Halvårsrapport

Afrika	3
Asien	2
USA	5
Storbritannien	3
Finland	1
Frankrike	4
Irland	1
Norge	3
Ryssland	4
Sverige	42
Tyskland	15
USA	5
Vietnam	2
Österrike	1
Lyrik	5
Noveller	5
Prosa	52
Fakta	12
Biografi/Memoarer	12
Drama	1
Läst	58
Lyssnat	29
Manlig författare	50
Kvinnlig författare	34
Betyg 1	1
Betyg 2	7
Betyg 3	29
Betyg 4	36
Betyg 5	11

Jag tycker att jag medvetet har läst litteratur från ett geografiskt urval men när jag ser resultatet i siffror verkar det ändå inte så. Endast 17 länder är representerade, men då har förstås Tyskland fått väldigt många pinnar i år inför bokmässan.

Två barnböcker är inte betygsatta. Två böcker har flera författare så ett kön på författare kan inte anges. Antal nobelpristagare har hittills i år blivit fem d v s Sigrid Undset, Andre Gide, Nelly Sachs, Erik-Axel Karlfeldt och Verner von Heidenstam.

Jag är nöjd och lite förbluffad över hunga många böcker det trots allt blivit, men det viktigaste är att det är övervikt för bra böcker, alltså de med betygen 4 eller 5.

Anna Gavalda - En dag till skänks

Efter att ha lyssnat på eller läst fyra lågmälda, eftertänksamma och finstämda böcker som Ru, Ut och stjäla hästar, Skogen och Mannen som planterade träd, på raken blev det en mindre chock för systemet att konfronteras med Anna Gavaldas En dag till skänks. Även om den föregåtts av andra böcker tror jag inte att jag skulle uppskattat den heller.

Det handlar om två systrar, deras bror och hans fru som är på väg i bil till en släktings bröllop. Väl framme i byn på franska landsbygden där bröllopet ska stå överger de tre syskonen svägerskan och drar vidare för att träffa en annan broder som inte kunnat komma till bröllopet. Brodern bor och guidar på ett slott och där får de 24 timmar tillsammans i en stämning som påminner om den sista gången de är barn tillsammans eller något liknande.

Jag tycker omgående illa om systrarna som är gapiga, högljudda och totalt struntar i vad andra tycker. De mobbar sin svägerska och driver med henne och jag tycker att hela boken är ganska infantil och olyckligt sammansvetsad. Jag lyckas inte ens röras av berättelsen av den bortsprungne hunden som dyker upp på slutet och hjärtknipande tas om hand av en av systrarna, kanske för att hon ska blir bättre människa. Det bästa med den här boken är att den är så kort. Endast tre CD-skivor.

Kim Thúy - Ru

Äntligen, äntligen har jag så Ru i min hand efter att ha köat länge på biblioteket. Bara omslaget är oerhört vacker, dimhöljda berg någonstans och jag börjar läsa. Läsaren kastas rakt in i Tet-offensiven i Vietnamkriget då bokens huvudperson föds.

Ru betyder både bäck eller flöde, kanske av tårar eller blod eller pengar, men också vaggvisa på vietnamesiska. Fram ur sidorna flödar berättelsen om en flicka som blir kvinna, hennes föräldrar och syskon och deras längtan bort från det kommunistiska Vietnam. Familjen sätter allt på ett kort och blir båtflyktingar som landar medtagna på en strand i Malaysia. I flyktinglägret där de bor alltför länge råder fruktansvärda förhållanden men till slut tas dem emot i Kanada.

I Kanada mottas de med stor vänlighet och Kim Thúy beskriver med lätt hand och rakt på sak vilka kulturkrockar som uppstod och hur lite de förstår sina nya landsmän. De saknar klibbigt ris och soppan till frukost som de är vana vid hemifrån och uppskattar inte särskilt när de får följa med på naturvandring för att lyssna på insekter och flugor. Dessa hade de mer än nog av i det stinkande flyktinglägret.

Boken består av små berättelser, inte stort mer än fragment, som är ihopfogade till en lysande berättelse. Läsaren får en bra insikt i förhållandena i Vietnam och hur civilbefolkningen led. I alla fall jag har varit ganska ovetande om hur det egentligen förhöll sig.

”Det är lätt att glömma alla dessa kvinnor som bar Vietnam på sina ryggar medan deras män och söner bar vapen på sina”, är ett citat jag fastnar för.

Boken är bara på 150 sidor och är lättläst, men innehållet är långt ifrån lättsmält. Jag tror nog att jag kommer att återvända till Ru.

