Tyst i klassen | Björn Ranelid |
Feberflickan | Elisabeth Östnäs |
Uppdrag Sweet tooth | Ian McEwan |
Adams arv | Astrid Rosenfeld |
Martin Bircks ungdom | Hjalmar Söderberg |
Den osynliga väggen | Harry Bernstein |
Liebesgedichte | Berthold Brecht |
Wedding song | Naguib Mahfouz |
Stäppvargen | Herman Hesse |
En kärlekshandling | Jeffrey Eugenides |
Att läsa och skriva | V S Naipaul |
Fallet Thomas Quick | Hannes Råstam |
Så gör jag | Bodil Malmsten |
Berlin,Slutstriden 1945 | Antony Beevor |
Gunnlaug Ormstungas saga | |
Lilla Smycket | Patrick Modiano |
Torka aldrig tårar utan handskar, sjukdomen | Jonas Gardell |
Förändrad, förvandlad, förädlad | Helena Milton |
Det tredje tecknet | Yrsa Sigurdardottir |
Löwensköldska ringen | Selma Lagerlöf |
Operation Norrsken | Christoph Andersson |
Ett annat liv | P O Enquist |
Sommarljus | Jón Kalman Stefánsson |
En piga bland pigor | Ester Blenda Nordström |
The Elephant to Hollywood | Michael Caine |
Ivan Iljitjs död | Lev Tolstoj |
Stål | Silvia Avallone |
Vinterlampor. Dikter i urval | Derek Walcott |
Åsen | Katarina Fägerskiöld |
Kaddish på motorcykel | Leif Zern |
Och solen har sin gång | Ernest Hemingway |
Svart gryning | Hans Villius |
Springa med åror | Cilla Naumann |
En halv gul sol | Chimamanda Ngozi Adichie |
Auf den Spuren von Kronprinzessin Victoria | |
Hett blod och kalla nerver | Arto Paasilinna |
När duvorna försvann | Sofie Oksanen |
Flodernas bok | Nina Burton |
Nymfens tid | Susanne Axmacher |
Little Bee | Chris Cleave |
Gräspojken | Christer Lundberg |
Århundradets sommar | Florians Illies |
Mörderskan | Alexandros Papadiamantis |
Mannen med järnmasken | Alexandre Dumas |
Populärmusik från Vittula | Mikael Niemi |
Habsburgs verkaufte Töchter | Thea Leitner |
Den store Gatsby | F Scott Fitzgerald |
Ta en paus om du hinner | Elisabeth Sjöberg Strand |
Något av ett leende | Francoise Sagan |
Myrrah | Ulrika Kärnborg |
Oslipad diamant | Stefan Boberg |
Gwendolines brott | Gertrud Almqvist |
Slumpvandring | Majgull Axelsson |
Bårtäcket | Helga Lindberg |
Flickan från ingenstans | Agneta Tjäder |
Sagor och sägner från Island | |
Tornet | Uwe Tellkamp |
Legionärerna | Per Olov Enquist |
Hönsa-Tores saga | |
Och bergen svarade | Khaled Hosseini |
Perfect | Rachel Joyce |
Kungar, drottningar, älskare och älskarinnor | Margareta Beckman |
Torka aldrig tårar utan handskar, döden | Jonas Gardell |
Kvinnorna kring Linné | Mariette
Manktelow, Petronella Kettunen |
När börjar det riktiga livet | Fredrik Lindström |
En styvmors dagbok | Fay Weldon |
Paris efter befrielsen 1944-49 | Anthony
Beevor, Artemis Cooper |
Bring up the bodies | Hilary Mantel |
De sammansvurnas saga | |
Hravnkel Frösgodes saga | |
Jag spelar min roll | Monika Häägg |
Heroes | Paul Johnson |
Serving Victoria. Life in the Royal Household | Kate Hubbard |
Kein Mitleid mit den Frauen | Eva Ziebura |
Kein Mitleid mit den Söhnen | Eva Ziebura |
Woyzeck | George Büchner |
Kopparslagaren | Michaela Ivarsdotter |
Rosas Buss | Fabrizio
Silei, Mauricio A.C. Quarello |
Fler Nobeller | |
Flickorna från Viterbo | Günter Eich |
Bönbok för utmattade | Marianna Agetorp |
Allt jag önskar mig | Gregoire Delacourt |
Memoirs of Frederica Sophia Wilhelmina, Princess Royal of Prussia, Margravine of Bareith | Dito |
Morgon i Jenin | Susan Abulhawa |
Brick Lane | Monica Ali |
Tunisian girl. En bloggares berättelse om den arabiska våren |
Lina Ben Mhenni |
Kupe nr 6 | Rosa Liksom |
Den som gräver en grav | Yrsa Sigurdardottir |
Friederike, Prinzessin von Sachsen-Gota-Altenburg und letzte Herzogin von Sachsen-Weissenfels 1715-75 | Katrin Mörstedt |
Prinzessin Wilhelmine Luise von Anhalt-Bernburg (1799-1882) |
Bettina Fügemann |
Friederike Caroline Juliane von Anhalt-Bernburg |
Bettina Fügemann |
Eftermiddagarna med Margueritte | Marie-Sabine Roger |
Den stora matchen | Arnaldur Indridason |
Stephanie. Kronprinzessin im Schatten der Tragödie von Mayerling |
Irmgard Schiel |
Vi kom över havet | Julie Otsuka |
Fiskar ändrar riktning i kallt vatten | Pierre Szalowski |
Uppdrag skyddsängel | Arto Paasilinna |
Hatties liv | Ayana Mathis |
Brinnande livet | Alice Munro |
Jag var Gestapos agent | Erik Grönberg |
Illusioner | Sofie von Knorring |
Haren med bärnstensögon | Edmund de Waal |
Puzzel på cirkus | Isabelle Halvarsson |
Drottningens hemlighet | Johan Åsard |
Den vackra kungamördaren Adolph Ludvig Ribbing |
Magdalena Ribbing |
Självhushållning på Djupadal | Marie & Gustav Mandelman |
En bädd av dun | Christopher O' Regan |
Silke | Alessandro Baricco |
Legenden om julrosorna | Selma Lagerlöf |
I hans majestäts tjänst | Stefan Thorsell |
tisdag 31 december 2013
Årets läslista
Här är hela läslistan för 2013:
Summa summarum 110 böcker. Imorgon återkommer jag med mina 10 favoriter från 2013.
