Eftermiddagarna med Margueritte

Den gamla klichén att när man är gammal så sitter man i parken och matar duvorna stämmer in på början av boken Eftermiddagarna med Margueritte av Marie-Sabine Roger, men där slutar klichén och en alldeles underbar berättelse tar sin början.

Det är Margueritte som sitter bänken i parken när den medelålders Germain kommer förbi och av en impuls slår sig ner på bänken. Över många eftermiddagar djupnar deras samtal och vänskap. De är ganska omaka. Margueritte är en liten, gammal kvinna med ett förflutet med spännande resor och forskning kring vindruvskärnor. Hon älskar att läsa. Germain å andra sidan har knappt lämnat staden de bor i, är ganska obildad och knappt läskunnig. Hon bor på ett äldreboende och han i en husvagn i mammans trädgård.

Margueritte börjar läsa högt ur sina böcker för Germain och han lyssnar andäktigt och kommer med små inlägg och drar paralleller till sin egen vardag och människor han känner. Germain vågar sig t o m in på biblioteket alldeles själv och lånar en bok för att glädja Margueritte.

Germain är den förste att erkänna att han inte är särskilt beläst eller bildad men Margueritte behandlar honom med respekt och talar till honom som om han var någon. Det är viktigt att bli sedd och inte jämt idiotförklarad. Germain å andra sidan hyser stor beundran och ömhet för Margueritte. Han kan precis beskriva innehållet i hennes handväska som alltid är detsamma, bara titeln på boken hon bär med sig varierar. Det är väl inte så konstigt att Germain "adopterar" Margueritte som sin mormor. Han månar om henne, följer henne över gatan etc och konstaterar att
"vara fäst vid en mormor, det är inte mer vilsamt än att bli kär. Tvärtom."
Deras vänskap växer och Germain och Margueritte med den. Det har varit trivsamt att läsa om deras litterära samtal och härligt att följa med på resan när Germains läslust vaknar och börjar upptäcka en helt ny värld. De lär sig saker av varandra och tillsammans och författaren har lyckats skildra detta med stor humor och värme. Jag vill inte att boken ska ta slut och läser långsamt och med eftertanke, det är den värd. Detta är verkligen litteratur serverad på en guldkantad tallrik.

Eftermiddagarna med Margueritte är utgiven av Oppenheim förlag.

Serving Victoria

Drottning Victoria regerade England och ett vidsträckt imperium med en kvinnlig järnhand, men få kände av hennes auktoritet så mycket som de som var anställda hos henne. I Serving Victoria. Life in the Royal Household får läsaren följa med på resa bakom kulisserna genom förstahandsupplysningar och ögonvittnesskildringar. Duktiga Kate Hubbard som redan har ett par biografier på sin CV, bl a en om Charlotte Bronte, är författarinnan bakom Serving Victoria.

En barnsköterska i den kungliga barnkammaren, drottningens personliga läkare, hennes egen hovpredikant, en hovfröken, privatsekreteraren och en hovdam är bokens informanter för det råder ingen tvekan om att drottningen är huvudpersonen. Dessa sex representerar olika skeden i drottningens långa regeringstid, de innehade vitt skilda positioner och stannade olika länge hos henne.

Att tjäna drottning Victoria och vara del av ett ambulerande hov som med årstiderna flyttade mellan hennes några av favoritresidens Balmoral, Osborne house, Windsor och ytterst sällan Buckingham Palace, var ingen dans på rosor. Lönen var i och för sig över medel men oavsett vilken position man hade vid hovet var man i stort sett livegna och en stor del av dagen gick åt till att vänta på dagens order.

Det är ingen överdrift att säga att jag har läst mycket om drottning Victoria och hennes tid men även så finns här gott om nytt material som kastar ett starkare och inte alls så smickrande sken på drottningen. Hon var mycket självisk och kanske mer komisk än vad som tidigare är känt. Hon drog sig inte för att svepa innehållet på sitt skrivbord i golvet när hon inte fick som ville och var mycket känslosam med nära till gråt. När hon åkte på sina eftermiddagspromenader i vagn var det en sport för barn, barnbarn och tjänare att undvika henne och det var inte ovanligt att se grupper av folk huka sig bakom några buskar för att slippa ett möte.

Kate Hubbard lyckas levandegöra både miljöer och de människor hon skriver om. Hon visar stor ömhet för sina "objekt" och skildrar historien med en varsam hand. Språket är bra och läsningen flyter på alldeles utmärkt. Det är en fantastiskt intressant bok att läsa och självklart är det alltid attraktivt att få en inblick bakom kulisserna dit normalt ingen kommer. En bok jag starkt rekommenderar för den som är intresserad av England eller historia.

