Det händer då och då att en bok genast väcker intresset att läsa en eller två till. Så var det när jag lyssnade på Selma Lagerlöfs bok Löwensköldska ringen. Detta är del 1 i en trilogi där de andra två böckerna heter Charlotte Löwensköld och Anna Svärd respektive. Löwensköldska ringen upplever jag som en ganska mörk, mollbetonad bok, mer än spökhistoria, än Selma sagotantens berättelser som oftast går i dur. Den gamle karolinske krigaren Bengt Löwensköld begravs med sin dyrbara ring på fingret enligt egen önskan. Frestelsen blir för stor för en av traktens bönder som smyger sig till graven och stjäl ringen innan gravkammaren är igenmurad. Det skulle han aldrig ha gjort. Hans hus brinner ner, skörden slår fel och hustrun går i sjön. Det är först på dödsbädden som bonden lättar sitt hjärta och lämnar ringen till prosten. Bondens son vill annorlunda och rånar prosten bara för att själv bli ihjälslagen strax därefter. Tre män hängs för det mordet men ringen är och förblir borta. Så småningom kommer ringen i hemlighet tillbaka till Löwensköldska gården där det nu börjar spöka.
Hon skriver fantastiskt bra Selma och jag har svårt att lägga ifrån min MP3-spelaren när jag väl börjat lyssna. Upplösningen är oväntad och inte helt lycklig, så långt kan jag sträcka mig att avslöja. Nu hoppas jag på ett snart tillfälle att sätta tänderna i de efterföljande böckerna.
 |
| Lyrans klassikerutmaning |
1 kommentar:
Ja de är riktigt mörka! Men bra. Förstår att det är svårt att ta en lyssningspaus.
Skicka en kommentar