måndag 30 december 2013
Tankar kring läsåret 2013
2013 var året jag firade min stora födelsedag på Island och att läsa isländskt föreföll naturligt. I de isländska sagorna fann jag oväntat något som jag gillade och det blev en del av de lästa under året. Dessvärre tycker jag inte riktigt lika bra om den moderna isländska litteraturen, specifikt då deckargenren, som jag smakat lite av.
Det är alltför lätt att haka på läsutmaningar som brukar finnas i överflöd i bloggosfären. Lite mer restriktiv har jag blivit genom åren men en favorit är Tre på Tre som jag deltog i för tredje gången i år. En kravlös utmaning där man själv väljer vilka tre böcker man vill läsa. I år blev det isländska sagor för min del. Kaosutmaningen var en rolig grej att delta i och inte så svår att slutföra faktiskt. I Lyrans Jorden-runt-resa har jag varit med på stoppen i Europa, Afrika och Asien hittills. En klassikerutmaning drogs igång i våras och jag hann med ett par titlar innan själva utmaningen verkar ha gått i stå.
Hela våren hade jag serie med Svenska Dagbladets årsböcker där deras val av de viktigaste litterära händelserna i Sverige publicerades mellan åren 1923-43. Mitt helt godtyckliga urval ur årsböckerna år för år skrev jag om på tisdagarna. När årsböckerna tröt gav jag mig i kast med att skildra ett utflyktsmål i Sagobygden varje vecka och detta projekt pågår fortfarande. Dessutom roar jag mig med saxa anekdoter ur Piratenposten och ger dessa oregelbundet plats på bloggen. Här finns fortfarande en del material kvar att ösa ur.
Mitt projekt att läsa alla Nobelpristagare och Augustprisvinnare går vidare. Tack vare Fler Nobeller kunde jag pricka en hel radda nya författare på min nobellistan. Årets Augustprisvinnare köar jag fortfarande på. På Facebook var vi ett tjugotal som lästa Alice Munros Brinnande livet och bokcirklade om den med att diskutera ett par noveller i veckan. Ett trevligt och enkelt sätt att utbyta åsikter. 2014 blir det en liknande cirkel om Brasilianska noveller under ledning av och dagarna går som jag ser fram emot.
Till höstterminen blev jag antagen till en kurs i modern tysk litteratur på distans hos Linnéuniversitetet. Dessvärre kunde jag p g a sjukdom inte fullfölja, men jag hade glädje av kursen ändå. Kanske det går att gå om något år.
På temat Tyskland måste jag nämna bloggfenomenet Tysk torsdag som Bokmoster dragit igång. Vi är en handfull bloggare som hakat på och som skriver om litteraturrelaterade ämnen om allt mellan himmel och jord en gång i veckan. Det är mycket trevligt.
Under hösten har jag börjat använda min E-bokläsare. Den kommer aldrig att bli mitt huvudsakliga sätt att läsa men jag ser det liksom ljudboken som ett bra komplement till den traditionella boken. Via biblioteket öppnar sig en skattgruva av litteratur att ladda hem och läsa. Det jag främst läst hittills är äldre böcker som inte längre är så lätta att få tag på på traditionell väg.
Sist men inte minst fick jag 2013 mitt första internationella uppdrag. Random House Group hörde av sig och ville skicka recensionsexemplar till mig, vilket de såklart fick. Perfect av Rachel Joyce (med den något krångliga titeln Två sekunder i Byron Hemmingsliv) som kommer på svenska i april. Den andra boken var Serving Victoria av Kate Hubbard.
Det är alltför lätt att haka på läsutmaningar som brukar finnas i överflöd i bloggosfären. Lite mer restriktiv har jag blivit genom åren men en favorit är Tre på Tre som jag deltog i för tredje gången i år. En kravlös utmaning där man själv väljer vilka tre böcker man vill läsa. I år blev det isländska sagor för min del. Kaosutmaningen var en rolig grej att delta i och inte så svår att slutföra faktiskt. I Lyrans Jorden-runt-resa har jag varit med på stoppen i Europa, Afrika och Asien hittills. En klassikerutmaning drogs igång i våras och jag hann med ett par titlar innan själva utmaningen verkar ha gått i stå.