Paris efter befrielsen

Anthony Beevor har gjort sig själv synonym med djupgående och breda skildringar av olika skeden av andra världskriget. I den nya Paris efter befrielsen 1944-49 har han med sin hustru som medförfattare. Jag har tidigare läst D-dagen och Berlin-slutstriden av samma författare och är en stor beundrare av det han har åstadkommit.

Som vanligt i Beevors böcker förekommer det ett myllrande persongalleri från höga befälhavare till meniga soldater, folk från olika länder och från olika sidor av kriget. En del av hans mästarhand ligger i att han har en förmåga att levandegöra historien med hjälp av enskilda människor och deras vittnesmål.

Efter den första befrielse- och fredsyran förestår en svår tid. Det är ett samhälle som gör upp med krigs- och ockupationsåren. Kollaboratörer och medlöpare nosas fram och i de flesta fall straffas dessa på ett grymt sätt av sina vanliga medmänniskor vid sidan av polis- och domstolsväsende. Inte minst kvinnorna som har haft umgänge med tyskarna skändas offentligt på känt maner från andra ockuperade länder med rakade huvudet och skam.

Det är många utmaningar som Paris står inför. Frankrike är i stort sett konkursmässigt, har stora utlandsskulder och svårigheter att mätta och värma sin befolkning. Hur ska medlöpare och kommunister hanteras, nu när Sovjetunionen inte längre är en allierad utan ett hot mot västvärlden? Inte minst hjärtslitande är det att läsa om krigsfångarnas återkomst, de vandrande skeletten som stiger av tågen och tar med en fläkt av koncentrationslägren och grymheterna från krigszonerna.

Då är det desto roligare att läsa om kulturpersonligheterna. Det dröjde inte länge innan Paris åter var en samlingsplats och metropol i Europa med Ernest Hemingway i spetsen. Läsaren får följa med till olika ställen där Camus, Simone de Beauvoir, Violette Leduc, Sartre och Jean Genet hänger. Två fattiga unga män bodde samma hotell och svalt sig igenom tillvaron medan de drömde och jobbade på sin litterära framtid. Båda skulle så småningom få nobelpriset i litteratur, Gabriel Garcia Marques och Mario Vargas Llosa.

Det har varit oerhört intressant att ta del av efterkrigstiden med sina specifika problem. Alltför ofta slutar krigsskildringarna med fredsslutet. Jag ska försöka läsa samtliga böcker som Anthony Beevor gett ut tidigare. Han är en mästare.

Tack till Historiska media för recensionsexemplaret och för att de outtröttligt sprider god historisk litteratur.

Blekingegatan 32, Greta Garbo - ständigt fascinerande

Lena Einhorn har tagit sig an Greta Garbo igen, denna gång i litterär form. Tidigare har hon producerat en TV-dokumentär om filmstjärnan i slutet av 1990-talet och var enligt egen utsago en smula trött på Garbo, eller som hon själv uttrycker det: "Jag trodde jag kunde Greta Garbo".

Den utlösande faktorn till den nya boken var breven Greta skrev till Mimi Pollack, hennes kamrat från Dramatens elevskola. Korrespondensen tar sin början då de bägge var unga teaterstuderande och slutar inte förrän efter Garbos karriär var avslutad. Mimi Pollack lär ha burit med sig breven i sin handväska livet ut och de publicerades 2005 av hennes son. Lena Einhorn läste breven och blev fascinerad.

I Lena Einhorns bok Blekingegatan 32 träder en ny sida av Greta fram. Läsaren får följa henne under hennes kanske lyckligaste tid. När hon upptäcks som hattförsäljerska på PUB, åren på Dramatens elevskola med kamratskap och tillhörande i en grupp till det första filmrollerna och mötet med Mauritz Stiller, ett möte som skulle förändra bägges liv. Vi får möta en kul och sprallig ung dam med livsglädje och kraft att bryta upp från Sverige och följa regissören Mauritz Stiller till Hollywood.

Nyfikenheten på boken Djävla älskade unge av Tim Andersén Axell, där brevväxlingen mellan Greta och Mimi avslöjades för första gången är så stor att jag beställer den omgående från biblioteket, trots att jag normalt inte gillar showbiz memoarsvängen.

Anna har också läst Blekingegatan 32, se här.

Perfect - mitt första internationella skrivuppdrag

Två sekunder. Det är inte mycket, men det är basen för Rachel Joyces nya bok Perfect. För ett år sedan läste och jag och tyckte mycket om hennes debutroman Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd. Jag skrev om boken här. Detta är en helt annan sorts berättelse och det var bra. Att skriva något i Harold Frys anda skulle varken gynnat författaren eller hennes läsare.