Jean Giono - Mannen som planterade träd

Jag blev så glad när jag upptäckte att radioföljetongen skulle vara Mannen som planterade träd. Den har jag tänkt låna sedan den kom ut på svenska först förra året men det går lika bra att lyssna. Boken är endast 30 sidor lång och materialet fylls ut med bakgrundsinformation och en intervju med författarens dotter. Bakgrunden till boken är minst lika spännande och rolig som boken själv. ”Det bästa” utlyste 1953 en tävling om ”Den märkvärdigaste människa jag någonsin träffat”. Jean Gionos bidrag handlade visserligen om en märkvärdig människa, det var bara det att historien var uppdiktad. En modern fabel som har blivit en modern klassiker.

En fattig fåraherde i bergiga trakterna av Frankrike har vigt sitt liv till att plantera träd där det tidigare endast var en öken, kargt och otillgängligt. Han planterade hundratusen träd och medan åren går och herden blir gammal blomstrar inte bara träden utan även trakten där skogen börjar växa återfår liv. Bäckar börjar rinna och människor flyttar hit och blir lyckliga.

Författaren var ekolog och före sin tid. Detta är en bok skriven för snart 60 år sedan som är högaktuell idag när vi kan köpa träd till att planteras i Afrika och på andra ställen för miljöns och människornas skull. Boken är i sanning en liten pärla, finstämd och manar till eftertanke. Den trädplanterande herden beskrivs avslutningsvis så här:

”Jag grips av oändlig respekt för denne gamle obildade bonde som förmått genomföra ett verk värdigt Gud själv”.

Bilder från min trädgård vecka 25

Den här veckan har jag valt att visa upp blommor ur den gul-orange färgskalan

Liljorna har hittills klarat sig utan angrepp från de glupska liljebaggarna.

.

Lejonsvansen har ett roligt växtsätt och är
nästan lika vacker när den blommar som
vintertid med sina fröställningar.

Kaprifolen blommar förföriskt gott, särskilt kvällstid.

Midsommartider

Midsommarafton firades i släkt och goda vänners lag. Vi for iväg till ett traditionellt midsommarfirande på hembygdsgård i närheten och njöt av tillställningen med alla de klassiska ringlekarna kring midsommarstången.

Dessvärre fanns där en loppis som drog mitt intresse till sig från dansen. Fem böcker á 5 kronor styck blev det. En ungdomsförälskelse som jag bara inte kunde motstå, nämligen flera av Birgit Th Sparres böcker ur sviten "Gårdarna runt sjön". Så helt olitterär blev inte midsommaraftonen. Dessutom fanns där lotteri. För 25 kronor inhandlade lotter vann jag ett paket kex och en kakform. 

Per Pettersson - Ut och stjäla hästar

På listan över Lyrans nobelpriskandidatutmaning finns Per Pettersson och hans bok Ut och stjäla hästar. Återigen har jag lyckats ramla över en finstämd och lågmäld roman och jag älskar den.

Huvudpersonen är Trond och han har som pensionär och änkeman köpt sig en stuga i den norska glesbygden. Hans önskan är att isolera sig, han undviker att skaffa telefon och berättar inte för sina barn vart han har flyttat. Omväxlande får vi följa Trond i hans liv som han är nu och omväxlande som en 15-årig grabb i efterkrigstidens Norge 1948. Trond och hans far bor då i en stuga en sommar.

De lever ett enkelt liv, hugger skog, fiskar och kommer varandra väldigt nära. Tronds far var under kriget involverad i flyktingverksamheten och när det började brinna i knutarna flydde fadern också till Sverige och tillbringade flera år där. När Trond 50 år senare träffar en bekant från 1948 kommer minnena vällande tillbaka. Han bearbetar sina minnen och förhållandet till fadern och läsaren får följa med på den inre resan.

Boken är spännande i all sin enkelhet, den är melankolisk, djup och vemodig men också dramatisk och jag har levt med i Tronds liv som ung man och äldre man i flera dagar medan jag kört till jobbet och det kommer att bli tomt nu när jag lyssnat klart.

Nicole Krauss - Kärlekens historia

Nyligen hade jag turen att vinna ett exemplar av boken ”Kärlekens historia” av Nicole Krauss när enbokcirkelföralla hade utlottning. Det passade mig perfekt eftersom den ändå stod på min läslista och att den bara råkar vara månadens bloggcirkelbok hos enbokcirkelföralla gör ju att det alltid finns andra läsare att dela sina tankar med. Kika in här för att läsa vad andra tycker.

Detta var mitt första möte med Nicole Krauss som också har skrivit Man utan minne och Det stora huset och som är så kritikerrosad av media och oss bokbloggare. I bokens centrum står inte någon av de mänskliga figurerna utan boken ”Kärlekens historia”. Den är en enda lång hyllning till kärleken till en kvinna som heter Alma, men vem har skrivit boken? Är det Litvinoff vars namn pryder bokens spanska omslag? Eller är det Leo som är en av de starka karaktärerna vi möter i boken?