Hela våren hade jag serie med Svenska Dagbladets årsböcker där deras val av de viktigaste litterära händelserna i Sverige publicerades mellan åren 1923-43. Mitt helt godtyckliga urval ur årsböckerna år för år skrev jag om på tisdagarna. När årsböckerna tröt gav jag mig i kast med att skildra ett utflyktsmål i Sagobygden varje vecka och detta projekt pågår fortfarande. Dessutom roar jag mig med saxa anekdoter ur Piratenposten och ger dessa oregelbundet plats på bloggen. Här finns fortfarande en del material kvar att ösa ur.
Mitt projekt att läsa alla Nobelpristagare och Augustprisvinnare går vidare. Tack vare Fler Nobeller kunde jag pricka en hel radda nya författare på min nobellistan. Årets Augustprisvinnare köar jag fortfarande på. På Facebook var vi ett tjugotal som lästa Alice Munros Brinnande livet och bokcirklade om den med att diskutera ett par noveller i veckan. Ett trevligt och enkelt sätt att utbyta åsikter. 2014 blir det en liknande cirkel om Brasilianska noveller under ledning av och dagarna går som jag ser fram emot.
Till höstterminen blev jag antagen till en kurs i modern tysk litteratur på distans hos Linnéuniversitetet. Dessvärre kunde jag p g a sjukdom inte fullfölja, men jag hade glädje av kursen ändå. Kanske det går att gå om något år.
På temat Tyskland måste jag nämna bloggfenomenet Tysk torsdag som Bokmoster dragit igång. Vi är en handfull bloggare som hakat på och som skriver om litteraturrelaterade ämnen om allt mellan himmel och jord en gång i veckan. Det är mycket trevligt.
Under hösten har jag börjat använda min E-bokläsare. Den kommer aldrig att bli mitt huvudsakliga sätt att läsa men jag ser det liksom ljudboken som ett bra komplement till den traditionella boken. Via biblioteket öppnar sig en skattgruva av litteratur att ladda hem och läsa. Det jag främst läst hittills är äldre böcker som inte längre är så lätta att få tag på på traditionell väg.
Sist men inte minst fick jag 2013 mitt första internationella uppdrag. Random House Group hörde av sig och ville skicka recensionsexemplar till mig, vilket de såklart fick. Perfect av Rachel Joyce (med den något krångliga titeln Två sekunder i Byron Hemmingsliv) som kommer på svenska i april. Den andra boken var Serving Victoria av Kate Hubbard.
söndag 29 december 2013
Läsplaner för 2014
Det blir lite upp-och-nedvända världen att först skriva om nästa års läsplaner innan 2013 är redovisat och lagt till handlingarna, men so what. Mina föresatser inför 2014 är:
- Att främst läsa det som roar mig.
- Att försöka beta av en hyllvärmare i månaden (har ca 80)
- Att fortsätta läsa minst ett halvt dussin nobelpristagare
- Att fortsätta läsa ikapp alla Augustprisvinnare i skönlitterära kategorin
- Att fortsätta läsa ikapp alla vinnare av Piratenpriset
- Att fortsätta läsa biografier över historiska personer, företrädesvis kvinnor
- Att inte hoppa på för många utmaningar i bloggosfären som jag sedan får svårt att hinna med och blir stressad
- Att satsa på att läsa svenska, kvinnliga 1800-talsförfattare som jag är sorgligt dålig på.
- Här är en lista över kvinnliga författare från 1800-talet. Har jag glömt någon som ni kan tipsa om blir jag glad. Fetmarkerade har jag redan läst något av.
- Mathilda Malling (Stella Kleve)
- Fredrika Bremer
- Malla Silverstolpe
- Sophie Elkan
- Victoria Benedictsson
- Emelie Flygare Carlén
- Sofie von Knorring
- Ann Charlotte Leffler
- Christina Charlotta Ulrika Berger
- Lotten von Kraemer
- Cecilia Bååth-Holmberg
- Ottilia Adlerborg
- Alfhild Agrell
- Frida Stéenhoff
- Eleonora Charlotta D'Albedyhll
- Johanna Carolina Deleen
- Sofie Eugenie Hortense "Nennie" af Geijerstam
- Maria Sandel
- Fredrika Charlotta Runeberg
- Martina von Schwerin
- Wilhelmina Stålberg
- Anna Wahlenberg
- Jenny Maria Ödman (Braun)
- Laura Fitinghoff
- Helena Nyblom
- Wendela Hebbe
- Marie Sophie Schwartz
- Henrica Carolina von Platen
- Mathilda Roos
- Thekla Knös
- Julia Christina Nyberg (Euphrosyne)
- Amalie Skram (även hon norska)
- Hilma Angered-Strandberg
- Anna Maria Lenngren
- Madame de Staël (iaf gift med en svensk)
- Selma Lagerlöf
- Märta Helena Reenstierna
- Alma Breinholm-Åkermark
- Ellen Key
- Sofia Kovalevskaja (född ryska)
lördag 28 december 2013
Passande säsongsläsning - Legenden om julrosorna
Julberättelsen från 1908, Selma Lagerlöfs lilla, fina mästerverk Legenden om julrosorna är passande läsning för annandag jul.
