Det nakna ögat - Tysk torsdag

En ung vietnamesisk flicka Anh, reser som gymnasist på ett stipendium till dåvarande Östberlin och DDR.  Hon ska hålla ett föredrag på en ungdomskonferens, men kommer aldrig hit. En ung västtysk man, Jörg, bjuder på några drinkar och smugglar henne över gränsen till Bochum i väst där Anh vaknar upp helt ovetande om hur hon hamnat här. Detta är inledningen på Yoko Tawadas bok Det nakna ögat. Yoko är japanska som sedan flera år är bosatt i Tyskland.

Anh bor hos Jörg i flera år i ett något surrealistisk tillstånd av icke-vara. Hon är papperslös, det enda främmande språk hon förstår är ryska och får därför idén att hoppa på ett tåg till Moskva. Dessvärre tar hon tåget i "fel" riktning och hamnar i Paris. [Här någonstans får jag stora svårigheter med läsningen. Jag tappar taget och intresset och boken ligger orörd i ett par veckor. ] Anh får hjälp av först en prostituerad kvinna som hon inte kan prata med och bor länge tillsammans med henne i en källarskrubb.

Det enda som roar henne är bio. Hon går dit varje dag och ser helst bara filmer med Catherine Deneuve. Faktum är att kapitlen i boken är döpta efter Madame Deneuves olika filmer. Denna poäng går mig förbi eftersom är jag är tämligen obildad och ganska ointresserad av film. MEN jag kan inte låta bli att dra paralleller med boken jag skrev om i söndags, En egen plats, där hjältinnan också var passionerat, för att inte säga patologiskt intresserad av film.

Anh träffar sedan några människor som hjälper henne med inte alltid så lyckosamma följder. Hon genomgår förbjudna medicinska experiment på huden, hon arresteras, hon får missfall och till slut sluts cirkeln på ett otillfredsställande sätt.

Detta är en bok som jag blev trött av, jag såg ingen mening med intrigen, den sa mig ingenting och dessutom retade jag mig på Anh. Berättelsen är surrealistisk och allt sammantaget gör att jag inte kan uppskatta språket eller något annat med den.

Tysk torsdag

Yoko Ogawa - En gåtfulll vänskap

Detta är min andra bekantskap med japansk litteratur, tidigare har jag endast läst Haruki Murakami, men jag måste säga att jag föredrar Yoko Ogawa av de två. Hon är född 1962 men har redan ett 20-tal böcker publicerade, tyvärr verkar denna vara den enda översatt till svenska.

En gåtfull vänskap handlar om en kvinna som försörjer sig som hushållerska via arbeten från en förmedling. En ny kund, en doktor i matematik behöver hennes tjänster. Det visar sig att han inte har några minnen efter 1975 då han drabbades av en trafikolycka. Hans närminne sträcker sig endast 80 minuter åt gången. Varje dag måste hushålleskan presentera sig på nytt och får av doktorn en eller flera frågor rörande siffror, hennes födelsedata eller telefonnummer t ex. Dessa analyserar han och blir glad om han finner primtal eller andra matematiskt roliga sifferkombinationer.

Förutom doktorn och hushållerskan figurerar också doktorns svägerska och hushållerskans son i boken. Ingen benämns med sina riktiga namn utan med sina titlar. Sonen döps till Roten eftersom hans huvudform liknar rottecknet. Mellan Roten och Doktorn uppstår en säregen vänskap, i mångt och mycket baserad på deras delad förkärlek för baseball. Vänskapen innebär en stor förändring för alla inblandade.

En kanske alltför oproportionerlig del av boken ägnas åt olika ekvationer, sifferkombinationer och matematiska problem men det blir aldrig ett hinder i läsningen eller handlingen. Ogawas stil är rättfram och utan större känslomässiga utläggningar, en stil jag gillar. Vänskapen beskriver hon på ett vackert och stilfullt sätt utan att gå över gränsen till det sockersöta. Jag kommer att hålla utkik efter om fler av hennes böcker översätts till svenska.