Jag - en vinnare i konstlotteriet

I vanlig ordning fanns det massor av konst att se på Österlen under påsken och vi hann med att besöka åtta konstnärer i år. Dessutom handlade vi flitigt på diverse olika gårdsbutiker. Olja från Gunnarshög. Senap från Petersborg, äppelprodukter från Kiviks musteri och olika kalkonrätter från Ingelsta kalkon.

Här är ett bildsvep från konstnärerna vi hann med att besöka.

Gunilla Widholm

Johan Thunell

Malin Schönbeck

Gert Germeraad

Helena Bergenrud

Kerstin Eriksson

Leopold Falkowski

122 vinster och 25 000 lotter. Det ger en chans om 5 promille att vinna ett pris på konstrundan på Österlen. I år slog blixten och de 5 promillena ner i min lott nr 1998. Vad jag vann? Jo ett foto av PeO Eriksson, se mera om honom här, legendarisk fotograf av racing. Dessvärre gillar jag inte motorsport och kommer att få lite bekymmer med att placera verket.

PeO Eriksson grattar undertecknad till vinsten.

Glad Påsk

En sådan påskkärring skulle jag gärna
ha hemma hos mig. Någon som vet
var det går att få tag i en?

En Glad Påsk önskar jag alla och envar. Bloggen och jag tar ledigt över helgen och drar till Österlen för konstrunda och släktbesök. Under tiden kan den som vill trösta sig med att läsa om våra påsktradioner.

Påskriset. Påskkärringar och påsksmällare. Ägglekar. Påsklamm. Hur vi äter äggen. Den ruvande hönan.

Boktips till Sockenbladet 2013 - marsnumret

Maries ålderdomliga boktrippel

Det har varit väldigt inne ett tag med böcker där pensionärer är hjälte eller i vart fall huvudperson. Karin Brunk Holmqvist spottar i stort sett varje år ur sig en ny roman där pensionärer på företrädelsevis Österlen har huvudrollen, för att inte tala om den stora framgång som Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann blev. Den här gången har jag valt att skriva om tre inte lika kända böcker där pensionärer är huvudpersonerna.  

Sara Beischer – Jag ska egentligen inte jobba här

Den här boken är lika mycket ett inlägg i debatten om privata äldreboenden som berättelsen om en ung flickas resa och utveckling under ett år. Moa är 19 år. Hon har skådespelardrömmar och är nyinflyttad i Stockholm. För att försörja sig innan hon kommer in på scenskolan jobbar hon på det privata äldreboendet Liljebacken.  

Parallellt som läsaren får följa Saras privata liv, där hon sitter på caféer och läser pjäser eller smyger in på genrep, tar hon sina första stapplande steg på äldreboendet och hennes möte med gamla kroppar, med kiss och bajs och döden. Det äcklar och skrämmer henne till en början. Läsaren får ta del av de äldres ångest inför döden men också glädjen över att se en vitsippsbacke och hur kärlek på boendet kan gestalta sig.  

Sara Beischer skriver rakt och realistiskt och skildrar verkligenheten sådan som den är. Här finns viktiga tankar att ta till sig, t ex att det är ett mycket tungt ansvar som läggs på unga och outbildade människor när de förväntas utföra sitt arbete. Hade det gällt barn i förskolan hade det inte accepterats skulle jag tro, men med äldre verkar det inte vara lika noga. Vi får följa en Moa som mognar och förändras genom sitt arbete. Gradvis märker hon att hon faktiskt tycker om de gamla och sörjer när de går bort. I slutet av boken låter hon sitt hjärta segra och beskrivningen över hur en av de boende, Gullan, sitter och väntar på henne är hjärtsnörpande och så verklig. 

Liksom många andra har jag en nära anhörig på boende och känner att hon har det bra som har utevistelse flera gånger i veckan och tas om hand på ett fint sätt. Man slutar inte att vara människa bara för att man blir gammal. 

Gerda Antti – Adamsson

Nora bor på hemmet Gullvivan. Det är hennes barn som övertalat henne att sälja gården och flytta till särskilt boende. De är oroliga för henne. Nu går en stor del av Noras tid åt till att sitta och fundera på sitt liv, det som varit, det som är nu och det som återstår att leva. Hela berättelsen utvecklar sig till en lång monolog där Nora gör upp med sig själv, sitt liv och de val hon gjort och alla andra. Nu på äldre dagar gör hon sig till språkrör för många äldre när hon ger uttryck åt sin känsla av att ha blivit marginaliserad och åsidosatt där hennes egen handlingskraft, det egna tyckandet och den egna viljan har tagits ifrån henne av hennes egna barn.  