En ung flicka som är uppkallad efter bokens Alma lever i New York. Almas pappa dog tidigt och hon drivs av en kärlek till honom i mycket hon gör, tycker och lever för. Almas mamma får en dag ett erbjudande om att översätta just romanen Kärlekens historia från spanska till engelska och accepterar.

Många känslor trängs i boken. Kärlek är såklart det uppenbara men också sorg och saknad, vemod och glädje. Det är en mycket tilltalande bok men lite svår att beskriva och ännu svårare att stoppa in i ett enda fack. Detta tilltalar mig mycket. Det är lite svårt att se hur de olika karaktärerna hör ihop och det klarnar inte förrän på slutet. Tyvärr blev läsningen av de sista 100 sidorna i boken lite dimmig. Jag läste dem nämligen under en lång och seg väntan på akuten häromkvällen. Jag ställer undan Kärlekens historia i bokhyllan med en känsla av att vi nog möts igen.

Margareta Lindholm - Skogen

Den senaste radioföljetongen är bara åtta avsnitt lång, men i dessa åtta, cirka 20 minuter långa avsnitt ryms mycket känslor, nostalgi och eftertanke att läsaren/lyssnaren häpnar över hur skickligt författarinnan åstadkommit detta.

Bokens huvudpersoner är två syskon, Bror och Maria, som aldrig bott någon annanstans än på den gård där växte upp. Maria sköter skogen och Bror odlar trädgården. De har ingen bil och har inga större behov. De är ett utdöende släkte av folk som hela i sitt liv bott och levt av vad marken ger. En dag säljer kyrkan den gården och marken och den nye ägaren har inte lust att förnya deras arrendekontrakt. Syskonen är rättslösa och tvingas från hus och hem.

En ung socialsekreterare tar sig an deras fall. De erbjuds en nybyggd lägenhet i tätorten, men vill inte flytta dit. In i det sista går livet vidare och syskonen lever i förnekelse, de sätter potatis, lök och morötter och planerar för framtiden i barndomshemmet alltmedan flytten rycker närmare. Vi möter syskonen i boken genom Marias dagbok. Den är enkelt skriven och utan alltför mycket detaljer eller känslor rycks läsaren med i syskonens berättelse och vi delges även tillbakablickar till barndomen. Det är en finstämd bok med mycken empati som passar min smak perfekt. Skådespelaren Sara Arnia läser med härlig pausering och inlevelse. Lyssna på P1 och njut!

Bilder från min trädgård vecka 24

Många av blommorna i min blå rabatt är nu som allra vackrast.

Irisarna reser sig stolt över de andra blommorna.

Stora underbara nävor som sprider färg och välbehag.

Tremastaren är tredelad som ett klöver och pryder sin plats.

Blågullen växer, blommar och sprider glädje.

Bokkrönika i Sockenbladet

I senaste numret i vårt Sockenblad skrev jag om tre indiska böcker jag läst och tycker om. Här är artikeln.

Maries indiska boktrippel

Jag har alltid haft en stark dragning till Indien utan att ha besökt landet, men den som bott i London i ett par år kan bara inte undgå Indiens och indiernas stora inflytande där. Det finns knappt en kvartersbutik där inte en indier står bakom disken, varje affärsgata med självaktning har en indisk restaurang och överallt ser man kvinnor klädda i de mest fantastiska mönstrade och färgrika saris. Här kommer boktips på tre moderna indiska böcker som både innehåller realism och humor men på helt olika sätt. Läs och njut av Indien!

Bort, bort – Anjum Hasan

Sophie Das, bokens 25-åriga huvudperson söker meningen med livet och det är bokens röda tråd. Hon är en av många, många indiska ungdomar som flyttar från landsbygden till storstaden Bangalore med hopp om att finna livet, finna något annat än det barndomsstaden bjöd på. Hon ville bort därifrån. Nu när hon är i Bangalore och som så många andra där jobbar på ett outsourcat amerikanskt företag längtar hon hem igen, hem till det ”riktiga Indien”, hon vill bort igen.

Sophie och hennes vänner glider förbi i boken, alla med drömmar om bilar, stipendier för att plugga utomlands, lägenheter eller bara konsumtion och fester. Sophie förtärs av ytligheten och reser hem. Hemma är det allt annat än idylliskt. Hon finner sin familj i upplösning. Boken handlar om att inte höra hemma någonstans, att ständigt längta bort. Sophie lever i en brytningstid. En tid mellan det traditionella Indien och det moderna västsamhället som tränger sig på med sina värderingar och sin livsstil. Boken skildrar på ett utmärkt sätt kluvenheten i samhället, gamla och nya traditioner ställs mot varandra och det är något som inte bara Indien gått igenom utan också i vårt eget land.