Rövarmor och hennes familj bor i en grotta i Göingeskogen i norra Skåne. De har svårt med mat och är fördrivna från samhället p g a deras tjuvaktighet. När rövarmor når fram till ett kloster på tiggarstråten fascineras hon av alla de vackra blommor och örter som växer där. Hon berättar för gamla munken Hans om en ännu vackrare trädgård som varje julnatt växer upp i Göingeskogarna. Han blir intresserad och reser nästa jul dit.
Rövarmor har inte överdrivit. Det är ett paradis som möter munken och han dör lycklig mitt i all blomsterprakt. Fastklamrad i hans hand finner man några rotknölar som förs tillbaka till klostret. Först till jul året därpå blommar knölarna. Det är julrosen och det var så denna vackra blomma nådde oss.
Rövarmor och hennes familj bor i en grotta i Göingeskogen i norra Skåne. De har svårt med mat och är fördrivna från samhället p g a deras tjuvaktighet. När rövarmor når fram till ett kloster på tiggarstråten fascineras hon av alla de vackra blommor och örter som växer där. Hon berättar för gamla munken Hans om en ännu vackrare trädgård som varje julnatt växer upp i Göingeskogarna. Han blir intresserad och reser nästa jul dit.
Rövarmor har inte överdrivit. Det är ett paradis som möter munken och han dör lycklig mitt i all blomsterprakt. Fastklamrad i hans hand finner man några rotknölar som förs tillbaka till klostret. Först till jul året därpå blommar knölarna. Det är julrosen och det var så denna vackra blomma nådde oss.
fredag 20 december 2013
torsdag 19 december 2013
Tysk torsdag - litteraturkurs i modern tysk litteratur
Kursen Ny tyskspråkig litteratur på svenska - historia och historier har under hösten getts på Linnéuniversitetet. Jag var en av de entusiastiska, antagna studenterna som i september började på kursen som ges helt på distans. Dessvärre kom min sjukdom i vägen och jag orkade tyvärr aldrig fullfölja. Sex moderna tyska verk stod på programmet samt en individuell inlämningsuppgift. De böcker som ingått i kursen har varit:
Günter Grass - Krabbans gång
Claudia Rusch - Honeckers kanderade äpple
Uwe Timm - Upptäckten av currywursten
Daniel Kehlmann - Världens mått
Karen Duve - Regnroman
Judith Hermann - "Sonja" och "Klarblått"
Günter Grass - Krabbans gång
Claudia Rusch - Honeckers kanderade äpple
Uwe Timm - Upptäckten av currywursten
Daniel Kehlmann - Världens mått
Karen Duve - Regnroman
Judith Hermann - "Sonja" och "Klarblått"
onsdag 18 december 2013
Mina boktips till Sockenbladet i december
Maries boktrippel om böcker om böcker
I detta nummer av
Sockenbladet är temat samlare och det finns många som samlar på böcker, om än i
blygsam skala. Det må vara alla Harry Potter-böcker eller Vilhelms Mobergs
utgåvor som intresserar oss, men en alldeles speciell kategori av böcker
handlar om böcker. Här är tre av dem.
Boktjuven – Marcus Zusak
Efter att ha
läst Boktjuven är jag både helt tagen och betagen. Normalt
brukar jag inte lägga så mycket tid på ungdomsböcker men när ljudboken kom i min
väg tyckte jag det var en bra idé att samtidigt få mig lite engelska till livs,
och jag ångrar mig inte!
Den nioåriga
Liesel reser 1939 tillsammans med sin bror och mor till en fosterfamilj i
Molching som ska ta hand om syskonen. På tåget dör brodern och flickan får
ensam flytta in till den nya familjen. Läsaren får följa Liesels utveckling
under en tid i Tyskland då andra världskriget kastar en lång, mörk skugga över
livet. Döden är berättaren och vid denna tid är döden en allt vanligare gäst.
Det skulle ha kunnat vara abstrakt men det är faktiskt ganska poetiskt berättat
stundtals. I husets källare gömmer familjen en ung jude vars vänskap kommer att
betyda allt för Liesel. Hon kan inte läsa och stjäl böcker som hon övar på att
lära sig läsa nattetid tillsammans med fosterpappan Hans. Hon stjäl dem från en
begravningsplats, ett nazistiskt bokbål och inte minst från borgmästarens
bibliotek.
I den här boken
betyder orden mest av allt. Till slut lär sig Liesel t o m att läsa så bra att
hon läser högt för grannarna i skyddsrummet under bombanfallen. Upplösningen
kommer jag inte att avslöja men att böcker och skrivande blir flickans räddning
är ingen underdrift. Det är en bok som jag tror de flesta vuxna kan ta till
sitt hjärta trots att målgruppen är yngre.