Adamsons här är detsamma som människosläktet, alltså avkomlingar av Adam. Överhuvudtaget är de bibliska övertonerna många och hänvisningarna speciellt till Adams första söner Kain och Abel flitigt förekommande. Detta är en bok som rör sig framåt, i sidled och bakåt i ett ganska makligt tempo, men det blir inte tråkigt. Bitvis är hon ganska frän i tonen och hon skräder inte orden när det är något som Nora/Gerda inte tycker om. Gerda Anttis ord har stor genomslagskraft och Adamsons manar till eftertanke för alla oss yngre. Är det så här vi själva vill ha det en dag när vår ålderdom nalkas.  

Petra Holst – Så länge jag minns

I Petra Holst roman Så länge jag minns är 82-åriga Signe hjältinnan. En dag möter hon sin ungdoms stora kärlek Fabian på snabbköpet. Det är bara det att han ser precis likadan ut som 1950 och han känner inte igen Signe. Hela hennes vanliga tillvaro, som normalt består av kaffe med bästa väninnan Hjördis och bussresor till minneslunden för att besöka maken Axels sista viloplats, vänds upp-och-ner. Förhållandet till dottern Yvonne är ansträngt och Signe saknar barnbarnet Alice som bor i USA. Parallellt med att Signe försöker närma sig den unge Fabian får läsaren genom tillbakablickar ta del av Signes liv, mötet och förhållandet till Fabian, livet som skurgumma och inte minst äktenskapet med "reserven" Axel som hon gifte sim med när Fabian emigrerat.  

Petra Holst skriver enkelt och rättframt och läsningen flyter på bra. Hon tecknar Signes historia med ömhet och gör många fina betraktelser av vardagslivet. Är det en evigt ung Fabian som Signe träffat på eller finns det en annan förklaring? Signe ser över sitt liv, sina val och minnen. Hon försonar sig med sig själv och på vägen lär ut en viktig läxa. Att kunna glömma, gå vidare och kunna le igen och leva med sig själv och lita på sig själv är det allra viktigaste oavsett om livet och världen omkring dig stormar.

 

 

Sagobygden - Ebbe Skammelsson och Angelstad kyrka

Riddaren Ebbe Skammelson dräpte i vredesmod sin trolovade. Han slogs i bojor och dömdes till att vistas ett dygn på var och en av sjön Bolmens 365 öar. Efter ett år sökte han sig till Angelstad kyrka, steg upp på en sten och sade: ¨Är jag värd att vila i helgad jord så sker det.¨ I detsamma föll bojorna av honom. Ebbe föll död ner och i stenen blev ett kors och ett fotavtryck synligt. Ebbes bojor blev till kors på kyrktaket.

Här kan du läsa mera om skrönan om Ebbe Skammelsson.

Angelstad kyrka

En läcker indisk bok

Efter att ha läst Vikas Swarups bok Vem vill bli miljardär? var jag väldigt förtjust i hans sätt att väva ihop en historia, det myllrande indiska livet och den skara människor som väver sig in och ut på sidorna. I snart ett år har De sex misstänkta stått i bokhyllan och lockat och lockat och äntligen har jag läst den och trollbundits.

En illa omtyckt miljonär vid namn Vicky Rai frikänns från ett mord alla är säkra på att han egentligen begick. Alla rasar mot orättvisorna i det indiska rättssystemet som tillåter ett så flagrant brott mot rättvisan där mutor uppenbarligen spelat en stor roll. Vicky Rai firar genom att ge ett jätteparty med flera hundra gäster där han själv blir skjuten. Polisen hittar sex misstänkta bland gästerna som alla har motiv och alla har en pistol på sig. Vi får följa dessa sex misstänkta och se hur deras öden leder fram till att de befinner sig på Vicky Rais fest försedda med varsitt vapen och varsitt motiv att mörda. Det säger sig självt att de sex misstänkta är helt olika personer så författaren får en chans att skildra många olika miljöer, personer och levnadsöden. Naturligtvis är Bollywood med på hörn då en av de misstänkta är en skådespelerska. Av de andra hittar vi en korkad amerikansk turist, en inföding från en avlägsen, en mobiltelefontjus, en korrumperad politiker och en korrumperad byråkrat.

 

Liksom flera andra böcker som utspelar sig i Indien älskar jag den här typen av bok där läsaren får så mycket currydoftande och färgsprakande och stinkande Indien med på köpet. Samhällskritik och kunskap om dagens Indien får vi också på köpet. Vore andra deckare av den här kalibern skulle jag faktiskt överväga att läsa flera.  