Mr Alis äktenskapsbyrå – Farahad Zama

Finns det en genre som heter etnisk feelgood litteratur? Det borde det göra och hit hör definitivt Mr Alis äktenskapsbyrå. Det är en humoristisk och kravlös höjdare närhelst man vill piggas upp eller bara läsa och njuta.

Bara genom att läsa Mr Alis äktenskapsbyrå får man så mycket av Indien till sig. Mr Ali bestämmer sig en dag när han pensionerat sig att öppna en äktenskapsbyrå för bättre bemedlade folk. Byrån blir en riktig framgång i ett land där arrangerade äktenskap, hemgifter och kastsystem kastar sin skugga över varje äktenskap.  Det är klart att skildringen inte stannar länge vid hemlösa, kastlösa och fattiga. Det är det nostalgiska och romantiska Indien som porträtteras och i denna bok nöjer jag mig med det. Boken lunkar fram i ett lugnt tempo, ungefär som jag förställer mig den indiska landsbygden att vara. Bara beskrivningarna av de olika rätterna som serveras vid ett bröllop får det att vattnas i munnen på mig. Finns det något godare än kyckling tikka marsala, naanbröd, lök bajis och raita?

Vem vill bli miljardär? – Vikas Swarup

Jag har sparat den bästa boken till sist.

Ram Mohammad Thomas har blivit arresterad efter att ha svarat rätt på tolv frågor i tv-programmet Vem vill bli miljardär? Har han fuskat? Kan någon som inte gått i skolan och som tillhör Indiens allra fattigaste verkligen kunna svara rätt på 12 frågor i rad hos Indiens Rickard Sjöberg?

Boken är i tolv kapitel, en för varje fråga och scenen växlar mellan TV-studion och Ram Mohammad Thomas liv. I kapitel efter kapitel får läsaren svar på hur det kom sig att Ram lyckats svara rätt på frågorna. Boken är genialt uppbyggd här vävs Rams äventyrliga och bitvis olyckliga liv som gatpojke ihop med en fantastisk beskrivning över Indien idag. Ibland blir det kanske lite väl mycket Bollywood över det hela men jag älskade den här boken när jag läste den och unnar fler läsupplevelsen. Boken har även filmatiserats, men den har jag inte sett.

Bokbloggsjerka säsongsavslutning

I säsongens sista bokbloggsjerka frågar Annika:

 Vilken bok är den bästa du har läst den senaste månaden?

Det var vårens enklaste fråga alla kategorier. Svaret är utan tvekan En Dåre Fri av Beate Grimsrud. Det är inte bara den bästa boken jag läst den senaste månaden utan faktiskt hela årets bäsa bok hitills. Läs här vad jag tyckte om boken.

Jag kommer att sakna bokbloggsjerkan under sommaren. Välkommen tillbaka till hösten!

100 % bonde

Om du liksom jag gillar livet på landet, odling, alternativa sätt att leva är den danska serien 100 % Bonde något för dig. Serien om den unge Frank som vill göra allt som man gjorde förr i världen och leva på självhushåll är inne på sin tredje säsong. Nu när Babel är slut kan jag njuta ohämmat av Frank och hans liv utan att mina två favoritprogram krockar.

Den här säsongen bygger han ett växthus från grunden, skapar bikupor, skaffar sig grisar och odlar, renoverar och kelar med sin lille son som är med överallt. Frank och sin familj strävar efter självhushållning och håller bl a getter för att skaffa sig kött. I Danmark har faktiskt 100 % bonde ett mycket roligare namn, BONNERØVEN. Frank har inget emot att bli kallad Bonneröv, han är stolt över sitt yrke och det han åstadkommer, så gemytlig, äkta och positiv till allt. Det är härligt att följa honom och det han sysslar med.

Torsdagar kl 20.30 i Svt 1.



Skönhetsskolan i Kabul och andra böcker till bokbyte

Vi har börjat med att ta med utlästa böcker till jobbet att byta med, låna, behålla eller lämna tillbaka allt eftersom andan faller på. Idag tar jag med mig Ökenblomman av Waris Dirie, Honungsvargar av Sun Axelsson och Deborah Rodriguez Skönhetsskolan i Kabul.

Huvudpersonen Debbie såg liksom vi alla andra reportagen från det krigshärjade Afghanistan men till skillnad från de flesta av oss reagerade hon på vad som visades om kvinnornas situation under tablibanregimen men Debbie reagerade. Hon beslöt att göra något och hennes idé var att starta en skönhetsskola i Kabul.

