Mimmimaries lantliga boktrippel

I mars månads sockenblad publicerar jag en bokrippel på temat landsbygden. Detta är mina tre boktips.

Ester Blenda Nordström – Piga bland pigor

Ester Blenda Nordström var en riktig föregångare. Redan för 100 hundra år sedan var hon” wallraffare”, långt innan begreppet var uppfunnet eller mannen bakom fenomenet född. Ester Blenda var född 1891. 1914 tillbringade hon sin semester på en gård i Sörmland där hon jobbade under cover som piga för att se hurdana arbetsvillkoren var. Resultatet blev boken En piga bland pigor.

Pigans dag började redan klockan 5 med en slät kopp kaffe innan mjölkningen tog vid. Det dröjde ett par timmar innan de fick tid att äta frukost. Resten av dagen fylldes med sysslor som städning, tvätt, slakt, vävning samt att se efter barnen på gården. Sedan tog mjölkningen vid igen och i säng kom de inte före klockan 9. Ester Blenda delade utdragssoffa med en annan piga och en hjord av löss. På helgerna när pigkompisen vill ta emot sin fästman fick Ester Blenda snällt sova på höloftet. Trots det hårda arbetet och de långa timmarna verkar stämningen god pigorna emellan och de knegar på. Det hade redan vid denna tid börjat bli svårare att hitta arbetskraft till lanthushållen. De unga flickorna flyr landsbygden för renare arbete med kortare arbetsdagar i stan.

Det är lätt att förstå att Piga bland pigor väckte uppseende när den kom ut för 100 år sedan. Jag tycker att boken håller än idag, men inte som en aktuell reportagebok, utan mer som ett historiskt, feministiskt dokument. Språket är överaskande modernt och friskt och Ester Blenda skriver rappt med ett öga för detaljer och med en glimt i ögat.

Katarina Fägerskiöld - ÅsenHuvudpersonen i boken är Sofi. Hon är ung och vet egentligen inte vad hon vill med sitt liv. I väntan på att det riktiga ska börja, jobbar hon på en gård, nej hon sliter på en gård och låter sig utnyttjas av bonden och hans familj. Det är allehanda fysiska och farliga arbetsmoment som hon gör och däremellan sitter hon barnvakt och bakar åt familjen. Något eget liv verkar hon inte ha och den kärlekshistoria hon åstadkommer är bara ett sorgligt försök och misslyckas även den. Den romantiserade bild av bondelivet eller livet på landet som förekommer i media och i vissa glättiga månadstidningar är bara att glömma. I Åsen doftar det inte bara gödsel utan också blod, svett och tårar. Det är svensk realism av bästa slag. Dessutom har Katarina Fägerskiöld en talang för humor och det hon skriver är riktigt roligt mitt i all skit.

Landsbygden har idag blivit en smula exotisk då de flesta av svenskar bor i städer, eller i varje fall i tätorter. Författaren har själv jobbat med lantbruk och Sofis erfarenheter är självupplevda. 

Tomas Bannerhed - KorparnaDet är landsbygd, det är Småland, det är 1970-tal och berättarjaget heter Klas. I början av boken en är han en 12-årig kille, som ägnar all tid han kan åt fåglar och fågelskådning. Han lever med kraven från fadern på att han ska ta över jordbruket efter honom. Fadern hade själv aldrig någon chans att göra ett val vad han ville göra med sitt liv. Han skulle bli lantbrukare och ta över. Nu drivs han långsamt in i en sjukdom av de omänskliga kraven att få lönsamhet på sin lilla teg. Detta är tiden när småjordbruken går under i drivor.

Klas är olycklig och smiter undan sysslorna på gården och kanske mest smiter han från fadern som uppför sig mycket udda. Läsaren märker redan från början att det inte står rätt till med fadern och det finns en slags undergångsstämning rakt igenom boken. Det låter måhända trist, men det är det inte. Spänningen stegras för var läst sida och jag förväntar mig att katastrofen ska slå till i familjen när som helst och vilka ska dras med? Klas har ett par andningshål. Det ena är naturen och det andra är biblioteket på orten. Eftersom jag tycker likadant kan jag inte låta bli att gilla Klas. Han har det inte lätt men kämpar på.

Tomas Bannerhed, född i Uråsa, har ett språk som är tätt och där varje ord verkar vägt på guldvåg. Jag har lyssnade på Korparna och njöt. Reine Brynolfssons uppläsning är som vanligt briljant gav fullkomlig rättvisa åt texten. Eftersom jag också växte upp på 70-talet, dock inte på en gård, finns här en hög igenkänningsfaktor. Det är inte svårt att identifiera sig med Klas och känna hans rädslor och frustration. Korparna vann fullt rättvist Augustpriset 2011.