Drömbokhandeln – Laurence Cossé
Francesca, en
rik arvtagerska möter Ivan, bokhandlarbiträde som går mot strömmen och föredrar
att saluföra bra romaner. Dessa två finner en gemensam nämnare i kärleken till
goda böcker och på en vecka utarbetar de ett mönster för hur en ny bokhandel
skulle kunna ta sig ut och fungera. Bokbeståndet ska bestämmas av ett antal
lektörer, författare med oförvitlig smak för den goda romanen. Första halvan av
boken handlar i stort sett om alla förberedelser Francesca och Ivan gör för att
öppna sin bokhandel. Det är roligt att följa deras förberedelser, som dock
ibland blir lite för detaljerade, men det är den del av boken som
tilltalar mig mest.
Bokhandel Au Bon Roman öppnar i Paris och blir nästan
över en natt en klar succé. Bokälskare flockas till affären som inretts med
soffor där litteraturälskare i lugn och ro kan sitta ner och läsa, bara det är
oerhört tilltalande. Det dröjer dock inte länge förrän Francesca och Ivan
stöter på problem. Deras lektörer utsätts för olika sabotage, förtalskampanjer
genom annonser och artiklar i tidningarna riktas mot dem och till slut
öppnar flera andra bokhandlare på samma gata.
Jag delar inte
många andra bloggares dröm om att själv ha en egen bokhandel då jag tror att
det skulle vara ett säkert sätt att döda min egen läslusta. Däremot som
bokälskare är jag särskilt glad över böcker som hyllar böcker. Det är riktigt
läsgodis det. Listan längst bak i boken över de böcker som nämns i boken är
trevliga. Det franska inslaget är såklart tungt men jag kunde inte låta bli att
kryssa för de böcker jag läst och göra en egen över de som jag själv blev
inspirerad över att läsa.
Den självklara
frågan till slut blir då såklart vilken min favoritbokhandel är. Dessvärre kan
jag inte säga att jag stött på någon i Sverige som passar för den
prestigefyllda titeln, men många, många besök på Blackwells i Oxford har gjort
mig övertygad om att där finns en verklig pärla.
Alan Bennet – Drottningen vänder blad
Det är något
kittlande och lockande att använda en riktig person och en så aktad som den
engelska drottningen som huvudperson i en bok. Sue Townsend
gjorde likadant på 90-talet i The Queen and I och Alan Bennett gjort om tricket och gjort det bra.
Boken som kom ut för några år sedan heter Drottningen vänder blad.
En vacker dag
är drottningen ute och promenerar med sina hundar och där finns plötsligt
bokbussen. Hon tycker det vore väldigt oartigt att gå sin väg utan att låna en
bok och så är läsprojektet igång. Drottningen blir en riktig bokmal och det är
väl inget fel i att någon läser men när hon börjar intervjua främmande
politiker på besök om deras läsvanor och upphöjer en kökspojke, också med
litterära intressen, till hennes sekreterare börjar etablissemanget känna sig
hotat.
Samtidigt som
Alan Bennett skrivit en rolig bok bedriver han försiktig satir med hovet
och andra absurditeter som omger drottningen. Elizabeth II har alltid
varit känd för sina väl tilltagna handväskor och nu är det lätt att föreställa
sig att hon gömmer en bok eller två däri.
torsdag 12 december 2013
Tysk torsdag - Kvinnligt offer
Friederike Caroline Juliane föddes som en ganska fattig prinsessa i det lilla furstendömet Schleswig-Holstein-Sonderburg-Beck, på gränsen mellan Danmark och Tyskland. Bettina Fügemann har tecknat hennes levnadssaga och hon hade säkerligen blivit bortglömd om det inte vore för det makabra äktenskap hon inträdde i.
Många furstliga kvinnor har varit som handelsvara som offrats för "högre" politiska mål med tragiska personliga konsekvenser för de inblandade. Det fanns knappast något värre än att hamna på överblivna kartan, att bli ogift och ligga sina släktingar till last och bo undanstoppad på nåde i något kallt slott. Friederike Caroline Juliane tackade därför ja när frieriet från Alexander Carl av Anhalt-Bernburg kom, trots att det var känt att han inte var frisk. Hon var då 23 år gammal.
Idag skulle vi nog närmast säga att maken Alexander Carl var schizofren och äktenskapet var aldrig lyckligt. Han uppträdde ofta konstigt och irrationellt och folk drog sig från hovet. Det var uppenbart att Alexander Carl inte kunde regera. Paret fick aldrig några barn och släkten dog ut med honom.
Många furstliga kvinnor har varit som handelsvara som offrats för "högre" politiska mål med tragiska personliga konsekvenser för de inblandade. Det fanns knappast något värre än att hamna på överblivna kartan, att bli ogift och ligga sina släktingar till last och bo undanstoppad på nåde i något kallt slott. Friederike Caroline Juliane tackade därför ja när frieriet från Alexander Carl av Anhalt-Bernburg kom, trots att det var känt att han inte var frisk. Hon var då 23 år gammal.
Idag skulle vi nog närmast säga att maken Alexander Carl var schizofren och äktenskapet var aldrig lyckligt. Han uppträdde ofta konstigt och irrationellt och folk drog sig från hovet. Det var uppenbart att Alexander Carl inte kunde regera. Paret fick aldrig några barn och släkten dog ut med honom.