 

Andra som har läst och skrivit om De sex misstänkta är Lyran, och dagarna går och Violen.

Här är några andra böcker som handlar från Indien som jag har läst:
Den vita tigern - Aravind Adiga
Bort, bort - Anjum Hasan
Mr Alis äktenskapsbyrå - Farahad Zama
A Princess remembers - Gayatra Devi
De små tingens Gud - Arundhati Roy

Jag hoppar på kaosutmaningen

Den här roliga utmaningen hittade jag hos C.R.M. Nilsson och trots att jag lovat mig själv att hålla utmaningarna kort, hoppar jag på.

Utmaningen går ut på att läsa böcker efter speciella egenskaper eller riktlinjer. Det finns 35 olika punkter på listan. För att klara av utmaningen måste man klara 20 punkter. En bok får bara förekomma en enskild gång på listan. Utmaningen påbörjas den 1 mars 2013 och avslutas den 1 januari 2014.

1. Läs en bok vars originaltitel är på svenska.
2. Läs en bok som är skriven av en nu avliden författare.
Klart. En piga bland pigor - Ester Blenda Nordström
3. Läs den sista delen av en trilogi eller serie.
4. Läs en bok med två personer på omslaget.
Klart. Springa med åror - Cilla Naumann
5. Läs en bok som publiceras 2007.
6. Läs en bok vars titel består av tre ord (som till exempel Sagan om Ringen).
7. Läs den första volymen av en serie eller trilogi.
8. Läs en bok som handlar om vampyrer.
9. Läs en bok som har över 600 sidor.
10. Läs en bok vars författare har ett M i för-och efternamn.
11. Läs en bok vars omslag är mestadels rosa.
12. Läs en bok med ett par på omslaget (ett romantiskt par, jfr. fjärde punkten).
13. Läs en bok med träd på omslaget.
14. Läs en bok från ett, för dig, nytt förlag.
Helen Milton - Förändrad, förvandlad, förädlad (eget förlag)
15. Läs en bok som snart kommer på film (under 2013 eller 2014).
16. Läs en bok som har mindre än 300 sidor.
Lilla Smycket - Patrick Modiano
17. Läs en bok som publicerades under 2013.
Operation Norrsken - Christoph Andersson
18. Läs en bok som handlar om älvor eller alver.
19. Läs en bok med en av de fyra elementen på omslaget.
20. Läs en bok som är skriven av en författare under 30 år.
21. Läs en bok med ”The” i början av titeln.
The Elephant to Hollywood - Michael Caine
22. Läs en bok som handlar om demoner eller andar.
23. Läs en bok vars titel innehåller sju ord (jfr. sjätte punkten).
24. Läs en dystopi.
25. Läs en bok vars omslag är mestadels röd.
26. Läs en (översatt) bok vars omslag är samma som originalet.
27. Läs en bok om tidsresor (som till exempel Tidsresenärens Hustru).
28. Läs en bok vars huvudperson har speciella kunskaper/egenskaper/krafter.
29. Läs en debutroman.
30. Läs en fristående bok.
De sex misstänkta - Vikas Swarup
31. Läs en bok utan människor på omslaget.
32. Läs en bok vars omslag är mestadels vit.
33. Läs en bok som publicerades 2012.
34. Läs en bok som i originalspråk varken är svenskt eller engelskt.
Sommarljus - Jón Kalman Stefánsson
35. Läs en bok om änglar.

Tänk att jag redan utan att ha ansträngt mig redan klarat av 8 av punkterna, en tredjedel på en månad. Jag tror jag har en chans att klara den här utmaningen.

Feministkanon

Hanna på Feministbiblioteket har tillsammans med Ebba Witt-Brattström, Karin Olsson, Anna Wåglund och Mia Latvala arbetat fram en feministisk litteraturkanon. Kanonen ska vara vad en svensk feminist bör läsa. Det innebär att vi har begränsat oss till litteratur som finns översatt till svenska. De har också tittat mycket på svensk feministisk litteratur. Det kommer säkert att höjas röster om varför den ene eller andre inte är med, men jag finner listan ett mycket lovvärt initiativ och jag kommer att återvända hit för läsinspiration.

Här är hela listan. Jag har fetmarkerat dem som jag själv har läst eller sett på scen eller film.

