Bloggen och jag tar en paus tills vidare...
torsdag 3 april 2014
tisdag 1 april 2014
Sagobygden - Trollberget
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Trollberget
I bokskogen vid Åsnens strand
ligger Trollberget med sina spännande grottor och gångar. Bakom en järndörr
finns en stor sal som rymmer trollens guld och silver. Ännu har ingen hittat
den dörren.tisdag 25 mars 2014
Sagobygden - Skatten i Högarör
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Skatten i Högarör
Högarör är
ett 3500 gammalt gravröse från bronsåldern. De gamla berättar att det finns en
skatt i röset och att en drake vaktar den. En gång grävde några karlar från byn
Kånna efter skatten och fann en kista.
söndag 23 mars 2014
Från smyckekursen
Mina tre halsband, två par örhängen och en armring. |
Ingrid från Ateljé Cerosa var vår inspiratör och kursledare. Alla var jättenöjda med dagen och till hösten gör vi om det igen. Då blir det dags att tillverka julklappar.
lördag 22 mars 2014
Bära leggings i januari
För några veckor sedan såg jag en ung flicka bli intervjuad i God morgon Sverige. Hon imponerade på mig genom sin vältalighet trots sin unga ålder (19 år) men främst blev jag tagen av hennes berättelse och på det mogna sätt hon berättade om det svåra hon utsatts för. Flickan var Sara Stille, författare till Bära leggings i januari.
Samma mognad och styrka som jag slogs av i TV-intervjun lyser igenom i boken om hur hennes liv förstördes och hur hon så småningom fick mod och kraft att slå tillbaka och ta tillbaka sitt eget liv. När Sara var 13 år hade hon precis flyttat till sin pappa från mamman, men det fungerade inte så bra. Det var mycket bråk i hemmet och socialen var inkopplad. Jesper, en vän till familjen och 25 år, blev Saras stöttepelare och "bror". Med honom kände hon sig trygg och kunde prata fritt med och anförtro sig åt. Desto större var chocken när Jesper en kväll, när Sara var 13 år, våldtog henne.
I nästan två år pågick övergreppen. Sara hade svårt att ta sig ur förhållandet och det var först när hon flyttade till en annan ort och började gymnasiet som hon kunde börja ta tag i sitt liv och vända det negativa. Bära leggings i januari är en stark berättelse om tjejen som anmälde våldtäkten mot barn och vann. Jesper fick fängelsestraff på tre år. Enkelt, rättframt och sakligt beskriver hon själva övergreppen, hur hon mådde och reagerade och varför det pågick så länge. Läsaren får också följa henne genom polisanmälan, förhör och rättegång.
Idag pluggar Sara juridik vid Örebro universitet. Hon planerar att bli åklagare och hjälpa andra barn och unga som utsatts för övergrepp. Här är en länk till hennes blogg där hon skrivit om sin berättelse.
Samma mognad och styrka som jag slogs av i TV-intervjun lyser igenom i boken om hur hennes liv förstördes och hur hon så småningom fick mod och kraft att slå tillbaka och ta tillbaka sitt eget liv. När Sara var 13 år hade hon precis flyttat till sin pappa från mamman, men det fungerade inte så bra. Det var mycket bråk i hemmet och socialen var inkopplad. Jesper, en vän till familjen och 25 år, blev Saras stöttepelare och "bror". Med honom kände hon sig trygg och kunde prata fritt med och anförtro sig åt. Desto större var chocken när Jesper en kväll, när Sara var 13 år, våldtog henne.
I nästan två år pågick övergreppen. Sara hade svårt att ta sig ur förhållandet och det var först när hon flyttade till en annan ort och började gymnasiet som hon kunde börja ta tag i sitt liv och vända det negativa. Bära leggings i januari är en stark berättelse om tjejen som anmälde våldtäkten mot barn och vann. Jesper fick fängelsestraff på tre år. Enkelt, rättframt och sakligt beskriver hon själva övergreppen, hur hon mådde och reagerade och varför det pågick så länge. Läsaren får också följa henne genom polisanmälan, förhör och rättegång.
Idag pluggar Sara juridik vid Örebro universitet. Hon planerar att bli åklagare och hjälpa andra barn och unga som utsatts för övergrepp. Här är en länk till hennes blogg där hon skrivit om sin berättelse.
torsdag 20 mars 2014
Mozart i Tysk torsdag
Engelsmannen Hugh Ottoaway har åstadkommit en vacker och läsvärd bok om Wolfgang Amadeus Mozart, med samma namn som titel.
Jag har läst den främst för att lära mig mera om Mozarts liv och tid. Visst älskar jag hans musik och beundrar geniet i honom men när beskrivningarna av olika tonarter i moll eller dur eller när författaren gräver ner sig i musikaliska termer, tappar jag intresset så smått. Detta är en bok jag läst med urval och gillat väldigt mycket det jag har läst. Verket är rikt illustrerat. Det är lättillgängligt men går ändå på djupet i beskrivningen av människan bakom notstället, hans familjeliv och konstnärliga utveckling.
Jag har läst den främst för att lära mig mera om Mozarts liv och tid. Visst älskar jag hans musik och beundrar geniet i honom men när beskrivningarna av olika tonarter i moll eller dur eller när författaren gräver ner sig i musikaliska termer, tappar jag intresset så smått. Detta är en bok jag läst med urval och gillat väldigt mycket det jag har läst. Verket är rikt illustrerat. Det är lättillgängligt men går ändå på djupet i beskrivningen av människan bakom notstället, hans familjeliv och konstnärliga utveckling.
Tysk torsdag |
tisdag 18 mars 2014
Sagobygden - Hur Hörda by befolkades efter digerdöden
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Hur Hörda by befolkades efter digerdöden
Digerdöden härjade i Sverige i
mitten av 1300-talet. I Hörda by överlevde bara en kvinna. Efter många år kom
en ensam man vandrande.
söndag 16 mars 2014
Nu fattas bara lindblomsteet
Den litterära världens allra mest kända kakor måste väl vara Madeleinekakorna som Marcel Proust odödliggjort i På Spaning Efter Den Tid Som Flytt.
Kakorna är inte bara enkla att baka, de är också mycket goda. Så nu gjorde jag äntligen slag i saken och skaffade mig en silikonform för ändamålet. Nu ser de också jättefina ut och jag är stolt att bjuda på dem. Lindblomste har jag dock ännu inget. Det får bli nästa steg på vägen mot Marcel Proust.
Kakorna är inte bara enkla att baka, de är också mycket goda. Så nu gjorde jag äntligen slag i saken och skaffade mig en silikonform för ändamålet. Nu ser de också jättefina ut och jag är stolt att bjuda på dem. Lindblomste har jag dock ännu inget. Det får bli nästa steg på vägen mot Marcel Proust.
lördag 15 mars 2014
Mimmimaries lantliga boktrippel
I mars månads sockenblad publicerar jag en bokrippel på temat landsbygden. Detta är mina tre boktips.