Tysk torsdag |
fredag 22 november 2013
Jag trappar ner
Tidigare i höst gick jag i väggen och insjuknade med
utmattningssyndrom. Till en början var bloggen en livlina som höll mig uppe och
gav mig mål och mening mitt i allt kaos. Nu, i återhämtningsskedet av sjukdomen,
är det en stressfaktor att läsa och att hålla bloggen igång på samma nivå som
tidigare. Därför trappar jag ner med bloggandet tills livet är i balans igen. Ett och annat inlägg är redan förberett och något till lär också dyka upp här när andan faller på.
Jag kommer att fortsätta följa mina favoritbloggar såklart. Vi hörs!
Kaiserschmarrn - mat ur historien
Kaiserschmarrn med björnbärskräm. Originalet äts oftast med plommonkompott, men man tager vad man haver. |
Kaiserschmarrn är en blandning av pannkaka och sockerkaka och inte så svår att tillreda. Det lär vara ganska likt den svenska krabbeluren. Historien lär vara följande:
Många legender florerar rund den österrikiska pannkakan, till exempel den om kejsaren Franz Josef som på en jakttur förirrade sig till en liten restaurang. Denna restaurang drevs av en ”kaser” (herde). Han kunde bara erbjuda hans majestät en primitiv spis, som kejsaren dock tyckte var utsökt, så han berömde den tappra herden i slutet med orden; Denna Kaiserschmarren skulle verkligen vara värdig att kallas Kaiserschmarren (kejslig spis).
Texten har jag lånat från austria.info där man också kan hitta receptet. Här.
torsdag 21 november 2013
Österrikisk torsdag om kronprinsessan Stephanie
En flod av böcker har getts ut om Mayerlingdramat där kronprins Rudolf av Österrike-Ungern tog livet av sin älskarinna och sedan sköt sig själv. Lika populärt är det att skriva om hans föräldrar kejsare Franz Joseph och kejsarinnan Elizabeth, som båda var färgstarka personer. Men vad med Rudolf fru Stephanie? Hon har alltid nämnts lite i förbigående och av en del författare närmast fått skulden för makens självmord eller åtminstone framställts som en dum gås, arrogant och högmodig.
Vilken är sanningen? Irmgard Schiel har tagit sig an Stephanies historia i Kronprinzessin im Schatten der Tragödie von Mayerling. Stephanie var verkligen kvinnan i skuggan och här får hon sin revansch.
Stephanie föddes som prinsessa av Belgien och hennes far var den hatade Leopold II som varken tyckte om eller brydde sig om sina döttrar. Modern var djupt olycklig i äktenskapet och uppfostrade barnen drakoniskt hårt med bl a oeldade rum där de skulle härdas. De tilläts inga lekkamrater och fick knappt aldrig komma ut ur palatset. När Stephanie så är 15 år får hon plötsligt vackra klänningar och den sex år äldre österrikiske kronprinsen kommer på besök. Hon ges inget val annat än att acceptera hans frieri. Fullständigt ovetande om världen och oskuldsfull om vad ett äktenskap egentligen innebär, skickas hon till Wien 1881. Hennes roll är att representera och skänka tronarvingar till Österrike.
De första åren är ganska harmonisk och paret får en dotter, men tronföljaren uteblir. Rudolf har gonorré och smittar sin unga fru med följd att hon blir steril. Hovet, landet, ja alla, skyller Stephanie för detta och hon håller lojalt tyst om realiteten. Paret glider alltmer ifrån varandra och Rudolf återupptar sina ungkarlsvanor, hans drickande, hans kvinnor och han jaktutflykter är vad han lever för. Samtidigt är Rudolf mycket liberal och ser slutet på monarkin. Han vill förändra mycket i det stockkonservativa Österrike men har inget reellt inflytande och ingen makt. Till slut drar Rudolf sig tillbaka till jaktslottet Mayerling där han först skjuter sin unga älskarinna, den 17-åriga Mary Vetsera, och sedan sig själv.
Stor skandal utbryter såklart när mordet och självmordet blir känt. All sympati går till Rudolf föräldrar kejsarparet. Stephanie och deras 5-åriga dotter glöms bort. Franz Ferdinand blir nu kronprins och kejsaren ser gärna att Stephanie gifts bort med honom. Hon kan ju redan jobbet så att säga. Hon vägrar. Ett kärlekslöst äktenskap räcker. Stephanie lever utanför rampljuset och reser flitigt under de nästkommande 13 åren. Till slut gifter hon om sig med den ungerske greven Elemér Lónyay von Nagy-Lónya und Vásáros-Namény. De levde i ett 40-årigt harmoniskt äktenskap tillsammans och Stephanie kunde således visa att hon visst fungerade som fru, det var bara det att den förste maken inte var den rätte.
1945 dör Stephanie i ett kloster i Ungern. Hit har hon tagit sin tillflykt när ryssarna invaderade hennes hem några månader tidigare, rövade bort och tömde det på värdeföremål. Genom Irmgard Schiel utmärkta biografi har Stephanie fått sin upprättelse. Boken gavs ut 1978 och i samband med det finns ett radioprogram med intervju och telefonväkteri med författarinnan "Von Tag zu Tag" från Radio Österreich 1. Se länk här.
Imorgon lagar jag kronprins Rudolfs sista måltid.
På 1980-talet besökte jag Wien och Mayerling. Det var fullt av reliker från Habsburgertiden och mycket intressant. En stad med en gammaldags stämning utan motstycke.