Tillbaka till de två sekunderna. 1972 lades två extra sekunder till tideräkningen för att hålla jämna steg med jordens rörelse. De här två sekunderna får oöverskådbara konsekvenser för 11-årige Byron Hemmings och hans mamma Diana. På väg till skolan en dimmig morgon väljer de en annan väg och så är olyckan framme. Hade den hänt om de två sekunderna inte lagts till? Skulle allt det som hände efter olyckan hänt om tiden stått stilla? Byrons kamrat James är den i berättelsen som driver handlingen framåt. Tillsammans försöker de två pojkarna ställa allt tillrätta och rädda Diana i vad de kallar "Operation Perfect".

I en parallell historia får vi följa Jim som är ett av samhällets olycksbarn. Vid fyllda 50 år torkar han bord på ett café och bit för bit rullas hans tragiska liv med många år tillbringade inlåst och behandlad av psykiatrin. Nu bor han ensam i en husvagn och klarar av livet med många tics och tvångshandlingar. I slutet knyts Byrons, James' och Jims liv ihop på ett överaskande sätt. Det mötet andas i alla fall en viss optimism för framtiden.

Perfect är mörkare och mer tragisk än vad Harold Fry någonsin kom i närheten av, men Rachel Joyce hanterar det väl och det är en bok som är svår att lägga ifrån sig. Ju mer jag läser desto mer framträder bifigurerna som viktiga och berättelsen djupnar. Det slår mig också hur väl författarinnan använder det engelska vädret för att förstärka de olika scenerna. Värme, dimma och åskoväder är lika viktiga för handlingen som vissa karaktärer.

Tack till The Random House Group som skickade recensionsexetmplaret till mig. På deras hemsida kan man öppna och läsa de första 48 sidorna av boken, här. Boken planeras att ges ut i Sverige under 2014 men i dagsläget är dessvärre inget författarbesök på tapeten.

Lättillgänglig lyrik

Oslipad diamant är en lättillgänglig bok för den som är lyriknybörjare. Jag själv är varken kunnig eller beläst på området men tyckte att det fanns flera guldkorn bland de 52 dikter och betraktelser som Stefan Boberg givit ut genom Collana förlag. För den som vill fördjupa sig i Bobergs diktning och veta mer om honom kan man läsa vidare på hans blogg, här.

En fin liten presentbok

Det finns alltid tillfällen då man står utan en lämplig present att ge bort. Ta en paus om du hinner av Elisabeth Sjöberg Strand löser dessa problem.  Den är fylld av tänkvärda citat och finurliga tankar. Boken är illustrerad med vackra bilder som får mig att ömsom le och ömsom känna värme. Denna bok från Collana förlag är i ett behändigt format och inte större än att den ryms i en väska.

Mörderskan, 100 år men riktigt modern

Den den grekiska ö-världen för hundra år sedan var ingen paradistillvaro för någon av de fattiga invånarna och speciellt inte för kvinnorna som ofta slet ont. Att födas som flicka var en olycka och för en kvinna att föda flickor var att veta att döttrarna var dömda till samma arbetssamma, olyckliga och fattiga tillvaro som de själva lever i. På ön Skiathos bor den gamla kvinnan Chadoula. Hon är huvudpersonen i Alexandros Papadiamantis bok Mörderskan från 1902. Denna bok har nu översatts och getts ut på svenska av Oppenheim förlag. En riktig kulturell välgärning.

När Chadoula vakar över sin nyfödda dotterdotter medan den nyblivna modern för lite välbehövd vila kommer tankarna smygande att det vore en välgärning att egentligen låta den lilla dö samma natt. Det skulle bespara både barnet och föräldrarna en massa smärta och lidande. En kvinnas liv är inget värt och när hon växer upp måste hon förses med en rejäl hemgift. Alltså flickor är ett ok för fattiga familjer.

När Chadoula väl har tagit livet av sin dotterdotter dröjer det inte länge förrän fler små flickor följer efter. Misstankarna mot henne växer och en natt beger sig den gamla kvinnan iväg till fots. Rymlingen kan inte färdas fort men hon känner ön, bergen och alla genvägar där. Skallgång utfärdas och medan hon jagas börjar hennes samvete jaga henne. De små mördade flickorna kommer till henne i sömnen och ger henne ingen ro. Chadoulas flykt är kanske mest en flykt från sig själv.

Jag blir imponerad av den här hundraåringen. Den är rappt skriven, enkel men ändå gripande. På något konstigt sätt är den tidlös. Fattigdomen kommer att vara svår att utrota och änglamakerskor har funnits även i vårt eget land.

Ett tack till Oppenheimer förlag som satsade på denna outsider till bok som visade sig vara en vinnare. Jag kommer att följa deras fortsatt utgivning med spänning. Ingrids boktankar har också skrivit om Mörderskan, här.

