Helgas dagbok i Tysk torsdag

Helgas dagbok. Flickan som överlevde förintelsen av Helga Weiss är den sanna berättelsen om en ung flicka och hennes och hennes familjs öden i tyska koncentrationsläger. Helga föds 1929 och är judinna bosatt i Prag. Tio år senare invaderar tyskarna landet och omvandlar det till Protektoratet Böhmen-Mähren. Det är här Helgas dagbok tar vid. Steg för steg beskriver hon ur sitt tioåriga perspektiv hur hennes liv förändras efteråt. Hur hon och vännerna gjorde det till en lek när de tvingades bära gula stjärnor och spänningen när judarna själva ordnade skolgång för barnen då de förbjudits gå i vanlig skola.

Helgas dagbok är skriven i ett par delar. Den första omfattar Helgas tidiga liv, tyskarnas inmarsch i Prag och deportationen till Theresienstadt. När det blev klart att hon skulle följa med transporten till Auschwitz murade en släkting till henne in dagböckerna, varifrån de efter krigsslutet kunde återhämtas. Helgas egna teckningar och bilder från dessa år höjer värdet av de tidiga böckerna. Barnets egna upplevelser blir än mer tydliga och skrämmande av illustrationerna.

Den andra delen skrev Helga som vuxen, frigiven kvinna som återvänt till Prag och återfått samma lägenhet varifrån familjen deporterats under kriget. Denna del är skriven med eftertanke och har ett vuxet berättarperspektiv. Denna del av berättelsen täcker hennes öde i  Auschwitz, Freiberg och Mauthausen fram till krigsslutet. Den tredje delen är en intervju med Helga i sitt hem, gjord för bara några år sedan.

Helgas dagbok kommer oundvikligen att jämföras med Anne Franks dagbok. Det är inte rättvisande för någon av böckerna eller författarna. Deras öde liknade varandras men det är ändå två helt skilda berättelser. Båda är värda att läsas men Anne Franks är nog ändå strået vassare om jag måste välja.

För mig är det en extra dimension att läsa boken efter att ha besökt både Theresienstad och Auschwitz.

En rekonstruktion av ett kvinnligt rum i Theresienstadt som vi besökte 2009.



Ingången till Auschwitz hösten 2010.

Tysk torsdag

Sagobygden - Trollträdet

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Trollträdet

Djupt inne i skogen i närheten av Torpa finns ett trollträd. I detta märkliga träd satte folk bort tandvärk förr i tiden.

Ett kvinnoöde mitt i rosornas krig

Under hundra år rasade rosornas krig i England. Det var ätterna York och Lancaster som stred om makten och kungakronan i öriket. Monarker avsattes, mördades och dog på slagfältet eller i fängelset och den anhängare till någondera sidan som var vid makten ett år, kunde lika gärna vara förföljd nästa år.

Elizabeth av York föddes 1466 som dotter till engelske kungen Edward IV och hans drottning Elizabeth Woodville, se länk. När Elizabeths far dog 1683 förändrades hennes familjs situation i ett slag. Tillsammans med mor och de flesta syskonen sökte de tillflykt till ett kloster. Den mäktige fienden var Elizabeths farbror Richard. Det är idag tämligen klarlagt att Richard lät mörda Elizabeths två bröder, prinsarna i Towern, för att själv kunna utropa sig till Englands kung. Elizabeth fick aldrig klarhet i vilket öde hennes bröder hade mött.

Nye kungen Richard III kastade lystna blickar på sin brorsdotter. Hon skulle bli en utmärkt brud, vacker, kunglig och med bättre krav på Englands tron än han själv. Innan den här planen hann sättas i verket dök en annan släkting upp från andra sidan kanalen. Henry Tudor invaderade England och slog Richard. Han utropade sig till Henry VII, gifte sig med Elizabeth och tillsammans fick de en rad barn där efterföljaren på tronen, Henry VIII utmärkte sig alldeles extra.

Alison Weir har skrivit en alldeles utmärkt biografi om en kvinna vars öde fortsätter att fascinera oss mer än 500 år efter sin död.

