Leonard Vermin (är det en tillfällighet att hans namn betyder skadedjur?) samlar sin familj i London för att fira sin 70-åriga födelsedag och knyta ihop livets påse då han snart kommer att dö i cancer. Det är en dysfunktionell familj vi får följa i i London under några dagar fram till den stora festen. Berättelsen varvas med tillbakablickar från Leonards ungdom, hans kärlek till Carla och inblandning i det kalla krigets spionhistoria efter sovjets invasion i Tjeckoslovakien 1968. Dessutom blandar sig en viss Lars Gustaf Selén från staden K i handlingen. Mer obskyra bifigurer är en klockmördare som härjar i London utan uppenbar mening för berättelsen.
Håkan Nesser bygger upp en historia där spänningen stegras i kapitel efter kapitel och den ha orsakat mig många sena kvällars lyssnande. Själva födelsedagsfesten, bokens klimax tycker jag Nesser hastade förbi lite för fort och lämnade många frågor obesvarade. Det är han själv som läst in boken och han har en fantastisk tät röst som lämpar sig bra för romanens stämning MEN när han lagt ner så mycket tid på efterforskning av fakta och Londonkunskap borde han också bekvämat sig med att ta reda på hur några av Londons mer kända platser uttalas. Varenda gång han nämner Covent Garden, Harrods eller Marylebone ryser jag av obehag över de felaktig uttalen.
3 kommentarer:
Har också lyssnat på Himmel över London för en tid sedan. Jag fick låna den av min svägerska och det passade bra att slippa läsa för mycket, ldå mina ögon är litet irriterade efter cellgiftsbehandlingarna. Jag gillar hans röst, och tycker också att han byggde upp en spänning, som sedan slutade abrupt. Jag hade väntat mig mer.
Uttalen märkte jag också, jag har besökt London många gånger och från Marylebone tog jag tåget till Wimbledon, där min dotter bodde i tre år.
Kajsastina: Det är roligt att höra din kommentarer.
En gång köpte jag "Mordet på Orientexpressen" på loppis och tänkte att den kan vi lyssna på tillsammans här hemma, men efter en kvart tittade vi på varann, insåg att båda störde sig lika mycket på hur uppläsaren sluddrade, han hade liksom en slääääääpig röst, och så stängde vi av. Det är verkligen viktigt vem som läser upp ljudböcker!
Skicka en kommentar