Århundradets sommar 1913

För just jämt 100 år sedan, året 1913, det sista innan det stora kriget bröt ut, verkade världen hålla andan och även om människorna inte visste om det, hålla andan på ett konstigt sätt. Den tyske konstvetaren och kulturjournalisten Florian Illes har skapat ett mästerverk som nu Norstedts ger ut. Århundrates sommar är är en av de mest suggestiva och fantasieggande böcker jag läst på länge och just för att det är verklighet vi sysslar med ryser jag av välbehag och sträckläser så ögonen rinner.

I en ramberättelse om 12 kapitel, januari-december, tas läsaren med på en hisnande tur i ett Europa som det var året innan det gamla livet för gott skulle svepas bort. Århundrates sommar bjuder på ett smörgåsbord med ögonblicksbilder. Det är fragment och episoder ur många av den tidens kändisar (eller blivande) liv, många av dem skulle få mycket stort inflytande över Europa och världen.

Vissa personligheters liv följer vi i varje månad, Hitler, Kafka, Freud, konstnären Oskar Kokoscha och hans älskarinna Alma Mahler återkommer ofta under året. Andra gör bara små gästframträdanden men är ändå en markör åt tidsandan. I Tyskland rustas det för fullt medan det pratas om fred. Hitler som vykortsmålare och Stalin som revolutionär är bägge samtidigt på plats i Wien, vilka volter och tankeexperiment skulle man inte kunna föreställa sig om de två möttes redan här och nu 1913.

Det finns gott om litterära referenser på sidorna. Thomas Mann kämpar med att komma igång med skrivandet av Bergtagen efter sin succé med Döden i Venedig. Den skulle inte vara klar förrän 11 år senare. En ung D H Lawrence rymmer med en adlig dam till kontinenten. Hon blir senare förebilden för hans Lady Chatterley. Den stora litterära snackisen 1913 var annars Bernhard Kellermans bok Tunneln. En framtidsvision där en tunnel byggs mellan USA och Europa. Självklart har boken en stark tysk-österrikisk slagsida, men eftersom det är de länderna som hade några av huvudrollerna i första världskrigets utbrott stör det mig inte nämnvärt. Det är lärande och jag finner att jag flitigt lämnar läsandet och googlar på för mig okända personerna och lär mig massor om bl a målaren Lovis Corinth, författaren Rainer Maria Rilke, konstnärinnan Käthe Kollwitz och Ernst Jünger.

Århundradets sommar rekommenderas till alla och envar som har en gnutta intresse av kultur och historia och som vill lära mera om sambanden och låta sig lockas av tider som flytt. Trots att jag läst en hel del europeisk historia från perioden har Florian Illes bok gett mig djup och distans till människor som levt och skapat utvecklingen på vår kontinent. Det återstår att se vilka avtryck år 2013 kommer att göra...

Med en cigarettdoft av tider som flytt

Susanne Axmacher gjorde succé med sin första bok Näckrosbarnen, som jag dessvärre inte läst, och uppföljaren Nymfens tid hamnade i min brevlåda som recensionsexemplar. Trots att läsning och bloggning gått trögt på sista tiden var detta en bok jag fastnade för direkt.

Läsaren får följa tre berättarjag, de uppenbara Carl och Millie som är kärlekspar och bokens huvudpersoner samt den lite aparte Ivar, vars roll i det hela inte är helt solklar från början. Millie är 19 år och det går inte så bra för henne i livet. Hon har blivit relegerad från flickskolan p g a fusk och går nu halvhjärtat in för hushållsskolan hon går i. Hon har skådespelar- eller skrivardrömmar och faller handlöst för den äldre och mer världsvane Carl. Carl är journalist och inte precis vad Millies föräldrar önskar sig åt dottern. Carl och Millie träffas i smyg och allt går bra tills Millie visar sig vara med barn.

Millies föräldrar packar iväg flickan till landet, till farföräldrarna som hon knappt känner, för att där invänta nedkomsten. Barnet räknar de med att lämna bort. Hon står ut i några månader och rymmer sedan tillbaka till Stockholm. Andra världskriget står för dörren och säkerhetspolisen arbetar febrilt med att kartlägga spioner och kommunister. Carl och hela hans bekantskapskrets läggs under lupp och det får återverkningar även för Millie och det barn hon väntar. Hon vågar ta språnget ut i det okända och tvingas leva med konsekvenserna. Jag kan inte låta bli att spekulera i en möjlig fortsättning.

