Orhan Pamuk - Snö

Årets åttonde nobelpristagare är Orhan Pamuk och hans bok Snö. Den utspelar sig i staden Kars under några dagar 1992 då det snöar oupphörligen och ingen kan ta sig in i eller bort från staden. Kars är en mindre provinsiell stad långt bort från Ankara och Istanbul.

Läsaren får följa poeten Ka som återvänder till Turkiet efter många år i exil i Tyskland. Han reser till Kars med förhoppningen att återse en gammal flickvän och för att för en tidnings räkning skriva en artikel om en våg av självmord bland unga flickor som förvägrats bära slöja. Han stiger rakt in i en stad som är delad politiskt, där islamisterna är på frammarsch och hatet mot skolans rektor är så starkt för att han har förbjudit huvudduk på skolans flickor att han mördas. Ka blir ett huvudvittne och dras in i de politiska intrigerna och maktspelet bakom det förestående valet. Han träffar företrädare för alla olika sidor och dras djupt in i intrigerna.

Jag tycker miljöbeskrivningarna av den av snö avstängda staden Kars är underbara, liksom de av människorna, TV-n som verkar stå på överallt, tehusen som ligger i varje kvarter och alla har bilder från alperna på sina väggar. Det är en viktig roman politiskt sett som ger en bild av dagens Turkiet och de problem de brottas med. Pamuk är en duktig berättare men jag tycker boken är för lång. De ideliga utdragna konversationerna mellan personer med olika ståndpunkt blir för invecklade och rent ut sagt tråkiga. Jag är glad att jag har läst Snö, men jag fick kämpa mig igenom den och var nära att ge upp flera gånger.