Vilken är sanningen? Irmgard Schiel har tagit sig an Stephanies historia i Kronprinzessin im Schatten der Tragödie von Mayerling. Stephanie var verkligen kvinnan i skuggan och här får hon sin revansch.
Stephanie föddes som prinsessa av Belgien och hennes far var den hatade Leopold II som varken tyckte om eller brydde sig om sina döttrar. Modern var djupt olycklig i äktenskapet och uppfostrade barnen drakoniskt hårt med bl a oeldade rum där de skulle härdas. De tilläts inga lekkamrater och fick knappt aldrig komma ut ur palatset. När Stephanie så är 15 år får hon plötsligt vackra klänningar och den sex år äldre österrikiske kronprinsen kommer på besök. Hon ges inget val annat än att acceptera hans frieri. Fullständigt ovetande om världen och oskuldsfull om vad ett äktenskap egentligen innebär, skickas hon till Wien 1881. Hennes roll är att representera och skänka tronarvingar till Österrike.
De första åren är ganska harmonisk och paret får en dotter, men tronföljaren uteblir. Rudolf har gonorré och smittar sin unga fru med följd att hon blir steril. Hovet, landet, ja alla, skyller Stephanie för detta och hon håller lojalt tyst om realiteten. Paret glider alltmer ifrån varandra och Rudolf återupptar sina ungkarlsvanor, hans drickande, hans kvinnor och han jaktutflykter är vad han lever för. Samtidigt är Rudolf mycket liberal och ser slutet på monarkin. Han vill förändra mycket i det stockkonservativa Österrike men har inget reellt inflytande och ingen makt. Till slut drar Rudolf sig tillbaka till jaktslottet Mayerling där han först skjuter sin unga älskarinna, den 17-åriga Mary Vetsera, och sedan sig själv.
Stor skandal utbryter såklart när mordet och självmordet blir känt. All sympati går till Rudolf föräldrar kejsarparet. Stephanie och deras 5-åriga dotter glöms bort. Franz Ferdinand blir nu kronprins och kejsaren ser gärna att Stephanie gifts bort med honom. Hon kan ju redan jobbet så att säga. Hon vägrar. Ett kärlekslöst äktenskap räcker. Stephanie lever utanför rampljuset och reser flitigt under de nästkommande 13 åren. Till slut gifter hon om sig med den ungerske greven Elemér Lónyay von Nagy-Lónya und Vásáros-Namény. De levde i ett 40-årigt harmoniskt äktenskap tillsammans och Stephanie kunde således visa att hon visst fungerade som fru, det var bara det att den förste maken inte var den rätte.
1945 dör Stephanie i ett kloster i Ungern. Hit har hon tagit sin tillflykt när ryssarna invaderade hennes hem några månader tidigare, rövade bort och tömde det på värdeföremål. Genom Irmgard Schiel utmärkta biografi har Stephanie fått sin upprättelse. Boken gavs ut 1978 och i samband med det finns ett radioprogram med intervju och telefonväkteri med författarinnan "Von Tag zu Tag" från Radio Österreich 1. Se länk här.
Imorgon lagar jag kronprins Rudolfs sista måltid.
På 1980-talet besökte jag Wien och Mayerling. Det var fullt av reliker från Habsburgertiden och mycket intressant. En stad med en gammaldags stämning utan motstycke.
tisdag 19 november 2013
Sagobygden - Trollröret i Lyåsa
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Trollröret i Lyåsa
Smickelbergskitta var en elak
trollkäring som en gång skulle kasta sten mot en kyrka i trakten. Hon fyllde förklädet
med sten. Förklädet brast och det blev en stor stenhög som idag kallas
Trollröret.
måndag 18 november 2013
En seg Morgon i Jenin
Det kunde varit så bra och det borde varit bra. MEN, Morgon i Jenin av Susan Abulhawa fick det inte att klicka för mig. Jag kommer aldrig riktigt in i berättelsen. Författaren har en hög ambitionsnivå om att skildra palestiniernas historia 1940-2002 genom en palestinsk familjs ögon och öden.
En palestinsk familj splittras och ett barn växer upp hos fienden. Detta författartekniska grepp för att läsaren ska känna sympati för bägge sidor, israeler och palestinier, är lite klumpigt och för konstruerat för att funka för mig. Boken är förvisso lättläst trots att ämnet är svårt. Jag känner igen många av världshändelserna som flimrat förbi i TV-rutan genom åren och det ger ändå en hållpunkt i boken. Jag googlar och återupplever massakern i flyktinglägren i Libanon och minns något som jag egentligen inte vill minnas.
På något sätt smälter inte världshistorien och släkthistorien ihop till en enhet och jag kommer tyvärr inte riktigt nära och har svårt att känna riktigt för alla de människor vars liv blivit förstörda t ex Dalia, som chockad bara tynar bort. Kanske är det mitt fel, kanske har författaren misslyckats?
Morgon i Jenin ingår i Lyrans Jorden-runt-resa på Asienturen.
