Alice Munro - Kärlek vänskap hat

Detta är min första bekantskap med Alice Munro som då och då nämns i Nobelprissammanhang. Hon har på många bloggar och andra ställen omtalats som novellskrivandets drottning, en mästare i genren och annat dylikt. Jag är själv ingen vidare expert på novellsamlingar eftersom jag har läst för få för att få en ordenlig blick för genren.

Enligt baksidestexten har de nio kvinnorna i lika många noveller alla en gemensam längtan efter kärlek och detta kan jag hålla med om. Kärlek kan ju ta sig olika skepnader och inte alltid vara kärleken mellan man och kvinna. Flera av novellerna flyter ihop och det är bara en eller två som jag verkligen kommer ihåg. Den allra sista novellen om kvinnan som blir dement samt den om den unga kvinnan med författardrömmar som lånar lite väl många karaktärsdrag av en äldre släkting med tråkiga konsekvenser.

Utmaning nobelpriskandidater

Tidigare i år utmanade Lyran hugade läsare att läsa några heta Nobelpriskandidater innan Peter Englund stiger ut och tillkännager vem den lycklige pristagaren är och på så sätt kanske redan ha läst ett verk av vinnaren. Förra året var nog det enda år jag lyckats med den bedriften eftersom jag redan för några år sedan bekantat mig med Mario Vargas Llosa. Lite kanske oddsen har förbättrats sedan jag läst tre av de författare som Lyran har med på sin lista. Vi får se i oktober. Philip Roth, Haruki Murakami och Milan Kundera har jag läst tidigare. Här är de nya med referenser till vad jag skrivit om dem.

Per Pettersson - Ut och stjäla hästar

Ian McEwan - Hetta

Ismail Kadaré - Aprils frusna blommor

Ismaïl Kadaré - Aprils frusna blommor

Det här var premiär för mig med att läsa en albansk författare. Jag hittade författare och bok hos Lyrans nobelpristagarutmaning och tyckte den lät intressant och jag blev inte besviken.

Huvudpersonen i boken är Mark Gurarbardhi och han är konstnär och ganska nyinflyttad till en landsortsstad i de albanska bergen. Det är några år sedan dikaturen föll i Albanien men mycket av det gamla lever kvar sida vid sida med de moderna västerländska influenserna. Ett bankrån och ett mord i den lilla staden ställer saker på sin spets. Hur ska albanerna gå vidare? Är den gamla blodshämnden som existerade innan kommunismen en väg att gå återigen?

Jag har läst flera tyska böcker på sistone där diktaturen i DDR som föll varit framstående teman bl a Hemsökelse av Jenny Erpenbeck och Honeckers kanderade äpplen av Claudia Rusch samt Herta Müllers Idag hade jag inte velat träffa mig själv. I jämförelse med Kadarés bok är de förhållandevis nyktra och realistiska berättelser. Ismaïl Kadaré svävar ut i folksagor och ibland upplever jag hans stil som märkt av feberyrsel, eller kanske det bara är surrealism. Gemensamt för de här böckerna är dock att de alla på olika sätt tacklar frågan om Vad gör en diktatur med människorna?

Per Pettersson - Ut och stjäla hästar

På listan över Lyrans nobelpriskandidatutmaning finns Per Pettersson och hans bok Ut och stjäla hästar. Återigen har jag lyckats ramla över en finstämd och lågmäld roman och jag älskar den.

Huvudpersonen är Trond och han har som pensionär och änkeman köpt sig en stuga i den norska glesbygden. Hans önskan är att isolera sig, han undviker att skaffa telefon och berättar inte för sina barn vart han har flyttat. Omväxlande får vi följa Trond i hans liv som han är nu och omväxlande som en 15-årig grabb i efterkrigstidens Norge 1948. Trond och hans far bor då i en stuga en sommar.

De lever ett enkelt liv, hugger skog, fiskar och kommer varandra väldigt nära. Tronds far var under kriget involverad i flyktingverksamheten och när det började brinna i knutarna flydde fadern också till Sverige och tillbringade flera år där. När Trond 50 år senare träffar en bekant från 1948 kommer minnena vällande tillbaka. Han bearbetar sina minnen och förhållandet till fadern och läsaren får följa med på den inre resan.

Boken är spännande i all sin enkelhet, den är melankolisk, djup och vemodig men också dramatisk och jag har levt med i Tronds liv som ung man och äldre man i flera dagar medan jag kört till jobbet och det kommer att bli tomt nu när jag lyssnat klart.

Ian McEwan - Hetta

Den senaste radioföljetongen jag följt har varit Hetta av Ian McEwan. Huvudpersonen i boken är professor Beard som är en ganska osannolik figur. Nobelpristagare och känd forskare. Gift fem gånger och oräkneliga kärleksaffärer däremellan lär vi känna den gode professorn när hans femte äktenskap är på upphällningen. Vi som inte vistas i akademiska eller forskarkretsar får ändå en inblick i denna värld och intrigerna bakom kulisserna. Bara det är intressant och än mer spännande blir det. Aldrig hade jag väl trott att det skulle vara så mycket action inom fysikvärlden.

Kommer Beard att rädda världen undan hotande klimatförändringar eller hinner hans mörkare delar av livet ikapp honom? Den som läser får se. Hetta som titeln antyder blir det hursomhelst på mer än ett sätt i boken.

Johan Rabaeus läser på ett proffsigt sätt med precis rätt mått av inlevelse. Som en extra bonus råkar Ian McEwan vara med på listan över Lyrans utmaning ”Nobelpriskanditater” också. Alltså en till jag kan bocka av där.