500-talet f Kr Dikter och fragment – Sapfo (Grekland)

1792 Till försvar för kvinnans rättigheter – Mary Wollestonecraft (Storbritannien)

1839 Det går an – Carl Jonas Love Almqvist (Sverige)

1847 Jane Eyre – Charlotte Brontë (Storbritannien)

1856 Hertha – Fredrika Bremer (Sverige)

1869 Förtrycket av kvinnorna – John Stuart Mill (Storbritannien)

1879 Ett dockhem – Henrik Ibsen (Norge)

1885 Pengar – Victoria Benedictsson (Sverige)

1890 Den gula tapeten – Charlotte Perkins Gilman (USA)

1910 Pennskaftet – Elin Wägner (Sverige)

1916-25 Samlade dikter – Edith Södergran (Finland)

1923 Arbetsbiens kärlek – Alexandra Kollontaj (Sovjetunionen)

1929 Ett eget rum – Virginia Woolf (Storbritannien)

1930 Av samma blod – Agnes von Krusenstjerna (Sverige)

1934 Kris – Karin Boye (Sverige)

1936 Mor gifter sig– Moa Martinsson (Sverige)

1945 Pippi Långstrump – Astrid Lindgren (Sverige)

1949 Det andra könet – Simone de Beauvoir (Frankrike)

1962 Den femte sanningen – Doris Lessing (Storbritannien/Rhodesia)

1963 Den feminina mystiken – Betty Friedan (USA)

1963 Glaskupan – Sylvia Plath (USA)

1969 Mörkrets vänstra hand – Ursula Le Guin (USA)

1970 Den kvinnliga eunucken – Germanine Greer (Storbritannien/Australien)

1973 Samlade dikter – Sonja Åkesson (Sverige)

1973 Fräls oss ifrån kärleken – Susanne Brøgger (Danmark)

1973 Rädd att flyga – Erica Jong (USA)

1974 Häxringarna – Kerstin Ekman (Sverige)

1975 Män kan inte våldtas – Märta Tikkanen (Finland)

1975 Älskarinnorna – Elfride Jelinek (Österrike)

1976 Det mest förbjudna – Kerstin Thorvall (Sverige)

1976 Vinterbarn – Dea Trier Mørch (Danmark)

1976 De fem härskarteknikerna – Berit Ås (Norge)

1977 Egalias döttrar – Gerd Brantenberg (Norge)

1977 Kvinnorummet – Marilyn French (USA)

1978 Århundradets kärlekssaga – Märta Tikkanen (Finland)

1982 Purpurfärgen – Alice Walker (USA)

1987 Bübins unge – Mare Kandre (Sverige)

1988 Imamens fall – Nawal el Saadawi (Egypten)

1991 Förbjuden betraktelse – Nina Bouraoui (Frankrike/Algeriet)

1992 Vilda Svanar – Jung Chang (Kina)

1993 Det kallas kärlek – Carin Holmberg (Sverige)

1994 Den mörka kontinenten – Karin Johannisson (Sverige)

1995 Diva – Monika Fagerholm (Finland)

1996 Under det rosa täcket – Nina Björk (Sverige)

1999 Min mosters migrän – Hanne-Vibeke Holst (Danmark)

1999 Ställd – Susan Faludi (USA)

2003 Lila hibiskus – Chimamanda Ngozi Adiche (Nigeria)

2006 Drömfakulteten – Sara Stridsberg (Sverige)

2007 Bitterfittan – Maria Sveland (Sverige)

2008 Utrensning – Sofi Oksanen (Finland)

 

Skriva om vintern på St Lucia

Då har jag alltså satt tänderna i ännu en nobelpristagare och en lyriker till råga på allt. Lyrik är nämligen ingen stapeldiet på min läsmeny. Därför känner jag mig ute lite grand ute på djupt vatten och det är synnerligen lämpligt med Derek Walcott. Jag har läst Seamus Heaney från Irland och båda pristagarna kommer från öar och skriver med påverkan av vatten. Vad titeln Vinterlampor anbelangar får jag inte riktigt ihop det. Vintern på St Lucia föreställer jag mig inte är så svår.

St Lucia, Derek Walcotts hemö i Västindien, var fram till 1967 brittisk koloni och är nu medlem av Brittiska samväldet och har Elizabeth II som sin drottning. Detta har starkt färgat Walcotts diktning och jag fastnade speciellt för dikten Flodens König på detta tema.

Derek Walcott fick priset 1992 och motiveringen löd:
"för en diktning med stor lyskraft, buren av en historisk vision som vuxit fram ur ett mångkulturellt engagemang”

Ny radioföljetong

Radioföljetongen i P1 är en fantastisk källa till att lyssna på bra böcker. Just nu tar jag del av Stål av Silvia Avallone och nästa följetong är Olga Grjasnowas Ryssar är såna som gillar björkar. Jag fick denna bok av snälla Anna på och dagarna går, men skäms över att jag inte har lyckats ta mig igenom den. Jag fastnade femtiotalet sidor in och står där och stampar. Nu får jag en ny chans och det är jag tacksam för.