En palestinsk familj splittras och ett barn växer upp hos fienden. Detta författartekniska grepp för att läsaren ska känna sympati för bägge sidor, israeler och palestinier, är lite klumpigt och för konstruerat för att funka för mig. Boken är förvisso lättläst trots att ämnet är svårt. Jag känner igen många av världshändelserna som flimrat förbi i TV-rutan genom åren och det ger ändå en hållpunkt i boken. Jag googlar och återupplever massakern i flyktinglägren i Libanon och minns något som jag egentligen inte vill minnas.
På något sätt smälter inte världshistorien och släkthistorien ihop till en enhet och jag kommer tyvärr inte riktigt nära och har svårt att känna riktigt för alla de människor vars liv blivit förstörda t ex Dalia, som chockad bara tynar bort. Kanske är det mitt fel, kanske har författaren misslyckats?
Morgon i Jenin ingår i Lyrans Jorden-runt-resa på Asienturen.
söndag 17 november 2013
Vi kom över havet, en riktig pärla
Ett knytnävsslag i magen är inte riktigt hur jag kände när jag läste Vi kom över havet, men tappade andan gjorde jag. Av förundran och av beundran. Julie Otsuka har berättat en i stort sett okänd historia på ett oerhört vackert, annorlunda och medryckande sätt.
På ett fartyg från Japan med destination USA reser 1919 en hel last med kvinnor för att gifta sig. De är postorderbrudar, beställda av män som redan invandrat till det förlovade landet. De har aldrig träffat sin män. De bär med sig fotografier på makarna som visar sig vara minst 20 år för gamla och drömmar om lycka och framgång. Makarna visar sig inte vara de utlovade bankdirektörer, disponenter och företagsledare de utgivit sig för att vara utan mestadels lantbruksarbetare eller så driver de någon liten restaurang eller närbutik. Det som väntar de japanska kvinnorna vid framkomsten är hårt slit, mycket arbete och lite kärlek.
Julie Otsukas skickliga berättarteknik beskriver alla kvinnor som ett kollektivt, ingen får mer plats än den andra och berättarrösten är nästan genomgående VI. Det ständiga upprepandet av ordet vi som handlar om upplevelser från bröllopsnatten må ses vid första anblicken som en uppräkning, men det är mer än så. Valet av pronomen skapar sammanhållning och en gemensam upplevelse. En katalog av mänskligt lidande, av kulturkrock och många kvinnors svåra upplevelser, t ex:
Vi födde i dammiga vigårdsläger i Elk Grove och Florin. Vi födde på avlägsna gårdar i Iperial Valley enbart hjälp av våra äkta män... Vi födde i Rialto i skenet av en fotogenlapa ovanpå ett gammalt sidentäcke som vi hade haft med oss i vår koffert från Japan... Vi födde i städer där inga läkare tog emot oss, och vi sköljde själva ur oss efterbörden... Vi födde bakom en spetsgardin Adachis frisersalong i Gardena, medan vår make gav mr Ota veckans rakning... o s v.
Efter Japans attack på Pearl Harbor 1941 blir japanerna sedda som rikets fiender. Likt judarna i ghettot i nazityskland som transporterades i godstågen, samlas japanerna ihop och förs bort utan att de, eller de kringboende vet vart, och utan någons protester.
En tänkvärd bok. En vacker bok. En bok jag är väldigt glad jag läst.
På ett fartyg från Japan med destination USA reser 1919 en hel last med kvinnor för att gifta sig. De är postorderbrudar, beställda av män som redan invandrat till det förlovade landet. De har aldrig träffat sin män. De bär med sig fotografier på makarna som visar sig vara minst 20 år för gamla och drömmar om lycka och framgång. Makarna visar sig inte vara de utlovade bankdirektörer, disponenter och företagsledare de utgivit sig för att vara utan mestadels lantbruksarbetare eller så driver de någon liten restaurang eller närbutik. Det som väntar de japanska kvinnorna vid framkomsten är hårt slit, mycket arbete och lite kärlek.
Julie Otsukas skickliga berättarteknik beskriver alla kvinnor som ett kollektivt, ingen får mer plats än den andra och berättarrösten är nästan genomgående VI. Det ständiga upprepandet av ordet vi som handlar om upplevelser från bröllopsnatten må ses vid första anblicken som en uppräkning, men det är mer än så. Valet av pronomen skapar sammanhållning och en gemensam upplevelse. En katalog av mänskligt lidande, av kulturkrock och många kvinnors svåra upplevelser, t ex:
Vi födde i dammiga vigårdsläger i Elk Grove och Florin. Vi födde på avlägsna gårdar i Iperial Valley enbart hjälp av våra äkta män... Vi födde i Rialto i skenet av en fotogenlapa ovanpå ett gammalt sidentäcke som vi hade haft med oss i vår koffert från Japan... Vi födde i städer där inga läkare tog emot oss, och vi sköljde själva ur oss efterbörden... Vi födde bakom en spetsgardin Adachis frisersalong i Gardena, medan vår make gav mr Ota veckans rakning... o s v.
Efter Japans attack på Pearl Harbor 1941 blir japanerna sedda som rikets fiender. Likt judarna i ghettot i nazityskland som transporterades i godstågen, samlas japanerna ihop och förs bort utan att de, eller de kringboende vet vart, och utan någons protester.
En tänkvärd bok. En vacker bok. En bok jag är väldigt glad jag läst.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)