Ester Blenda Nordström – Piga bland pigor
Ester Blenda Nordström – Piga bland pigor
Ester Blenda
Nordström var en riktig föregångare. Redan för 100 hundra år sedan var hon”
wallraffare”, långt innan begreppet var uppfunnet eller mannen bakom fenomenet
född. Ester Blenda var född 1891. 1914 tillbringade hon sin semester på en gård
i Sörmland där hon jobbade under cover som piga för att se hurdana
arbetsvillkoren var. Resultatet blev boken En piga bland pigor.
Pigans dag började redan klockan 5 med
en slät kopp kaffe innan mjölkningen tog vid. Det dröjde ett par timmar innan
de fick tid att äta frukost. Resten av dagen fylldes med sysslor som städning,
tvätt, slakt, vävning samt att se efter barnen på gården. Sedan tog
mjölkningen vid igen och i säng kom de inte före klockan 9. Ester Blenda delade
utdragssoffa med en annan piga och en hjord av löss. På helgerna när
pigkompisen vill ta emot sin fästman fick Ester Blenda snällt sova på höloftet.
Trots det hårda arbetet och de långa timmarna verkar stämningen god pigorna
emellan och de knegar på. Det hade redan vid denna tid börjat bli svårare att
hitta arbetskraft till lanthushållen. De unga flickorna flyr landsbygden för
renare arbete med kortare arbetsdagar i stan.
Det är lätt att förstå att Piga bland
pigor väckte uppseende när den kom ut för 100 år sedan. Jag tycker att boken
håller än idag, men inte som en aktuell reportagebok, utan mer som ett
historiskt, feministiskt dokument. Språket är överaskande modernt och friskt
och Ester Blenda skriver rappt med ett öga för detaljer och med en glimt i
ögat.
Katarina Fägerskiöld - ÅsenHuvudpersonen i boken är Sofi. Hon är
ung och vet egentligen inte vad hon vill med sitt liv. I väntan på att det
riktiga ska börja, jobbar hon på en gård, nej hon sliter på en gård och låter
sig utnyttjas av bonden och hans familj. Det är allehanda fysiska och farliga
arbetsmoment som hon gör och däremellan sitter hon barnvakt och bakar åt
familjen. Något eget liv verkar hon inte ha och den kärlekshistoria hon
åstadkommer är bara ett sorgligt försök och misslyckas även den. Den
romantiserade bild av bondelivet eller livet på landet som förekommer i media
och i vissa glättiga månadstidningar är bara att glömma. I Åsen doftar det inte
bara gödsel utan också blod, svett och tårar. Det är svensk realism av bästa
slag. Dessutom har Katarina Fägerskiöld en talang för humor och det hon skriver
är riktigt roligt mitt i all skit.
Landsbygden har idag blivit en smula
exotisk då de flesta av svenskar bor i städer, eller i varje fall i
tätorter. Författaren har själv jobbat med lantbruk och Sofis erfarenheter är
självupplevda.
Tomas Bannerhed - KorparnaDet är landsbygd, det är Småland, det
är 1970-tal och berättarjaget heter Klas. I början av boken en är han en 12-årig
kille, som ägnar all tid han kan åt fåglar och fågelskådning. Han lever med
kraven från fadern på att han ska ta över jordbruket efter honom. Fadern hade
själv aldrig någon chans att göra ett val vad han ville göra med sitt liv. Han
skulle bli lantbrukare och ta över. Nu drivs han långsamt in i en sjukdom av de
omänskliga kraven att få lönsamhet på sin lilla teg. Detta är tiden när
småjordbruken går under i drivor.
Klas är olycklig och smiter undan
sysslorna på gården och kanske mest smiter han från fadern som uppför sig
mycket udda. Läsaren märker redan från början att det inte står rätt till med
fadern och det finns en slags undergångsstämning rakt igenom boken. Det låter måhända
trist, men det är det inte. Spänningen stegras för var läst sida och jag
förväntar mig att katastrofen ska slå till i familjen när som helst och vilka
ska dras med? Klas har ett par andningshål. Det ena är naturen och det andra är
biblioteket på orten. Eftersom jag tycker likadant kan jag inte låta bli att
gilla Klas. Han har det inte lätt men kämpar på.
Tomas Bannerhed, född i Uråsa, har ett
språk som är tätt och där varje ord verkar vägt på guldvåg. Jag har lyssnade på
Korparna och njöt. Reine Brynolfssons uppläsning är som vanligt briljant gav
fullkomlig rättvisa åt texten. Eftersom jag också växte upp på 70-talet, dock
inte på en gård, finns här en hög igenkänningsfaktor. Det är inte svårt att
identifiera sig med Klas och känna hans rädslor och frustration. Korparna vann
fullt rättvist Augustpriset 2011.
torsdag 13 mars 2014
Soldater i Tysk torsdag
En unik skatt i brittiska arkiv upptäcktes för några år sedan av den tyske historikern Sönke Neitzel. Det rörde sig om hittills okänt och oanvänt material från avlyssning av tyska krigsfångar när de samtalade med varandra.
Efter en lite tung, men nödvändig, inledning får läsaren ta del av samtalen soldaterna emellan. De rör högt och lågt, stort och smått. Det handlar om SS, om judar, om militära hemligheter. Sönke Neitzel samarbetar i boken Soldater - Om kamp, dödande och död med en psykolog, Harald Welzer och tillsammans analyserar de vad fångarna talat om, sätter in det i tiden. Vad tyckte soldaterna egentligen om hur kriget gick, vad de själva tvingades utföra och hur man behandlade krigsfångar är några exempel på ämnen som togs upp.
Jag har inte lyckats läsa klart boken innan lånetiden på e-lib gick ut men kommer snart att låna om och läsa klart. Boken är ett måste för alla historieintresserade.
Efter en lite tung, men nödvändig, inledning får läsaren ta del av samtalen soldaterna emellan. De rör högt och lågt, stort och smått. Det handlar om SS, om judar, om militära hemligheter. Sönke Neitzel samarbetar i boken Soldater - Om kamp, dödande och död med en psykolog, Harald Welzer och tillsammans analyserar de vad fångarna talat om, sätter in det i tiden. Vad tyckte soldaterna egentligen om hur kriget gick, vad de själva tvingades utföra och hur man behandlade krigsfångar är några exempel på ämnen som togs upp.
Jag har inte lyckats läsa klart boken innan lånetiden på e-lib gick ut men kommer snart att låna om och läsa klart. Boken är ett måste för alla historieintresserade.
