning.

Jag lyssnar med Reykjavikskartan i knäet och känner glatt igen mig på Hverfisgata, Bankastraeti och Ingólfstraeti där vårt hotell låg. Simbadet där Boris Fischer badar i boken har jag också besökt liksom naturreservatet Þórsmörk där en av bokens poliser träffade sin blivande hustru. För mig var igenkänningsfaktor och semesternostalgin från i somras lika viktig som själva boken.


 Þórsmörk Ett populärt naturreservat med vandringsleder

 Þórsmörk

Utsikt från Hallgrimskyrkan mot gatorna till höger där
  Hverfisgata, Bankastraeti och Ingólfstraetir ligger.

 

Bokbloggarnas litteraturpris

Det är dags att nominera till Bokbloggarnas litteraturpris 2013 (hittade ingen logga med rätt årtal på). Bloggen Breakfast bookclub delar för fjärde året i rad ut bokbloggarnas eget pris. De böcker som kan nomineras ska vara utgivna i Sverige under 2013. I januari röstar vi så bland de 10 mest nominerade.

Den här gången har jag nominerat tre böcker. Dessvärre tror jag inte att någon av dem blir aktuell eftersom min lässmak brukar skilja sig en del från majoriteten.

Piratenposten X

Piratenposten tillägnas författaren Fritiof Nilsson Piraten. Jag har botaniserat lite bland äldre upplagor av tidningen och stött på följande historia.

På besök i Bleking fick Piraten för sig att han ville se Ölands södra udde. En fiskebåt hyrdes som tog Piraten, hans kumpaner och ett okänt antal flaskor med sig på seglatsen. När båten nådde Ölands södra udde gick det inte att väcka Piraten varför båten vände hemåt. När Piraten återfått medvetandet blev han djupt förgrymmad över att han inte fått se udden varför fiskebåten tvangs vända om igen. Det fanns fortfarande flaskor med innehåll kvar varvid historien upprepade sig. Denna gång var det skepparen som hivade upp Piraten i vertikalläge, skakade honom och tryckte in honom i ett sidoskott och vrålade:

-Vi är vid Ölands södra udde!
Piraten öppnade ett blodsträngt öga och vrålade tillbaka
-Jag tror dig din djävel.