Boken är en lång härlig berättelse om hennes kamp för skönhetsskolan, om alla de kvinnor hon möter i Afghanistan med sina olika levnadsöden och Debbies eget äktenskap med en afghansk man. Bokens stora behållning är mötena med de olika afghanska kvinnor deras olika livssituationer, flera av dem riktiga vardagshjältinnor.

Sommarläsning

Inspirerad av Böcker, böcker, böckers listning av sin tänkta sommarläsning gör jag likaledes. Även mitt bibliotek har utsträckt lånetiden till 6 veckor. Här är vad jag redan lånat och reserverat för i sommar:

- Chinua Achebe, Allt går sönder (nigeriansk klassiker)
- Kerstin Ekman, Händelser vid vatten (Svensk, Augustprisbelönad, cd-bok)
- Jenny Erpenbeck, Hemsökelse (tysk författarinna)
- Verner von Heidenstam, diktsamling (svensk, nobelprisförfattare, planerar besöka hans hem Övralid i sommar)
- Elfriede Jelinek, Pianolärarinnan (österrikiska, nobelprisförfattare)
- Rhesus Helena, Marienske (Fransk bok om livet på ett ålderdomshem)
- David Nicholls, En dag (engelsk författare, cd-bok som jag väntat länge på)
- Frithiof Nilsson Piraten, Bock i Örtagård (CD-bok att ha med på semesterresan i bilen)
- Kim Thuy, Ru (stått jättelänge i kö och hoppas jag får den snart)
- Anna Gavald, Tillsammans är man mindre ensam (CD-bok, fransyska)
- Per Pettersson, Ut och stjäla hästar (CD-bok i bilen just nu, nobelpriskandidat sägs det)
- Anna Gavalda, En dag till skänks (CD-bok, fransk roman)
- Johan Hakelius, Döda vita män (svensk bok om engelska excentriker)

Det lär väl räcka ett tag...

Adam & Evelyn - Ingo Schulze

I min kampanj att läsa tyskspråkigt har turen kommit till Ingo Schulzes bok om två ungdomar som i augusti 1989 beslutar sig för att lämna DDR och via Ungern ta sig till väst. Bokens titel Adam & Evelyn är inte bara namnet på huvudpersonerna i romanen utan också en syftning till bibelns Adam och Eva. Liknelserna mellan boken och bibeln är flera. Det är Evelyn som vill till väst och lockar den tveksamme Adam med sig. Här figurerar även vindruvor och fikon och hänvisning till syndafallet förekommer.

När Ungern väl öppnar gränsen är det nästan förbluffande lätt för dem att ta sig över till väst och nästan som en antiklimax. Evelyn anpassar sig snabbt till deras nya liv, söker till universitetet och skaffar sig vänner. För Adam blir det värre. Den förbjudna frukten i det västerländska paradiset smakar inte lika gott för honom. Språkligt sett består boken säkert till 90 % av dialog. Den är rappt skriven och bitvis tappade jag bort mig vem som var vem i dialogerna.

Jag tycker det mesta av händelserna denna spännande höst 1989 när nästan ett nytt östland i veckan skakade av sig den kommunistiska diktaturen och öppnade sina portar mot väst. Bilderna på överlyckliga östtyskar som för första gången besöket väst och hur man i Berlin slog sönder die Mauer är sådana som etsat sig fast på min näthinna och jag läser fortfarande mycket och gärna kring detta. Jag har tidigare läst Honeckers kanderade äpple av Claudia Rusch som utspelar sig vid samma tidpunkt och från samma östtyska horisont. Båda böckerna rekommenderas.

Bilder från min trädgård vecka 23

Ett tjugotal små ämnen finns just
 nu på gurkplantorna i växthuset.

Två små klasar med druvor stora som knappnålshuvuden
 växer just nu till sig på vinstocken i växthuset

Flera tomatplantor blommar

Stefans lilla gröna - Stefan Sundström och Jeanette Andersson

Stefan Sundström är en ny bekantskap för mig. Jag känner honom varken som den sångare och låtskrivare han är eller som odlare. Min bibliotekarie som alltid är på alerten och vet vad jag brukar gilla stack hans egen bok under näsan på mig och undrade om detta inte vore något för mig? Jodå, så rätt han hade.

Det har varit svårt att lägga boken ifrån sig. Stefan Sundström har provat på det mesta vad gäller odling och även lite om djurhållning. Visserligen komposterar jag och har provat mjölksyrning och lite annat av det han skriver om men nya tips och infallsvinklar är alltid välkomna. Man behöver inte leva lika fanatiskt som författaren för att få glädje av boken och plocka de delar man själv känner för.