Tysk torsdag |
tisdag 11 mars 2014
Sagobygden - Jättekastet och Stenudden
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Jättekastet och Stenudden
Förr i tiden
bodde det bara jättar på Bolmsö. En gång byggde jättarna en bro från norra
Bolmsö och till fastlandet. Resterna efter bron kan ses än idag och kallas för
Stenudden. När Bolmsö kyrka byggdes blev jättarna arga och kastade en stor sten
mot kyrkan.måndag 10 mars 2014
Facebookcirkel med brasilianska noveller
Sedan i januari har vi varit ett troget gäng bokbloggare och litteraturälskare som samlats kring novellsamlingen Brasilien berättar, Ljud av steg på Facebook. Vi har läst i takten tre noveller i veckan som sedan diskuterats med start söndagar. Det är ett utmärkt sätt att läsa och diskutera, här är verkligen en av Facebooks styrkor. Hinner jag inte vara med en vecka så är det lätt att stå över och hoppa på tåget igen nästa helg. Vår rese(läs)ledare har varit Anna på Och dagarna går som har försökt styra upp oss lagom mycket. Ett stort tack till henne.
Brasilien är ett nytt land för mig litterärt, men dessvärre kan jag säga att jag inte blivit lockad till att läsa mera därifrån. Jag har alltid haft svårt för sydamerikanska författare men tänkte i en novellsamling med så många olika författare måste jag väl hitta någon jag fastnar för. Trettiosju noveller eller mikronoveller av tjugo olika författare har vi plöjt igenom. Det blir rörigt att läsa och det finns en brist på en röd tråd tycker jag. Det blir varken hackat eller malet.
Jag är gärna med på flera cirklar på detta sätt men då kommer jag att välja en cirkel som handlar om bara ett författarskap. När vi läste Alice Munro Brinnande livet innan jul på samma sätt, tyckte jag det var mera flyt i läsningen.
Brasilien är ett nytt land för mig litterärt, men dessvärre kan jag säga att jag inte blivit lockad till att läsa mera därifrån. Jag har alltid haft svårt för sydamerikanska författare men tänkte i en novellsamling med så många olika författare måste jag väl hitta någon jag fastnar för. Trettiosju noveller eller mikronoveller av tjugo olika författare har vi plöjt igenom. Det blir rörigt att läsa och det finns en brist på en röd tråd tycker jag. Det blir varken hackat eller malet.
Jag är gärna med på flera cirklar på detta sätt men då kommer jag att välja en cirkel som handlar om bara ett författarskap. När vi läste Alice Munro Brinnande livet innan jul på samma sätt, tyckte jag det var mera flyt i läsningen.
söndag 9 mars 2014
Jag glömmer lika fort som jag läst
Det har blivit en del noveller på sista tiden, inte minst senaste nobellpristagaren Alice Munros samling Brinnande livet. Det var alltså med viss förhoppning jag plockade upp årets första nobelpristagare, William Faulkner och hans novellsamling En ros åt Emelie. Men det var långt ifrån Munros moderna och stiliga stilistiska sätt. Det blev en jobbig läsning och minst en omlåning från biblioteket. Hur kan 239 sidor fördelade på tio noveller vara så svåra att plöja igenom? Det enda undantaget var titelnovellen, En ros åt Emelie som jag sögs in i.
William Faulkner fick sitt pris 1949 strax efter andra världskriget. Hans miljö är landsbygden i sydstaterna, vita och svarta, fattiga och rika, mycket jakt, oärlighet och lurendrejeri. Varken språket, miljön eller innehållet tilltalar mig.
Vissa bakslag får man räkna med men min nobelprisläsarkampanj går vidare. William Faulkner var nr 73 av totalt 110 pristagare. Alltså återstår mig 37 författarskap att läsa. De senaste åren har jag betat av ett halvdussin om året och med den farten bör jag vara klar år 2020.
William Faulkner fick sitt pris 1949 strax efter andra världskriget. Hans miljö är landsbygden i sydstaterna, vita och svarta, fattiga och rika, mycket jakt, oärlighet och lurendrejeri. Varken språket, miljön eller innehållet tilltalar mig.
Vissa bakslag får man räkna med men min nobelprisläsarkampanj går vidare. William Faulkner var nr 73 av totalt 110 pristagare. Alltså återstår mig 37 författarskap att läsa. De senaste åren har jag betat av ett halvdussin om året och med den farten bör jag vara klar år 2020.
lördag 8 mars 2014
Mikrorecensioner, uppsamlingsheat 2013
Sedan i början av året har jag deltagit i en Facebookcirkel om Brasilien berättar, Ljud av steg. En novellsamling av uteslutande brasilianska författare. Två av författarna har skrivit ett gäng med s k mikronoveller. En genre som i alla fall jag har svårt att ta till mig. Men nu, ändå, så använder jag formen till att göra ett uppsamlingsheat på några av 2013 års lästa böcker som jag ännu inte bloggat om.
Rosas buss av Fabrizio Silei och Maricio A.C. Quarello är berättelsen om hur Rosa Parks vägrade resa sig upp på en buss i de amerikanska sydstaterna för att ge sin plats till en vit person. Detta skedde 1955 och på kort sikt innebar det en busstrejk. På längre sikt märktes hennes handling på ett annat sätt. Den amerikanska medborgarrättsrörelsen grundades som så småningom ledde till förändringar i diskrimineringslagstiftningen. Rosas Buss berättas av en äldre man, en farfar, för sin sonson och är full av tecknade, fina illustrationer.
Magdalena Ribbing berättar den spännande historien om hennes äldre släkting som på 1700-talet var med i konspirationen kring Gustav IIIs mord. Adolph Ludvig Ribbings liv och äventyr överträffar verkligen fiktionen. Efter kungens död på maskeradbalen tvingas Ribbing i landsflykt. Han lever i Schweiz, Danmark, Frankrike och Belgien. Han gifter sig men längtar hela tiden tillbaka till Sverige och sin gamla mor. Den vackre kungamördaren är en spännande bok och jag tänker att den skulle göra sig utmärkt väl som film. Den gode Adolph Ludvigs liv var fyllt av sånt som fängslar.
Fay Weldeons bok En styvmors dagbok var den sämsta boken som jag läste klart 2013. Ju mindre sagt om den, desto bättre. En tunn historia, fåniga och platta karaktärer, obefintliga miljöbeskrivningar och en huvudperson som jag retade ihjäl mig på.
Det fanns en tid när jag verkligen uppskattade Arto Paasilinnas böcker, hans fiffighet, roliga karaktärer och dråpliga situationer. MEN det var då. Jag fortsätter slentrianmässigt att lyssna på de nya böckerna som kommer ut, men utan något större engagemang. Uppdrag skyddsängel handlar om en man som efter döden får i uppdrag att skydda en man på jorden. Skyddsängeln går in för sitt uppdrag men det mesta går fel.
Rosas buss av Fabrizio Silei och Maricio A.C. Quarello är berättelsen om hur Rosa Parks vägrade resa sig upp på en buss i de amerikanska sydstaterna för att ge sin plats till en vit person. Detta skedde 1955 och på kort sikt innebar det en busstrejk. På längre sikt märktes hennes handling på ett annat sätt. Den amerikanska medborgarrättsrörelsen grundades som så småningom ledde till förändringar i diskrimineringslagstiftningen. Rosas Buss berättas av en äldre man, en farfar, för sin sonson och är full av tecknade, fina illustrationer.