Bokbloggsjerka 22-25 mars

Efter en ofrivillig paus drar Annika igång bokbloggsjerkan igen. Veckans fråga lyder:

Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

JA, svarar jag helt spontant och tänker på ett en nyligen utkommen bok som jag alls inte tyckte om trots att bloggare runt omkring hyllat och fortsätter att hylla den. Jag kan ju nu inte tänka mig att det skulle vara något fel på min boksmak (blink, blink), men faktum kvarstår.

 

Fredrik Backmans bok - En man som heter Ove som jag alls inte gillade utan bara blev mer och mer irriterad på så jag la av med att läsa/lyssna. Så här skrev jag då för några månader sedan.

Ett isländskt sommarljus

Detta är boken jag kom mig för att läsa i fjol när nordisk litteratur stod i fokus för bokmässan. Nu däremot när sommarens resa till Island hägrar tog jag tag i läsprojektet Sommarljus av Jón Kalman Stefánsson.

Vad händer med förväntningarna när jag börjar läsa en bok som jag bara hört gott om och som flera har sagt "Läs den, du kommer att gilla den"? Jo, jag är lite avvaktande till en början och tenderar att vara mera kritisk än vanligt. Så även här, men det varade inte så länge. Rätt så snart kom jag in i bokens rytm, dess stämning och blommande språk trots den karga ön. Däremot hade jag lite svårt för alla karaktärer som Sommarljus vimlar av. Det var svårt att hålla dem isär när de väver sig in och ut på sidorna, lite som en rysk roman.

Det finns inte en huvudperson här utan alla invånare i en by, ca 4 timmars bilresa från Reykjavik, är det som boken kretsar kring. Han gör det bra Jón Kalman Stefánsson, har är en verklig berättare. Den är både mytisk och mystisk. Den som söker spänning, action, thriller, deckare, fantasy göre sig icke besvär. Här lever litteraturen och berättarkonsten. Får jag bara uppleva en bråkdel i sommar av det Island som beskrivs här blir jag nöjd.

Böcker emellan och Bokmania har också läst Sommarljus.
 

Sagobygden - Pintorpafrun på Bolmarö säteri

Idag börjar jag en ny serie. Denna gång om sägenomspunna platser i Småland.

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka.  Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Pintorpafrun på Bolmarö säteri

En herrgårdsfru på Bolmarö säteri plågade torpare och kallades Pintorpafrun. Sent en höstkväll kom djävulen och dansade med henne. När dansen upphörde hade frun slitit upp både skor och fotsulor. Blodet rann. Blodfläckarna finns fortfarande kvar på golvbrädorna. Pintorpafrun är en sägen om en grym slottsfru som utnyttjar sina underlydande. Många stränga fruar i historien har tillskrivits rollen som Pintorpafrun. Läs mera här.

Bild lånad från Ljungby sagomuseum

 

 

Jag kunde bara inte låta bli

Ibland går det inte att låta bli. Michael Caine har alltid varit en av mina favoritskådespelare och det går tillbaka till mina år i England på 1980-talet då jag lärde känna honom och älska hans skådespeleri.

Normalt brukar jag hålla mig på långt avstånd från memoarer av folk i showbiz, film eller musikvärlden men för Michael Caine och The Elephant to Hollywood gjorde jag ett undantag. Det var måhända inte så klokt. Den här memoarboken, som dessutom är nr 2 från samme författare, innehåller det mesta av det som jag inte tycker om i genren. Ett ändlöst upprepande från olika filminspelningar, namedropping, vilka fester man varit på, alla hundratals människor som är ens "nära vänner" etc etc. Allt var dock inte dåligt. Här finns glimtar från Michael Caines engagemang i unga arbetslösa ungdomar utan framtid och hur han försöker hjälpa dem. Skälet finns i hans egen bakgrund. Han var själv en ung man som utan skådespeleriet garanterat skulle hamnat på fel sida om lagen i sitt liv.

Det största försonande draget var att Michael själv läst in boken och utan det försonande draget hade jag näpperligen orkat lyssnat klart.

Sveriges första Wallraffjournalist

Ester Blenda Nordström var en riktig föregångare. Redan för 100 hundra år sedan var hon riktig wallraffare, långt innan begreppet var uppfunnet eller mannen bakom fenomenet född. Ester Blenda var född 1891 och 1914 tillbringade hon sin semester på den gård i Sörmland där hon under cover jobbade som piga för att se hurdana arbetsvillkoren var. Resultatet blev boken En piga bland pigor som förra året kom ut i en nyupplaga.