Avsnitt som hur du gör din egen blodpalt vid slakt eller odlar ditt eget snus känner jag mig inte redo för än men annars bidrar boken med en del roliga och udda recept. Kanske jag provar att göra kvass till hösten?

Vinsten kom hem till mig idag

Jag blev den lycklige vinnaren till ett exemplar av Nicole Krauss hyllade roman Kärlekens historia när enbokcirkelföralla lottade ut boken bland de som röstade på juni månads bloggcirkelbok på Facebook.

Jag tackar och bugar och ser fram emot att läsa den och dela läsupplevelsen med flera hos enbokcirkelföralla under juni månad. Kika här.

Handbukett

Av försommarens prunkande överflöd i trädgården plockade jag och band en handbukett av pion, jättedaggkåpa och hosta att lägga på vår käre vän, granne och jaktkamrats kista när han begravs idag.

Chimamanda Ngozi Adichie - Det där som nästan kväver dig

Det är inte ofta jag läser novellsamlingar. Det blir lite ryckig läsning för mig helt enkelt. Jag tycker att om jag kommer in i en bok så är det svårt att sluta läsa men med noveller som är åtskilda åt vill jag gärna vila emellan, smälta historien och vänta ett tag innan jag tar tag i nästa novell. Därför blir de ofta liggande ett tag på mitt nattygsbord mellan läsningarna och jag tappar fart.

Hursomhelst, när jag var ledig förra veckan hade jag gott om tid till att läsa och då klämde jag faktiskt min första novellsamling på länge och vilken novellsamling var det inte! Det där som nästan kväver dig av den nigerianska-numera-i-USA-boende författarinnan Chimanda Ngozi Adichie. Ett mycket bra val skulle det visa sig. Jag upptäckte henne först för några månader sedan när hennes Lila Hibiskus var radioföljetong (se min recensionen här).

Det är en mycket väl sammanhållen novellsamling med vad jag har upptäckt flera gemensamma nämnare. Nigeria är en sådan nämnare, kvinnors perspektiv är ett annat för det är de som har huvudrollen i nästan samtliga noveller. Även lögner och att någon i berättelsen ljuger finns med i stort sett varje novell. Det är också för mig som är Afrikanovis på många sätt enormt intressant att få lära mig så mycket om ett land bara genom att läsa litteratur från landet.

Mark Levengood - Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig

Det är vackra och lite underfundiga titlar Mark Levengood får till på sina böcker. Den här ljudboken har jag haft i MP3-spelaren medan jag gått och lukat ogräs och målat trädgårdsmöbler och det var ett trevligt sällskap. Fast det här var en rad kåserier, ett trettiotal närmare bestämt, och att lyssna på dem som på en ljudbok i ett sträck gjorde de inte rättvisa.

De små berättelserna hade som kåserier i tidningar gjort sig bäst en och en, till frukost eller förmiddagsfikat eller något liknande. Att sträcklyssna var inte bra. Kåserierna gick in i varandra  och det blev lite för mycket av hans finska morföräldrar och annat småputtrigt och mysigt som är så typiskt för Mark Levengood. Jag har nu på ganska kort tid lyssnad på två av hans ljudböcker och det blev lite väl tätt. Jag överger honom inte men kommer att ta en längre paus, for sure.

Der Kaiser und ich - Hermine Prinzessin von Preussn

Så har jag kommit till den tredje av mina tyskaspråkiga böcker från senaste resan.

Efter första världskriget störtades de tre kejsardömena i Europa, Ryssland, Österrike-Ungern och Tyskland. Det var i sanning en omvälvningens tid och många ur den forna makteliten hade svårt att hänga med och anpassa sig till de nya förhållandena och sitt nya liv. Den tyske kejsaren Wilhelm II gick i exil till grannlandet Holland. Han bodde på ett litet slott och saknade inget egentligen. Omgav sig med en hovstat som följt honom i exilen, många tjänare och höll fortfarande på sina rättigheter och på etiketten, men hans rörelsefrihet var starkt omskuren. Han fick endast röra sig på ett område några kilometer stort. När hans gemål sedan fyrtio år dör blir ensamheten honom plågsam. Vem vill gifta sig med en föredetting? En som i omvärldens ögon var orsaken till det stora kriget och hade så många miljoner människors liv på sitt samvete? En gubbe på över 70 år?

Jo, Hermine ville. Hon var född prinsessa av ett mindre betydande hus, släkten Reuss (här var Frida Lyngstad också ingift i ett par år) där alla män döps till Heinrich. Hermines far var Heinrich XXII och brodern Heinrich XXIV. Hermine var änka med fem barn och dryga 40 år, 28 år yngre än ex-kejsaren när hon tackade ja till hans frieri. Wilhelms vuxna barn, de flesta äldre än den tilltänkta bruden var mindre förtjusta.