Det är inte bara omslaget som är läckert i svartvitt och den lätt dekadenta känslan i fotot. Författaren har verkligen lyckats fånga en känsla av ängslan, skräck och väntan på kriget och det hela ger verket en mycket verklighetstroget aura. Tidsmarkörerna i boken är många. Alltifrån de dåliga lägenheterna med dass på gården och trasmattor på golvet till beskrivningen av vilka kläder de bar.

Framförallt är personskildringarna levande och trovärdiga. En bok som varm rekommenderas.

Njut av Stockholms gröna rum

En av Sveriges bästa trädgårdsbloggar drivs av Hasse Wester, alias Slottsträdgårdsmästaren. Till vardags är han just slottsträdgårdsmästare på Engsholm slott men också bloggare, fotograf, Stockholmskännare och allmänt trädgårdskunnig. Jag har följt hans blogg i flera år och som bloggare vet man ju vilket engagemang som krävs och tid det tar att blogga och göra det så bra som Hasse gör det. I boken Stockholms gröna rum har han lyckats förena många av sina talanger och skapa en riktigt fin bok.

Det är en bok som säkerligen tilltalar inte bara trädgårdsälskare och stockholmare utan den har ett betydligt bredare attraktionskraft än så. På sina otaliga vandringar runt Stockholm har författaren lärt känna sin stad och nu har även vi landsortsbor chansen att ta del av huvudstadens grönare attraktioner. Det är trädgårdar med rent allmänt intresse som beskrivs blandat med personliga reflektion över planteringar, plantval och hur de naturliga förutsättningarna utnyttjas.

Varje grönt rum är vackert illustrerat av författaren själv där han inte har skytt några medel för att få den bild han vill ha. Han har klättrat upp i kyrktorn och lånat hotellrum för att fota. En allmän beskrivning över platsen och dess historia finns såklart med men här hittar läsaren också plantlistor, hur besökaren hittar hit och var det bästa fikastället i närheten finns.

Stockholms gröna rum är inte en bok jag kommer att ställa in i bokhyllan utan den är som gjord för att ligga framme och locka till läsning då och då. Jag ser mig själv läsa, bläddra, inspireras och längta. För min del hoppas jag att Hasse Wester har fått blodad tand och funderar på att ge ut fler böcker. Andra tänkbara teman kan vara Slottsträdgårdar i Sverige, Koloniträdgårdar att inspireras av, Andra svenska städers gröna rum.

Books & Dreams

Ett recensionsexemplar av tidningen Books & Dreams damp ner i brevlådan för någon vecka sedan och nu i påsk har jag haft tid att studera den närmare. Det är svårt att ge ett omdöme efter bara ett nummer, men här är i alla fall mina ärliga synpunkter.

Jag gillar formatet, papperskvaliteten och doften av tidningen men är mindre förtjust i alla olika färger och textsnitt texten presenteras på, det ger ett rörigt intryck för mig.

Det är Bonnierförlagen som ligger bakom Books & Dreams och visst ligger tyngdpunkten av reportagen på deras egna författare oc böcker MEN bland tipsen om vårläsningen finns många böcker från andra förlag representerade och även i djupintervjun med debutanten Jenny Åkervall. Resereportage från Paris med Mikael Nyqvist. Intervju med en deckarkung och ett par andra artiklar blandas upp med recept på hamburgare! Vad 17 har det här att göra? Matrecept i en boktidning? Dessutom är hamburgare mycket obokvänlig mat. Man kan inte äta dem samtidigt som man äter, det blir bara kladdigt.

Tidningen två höjdare i min smak var Barcelona i hälarna på Carlos Ruiz Zafón och intervjun med Chimamanda Ngozi Adichie med vidhängande novell. Jag kan mycket väl tänka mig att ta en prenumeration på Books & Dreams, men det får bli till hösten när höstmörkret och läslusten återvänder.

P.S. Prenumera nu och få specialpris på hudkräm? Det förstår jag inte. Jag vill inte ha en hudkräm av ett för mig okänt märke. Vill tidningen ge bort en present istället för att sänka prenumerationspriset så varför inte en pocketbok eller något annat läsrelaterat? D.S.

Sverige + Stasi = SANT?

I fem kapitel blåser Christoph Andersson liv i några gamla skandalerna som vi som minns 1970-, 1980- och 1990-talen minns. I boken Operation Norrsken sätter författaren förstoringsglaset till några av de mer kända affärerna där Sverige och DDR figurerar.

Under den socialdemokratiska regeringen, och specifikt Olof Palmes ledarskap, ändrade DDR sin attityd till Sverige och började närma sig vårt land och försökte inleda affärer med svenska företag. Det mest kända fallet som också granskas i boken är Bofors och deras export av maskiner och krut till DDR med vidarebefodran till Iran. Kruxet var att Iran just då låg i krig Irak och export från Sverige till tredje land, speciellt ett krigförande land, var strängt förbjudet. Bofors var intresserade av att sälja och det är väl bevisat att DDR tjänade många goda slantar i västvaluta på sin bulvanverksamhet.