Magdalena Ribbing berättar den spännande historien om hennes äldre släkting som på 1700-talet var med i konspirationen kring Gustav IIIs mord. Adolph Ludvig Ribbings liv och äventyr överträffar verkligen fiktionen. Efter kungens död på maskeradbalen tvingas Ribbing i landsflykt. Han lever i Schweiz, Danmark, Frankrike och Belgien. Han gifter sig men längtar hela tiden tillbaka till Sverige och sin gamla mor. Den vackre kungamördaren är en spännande bok och jag tänker att den skulle göra sig utmärkt väl som film. Den gode Adolph Ludvigs liv var fyllt av sånt som fängslar.
Fay Weldeons bok En styvmors dagbok var den sämsta boken som jag läste klart 2013. Ju mindre sagt om den, desto bättre. En tunn historia, fåniga och platta karaktärer, obefintliga miljöbeskrivningar och en huvudperson som jag retade ihjäl mig på.
torsdag 6 mars 2014
Det nakna ögat - Tysk torsdag
En ung vietnamesisk flicka Anh, reser som gymnasist på ett stipendium till dåvarande Östberlin och DDR. Hon ska hålla ett föredrag på en ungdomskonferens, men kommer aldrig hit. En ung västtysk man, Jörg, bjuder på några drinkar och smugglar henne över gränsen till Bochum i väst där Anh vaknar upp helt ovetande om hur hon hamnat här. Detta är inledningen på Yoko Tawadas bok Det nakna ögat. Yoko är japanska som sedan flera år är bosatt i Tyskland.
Anh bor hos Jörg i flera år i ett något surrealistisk tillstånd av icke-vara. Hon är papperslös, det enda främmande språk hon förstår är ryska och får därför idén att hoppa på ett tåg till Moskva. Dessvärre tar hon tåget i "fel" riktning och hamnar i Paris. [Här någonstans får jag stora svårigheter med läsningen. Jag tappar taget och intresset och boken ligger orörd i ett par veckor. ] Anh får hjälp av först en prostituerad kvinna som hon inte kan prata med och bor länge tillsammans med henne i en källarskrubb.
Det enda som roar henne är bio. Hon går dit varje dag och ser helst bara filmer med Catherine Deneuve. Faktum är att kapitlen i boken är döpta efter Madame Deneuves olika filmer. Denna poäng går mig förbi eftersom är jag är tämligen obildad och ganska ointresserad av film. MEN jag kan inte låta bli att dra paralleller med boken jag skrev om i söndags, En egen plats, där hjältinnan också var passionerat, för att inte säga patologiskt intresserad av film.
Anh träffar sedan några människor som hjälper henne med inte alltid så lyckosamma följder. Hon genomgår förbjudna medicinska experiment på huden, hon arresteras, hon får missfall och till slut sluts cirkeln på ett otillfredsställande sätt.
Detta är en bok som jag blev trött av, jag såg ingen mening med intrigen, den sa mig ingenting och dessutom retade jag mig på Anh. Berättelsen är surrealistisk och allt sammantaget gör att jag inte kan uppskatta språket eller något annat med den.
Anh bor hos Jörg i flera år i ett något surrealistisk tillstånd av icke-vara. Hon är papperslös, det enda främmande språk hon förstår är ryska och får därför idén att hoppa på ett tåg till Moskva. Dessvärre tar hon tåget i "fel" riktning och hamnar i Paris. [Här någonstans får jag stora svårigheter med läsningen. Jag tappar taget och intresset och boken ligger orörd i ett par veckor. ] Anh får hjälp av först en prostituerad kvinna som hon inte kan prata med och bor länge tillsammans med henne i en källarskrubb.
Det enda som roar henne är bio. Hon går dit varje dag och ser helst bara filmer med Catherine Deneuve. Faktum är att kapitlen i boken är döpta efter Madame Deneuves olika filmer. Denna poäng går mig förbi eftersom är jag är tämligen obildad och ganska ointresserad av film. MEN jag kan inte låta bli att dra paralleller med boken jag skrev om i söndags, En egen plats, där hjältinnan också var passionerat, för att inte säga patologiskt intresserad av film.
Anh träffar sedan några människor som hjälper henne med inte alltid så lyckosamma följder. Hon genomgår förbjudna medicinska experiment på huden, hon arresteras, hon får missfall och till slut sluts cirkeln på ett otillfredsställande sätt.
Detta är en bok som jag blev trött av, jag såg ingen mening med intrigen, den sa mig ingenting och dessutom retade jag mig på Anh. Berättelsen är surrealistisk och allt sammantaget gör att jag inte kan uppskatta språket eller något annat med den.
Tysk torsdag |
tisdag 4 mars 2014
Sagobygden - Skea dåre
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Skea dåre
En gumma från
Skeagård hade varit på julottan i Angelstad kyrka. Hon hade bråttom hem och
sprang det fortaste hon kunde. En bit från kyrkan fick hon slag och dog. Där
står nu en sten som liknar en framåtlutad springande gumma.
måndag 3 mars 2014
En egen plats
Boken har legat länge och väntat på rätt tillfälle att läsas, och då blev det inte i pappersform utan som ljudbok. Charlie Beale dyker upp i en sömnig liten stad i Virginia där det aldrig begåtts ett brott. Redan här i början av boken står det klart att innan boken är slut kommer ett brott att begås och att Charlie Beale kommer att vara inblandad på något sätt. Robert Goolricks bok En egen plats, är en kärlekshistoria som försöker sticka ut redan innan läsningen börjar. Boksidorna är nämligen ojämnt skurna för att likna en äldre, sprättad bok. Denna yttre finess gör varken till eller ifrån ska det visa sig.
Charlie stannar i sömniga Brownsburg, jobbar som slaktare och skaffar sig några vänner, mest av allt skaffar han sig mark, gårdar och mera mark. Det allra mesta skriver han i hemlighet över på Sylvain Glass som han har förälskat sig i. Hon är gift med, jag köpt, av en äldre man och till Charlies ilska vägrar hon lämna sin make som har hållhakar på henne. Sylvain är en vacker ung flicka som drömmer bort sina dagar på biografer och ser massor av filmer. Hon låter sy upp filmstjärnornas vackra klänningar och lever i sin egen drömvärld.
Temat äldre man, yngre flicka är lite uttjatat tycker jag och själva storyn är inte heller så originell. Slutet är inte svårt att räkna ut, det är vägen dit som borde varit intressant att skriva om, men det lyckas inte Robert Goolrick med. Jag kommer nog dessvärre att glömma bort boken ganska snart.