Der Kaiser und ich är Hermines egna memoarer och det är en enda lång försvarsskrift för Kaisern och ett försök till tillbakavisande av de rykten som var i omlopp om honom. Hon slår knut på sig själv för att beskriva den f d despoten som en vänlig herre som levde för sin trädgård, sina rosor, hur lite han äter och hur han aldrig nyttjar alkohol. Vi får veta att Kaisern älskar sitt dyra fosterland Tyskland över allt annat, är väl insatt i dess affärer och skulle vara beredd att komma till dess hjälp närsomhelst.

Det blir en ganska fadd smak i munnen när jag läst ut boken över vilken god man Vilhelm ärt är och så grymt ödet behandlat honom. Jag har inte belägg för mina teorier men tror att Hermines skäl att skriva boken var tvåfaldig. Dels ville hon rättfärdiga sig själv inför världen och inte framstå som en lycksökerska som gifter sig med kejsaren av tvivelaktiga skäl. Dels fanns det strömningar i Tyskland i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet, efter kaoset som Weimarrepubliken innebar, att monarkin skulle kunna restaureras. Skulle de tankarna bli verklighet var det såklart viktigt att framställa Kaisern i så god dager som möjligt.

Varför jag inte firar nationaldagen.

En "riktig" nationaldag har de länder som har något gemensamt att samlas runt, de som firar en seger över tyranniet som de gör i Frankrike, frigörandet från en kolonialmakt som de gör i USA eller något liknande. Något som folket delar och som alla kan vara delaktiga i. En nationaldag ska komma ur folksjälen och det ska vara något speciellt.

Var för har vi nationaldag i Sverige? Det är ett ganska modernt påfund och vilar inte på någon gemensam ansträngning som Sveriges folk har uppnått, kämpat för eller kanske kämpat emot något. 1983 bestämde våra politiker att vi ska ha en nationaldag och för några år sedan förstörde de pingsten genom att plocka bort annandagen och istället ge oss ledigt 6 juni. Big deal. Varför just 6 juni? Den lama ursäkten är att 1809 och 1974 års regeringsformer utfärdades 6 juni. Ingen bra ursäkt. Gustav Vasa lär ha valts till kung denna dag 1523 och det är ett ännu större hån mot oss idag att ange det som ett gångbart skäl. Gustav Vasa struntade totalt i vad folket tyckte, han var maktmissbrukare och misstrodde sin allmoge och gjorde allt för att flytta makten till Stockholm. Känns det bekant? Inte så mycket att fira, eller hur?

Nej, här är det lama ursäkter för firande, ett firande som styrs uppifrån. "Nu gott folk ger vi er ledigt så ni kan fira nationaldagen, fira på ni bara, så trevligt att få vifta med flaggan utan att det är fotbollsmatch på gång". Det hela ger mig en unken smak i munnen. Jag minns vissa barnkalas som liten där födelsedagsbarnets mamma desperat hade tänkt ut lekar som de små skulle roas med och som stod vid kanten och tjoade och hejade på medan vi uttråkade tog oss igenom viskleken t ex som vi var för stora för och alls inte ville leka. Vi ville hitta på egna grejer att göra men mamman skulle övervaka oss. Ungefär så gjorde de styrande när de "gav oss" en nationaldag. Ut och lek små barn!

Peter Handke - Don Juan (hans egen berättelse)

Enligt uppslagsverken är Don Juan en sagofigur av spanskt ursprung, en kvinnoförförare eller fruntimmerskarl i vardagligt tal. Moliére skrev om don Juan, han har förekommit i operor och var en stor figur i det romantiska 1800-talets litteratur men Peter Handke sticker ut hakan och hävdar att hans bok handlar om den riktige don Juan och hans berättelse.

Denne don Juan ramlar bokstavligen in i ett franskt värdshus och berättar om de senaste sju dagarna och erövringen av sju kvinnor för värdshusvärden. Det är en tunn bok och man skulle kunna tro att kärleksaffärerna avverkas i ett rasande tempo, men så är det inte. Jag läste visserligen ut boken på en eftermiddag men det är mera som en lång novell med ett poetiskt språk. De olika avsnitten glider in i varandra och det gör berättelserna också. Vem som egentligen återberättar don Juans äventyr för läsaren är oklart. Är det värdshusvärden eller någon annan?

Det är inte det enda frågetecknet som boken lämnar efter sig. Jag får inte riktigt grepp om boken och tycker också det är lite svårt att efter bara en bok av denne författare, begripa mig på Handke.