Pigas dag började redan kl 5 med en slät kopp kaffe innan mjölkningen tog vid. Det dröjde ett par timmar innan de fick tid att äta frukost. Resten av dagen fylldes med sysslor, städning, tvätt, slakt, vävning, se efter barnen som redan som riktigt små serverades kaffe på sängen innan det blev dags för mjölkning igen och i säng kom de inte före kl 9. Ester Blenda delar utdragssoffa med en annan piga och en hjord av löss. På helgerna när pigkompisen vill ta emot sin fästman får Ester Blenda snällt sova på höloftet. Trots det hårda arbetet och de långa timmarna verkar stämningen god pigorna emellan och de knegar på. Det har redan vid denna tid börjat bli svårare att hitta arbetskraft till lanthushållen. De unga flickorna flyr landsbygden för renare arbete med kortare dagar i stan.

Det är lätt förstå att Piga bland pigor väckte uppseende när den kom ut för 100 år sedan. Jag tycker att boken håller än idag, men inte som en aktuell reportagebok utan mer som ett historiskt feministiskt dokument. Språket är överaskanda modernt och friskt och Ester Blenda skriver rappt med ett öga för detaljer och med en glimt i ögat.

Sverige + Stasi = SANT?

I fem kapitel blåser Christoph Andersson liv i några gamla skandalerna som vi som minns 1970-, 1980- och 1990-talen minns. I boken Operation Norrsken sätter författaren förstoringsglaset till några av de mer kända affärerna där Sverige och DDR figurerar.

Under den socialdemokratiska regeringen, och specifikt Olof Palmes ledarskap, ändrade DDR sin attityd till Sverige och började närma sig vårt land och försökte inleda affärer med svenska företag. Det mest kända fallet som också granskas i boken är Bofors och deras export av maskiner och krut till DDR med vidarebefodran till Iran. Kruxet var att Iran just då låg i krig Irak och export från Sverige till tredje land, speciellt ett krigförande land, var strängt förbjudet. Bofors var intresserade av att sälja och det är väl bevisat att DDR tjänade många goda slantar i västvaluta på sin bulvanverksamhet.

 

Desto svårare är det med bevisningen att DDR eller någon annan främmande makt var involverad i att ta journalisten Cats Falck av daga. Hon hittades tillsammans med en väninna drunknade och hängande upp-och-ner i sina säkerhetsbälten i en bil i Hammarbyhamnen i Stockholm. Rykten svåra att tysta säger att Cats då hon försvann jobbade på en story som handlade om smuggelgods där en, kanske flera öststater var involverade.

 

Det kaske mest fascinerande kapitlet i Operation Norrsken är om prästen som skickades till Sverige för att spionera. Han nästlar sig in i svenska teologiska kretsar och blir t o m professor innan han och hela hans fula verksamhet exponeras så sent som 2012. 

 

Jag läser Opration Norrsken med bibehållet intresse och ganska hög puls i förvåning över hur långt en diktatur kunde gå i sina försök att skaffa sig information, fördelar, utländsk valuta och makt över sina medborgare. Det är en viktig läxa att lära sig för DDR må ha gått i graven men kvar finns många diktaturer i världen.

 

Operation Norrsken är ett lysande tidsdokument som sänder kalla kårar utmed ryggraden. Christoph Andersson har lagt ner ett omfattande och beundrandsvärt researcharbete bland de bevarade Stasiluntorna för att bringa oss mera kunskap om denna mörka och kalla tid i Europa. För den som är minsta intresserad av samtidshistoria är den ett måste.

 

Boken är utgiven av Norstedts. 

Svenska Dagbladets Årsbok 1943

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

 

Litteraturen: Inget nobelpris i litteratur delades ut. En del av årets utgåvor voro:

Alice Lyttkens - Lyckans tempel

Harry Blomberg - Jakobs dröm

Peter Nisser - Böj knä i soluppgången

Ingegerd Stadener - Kvalitet

Ella Hillbeck - Albatross

 

Vad sig i riket tilldragit: Tågfärjan Malmö minsprängdes under färd från Köpenhamn. Den tyska permittenttrafiken till Norge upphör liksom transport genom landet av tyskt krigsmateriel.

Detta är den sista rapporten från Svenska Dagbladets Årsböcker. Nu återstår för mig att hitta ett nytt hem för böckerna. Jag har ingen plats för dem i mina hyllor.