Charlie stannar i sömniga Brownsburg, jobbar som slaktare och skaffar sig några vänner, mest av allt skaffar han sig mark, gårdar och mera mark. Det allra mesta skriver han i hemlighet över på Sylvain Glass som han har förälskat sig i. Hon är gift med, jag köpt, av en äldre man och till Charlies ilska vägrar hon lämna sin make som har hållhakar på henne. Sylvain är en vacker ung flicka som drömmer bort sina dagar på biografer och ser massor av filmer. Hon låter sy upp filmstjärnornas vackra klänningar och lever i sin egen drömvärld.
Temat äldre man, yngre flicka är lite uttjatat tycker jag och själva storyn är inte heller så originell. Slutet är inte svårt att räkna ut, det är vägen dit som borde varit intressant att skriva om, men det lyckas inte Robert Goolrick med. Jag kommer nog dessvärre att glömma bort boken ganska snart.
söndag 2 mars 2014
Det kom ett mejl...
För ett tag sedan blev jag kontaktad av Ragni Svensson, doktorand vid Lunds universitet. Hon var i färd med att förbereda en föreläsning i bokhistoria med titeln "Pocketböcker, billigböcker och nya tekniker". Anledningen till att jag och bloggen blev inblandad var ett inlägg jag skrev i somras om de s k 25-öresromanerna, se här. Speciellt min illustration av de två pigromanerna jag köpt fångade hennes intresse och hon ville använda bilden i sin digitala föreläsning.
Självklart gav jag min tillåtelse och fick som tack credit i texten som studenterna kan ladda ner. Dessutom väcktes min nyfikenhet av själva ämnet Bokhistoria. Det vore verkligen ett spännande ämne att lära sig mera om.
Självklart gav jag min tillåtelse och fick som tack credit i texten som studenterna kan ladda ner. Dessutom väcktes min nyfikenhet av själva ämnet Bokhistoria. Det vore verkligen ett spännande ämne att lära sig mera om.
lördag 1 mars 2014
Piratenposten XIV
Piratenposten tillägnas författaren Fritiof Nilsson Piraten. Jag har botaniserat lite bland äldre upplagor av tidningen och stött på följande historia.
Fritiof Nilsson Piraten (som för övrigt skrev statuterna till Gastronomiska Akademien med Sten Broman) brukade äta en ensam och lång middag på Savoy på själva julafton. Efter middagen tog han färjan till Köpenhamn. Skälet till det var att det fick också en del fångar från Malmö Centralfängelse göra. Piraten följde med och höll öronen öppna, vilket så småningom resulterade i färgstarka, fantastiska historier.
Detta är den sista av anekdoterna om Piraten som jag hittat i Piratenposten.
Fritiof Nilsson Piraten (som för övrigt skrev statuterna till Gastronomiska Akademien med Sten Broman) brukade äta en ensam och lång middag på Savoy på själva julafton. Efter middagen tog han färjan till Köpenhamn. Skälet till det var att det fick också en del fångar från Malmö Centralfängelse göra. Piraten följde med och höll öronen öppna, vilket så småningom resulterade i färgstarka, fantastiska historier.
Detta är den sista av anekdoterna om Piraten som jag hittat i Piratenposten.
torsdag 27 februari 2014
Helgas dagbok i Tysk torsdag
Helgas dagbok. Flickan som överlevde förintelsen av Helga Weiss är den sanna berättelsen om en ung flicka och hennes och hennes familjs öden i tyska koncentrationsläger. Helga föds 1929 och är judinna bosatt i Prag. Tio år senare invaderar tyskarna landet och omvandlar det till Protektoratet Böhmen-Mähren. Det är här Helgas dagbok tar vid. Steg för steg beskriver hon ur sitt tioåriga perspektiv hur hennes liv förändras efteråt. Hur hon och vännerna gjorde det till en lek när de tvingades bära gula stjärnor och spänningen när judarna själva ordnade skolgång för barnen då de förbjudits gå i vanlig skola.
Helgas dagbok är skriven i ett par delar. Den första omfattar Helgas tidiga liv, tyskarnas inmarsch i Prag och deportationen till Theresienstadt. När det blev klart att hon skulle följa med transporten till Auschwitz murade en släkting till henne in dagböckerna, varifrån de efter krigsslutet kunde återhämtas. Helgas egna teckningar och bilder från dessa år höjer värdet av de tidiga böckerna. Barnets egna upplevelser blir än mer tydliga och skrämmande av illustrationerna.
Den andra delen skrev Helga som vuxen, frigiven kvinna som återvänt till Prag och återfått samma lägenhet varifrån familjen deporterats under kriget. Denna del är skriven med eftertanke och har ett vuxet berättarperspektiv. Denna del av berättelsen täcker hennes öde i Auschwitz, Freiberg och Mauthausen fram till krigsslutet. Den tredje delen är en intervju med Helga i sitt hem, gjord för bara några år sedan.
Helgas dagbok kommer oundvikligen att jämföras med Anne Franks dagbok. Det är inte rättvisande för någon av böckerna eller författarna. Deras öde liknade varandras men det är ändå två helt skilda berättelser. Båda är värda att läsas men Anne Franks är nog ändå strået vassare om jag måste välja.
För mig är det en extra dimension att läsa boken efter att ha besökt både Theresienstad och Auschwitz.
Helgas dagbok är skriven i ett par delar. Den första omfattar Helgas tidiga liv, tyskarnas inmarsch i Prag och deportationen till Theresienstadt. När det blev klart att hon skulle följa med transporten till Auschwitz murade en släkting till henne in dagböckerna, varifrån de efter krigsslutet kunde återhämtas. Helgas egna teckningar och bilder från dessa år höjer värdet av de tidiga böckerna. Barnets egna upplevelser blir än mer tydliga och skrämmande av illustrationerna.
Den andra delen skrev Helga som vuxen, frigiven kvinna som återvänt till Prag och återfått samma lägenhet varifrån familjen deporterats under kriget. Denna del är skriven med eftertanke och har ett vuxet berättarperspektiv. Denna del av berättelsen täcker hennes öde i Auschwitz, Freiberg och Mauthausen fram till krigsslutet. Den tredje delen är en intervju med Helga i sitt hem, gjord för bara några år sedan.
Helgas dagbok kommer oundvikligen att jämföras med Anne Franks dagbok. Det är inte rättvisande för någon av böckerna eller författarna. Deras öde liknade varandras men det är ändå två helt skilda berättelser. Båda är värda att läsas men Anne Franks är nog ändå strået vassare om jag måste välja.
För mig är det en extra dimension att läsa boken efter att ha besökt både Theresienstad och Auschwitz.
En rekonstruktion av ett kvinnligt rum i Theresienstadt som vi besökte 2009. |
Ingången till Auschwitz hösten 2010. |
Tysk torsdag |
tisdag 25 februari 2014
Sagobygden - Trollträdet
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Trollträdet
Djupt inne i
skogen i närheten av Torpa finns ett trollträd. I detta märkliga träd satte
folk bort tandvärk förr i tiden.måndag 24 februari 2014
Ett kvinnoöde mitt i rosornas krig
Under hundra år rasade rosornas krig i England. Det var ätterna York och Lancaster som stred om makten och kungakronan i öriket. Monarker avsattes, mördades och dog på slagfältet eller i fängelset och den anhängare till någondera sidan som var vid makten ett år, kunde lika gärna vara förföljd nästa år.