Bilder från min trädgård vecka 22



Tiden när rhododendron blommar är den allra ljuvligaste.



Den blyga lilla anemonen jag fick av en
 vän förra året och tyvärr inte vet namnet på.



Min kitchiga vindflöjel är ren nostalgi.
Mina morföräldrar hade en likadan nämligen

Numera tillbringar jag all tid jag kan ute, antingen med trädgårdsarbete eller sittande under äppelträdet med en bok. Vem vet när det börjar regna igen? Det gäller att njutas medan det går.

Beate Grimsrud - En dåre fri

Otaliga bokbloggare har redan och läst och hyllat Beate Grimsruds En dåre fri. Normalt skulle en sådan hyllningskör fått mig att svalna betänkligt inför läsandet och jag skulle det låtit gå något halvår först för risken att bli besviken är alltför stor. Ungefär det som drabbade mig nyligen när jag full av förhoppningar läste den rosade Cap Esterel och blev så besviken. Hursomhelst, jag såg Babel där Betate Grimsrud var gäst och pratade om den här boken och då bestämde jag mig, jag måste läsa En dåre fri. Det är ett beslut som jag aldrig kommer att ångra.

Vartenda blad i denna 477 sidor långa bok är läsvärd, inte en bokstav för mycket. Jag var helt fängslad från morgon till kväll och ville aldrig släcka på kvällarna utan bara läsa vidare. Grimsruds beskrivning av huvudpersonen Elis sätt leva med fyra röster inom henne som ger henne olika direktiv eller hur hon är rädd att vara i sin lägenhet då golvet lutar och hon kommer att glida ut genom fönstret är så otäckt bra. Det har gett mig en fantastisk insikt, inte lik någon annan, hur det måste kännas att ha psykoser och åka in och ut på avdelningar och veta att man aldrig blir frisk.

Jag har haft förmånen att arbeta inom psykiatrin en period i mitt liv och jag önskar jag hade läst boken då för att bättre kunnat förstå några av patienterna jag träffade då. Den här boken seglar upp på första plats av lästa böcker hittills i år, lätt. Jag kan inte riktigt föreställa mig vad som skulle kunna vara bättre.

Kristi Himmelfärdsdag

Kristi Himmelfärdsdagen är ett av årets mest välkomna helgen, speciellt om man kan få fredagen ledig. Fyra härliga dagar i sträck i det som oftast är den vackraste tiden på året är inte att förakta. Enligt den kristna traditionen är det denna dag som Jesus fördes till himlen av 11 apostlar. Denna dag infaller på den 40 dagen efter Påskdagen. Den liturgiska färgen är vit idag.

Det finns även andra företeelser som har lagt beslag på Kristi Himmelfärdsdagen. En av dem är nykterhetsrörelsen som sedan1925 har firat Folknykterhetens dag idag.

Traditionellt är det även årets första metaredag, eller som vissa säger Den stora Metaredagen, idag. Traditionen sa att man skulle titta noggrant på klockan vid första nappet för vid samma tid skulle gäddan och abborren nappa sommaren igenom. Nappade det inte alls var det illavarslande.

Yacoubians Hus - Alaa Al-Aswani

Det är inte var dag som man lyssnar på en arabisk bästsäljare, men det är vad Yacoubians hus utges för att vara och jag förstår varför. Denne egyptiske författare, Alaa al-Aswany, har på ett lyckosamt sätt vävt ihop historier kring några av de hyresgäster som bor i Yacoubians hus i Kairo. Han ägnar inte bara de rika som har råd med lägenhet eller kontor i huset sina ansträngningar utan i lika hög grad de fattiga, de som bor i skjul på taket.

Som en röd tråd genom hela boken går korruptionen i det egyptiska samhället. Det finns ingen som inte går att köpa och har du inte pengar eller inflytande är vägar till ett bra jobb eller utbildning stängd för dig. Lagen är kanske till för alla, men mest för de rika som kan köpa sig ett antal polismän att slåss för sin sak.

Vi träffar den fattiga flickan som strävar uppåt i världen genom att använda sin kropp och skönhet, den unge studenten som blir muslimsk fundamentalist, en homosexuell tidningsredaktör som raggar partners bland de värnpliktiga, mannens om syr skjortor så bra att han hamnar i New York Times och många, många flera.

När jag väl bemästrat de främmande egyptiska namnen och vem som var vem insåg jag att detta var en bok att älska. Den förmedlar så mycket mer än bara invånarna i ett hus utan också egyptisk kultur, sedvänjor och vardagsliv. Andra författare har gjort sina försök att berätta historien om invånarna i ett hus, bl a Alexander McCall Smith, men Alaa al-Aswany slår honom med ett par hästlängder.