 

Desto svårare är det med bevisningen att DDR eller någon annan främmande makt var involverad i att ta journalisten Cats Falck av daga. Hon hittades tillsammans med en väninna drunknade och hängande upp-och-ner i sina säkerhetsbälten i en bil i Hammarbyhamnen i Stockholm. Rykten svåra att tysta säger att Cats då hon försvann jobbade på en story som handlade om smuggelgods där en, kanske flera öststater var involverade.

 

Det kaske mest fascinerande kapitlet i Operation Norrsken är om prästen som skickades till Sverige för att spionera. Han nästlar sig in i svenska teologiska kretsar och blir t o m professor innan han och hela hans fula verksamhet exponeras så sent som 2012. 

 

Jag läser Opration Norrsken med bibehållet intresse och ganska hög puls i förvåning över hur långt en diktatur kunde gå i sina försök att skaffa sig information, fördelar, utländsk valuta och makt över sina medborgare. Det är en viktig läxa att lära sig för DDR må ha gått i graven men kvar finns många diktaturer i världen.

 

Operation Norrsken är ett lysande tidsdokument som sänder kalla kårar utmed ryggraden. Christoph Andersson har lagt ner ett omfattande och beundrandsvärt researcharbete bland de bevarade Stasiluntorna för att bringa oss mera kunskap om denna mörka och kalla tid i Europa. För den som är minsta intresserad av samtidshistoria är den ett måste.

 

Boken är utgiven av Norstedts. 

Förändrad, förvandlad, förädlad

Jag har smakat på rubriken, vänt och vridit på orden och funderat. Är det bara en fyndig ordlek eller återspeglar det huvudpersonen Erlands utveckling genom boksidorna? Förändrad, förvandlad, förädlad är Helena Miltons debutroman. En relationsroman kallar hon den själv. Fast efter jag har läst boken så lutar jag väl mer åt att det är flera relationer än bara en som avhandlas i boken.

Huvudpersonen Erland tycker om kvinnor, men inte tillräckligt mycket för att stadga sig och skapa ett långvarigt och hållbart förhållande. Han gillar att leka. Helena Milton lyckas väl med att tränga in huvudpersonens karaktär och jag för en bra bild av hur denne man är och fungerar. Läsaren får följa honom när han möter tvenne kvinnor, Cecilia och Mikaela och hur dessa förhållanden utvecklas. Boken är full av detaljer och personernas vardagsbestyr och ibland känns det lite överväldigande.

 

Det är en lovande debut och för den som vill veta mera om Helena Milton så rekommenderas ett besök på hennes hemsida, här.

 

 

Ett franskt litet smycke

I Lilla Smycket av fransmannen Patrick Modiano är artonåriga Thérèse huvudperson. Hon är ensam i Paris med få vänner och ingen familj. En dag på en metroperrong får hon syn på en kvinna i gul kappa. Thérèse inbillar sig att det är hennes mamma som övergav henne för flera år sedan i Marocko. Det blir en mani för Thérèse att följa efter henne, finna ut var hon bor, vad hon gör, var hon handlar och äter. Men att gå så långt som att ta kontakt vågar hon inte.

Det är en tunn bok, men ingalunda snabbläst. Den kräver eftertanke under läsandets gång. Den suddiga omslagsbilden tycker jag speglar boken vad gäller karaktären och innehållet. En drömsekvens där jag är osäker på vad det otydliga innehållet egentligen vill säga. Jag uppfattar det som att Lilla Smycket handlar mycket om minnet och dess betydelse. Thérèse har få minnen kvar av sin mor och klänger alltmer desperat fast vid dessa. En ask, en telefonkatalog, ett porträtt. Samtidigt försöker hon använda minnet till att söka efter sin identitet.

Detta var mitt första möte med Patrick Modianos författarskap och jag kan inte påstå att det var kärlek vid första ögonkastet, men efter Lilla Smycket är jag mera nyfiken på att läsa mera av honom.
Tack till Elisabet Grate bokförlag för ännu en kvalitativ fransk bok.

Jacob beslutar sig för att älska

Med Jacob beslutar sig för att älska belönades den rumänske författaren Catalin Dorian Florescu med Schweizer Buchpreis 2011.