Elizabeth av York föddes 1466 som dotter till engelske kungen Edward IV och hans drottning Elizabeth Woodville, se länk. När Elizabeths far dog 1683 förändrades hennes familjs situation i ett slag. Tillsammans med mor och de flesta syskonen sökte de tillflykt till ett kloster. Den mäktige fienden var Elizabeths farbror Richard. Det är idag tämligen klarlagt att Richard lät mörda Elizabeths två bröder, prinsarna i Towern, för att själv kunna utropa sig till Englands kung. Elizabeth fick aldrig klarhet i vilket öde hennes bröder hade mött.
Nye kungen Richard III kastade lystna blickar på sin brorsdotter. Hon skulle bli en utmärkt brud, vacker, kunglig och med bättre krav på Englands tron än han själv. Innan den här planen hann sättas i verket dök en annan släkting upp från andra sidan kanalen. Henry Tudor invaderade England och slog Richard. Han utropade sig till Henry VII, gifte sig med Elizabeth och tillsammans fick de en rad barn där efterföljaren på tronen, Henry VIII utmärkte sig alldeles extra.
Alison Weir har skrivit en alldeles utmärkt biografi om en kvinna vars öde fortsätter att fascinera oss mer än 500 år efter sin död.
Elizabeth av York föddes 1466 som dotter till engelske kungen Edward IV och hans drottning Elizabeth Woodville, se länk. När Elizabeths far dog 1683 förändrades hennes familjs situation i ett slag. Tillsammans med mor och de flesta syskonen sökte de tillflykt till ett kloster. Den mäktige fienden var Elizabeths farbror Richard. Det är idag tämligen klarlagt att Richard lät mörda Elizabeths två bröder, prinsarna i Towern, för att själv kunna utropa sig till Englands kung. Elizabeth fick aldrig klarhet i vilket öde hennes bröder hade mött.
Nye kungen Richard III kastade lystna blickar på sin brorsdotter. Hon skulle bli en utmärkt brud, vacker, kunglig och med bättre krav på Englands tron än han själv. Innan den här planen hann sättas i verket dök en annan släkting upp från andra sidan kanalen. Henry Tudor invaderade England och slog Richard. Han utropade sig till Henry VII, gifte sig med Elizabeth och tillsammans fick de en rad barn där efterföljaren på tronen, Henry VIII utmärkte sig alldeles extra.
Alison Weir har skrivit en alldeles utmärkt biografi om en kvinna vars öde fortsätter att fascinera oss mer än 500 år efter sin död.
söndag 23 februari 2014
Valda dikter av Anna Maria Lenngren
Jag har inkluderat Anna Maria Lenngren (1754-1817) i min grupp av 1800-talets kvinnliga författare trots att hennes största produktion var förlagd till 1700-talet. Dock levde hon en bit in på det nya seklet, varför hon får följa med.
Diktsamlingen jag fått tag på heter kort och gott "Valda dikter". Det framgår inte i företalet vem som gjort urvalet eller på vilka grunder. Här finns Anna Marias kanske tre mest kända skapelser; Porträtter, Pojkarna och Några råd till min kära dotter.
Porträtter - ger en slagfärdig och bitvis riktigt elak bild av adeln och dess bördsstolthet. Det är skickligt skriven satir som det finns många andra exempel på i samlingen. Hon driver friskt med adeln och kanske lika mycket med dem som bugar och fjäskar för de adliga. Flera dikter hyllar också den motsatta sidan, de fattiga och oskuldsfulla. Det är dessa som är mest sant lyckliga i världen och som kan njuta med små och enkla medel. Den fattige i sin stuga har mer glädje i livet än den rike adelsmannen i sitt slott.
Pojkarna - Detta är kanske Anna Marias mest kända dikt och en hyllning till en barndom som flytt och ganska nostalgisk. Flera andra av dikterna i boken är skrivna i samma anda. Barndomen idealiseras, dess lek och frihet hyllas.
Några råd till min kära dotter - I sina tidiga verk framstod fru Lenngren som en feminist, men denna dikt skrevs i slutet av hennes verksamma tid och här verkar hon ha vänt på sina åsikter helt och hållet. Som bokläsare fastnar jag främst för hur hon hånar detta tidsfördriv hos sin dotter. En kvinna behöver inte vara beläst och hon ska definitivt inte stoltsera med sin kunskap.
Anna Maria Lenngren föddes i Uppsala och uppmuntrades av sin far, professor vid universitetet, att läsa och studera. Hon gifte sig med tidningsmannen och redaktören Karl Peter Lenngren. Hon skrev för tidiningen men också egna dikter. Till en början utgavs hennes alster anonymt men efter hennes död gav maken ut dikterna postumt.
Diktsamlingen jag fått tag på heter kort och gott "Valda dikter". Det framgår inte i företalet vem som gjort urvalet eller på vilka grunder. Här finns Anna Marias kanske tre mest kända skapelser; Porträtter, Pojkarna och Några råd till min kära dotter.
Porträtter - ger en slagfärdig och bitvis riktigt elak bild av adeln och dess bördsstolthet. Det är skickligt skriven satir som det finns många andra exempel på i samlingen. Hon driver friskt med adeln och kanske lika mycket med dem som bugar och fjäskar för de adliga. Flera dikter hyllar också den motsatta sidan, de fattiga och oskuldsfulla. Det är dessa som är mest sant lyckliga i världen och som kan njuta med små och enkla medel. Den fattige i sin stuga har mer glädje i livet än den rike adelsmannen i sitt slott.
Pojkarna - Detta är kanske Anna Marias mest kända dikt och en hyllning till en barndom som flytt och ganska nostalgisk. Flera andra av dikterna i boken är skrivna i samma anda. Barndomen idealiseras, dess lek och frihet hyllas.
Några råd till min kära dotter - I sina tidiga verk framstod fru Lenngren som en feminist, men denna dikt skrevs i slutet av hennes verksamma tid och här verkar hon ha vänt på sina åsikter helt och hållet. Som bokläsare fastnar jag främst för hur hon hånar detta tidsfördriv hos sin dotter. En kvinna behöver inte vara beläst och hon ska definitivt inte stoltsera med sin kunskap.
Anna Maria Lenngren föddes i Uppsala och uppmuntrades av sin far, professor vid universitetet, att läsa och studera. Hon gifte sig med tidningsmannen och redaktören Karl Peter Lenngren. Hon skrev för tidiningen men också egna dikter. Till en början utgavs hennes alster anonymt men efter hennes död gav maken ut dikterna postumt.
lördag 22 februari 2014
Alessandro Baricco + Mimmimarie = Ej sant
Jag har läst och hört mycket goda omdömen om Alessandro Bariccos böcker men dessvärre efter två försök måste jag erkänna att jag inte håller med.