Valda dikter av Anna Maria Lenngren

Jag har inkluderat Anna Maria Lenngren (1754-1817) i min grupp av 1800-talets kvinnliga författare trots att hennes största produktion var förlagd till 1700-talet. Dock levde hon en bit in på det nya seklet, varför hon får följa med.

Diktsamlingen jag fått tag på heter kort och gott "Valda dikter". Det framgår inte i företalet vem som gjort urvalet eller på vilka grunder. Här finns Anna Marias kanske tre mest kända skapelser; Porträtter, Pojkarna och Några råd till min kära dotter.

Porträtter - ger en slagfärdig och bitvis riktigt elak bild av adeln och dess bördsstolthet. Det är skickligt skriven satir som det finns många andra exempel på i samlingen. Hon driver friskt med adeln och kanske lika mycket med dem som bugar och fjäskar för de adliga. Flera dikter hyllar också den motsatta sidan, de fattiga och oskuldsfulla. Det är dessa som är mest sant lyckliga i världen och som kan njuta med små och enkla medel. Den fattige i sin stuga har mer glädje i livet än den rike adelsmannen i sitt slott.

Pojkarna - Detta är kanske Anna Marias mest kända dikt och en hyllning till en barndom som flytt och ganska nostalgisk. Flera andra av dikterna i boken är skrivna i samma anda. Barndomen idealiseras, dess lek och frihet hyllas.

Några råd till min kära dotter - I sina tidiga verk framstod fru Lenngren som en feminist, men denna dikt skrevs i slutet av hennes verksamma tid och här verkar hon ha vänt på sina åsikter helt och hållet. Som bokläsare fastnar jag främst för hur hon hånar detta tidsfördriv hos sin dotter. En kvinna behöver inte vara beläst och hon ska definitivt inte stoltsera med sin kunskap.

Anna Maria Lenngren föddes i Uppsala och uppmuntrades av sin far, professor vid universitetet, att läsa och studera. Hon gifte sig med tidningsmannen och redaktören Karl Peter Lenngren. Hon skrev för tidiningen men också egna dikter. Till en början utgavs hennes alster anonymt men efter hennes död gav maken ut dikterna postumt.

Alessandro Baricco + Mimmimarie = Ej sant

Jag har läst och hört mycket goda omdömen om Alessandro Bariccos böcker men dessvärre efter två försök måste jag erkänna att jag inte håller med.

Den första jag gav mig i kast med var Silke. Boken handlade om en fransk man från en sidenvävarstad på 1800-talet som gjorde årliga resor till Japan för att köpa silkesmask när den franska masken dog. Väl i Japan fick han syn på en snygg tjej som han inte kunde glömma när han åkte hem. Han såg henne nästa år men sedan var hon spårlöst försvunnen och Japan stängdes för utländska köpmän. Han fortsatte att sörja henne och fick sedan brev på japanska som han inte förstod. Han letade upp en japansk bordellmamma som ovilligt översatte brevet åt honom. Någonstans i denna tråkiga röra fanns också mannens hustru som troget väntade att han skulle återvända hem varje år, samma söndag och samma tid från sina resor.

Boken Nittonhundra orkade jag inte läsa till slut, trots sitt tunna format. Nittonhundra är namnet på en man som föddes på en båt och levde hela sitt liv på en ångbåt seglandes de sju haven. Jaha. Någonstans där tappar jag intresset.

Alessandro Baricco räknas som en av de stora nutida författarna och jag ber om tillgift att jag inte har upptäckt hans geni trots två ärliga försök.

Hon offrade sig själv för sitt land och sin familj

Auguste Amalie föddes som prinsessa av Pfalz men redan som barn blev hon prinsessa av Bayern när fadern Max Joseph efter många invecklade arv fick överta titeln kurfurste av Bayern. Vi rör oss i en tid kring sekelskiftet 1700-1800 och den tidens starke man var Napoleon Bonaparte, snart kejsare av Frankrike. Max Joseph var realpolitiker och lierade sig med Napoleon, något som skulle bli ett lyckokast för såväl honom som för Bayern.

