Det har varit lika svårt att skriva ihop något att säga om Honungsvargar som det var för mig att läsa boken. Först har boken legat oläst länge och när Sun Axelsson tragiskt gick bort i början av året tog jag mig kragen och bestämde mig för att börja läsa. Boken följde först med till Alicante och sedan till Tyskland och det var där, under den långa färjeresan tillbaka till Sverige som jag äntligen läste ut Honungsvargar. Sedan har den legat på mitt skrivbord i nästan tre veckor och väntat på rätt tillfälle att skriva om den. Om det har kommit nu eller jag bara vill rensa skrivbordet vet jag inte.
Början av boken gick som jag upplevde i ett rasande tempo för att sedan mattas av och nästan stå stilla som jag upplevde det. Innan sidan 25 hade författarinnan (för det är en självbiografi) utsatts för både barnmisshandel och gjort ett självmordsförsök.
Detta var mitt första möte med Sun Axelsson och ärligt talat hade jag väntat mig mera och blev besviken eller kanske bara boken kom min väg vid fel tid i mitt liv.
2 kommentarer:
Visst är det så att en del böcker bara kommer ens väg vid fel tillfälle. Ibland läser jag inte ens klart dem just för att de inte passar i mitt huvud just då. Det är synd för jag återkommer sällan, ihärdigt av dig att inte ge upp utan läsa klart.
Hm den hade jag tänkt läsa men nu kanske den får vänta ett tag.
Skicka en kommentar