Den första jag gav mig i kast med var Silke. Boken handlade om en fransk man från en sidenvävarstad på 1800-talet som gjorde årliga resor till Japan för att köpa silkesmask när den franska masken dog. Väl i Japan fick han syn på en snygg tjej som han inte kunde glömma när han åkte hem. Han såg henne nästa år men sedan var hon spårlöst försvunnen och Japan stängdes för utländska köpmän. Han fortsatte att sörja henne och fick sedan brev på japanska som han inte förstod. Han letade upp en japansk bordellmamma som ovilligt översatte brevet åt honom. Någonstans i denna tråkiga röra fanns också mannens hustru som troget väntade att han skulle återvända hem varje år, samma söndag och samma tid från sina resor.
Boken Nittonhundra orkade jag inte läsa till slut, trots sitt tunna format. Nittonhundra är namnet på en man som föddes på en båt och levde hela sitt liv på en ångbåt seglandes de sju haven. Jaha. Någonstans där tappar jag intresset.
Alessandro Baricco räknas som en av de stora nutida författarna och jag ber om tillgift att jag inte har upptäckt hans geni trots två ärliga försök.
torsdag 20 februari 2014
Hon offrade sig själv för sitt land och sin familj
Auguste Amalie föddes som prinsessa av Pfalz men redan som barn blev hon prinsessa av Bayern när fadern Max Joseph efter många invecklade arv fick överta titeln kurfurste av Bayern. Vi rör oss i en tid kring sekelskiftet 1700-1800 och den tidens starke man var Napoleon Bonaparte, snart kejsare av Frankrike. Max Joseph var realpolitiker och lierade sig med Napoleon, något som skulle bli ett lyckokast för såväl honom som för Bayern.
Bayern fick mera landmassor och undersåtar 1806 och Max Joseph upphöjdes till kung. Priset? Jo, att dottern Auguste Amalie gifte sig med Napoleons styvson Eugène de Beauharnais. För en bördsstolt prinsessa, som dessutom redan var förlovad med Karl av Baden från grannlandet, var det inget lätt val. Till slut offrade hon sig och gifte sig med Eugène. De bägge fick bli vicekungapar i Italien och deras första hem var i Milano. Till allas förvåning blev äktenskapet mycket lyckligt. Eugène och Auguste passade varandra väl och sju barn föddes i äktenskapet. Pappa nyblivne kungen var nöjd, men brodern kronprins Ludvig var rasande. Han avskydde Frankrike och speciellt alla uppkomlingar knutna till Napoleon.
När Napoleon förlorade slutgiltigt och skeppades till St Helena i exil föll alla de marionettkungadömen som han skapat för sina många släktingar. Auguste och hennes familj blev flyktingar. De gjorde det mest naturliga och återvände till hennes hemland Bayern. Pappa kungen var nöjd med att ha sin dotter hemma igen, men brodern Ludvig rasade och gjorde livet så surt som möjligt för de hemvändande.
Eugène dog tidigt 1824 och lämnade Auguste ensam med ansvar för barnen. Den äldsta dottern Josephine hade de redan gift bort med kronprins Oskar av Sverige medan de andra barnen hamnade runt om i Tyskland, i Ryssland, i Portugal och Brasilien.
Armin Schroll har skrivit biografin om Auguste, men hon framträder som en skuggperson och jag känner att jag inte kommer henne särskilt nära. En del av hennes brev är citerade här men det räcker inte för att komma henne in på livet. Författaren har lagt mera krut på de historiska händelserna runt henne och männen som kom att prägla hennes liv. Hennes far och bror, maken och inte minst Napoleon. Det hade säkert blivit en annan slags bok om författaren varit en kvinna.
Bayern fick mera landmassor och undersåtar 1806 och Max Joseph upphöjdes till kung. Priset? Jo, att dottern Auguste Amalie gifte sig med Napoleons styvson Eugène de Beauharnais. För en bördsstolt prinsessa, som dessutom redan var förlovad med Karl av Baden från grannlandet, var det inget lätt val. Till slut offrade hon sig och gifte sig med Eugène. De bägge fick bli vicekungapar i Italien och deras första hem var i Milano. Till allas förvåning blev äktenskapet mycket lyckligt. Eugène och Auguste passade varandra väl och sju barn föddes i äktenskapet. Pappa nyblivne kungen var nöjd, men brodern kronprins Ludvig var rasande. Han avskydde Frankrike och speciellt alla uppkomlingar knutna till Napoleon.
När Napoleon förlorade slutgiltigt och skeppades till St Helena i exil föll alla de marionettkungadömen som han skapat för sina många släktingar. Auguste och hennes familj blev flyktingar. De gjorde det mest naturliga och återvände till hennes hemland Bayern. Pappa kungen var nöjd med att ha sin dotter hemma igen, men brodern Ludvig rasade och gjorde livet så surt som möjligt för de hemvändande.
Eugène dog tidigt 1824 och lämnade Auguste ensam med ansvar för barnen. Den äldsta dottern Josephine hade de redan gift bort med kronprins Oskar av Sverige medan de andra barnen hamnade runt om i Tyskland, i Ryssland, i Portugal och Brasilien.
Armin Schroll har skrivit biografin om Auguste, men hon framträder som en skuggperson och jag känner att jag inte kommer henne särskilt nära. En del av hennes brev är citerade här men det räcker inte för att komma henne in på livet. Författaren har lagt mera krut på de historiska händelserna runt henne och männen som kom att prägla hennes liv. Hennes far och bror, maken och inte minst Napoleon. Det hade säkert blivit en annan slags bok om författaren varit en kvinna.
Tysk torsdag |
tisdag 18 februari 2014
Sagobygden - Kuggaberg och trollens julafton
Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby
och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att
bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare,
betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är
dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland
är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och
utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum
och årliga berättarfestival.
Kuggaberg och trollens
julafton
I Kuggaberg
bor trollen. På julafton är berget upplyft och står på guldstolpar. Vid foten
av trollberget finns en minnessten över sagoberättaren Mickel i Långhult.måndag 17 februari 2014
Piratenposten XIII
Piratenposten tillägnas författaren Fritiof Nilsson Piraten. Jag har botaniserat lite bland äldre upplagor av tidningen och stött på följande historia.
Under studietiden i Lund hade Piraten skrivit en reseroman om sina vilda upplevelser i bl a Norge och Spanien. Han skickade sitt manus till ett förlag i Stockholm som var villiga att trycka boken. Men, det fanns ett men. Förlagets litteräre konsult, doktor X, krävde att slutet ändrades. Piratens färska författarfåfänga blev djupt kränkt. Han meddelade förlaget följande ”Var god returnera omedelbart manuskriptet. Ingen behöver ändras – utom doktor X".