Bayern fick mera landmassor och undersåtar 1806 och Max Joseph upphöjdes till kung. Priset? Jo, att dottern Auguste Amalie gifte sig med Napoleons styvson Eugène de Beauharnais. För en bördsstolt prinsessa, som dessutom redan var förlovad med Karl av Baden från grannlandet, var det inget lätt val. Till slut offrade hon sig och gifte sig med Eugène. De bägge fick bli vicekungapar i Italien och deras första hem var i Milano. Till allas förvåning blev äktenskapet mycket lyckligt. Eugène och Auguste passade varandra väl och sju barn föddes i äktenskapet. Pappa nyblivne kungen var nöjd, men brodern kronprins Ludvig var rasande. Han avskydde Frankrike och speciellt alla uppkomlingar knutna till Napoleon.

När Napoleon förlorade slutgiltigt och skeppades till St Helena i exil föll alla de marionettkungadömen som han skapat för sina många släktingar. Auguste och hennes familj blev flyktingar. De gjorde det mest naturliga och återvände till hennes hemland Bayern. Pappa kungen var nöjd med att ha sin dotter hemma igen, men brodern Ludvig rasade och gjorde livet så surt som möjligt för de hemvändande.

Eugène dog tidigt 1824 och lämnade Auguste ensam med ansvar för barnen. Den äldsta dottern Josephine hade de redan gift bort med kronprins Oskar av Sverige medan de andra barnen hamnade runt om i Tyskland, i Ryssland, i Portugal och Brasilien.

Armin Schroll har skrivit biografin om Auguste, men hon framträder som en skuggperson och jag känner att jag inte kommer henne särskilt nära. En del av hennes brev är citerade här men det räcker inte för att komma henne in på livet. Författaren har lagt mera krut på de historiska händelserna runt henne och männen som kom att prägla hennes liv. Hennes far och bror, maken och inte minst Napoleon. Det hade säkert blivit en annan slags bok om författaren varit en kvinna.

Tysk torsdag

Sagobygden - Kuggaberg och trollens julafton

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Kuggaberg och trollens julafton

I Kuggaberg bor trollen. På julafton är berget upplyft och står på guldstolpar. Vid foten av trollberget finns en minnessten över sagoberättaren Mickel i Långhult.

Piratenposten XIII

Piratenposten tillägnas författaren Fritiof Nilsson Piraten. Jag har botaniserat lite bland äldre upplagor av tidningen och stött på följande historia.

Under studietiden i Lund hade Piraten skrivit en reseroman om sina vilda upplevelser i bl a Norge och Spanien. Han skickade sitt manus till ett förlag i Stockholm som var villiga att trycka boken. Men, det fanns ett men. Förlagets litteräre konsult, doktor X, krävde att slutet ändrades. Piratens färska författarfåfänga blev djupt kränkt. Han meddelade förlaget följande ”Var god returnera omedelbart manuskriptet. Ingen behöver ändras – utom doktor X".

Shakespeare

Jag har tillbringat många sköna timmar tillsammans med en biografi över William Shakespeare. Författaren Peter Ackroyd har gått grundligt till väga. Det finns knappt någon källa som han inte grävt, något rykte över tid som han inte vänt och vridit på. Han har analyserat innehållet i pjäserna och lägger fram bevis på vad som inspirerat till olika scener och skådespelare.

Jag har fått mig en rejäl dos av engelsk 1500-talshistoria och tycker jag kommit att lära känna den kände mannen. Hans pittoreska och välbevareade hemstad Stratford har jag besökt flera gånger och några av hans pjäser har jag sett, antingen på svenska eller engelska samt att jag har avlagt besök på den nya The Globe Theatre i London, se länk här.

Egentligen hade jag behövt ha läst mycket mera av Shakespeares pjäser innan jag läste biografin för mycket information gick mig förbi. Det var en hel del fakta som jag helt enkelt inte kunde relatera till. För den som kan sin Shakespeare kan jag inte annat än att rekommendera biografin. Den är mycket välskriven och faktiskt ganska lättillgänglig.