Jacob Obertin föds och växer upp i byn Triebswetter i mellankrigstiden i den del av Rumänien där en minoritet av den tyskspråkiga befolkningen bor. Hans mor har gjort sin förmögenhet i USA, oklart hur. När hon behövde en man för att skaffa en arvinge kom Jakob senior förbi, en landsstrykare som snabbt skaffade sig en plats på familjen Obertins gård och gjorde vad som förväntades av honom. Jacob junior växer upp och blir ständigt påmind att han inte är den son som fadern förväntade sig och han kommer till korta på en mängd olika sätt. Junior förlorar t o m arvsrätten till sin fädernegård när fadern istället väljer en zigenarpojke med mer fysisk styrka och framåtanda att efterträda honom. Vi får följa Jacob genom svåra år och umbäranden när han förs bort för att skickas till ett ryskt gulagläger och vägen tillbaka till Triebswetter, besatt av tanken att ta tillbaka sitt rättmätiga arv.

1920- och 1930-talen är en brytningstid för Rumänien där monarkin får alltmer fascistiska inslag och landet blir ett byte för kommunisterna efter andra världskriget 1945. Då tar den verkliga förföljelsen av den tyska minoritetsbefolkningen fart.

Varvat med berättelsen om Jacobs liv får läsaren tillbakablickar från en historisk tid då delar av Elsass-Lothringen krigshärjats och en grupp människor beslutar sig för att lämna sin hembygd för att flytta till Banatet(Rumänien) och börja ett nytt liv där.

Det är en ganska dyster historia om ett liv i fattigdom och under en diktatur. Här bjuder inte livet på många glädjeämnen. Hopplösheten ligger som ett grått, vått täcke över livet att hur mycket man än kämpar kommer man ingen vart och det kan finnas en potentiell angivare i varje människa man möter.

Catalin Dorian Florescu är bosatt i Schweiz och skriver på tyska vilket säkert har spelat in i hans framgångar. Att skriva på ett minoritetsspråk som rumänska ska det mycket till för att slå sig fram i den litterära världen. Han har gett ut fem romaner och detta är den första som kommer ut på svenska. Mina tankar går även till Herta Müller som också skrivit om den tyska minoriteten i Rumänien i t ex novellsamlingen Flackland.

Detta är ett recensionsexemplar från förlaget 2244 som specialiserar sig på litteratur från området kring Svarta Havet. Deras utgivning är ett mycket välkommet tillskott.

En kärlekshandling, eller kanske flera?

Madeleine vaknar på sin examensmorgon och är bakfull. Läsaren får bekanta sig med henne, hennes föräldrar och en kompis Mitchell (som är kär i henne) under en allt annat en lugn frukost tillsammans. Madeleine avviker från själva examensparaden för att hasta till f d pojkvännens Leonards sida. Han är inlagd på psyket och det enda Madeleine vill göra är att finnas där för Leonard och ta hand om honom.

Handlingen spolas tillbaka i tid och vi får följa Madeleine, Leonard och Mitchell under deras studieår.  Normalt skulle jag tvekat att läsa något som hamnar under aka-porr, men här blir skolan, lektionerna och festerna mera den riktiga miljön som utspelas i än ett försök att spinna på en populär genre. Det fungerar alltså och det fungerar alldeles utmärkt. Det är inte bara tiden som skiftar i boken utan också berättarperspektivet och det är spännande. Författaren lyckas på bra sätt komma både Leonard och Mitchell in på livet med utförliga beskrivningar av deras tankar och känslor. Däremot faller dessvärre porträttet av Madeleine ganska platt till marken.

 

Jag har funderat på titeln En kärlekshandling och funderat på vad som egentligen åsyftas med det. När man vinklar och funderar på text och innehåll gör alla tre karaktärerna uppoffringar och handlar på ett sätt som skulle kunna vara vad titeln syftar på. Min tolkning är att här finns rum för flera kärlekshandlingar och inte bara en.

 

Madeleine gifter sig med Leonard och är beredd att stötta honom till 100% i hans bipolära sjukdom. Mitchell däremot luffar runt i Europa och Asien med ett brustet hjärta och försöker göra gott genom att arbeta som volontär hos moder Teresa i Indien. De sammanstrålar alla i slutet av boken och det  är inte enbart goda nyheter.

 

Detta är min första bekantskap med Jeffrey Eugenides och den ger verkligen mersmak. Det går lätt att bortse från de ibland lite väl utdragna teoretiska resonemang som förs i boken. Jag fastnar speciellt för det djupa och innehållsrika porträttet av Leonard. Det är en så stark och innehållsrik beskrivning av en person med bipolär sjukdom, att jag tyckte att Leonard stundtals verkligen kröp in under huden på mig.

 

Norstedts har gett ut denna och Jeffrey Eugenides stora genombrottsroman Middlesex som jag nu också är sugen att ge mig på.