Under studietiden i Lund hade Piraten skrivit en reseroman om sina vilda upplevelser i bl a Norge och Spanien. Han skickade sitt manus till ett förlag i Stockholm som var villiga att trycka boken. Men, det fanns ett men. Förlagets litteräre konsult, doktor X, krävde att slutet ändrades. Piratens färska författarfåfänga blev djupt kränkt. Han meddelade förlaget följande ”Var god returnera omedelbart manuskriptet. Ingen behöver ändras – utom doktor X".
söndag 16 februari 2014
Shakespeare
Jag har tillbringat många sköna timmar tillsammans med en biografi över William Shakespeare. Författaren Peter Ackroyd har gått grundligt till väga. Det finns knappt någon källa som han inte grävt, något rykte över tid som han inte vänt och vridit på. Han har analyserat innehållet i pjäserna och lägger fram bevis på vad som inspirerat till olika scener och skådespelare.
Jag har fått mig en rejäl dos av engelsk 1500-talshistoria och tycker jag kommit att lära känna den kände mannen. Hans pittoreska och välbevareade hemstad Stratford har jag besökt flera gånger och några av hans pjäser har jag sett, antingen på svenska eller engelska samt att jag har avlagt besök på den nya The Globe Theatre i London, se länk här.
Egentligen hade jag behövt ha läst mycket mera av Shakespeares pjäser innan jag läste biografin för mycket information gick mig förbi. Det var en hel del fakta som jag helt enkelt inte kunde relatera till. För den som kan sin Shakespeare kan jag inte annat än att rekommendera biografin. Den är mycket välskriven och faktiskt ganska lättillgänglig.
Jag har fått mig en rejäl dos av engelsk 1500-talshistoria och tycker jag kommit att lära känna den kände mannen. Hans pittoreska och välbevareade hemstad Stratford har jag besökt flera gånger och några av hans pjäser har jag sett, antingen på svenska eller engelska samt att jag har avlagt besök på den nya The Globe Theatre i London, se länk här.
Egentligen hade jag behövt ha läst mycket mera av Shakespeares pjäser innan jag läste biografin för mycket information gick mig förbi. Det var en hel del fakta som jag helt enkelt inte kunde relatera till. För den som kan sin Shakespeare kan jag inte annat än att rekommendera biografin. Den är mycket välskriven och faktiskt ganska lättillgänglig.
lördag 15 februari 2014
Tre nya noveller från elib av August, Victoria och Hjalmar
Ett dockhem ingår i August Strindbergs verk Giftas. Det var några år sedan jag läste det och just denna berättelse hade fallit i glömska. Ett ungt par lever stora delar av året åtskilda då maken ligger flottan. Varje sommar hyr de plats på en ö skärgården och kan träffas där och njuta av varandra. Efter några år skaffar sig hustrun en väninna, på makens inrådan, och denna kvinna får snart ett alltför stort inflytande.
Victoria Benediktsson är en favorit i en hennes Ur mörkret får läsaren ta del av berättelse hur tid som flytt. En skymningskväll i mörkret berättar en kvinna sin livs historia för en lyssnande man. När läsaren får ta del av hennes berättelse om hennes uppväxt och syn på människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet, förstår jag att titeln Ur mörkret också representerar ett slags uppvaknande. Läs själv och se.
Novellkonstens mästare Hjalmar Söderberg sätter scenen för en man, Paul Herbst, som älskat och förlorat. Novellen Margot är vacker i all sin längtan efter det som varit och som aldrig kan komma tillbaka. Den ingår i samlingen Preludier. Paul berättar en sen kväll sitt livs historia för en god vän medan de avvaktar utanför huset där Paul och Margot bodde.
Victoria Benediktsson är en favorit i en hennes Ur mörkret får läsaren ta del av berättelse hur tid som flytt. En skymningskväll i mörkret berättar en kvinna sin livs historia för en lyssnande man. När läsaren får ta del av hennes berättelse om hennes uppväxt och syn på människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet, förstår jag att titeln Ur mörkret också representerar ett slags uppvaknande. Läs själv och se.
Novellkonstens mästare Hjalmar Söderberg sätter scenen för en man, Paul Herbst, som älskat och förlorat. Novellen Margot är vacker i all sin längtan efter det som varit och som aldrig kan komma tillbaka. Den ingår i samlingen Preludier. Paul berättar en sen kväll sitt livs historia för en god vän medan de avvaktar utanför huset där Paul och Margot bodde.
fredag 14 februari 2014
1 000 inlägg på bloggen
Gårdagens inlägg om bristen av e-böcker på tyska blev inlägg nummer 1 000 inlägg på bloggen. Jag kommer inte att fira på något särskilt sätt, men nog är det i alla fall värt en markering. När jag började i blygsam skala för dryga tre år sedan trodde jag väl aldrig att jag skulle uppnå ett millenium av inlägg. Under sista halvåret har jag flera gånger känt för att sluta, men att uppnå siffran 1 000 har varit en sporre. Nu är jag framme. I have arrived. Vad framtiden för med sig kan jag inte sia om men tills vidare skriver jag vidare och är tacksam för varje bra bok som kommer min väg. Ett speciellt tack till alla bloggisar och andra som kommenterar och kommer med glada tillrop. Det är ni som gör mödan lite mera värd.
torsdag 13 februari 2014
Brist på tyska e-böcker
Jag roade mig med att söka på Elibs sida för Länsbibliotek Sydost som jag tillhör. Det var inte särskilt upplyftande. Det finns endast åtta! titlar att ladda hem på tyska. Samtliga är av svenska författare översatta till tyska. Här finns August Strindbergs Fröken Julie, Konstbok av Ernst Billgren, någon språkkurs och ett gäng med bebisböcker av bl a Jenny Holmlund.
Undantaget engelska med 211 är det lika illa för franska nio titlar, spanska tio titlar, arabiska sex titlar och somaliska tre titlar. Våra nordiska grannar var lika illa representerade med 18 danska och 1 norsk titel. Det vanliga beståndet på ett hyfsat bibliotek brukar väl ändå innehålla flera böcker på originalspråk? Det är visserligen ett tag sedan jag tog mig en titt i dessa hyllor. Har det med rättigheter gentemot utländska förlag att göra månne?
Är det någon som har tips på var jag kan hitta tyskspråkiga böcker till nedladdning?
Undantaget engelska med 211 är det lika illa för franska nio titlar, spanska tio titlar, arabiska sex titlar och somaliska tre titlar. Våra nordiska grannar var lika illa representerade med 18 danska och 1 norsk titel. Det vanliga beståndet på ett hyfsat bibliotek brukar väl ändå innehålla flera böcker på originalspråk? Det är visserligen ett tag sedan jag tog mig en titt i dessa hyllor. Har det med rättigheter gentemot utländska förlag att göra månne?
Är det någon som har tips på var jag kan hitta tyskspråkiga böcker till nedladdning?
Tysk torsdag |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)