Tre nya noveller från elib av August, Victoria och Hjalmar

Ett dockhem ingår i August Strindbergs verk Giftas. Det var några år sedan jag läste det och just denna berättelse hade fallit i glömska. Ett ungt par lever stora delar av året åtskilda då maken ligger flottan. Varje sommar hyr de plats på en ö skärgården och kan träffas där och njuta av varandra. Efter några år skaffar sig hustrun en väninna, på makens inrådan, och denna kvinna får snart ett alltför stort inflytande.

Victoria Benediktsson är en favorit i en hennes Ur mörkret får läsaren ta del av berättelse hur tid som flytt. En skymningskväll i mörkret berättar en kvinna sin livs historia för en lyssnande man. När läsaren får ta del av hennes berättelse om hennes uppväxt och syn på människor i allmänhet och kvinnor i synnerhet, förstår jag att titeln Ur mörkret också representerar ett slags uppvaknande. Läs själv och se.

Novellkonstens mästare Hjalmar Söderberg sätter scenen för en man, Paul Herbst, som älskat och förlorat. Novellen Margot är vacker i all sin längtan efter det som varit och som aldrig kan komma tillbaka. Den ingår i samlingen Preludier.  Paul berättar en sen kväll sitt livs historia för en god vän medan de avvaktar utanför huset där Paul och Margot bodde.

1 000 inlägg på bloggen

Gårdagens inlägg om bristen av e-böcker på tyska blev inlägg nummer 1 000 inlägg på bloggen. Jag kommer inte att fira på något särskilt sätt, men nog är det i alla fall värt en markering. När jag började i blygsam skala för dryga tre år sedan trodde jag väl aldrig att jag skulle uppnå ett millenium av inlägg. Under sista halvåret har jag flera gånger känt för att sluta, men att uppnå siffran 1 000 har varit en sporre. Nu är jag framme. I have arrived. Vad framtiden för med sig kan jag inte sia om men tills vidare skriver jag vidare och är tacksam för varje bra bok som kommer min väg. Ett speciellt tack till alla bloggisar och andra som kommenterar och kommer med glada tillrop. Det är ni som gör mödan lite mera värd.

Brist på tyska e-böcker

Jag roade mig med att söka på Elibs sida för Länsbibliotek Sydost som jag tillhör. Det var inte särskilt upplyftande. Det finns endast åtta! titlar att ladda hem på tyska. Samtliga är av svenska författare översatta till tyska. Här finns August Strindbergs Fröken Julie, Konstbok av Ernst Billgren, någon språkkurs och ett gäng med bebisböcker av bl a Jenny Holmlund.

Undantaget engelska med 211 är det lika illa för franska nio titlar, spanska tio titlar, arabiska sex titlar och somaliska tre titlar. Våra nordiska grannar var lika illa representerade med 18 danska och 1 norsk titel. Det vanliga beståndet på ett hyfsat bibliotek brukar väl ändå innehålla flera böcker på originalspråk? Det är visserligen ett tag sedan jag tog mig en titt i dessa hyllor. Har det med rättigheter gentemot utländska förlag att göra månne?

Är det någon som har tips på var jag kan hitta tyskspråkiga böcker till nedladdning?

Tysk torsdag

Sagobygden - Pär och Kerstin i Röckla

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.

Pär och Kerstin i Röckla

På 1600-talet blev bondhustrun Kerstin i Röckla tagen av trollen. Hon fördes till en backe som kallas Käringekullen. Folk såg henne sitta på en sten på backen varje julafton i sju år och kamma sitt hår. Hennes och maken Pers tragiska öde beskrivs i den kända Röcklavisan.

De viktigaste boken för mig det senaste halvåret

En del böcker och människor kommer in i ens liv vid precis rätt tidpunkt, kanske när som vi behöver dem mest. Detta var fallet för mig med Bönbok för utmattade och dess författare Marianna Agetorp. (Mötet med henne har jag tidigare skrivit om här).