Brev till en bokhandel.

Helene Hanff är en amerikansk skribent som 1949 via brev gör sin första beställning till bokhandeln Marks & Co. Adressen till bokhandeln är 84, Charing Cross Road vilket också blir titeln på boken så småningom. Brevväxlingen mellan Helene Hanff och Frank Doel i bokhandeln blir början på en lång vänskap. Breven som från början är strikt affärsmässiga med beställningar av böcker blir över tiden mer och mer personliga. Det är efterkrigstid i England och fortfarande brist på många varor. Helene skickar välkomna paket till sin engelska vänner innehållande diverse godsaker.

När brevväxlingen ges ut i England 1971 bjuds Helene Hanff till England för lanseringen av boken och för att träffa Frank Doels familj. Han har själv hunnit gå bort och Helene och han får aldrig träffa varandra. I utgåvan jag har läst ingår även Hertiginnan av Bloomsbury Street, som beskriver Helenes resa till London.

 

Boken handlar ju bara inte om böcker utan är också ett tidsdokument över ett svunnet sätt att kommunicera och ger en inblick i hur knapert livet var i de länder som aktivt deltagit i andra världskriget. Det är fascinerande att se på vilka olika sätt en vänskap kan starta och växa sig stark.

 

84, Charing Cross Road ingår i utmaningen Böcker om Böcker som Västmanländskan bokblogg anordnar. Är det någon som inte reda har tagit del av den här lilla pärlan rekommenderar jag omedelbar läsning. Du kommer inte att ångra dig.

Man kan aldrig få för många bokhyllor

Med jämna mellanrum verkar jag växa ur bokhyllebeståndet i mitt bibliotek. Den senaste månaden har det pågått rensning och omorganisation hemma hos mig. Alla scrapgrejor har fått flytta upp på vinden i 3 flyttkartonger. Jag har inte scrappat på 1½ år men skulle inspirationen återvända vill jag inte göra mig av med allt, inte än. Eftersom jag helst vill att det ska råda harmoni målar jag alla nytillskott i samma kulör som de inbyggda hyllorna redan har. En tråkig Billy blir genast lite roligare att ställa böcker i om den matchar övrig inredning.

En smak av Selma

Det händer då och då att en bok genast väcker intresset att läsa en eller två till. Så var det när jag lyssnade på Selma Lagerlöfs bok Löwensköldska ringen. Detta är del 1 i en trilogi där de andra två böckerna heter Charlotte Löwensköld och Anna Svärd respektive. Löwensköldska ringen upplever jag som en ganska mörk, mollbetonad bok, mer än spökhistoria, än Selma sagotantens berättelser som oftast går i dur.

Den gamle karolinske krigaren Bengt Löwensköld begravs med sin dyrbara ring på fingret enligt egen önskan. Frestelsen blir för stor för en av traktens bönder som smyger sig till graven och stjäl ringen innan gravkammaren är igenmurad. Det skulle han aldrig ha gjort. Hans hus brinner ner, skörden slår fel och hustrun går i sjön. Det är först på dödsbädden som bonden lättar sitt hjärta och lämnar ringen till prosten. Bondens son vill annorlunda och rånar prosten bara för att själv bli ihjälslagen strax därefter. Tre män hängs för det mordet men ringen är och förblir borta. Så småningom kommer ringen i hemlighet tillbaka till Löwensköldska gården där det nu börjar spöka.

 

Hon skriver fantastiskt bra Selma och jag har svårt att lägga ifrån min MP3-spelaren när jag väl börjat lyssna. Upplösningen är oväntad och inte helt lycklig, så långt kan jag sträcka mig att avslöja. Nu hoppas jag på ett snart tillfälle att sätta tänderna i de efterföljande böckerna.

 

Lyrans klassikerutmaning

 

Fössta tossdan i mass

Hela Smålands inofficiella nationaldag infaller idag, nämligen Fössta tossdan i mass. Det finns smålänningar som firar dagen med att äta kååvv och kanske tåta till kaffet.

2475 smålänningar och andra gillar Fössta tossdan i mass på Facebook.

Av någon outgrundlig anledning har Åsa-Nisse blivit en symbol för dagen.

Finns det någon annan landsända som också har en egen nationaldag?

Svenska Dagbladets Årsböcker 1942

Åren 1923—1964 gav Svenska Dagbladet ut Svenska Dagbladets årsbok. Fredrik Böök, professor i litteratur, författare och kritiker var kulturchef på tidningen och hade såklart stort inflytande över vilken litteratur som valdes ut för att i årsboken spegla det gångna året. Via min svärmor har jag kommit över 20 årgångar av årsböckerna och min tanke är att presentera vilka författare som valts ut att representera det gångna året.