Nu vet jag vem jag ska rösta på

Det var dumt av mig att låta Elisabeth Östnäs roman Feberflickan bli liggande oläst så länge i min hylla. Det är en riktig liten pärla till bok med sprängstoff innanför pärmarna där de 128 sidorna rymmer massor.

Luna går omkring i sitt hem och städar, hon öppnar dörrar som tidigare varit låsta för henne alltmedan hennes föräldrar ligger döda - mördade i ett rum i huset. Hon resonerar med sig själv, minns händelser ur det förflutna samtidigt som hon prövar på att gömma sin blodbestänkta klänning. Kommer blodet från den pågående mensen eller från de döda? Visst är berättelsen mörk men det är ändå ingen blodig mördarhistoria eller klassisk deckargåta.  Läsaren sätts på prov och får själv tänka efter lite och det gillar jag, litterär hjärngymnastik. Författaren lär vara inspirerad av den verkliga berättelsen om Lizzie Borden, läs mera här.

 

Det här är en bok som jag läste från pärm till pärm under en eftermiddag. Det är svårt att tro att det är en debutroman när man ser den skickligt ihopsnickrade berättelsen och den vackra språkanteringen.

 

Jag har tidigare haft en del vånda att hitta en värdig kandidat bland de nominerade för utnämningen av Bokbloggarnas litteraturpris, men nu är mitt val solklart. Min röst lägger jag på Feberflickan och hoppas hon vinner.

 

Tack till Columbi Publishing som gett ut boken och försåg mig och de andra bloggambassadörerna med varsitt recensionsexemplar.

Ett fascinerande arv

Det är inte lätt att skriva något på temat judeförföljelse i Tyskland och andra världskriget utan att upprepa vad andra författare redan gjort. Astrid Rosenfelds bok Adams arv känns ändå fräsch med en ny vinkling på berättelsen.

Läsaren lär känna Eddy som växer upp i Berlin på 1980-talet med judiskt påbrå. Redan från unga år jämförs han med sin morfars bror Adam som är familjens svarta får. Just när familjen stod beredda att lämna nazityskland försvann Adam och tog familjeförmögenheten med sig. Pengarna som skulle se dem till ett nytt liv i säkerhet i England. I mer än ett halvt sekel förtalas Adam tills Eddy efter mormoderns död hittar ett aldrig? läst manuskript efterlämnat av Adam där en helt annan bild av honom och hans försvinnande växer fram. Adam var i själva verket en hjälte.

Adams arv blev en stor succé när den kom ut i Tyskland för några år sedan och var nominerad till Tyska Bokpriset samt var tyska bokhandlares och läsares favorit. Det är lätt att hålla med dem. Jag har läst mycket på temat andra världskriget, både fakta och skönlitteratur, men Adams arv får en alldeles egen plats här. När boken landade i brevlådan lade jag ifrån mig all annan läsning och sedan var jag okontaktbar i flera timmar framöver.

Astrid Rosenfeld lyckas skriva lättsamt om ett allvarligt ämne utan att för förringa dess tragik. Hon har ett roligt språk och många små hyss för sig i berättelsen som jag skrattar gott åt. Hennes persongalleri är växlande och ibland smått otroligt i sin fantasirikedom. Dessvärre finner jag slutet lite platt men här finns ändå en av finaste beskrivningar av kärlek jag stött på:
Anna, när din blick träffade mig var allt rätt. Jag bar hela världen i mig. Miljontals fåglar steg upp mot himlen i mig I mina ådror brusade hav och floder.

Tack till Thorén & Lindskog som gett oss ännu en bra, tysk författarinna att njuta av. För min del hoppas jag att det inte dröjer för länge innan hon ger ut en ny bok.

Liten men naggande god

Alter Ego är så liten och tunn att den är lätt att förbises, men visst vet vi alla att storleken inte spelar någon roll. Haha, i alla fall somnar jag fortare i sällskap med en tegelstensroman än en novell.

I Adam Hansson debutbok har han plockat fram miljöer och människor som han känner väl. Efter några år på reklamfirma i Köpenhamn har han rikt material att ösa ur till denna bok. Detta är en branchs jag inte alls känner eller skulle känna mig hemma i. Ytlig där stark konkurrens råder och dagens stjärna är morgondagens loser. Det gäller att vinna kontrakten och att leverera. Språket är snabbt och rappt och allt överskottsfett är bortskalat. Det är verkligen en liten pärla som säger så mycket på så få sidor.

Det ska bli intressant att följa Adam Hansson och se om författartalangerna räcker utanför den bransch som han själv känner så bra, talangen finns där onekligen. Jag ser fram emot nästa bok.

Tack till Collings förlag som gav mig och de andra bloggambassadörerna varsitt ex av Alter ego. Andra som har läst boken är Bokblomma, Erikas bokprat och Zachan - The Writer