Bönboken har varit som en livboj för mig och jag har läst och läst om och bar den med mig i handväskan varhelst jag skulle den första tiden. Bönerna, som egentligen tar form av dikter, har en sällsam kraft och har talat till mig rakt in i själen. De har hjälpt mig att komma till ro och acceptera min utmattningssjukdom, lärt mig att ta emot hjälp från oväntade håll. Och inte minst har bönerna hjälpt till att öppna ett fönster till mig själv och min själ och låst upp en hel del knutar.

Mot samma mål
Tack för den stora maktlösheten
för tröttheten som stillar mig
Inget orkar jag

Vilar i min utmattning
och öppnar hjärtats hand
mot en högre stjärnhimmel

De okända färdvägarna
får mig att vila vid varje rastplats
och alla skyltar visar
mot samma mål
utan att jag ännu
kan uttala dess namn


Säg bara tid
Du kallar mig utmattad
men så långt ord
skulle jag själv
aldrig orka uttala
Säg bara tid
och jag ska motta
som en livboj
runt min viloplats

Det är länge sedan jag har blivit så berörd av texter som dessa böner/dikter. Tack Marianna för bönerna och för övrigt stöd och uppmuntran du gett mig!

Marianna Agetorp har en egen blogg och webbshop som du kan hitta via denna länken. http://agetorpmarianna.wordpress.com/

Vera Vorontzoff

Sonja Kovalevsky

Igår skrev jag om en biografi över Sonja Kovalevsky, matematiker och författare. Ryska och svenska. Idag blir ämnet en av Sonjas böcker Vera Vorontzoff. Manuskriptet var i stort sett klart när Sonja gick bort alldeles för tidigt 1891. Hon hann läsa upp manuskriptet för några väninnor och diskutera vissa ändringar med dem innan hon dog. Med ledning av det samtalet skred bl a Ellen Key och Ann-Charlotte Leffler till verket och boken om Vera Vorontzoff kunde publiceras året därpå.

Till en början är likheterna mellan Sonjas egen uppväxt och Vera Vorontzoffs ganska lika. Bägge växer upp under goda omständigheter på ett ryskt gods, avlägset beläget på landsbygden. Händelsen då bönderna fick sin frihet från livegendomen av tsaren, skildras ingående i boken och det är en berättelse från Sonjas barndom. Vera är en drömmande flicka som intresserar för att göra gott och hennes högsta önskan som tonåring är att åka till Kina och missionera. När en granne träder in i hennes liv som lärare ändras hennes livs inriktning. Hon blir förälskad. När mannen döms till förvisning till Sibirien vill hon gifta sig med honom och följa honom i förvisningen. Ett klart fall av uppoffring alltså. Han hinner dock dö innan Veras planer kan sättas i verket.

Vera får ärva sin älskade och med pengar på fickan drar hon till St Petersburg för att hitta ett lämpligt sätt att "göra gott" på, men hur?. En gäng nihilister står inför rätta och här hittar Vera äntligen sin chans till offer och martyrskap. Hon ska gifta sig med en av fångarna för att rädda honom från ett hårt straff.

Jag blev inte särskilt imponerad av Vera Vorontzoff. Goda människor som är villiga att hjälpa andra kommer förhoppningsvis alltid att finnas, men att gå till de extremiteter som Vera gör är absurt. Hennes febriga sätt att engagera sig och driva en omöjlig sak är bara jobbig och själv är hon smått hysterisk. Detta var inte en berättelse som föll mig på läppen.

Dags för Sonja Kovalevsky

Min kampanj att i år läsa kvinnliga 1800-författare från Sverige rullar på. Nu har turen kommit till Sonja Kovalevsky. Hon är nog tämligen okänd i Sverige, i vart fall har jag aldrig hört talas om henne innan jag började gräva i 1800-talet. För att lära mera om henne innan jag läste något av hennes verk, tog jag hem Gunnel Weidel Randvers biografi från biblioteket.

Biografin visade sig vara lättläst och gav ett fascinerande porträtt av en fascinerande kvinna. En kvinna var öde även i våra dagar skulle vara smått anmärkningsvärt. Född i rysk högreståndsmiljö på ett gods som för tankarna långt tillbaka tiden, hamnade Sonja i sin ungdom i radikala kretsar i St Petersburg där hon började studera. Hon ingick ett resonemangsäktenskap för att få chansen att åka utomlands för fortsatta universitetsstäder. Det var främst en framtid inom matematiken hon siktade på.