 

Litteraturen: Inget nobelpris i litteratur delas ut. Damerna bära upp litteraturen - i bokcirkeln, förklarade bokhandlarna i slutet av 1942 och berättade att bokcirklarnas antal betydligt ökats. Några utgåvor under året voro:

Gustaf Hellström - Kärlek och politik

Elsa Escillus - Fru Dygd och Fru Lusta

Margareta Suber - Vänd ditt ansikte

Stina Aronson - Gossen på tröskeln

Greta von Schoultz - Det går en vind i gräset

 

Vad sig i riket tilldragit: 26 januari är seklets hittills kallaste dag där över 300 köldskadade bara i Stockholm tvingas söka vård. Sjutton olika tidningar beläggs med kvarstad då de innehållit uppgifter om att tortyr förekommer i norska fängelser. Postbefodringsavgifterna höjs och ett vanlig betingar ett porto om 20 öre.

Förändrad, förvandlad, förädlad

Jag har smakat på rubriken, vänt och vridit på orden och funderat. Är det bara en fyndig ordlek eller återspeglar det huvudpersonen Erlands utveckling genom boksidorna? Förändrad, förvandlad, förädlad är Helena Miltons debutroman. En relationsroman kallar hon den själv. Fast efter jag har läst boken så lutar jag väl mer åt att det är flera relationer än bara en som avhandlas i boken.

Huvudpersonen Erland tycker om kvinnor, men inte tillräckligt mycket för att stadga sig och skapa ett långvarigt och hållbart förhållande. Han gillar att leka. Helena Milton lyckas väl med att tränga in huvudpersonens karaktär och jag för en bra bild av hur denne man är och fungerar. Läsaren får följa honom när han möter tvenne kvinnor, Cecilia och Mikaela och hur dessa förhållanden utvecklas. Boken är full av detaljer och personernas vardagsbestyr och ibland känns det lite överväldigande.

 

Det är en lovande debut och för den som vill veta mera om Helena Milton så rekommenderas ett besök på hennes hemsida, här.

 

 

Litterärt i poddradion

Det är inte bara Lundströms bokradio som bjuder den litterärt intresserade på program med litterärt innehåll.

Vetenskapsradion forum brukar jag lyssna på då och då och programmet från 130121 har ett långt och intressant inslag om litterära barndomsskildringar. Veckan innan 130114 handlade programmet om deckare och e-böcker förändrar vårt läsare. Ladda hem programmen här.

De böcker som Vetenskapsradion historia sysslar med har såklart en historisk slagsida. Programmet 130207 fokuserar på boken Rachel Carsons bok Tyst vår som var ett starkt inlägg i debatten om DDT. 130124 ägnas åt Elzabeth Bennet och Mr Darcys odödliga kärlekshistoria i samband med Jane Austens 200 årsjubileum. 121213 recenserade redaktionen för Vetenskapsradion historia i vanlig ordning en mängd julklappsböcker, spel och filmer. Du kan lyssna på eller ladda ner programmen här.

Ett franskt litet smycke

I Lilla Smycket av fransmannen Patrick Modiano är artonåriga Thérèse huvudperson. Hon är ensam i Paris med få vänner och ingen familj. En dag på en metroperrong får hon syn på en kvinna i gul kappa. Thérèse inbillar sig att det är hennes mamma som övergav henne för flera år sedan i Marocko. Det blir en mani för Thérèse att följa efter henne, finna ut var hon bor, vad hon gör, var hon handlar och äter. Men att gå så långt som att ta kontakt vågar hon inte.

Det är en tunn bok, men ingalunda snabbläst. Den kräver eftertanke under läsandets gång. Den suddiga omslagsbilden tycker jag speglar boken vad gäller karaktären och innehållet. En drömsekvens där jag är osäker på vad det otydliga innehållet egentligen vill säga. Jag uppfattar det som att Lilla Smycket handlar mycket om minnet och dess betydelse. Thérèse har få minnen kvar av sin mor och klänger alltmer desperat fast vid dessa. En ask, en telefonkatalog, ett porträtt. Samtidigt försöker hon använda minnet till att söka efter sin identitet.

Detta var mitt första möte med Patrick Modianos författarskap och jag kan inte påstå att det var kärlek vid första ögonkastet, men efter Lilla Smycket är jag mera nyfiken på att läsa mera av honom.
Tack till Elisabet Grate bokförlag för ännu en kvalitativ fransk bok.