Det var svårt för kvinnor att slå sig fram i den akademiska världen i slutet av 1800-talet, men när den nystartade högskolan i Stockholm visade sig vara villiga att anställa henne som professor, kunde hon bara inte säga nej. Det blev några intensiva år i Sverige, men dessvärre inte helt lyckliga. Hennes enda barn kände hon att hon inte kunde ta hand om på bästa sätt och flickan bodde långa tider hos främmande människor medan Sonja slet med sin akademiska karriär och sitt litterära skapande.

Sonja Kovalevsky fick flera svenska vänner, även om hon sågs som en ganska främmande fågel. Ann-Charlotte Leffler kom att stå henne nära och efter Sonja allt för tidiga död skrev Leffler klart ett manuskriptet Vera Vorontzoff. (Denna bok skriver jag om imorgon på bloggen).

Tysk torsdag - Drottningens hemlighet

Finns det något mera retligt att förlora sina noggrant förda anteckningar om intrycken av en läst bok? Det är precis vad som hände mig någon gång efter jul, då jag slutförde Drottningens hemlighet av Johan Åsard. Sedan dess har jag letat på alla upptänkliga ställen utan att kunna hitta dem, så nu blir det att skriva ur minnet.

Upprinnelsen till boken var ett program i serien Kalla Fakta på TV4 som grävde i drottning Silvias fars bakgrund. Han gick tidigt med i Nazistpartiet och kunde 1939 köpa sig en fabrik billigt. Orsaken? Jo, ägaren var jude och desperat att lämna Tyskland. Dessutom pågick den så kallade ariseringen (läs mera här) av tyska tillgångar. Judar var förbjudna att äga t ex fabriker. Den, som liksom Walther Sommerlath, höll sig framme kunde göra riktigt bra affärer då motpartens förhandlingsläge så att säga var uselt. När fabriken väl var i Walther Sommerlaths ägo var han tvungen att, liksom så många andra tyska fabriker, ställa om produktionen och tillverka varor som krävdes för att hålla tyska armén igång.

Johan Åsard och Kalla Faktas redaktion lägger fram en trovärdig historia med gedigen forskning i de dokument de får tillgång till och med personliga intervjuer. Drottning Silvia blir såklart upprörd över hur hennes far har presenterats och går till motattack. Hon anställer en historiker för att skriva sin fars vitbok. Kalla Fakta svarar med ytterligare ett TV-program samt boken Drottningens hemlighet.

Jag, liksom många andra, är helt inne på att en dotter inte kan straffas för sina föräldrars brott. Det är inte heller det som författaren siktar in sig på utan det faktum att drottningen inte ser de fakta som är negativa för fadern, utan skjuter in sig på vissa dokument som förmildrar omständigheterna. Själva sakfrågan om medlemskapet i Nazistpartiet och utnyttjandet av ariseringen går inte att komma ifrån.

Författaren menar också att Drottning Silvia intagit "fel attityd" gentemot vad hennes far gjorde under kriget. Det hade varit bättre om hon, liksom många av nazikoryféernas barn i Tyskland, tagit avstånd från sin fars handlingar, istället för att försöka förmildra.

Här är en del länkar för den som själv vill bilda sin egen uppfattning.
Kalla Fakta: Nazisten Walther Sommerlath
Kalla Fakta: Kalla Fakta fortsätter granska arvet efter Sommerlath
Hovets hemsida med drottning Silvias dokument rörande fadern.

Tysk torsdag

Sagobygden - Prästastenen

Vi har fördelen att bo i Sagobygden. Hit räknas Alvesta, Ljungby och Älmhults kommuner. Här i sydvästra Småland har man gått samman för att bevara den muntliga berättartraditionen. Här levde märkliga sagoberättare, betydelsefulla sagosamlare och här finns otaliga sägenomspunna platser. Det är dessa 40 platser jag tänker presentera här på bloggen, en varje vecka. Småland är ett magiskt landskap som gömmer otaliga spännande och roliga berättelser och utflyktsmål. Centrum för själva Sagobygden ligger i Ljungby med dess Sagomuseum och årliga berättarfestival.


Prästastenen

En präst från Vittaryd hade döpt ett barn. På hemvägen anfölls han av ollonsvin som åt upp honom. En liten sten med årtalet 1759 minner om den tragiska händelsen.

Den lilla hästen

Thorvald Steens bok Den lilla hästen som handlar om Snorre Sturlarssons sista fem dagar i livet är inte bara en slags psykologisk thriller utan också historisk berättelse.

I de sista dagarna av Snorres liv möter läsaren en ganska jagad man som verkar förrådd av sina tjänare och skyddslös. Hans trognaste bundsförvant och försvarare, sonen Oräkja, har han drivit på dörren då denne blivit en belastning i sin våldsverkan. Dag för dag dras snaran åt och det är som att Snorre själv anar att slutet är nära. Han rekapitulerar sitt liv och sina gärningar alltmedan läsaren får syn på hur fienden samlas kring hans gård Reykholt. Oron gör att han förlorar sin kraft att skriva, men får ändå ynnesten att uppleva en sista vacker natt tillsammans med älskarinnan Margrethe.

Jag finner Den lilla hästen mästerligt skriven och det vilar en kuslig stämning över sidorna. Den lilla hästen är för övrigt Snorres favorithäst och döpt till Sleipner efter Odens åttafotade häst. Vi besökte Reykholt och kyrkan där i somras. Här finns Snorres grav, hans staty och bassängen som nämns flera gånger i boken. Det ger såklart extra liv åt det jag läser.  

Människans bästa vän

Alla hundägare vet att människans bästa vän är hunden. En del hundar är mer fantastiska än andra. Dan Dye och Mark Beckloff har skrivit en bok om sin hund, Den fantastiska Gracie. Detta är en sann historia om en speciell hund och två vanliga grabbar.

Gracies början blev svår. Hon var både född albino och till på köpet döv. Kennelägaren skulle just till att avliva henne när Dan och Mark dök upp. De rördes av hundens utsatthet men kände att hon var värd en chans. Gracie fann sig väl tillrätta och var och en förstår att det är annorlunda att uppfostra en döv hund, men de lyckades men mycket tid, kärlek och envishet.

När Gracie slutade äta vanlig mat drev desperationen dem till att börja baka hundkex till henne, som hon faktiskt åt. Kexen blev en hit även bland deras hundägande vänner och så föddes en ny affärsidé. Nyttiga kex för hundar. The Three Dog Bakery var fött och har blivit en av USA.s mest framgångsrika företag.

Berättelsen är sann och ibland är det nog för att få mig att välja bort en bok, men detta är en charmig berättelse om ömsesidig kärlek mellan djur och människa. Jag både log, skrattade och grät när jag läste den. För de som har läst boken om bibliotekskatten Dewey är detta en liknande berättelse ur livet. Den gjorde mig verkligen varm om hjärtat.

Piratenposten XII

Piratenposten tillägnas författaren Fritiof Nilsson Piraten. Jag har botaniserat lite bland äldre upplagor av tidningen och stött på följande historia.

Efter en festkväll på hotell Svea i Simrishamn var det efterfest hemma hos en av stadens kulturpersonligheter. På småtimmarna blev festprissarna lite hungriga och eftersom frun i huset lagt sig bestämde sig herrarna själva för att fixa lite nattamat. Det fanns inget i skafferiet men i den mörka matkällaren hittade man en stor skål med läckerheter i. Man åt med stor aptit och snapsade och mös. Dagen därpå träffade Piraten frun i huset
”Jag ber att få framföra mitt varma tack för den utsökta alladoben vi avsmakade i natt hos Perssons”, sade Piraten.
”Alladoben???” svarade fru Persson
”Ja den som er man hämtade i matkällaren”.
”Sii, det var ingen alladob. Det var kall havregröt!”