måndag 12 november 2012

Majgull Axelsson - Aprilhäxan

 
Huvudpersonen i den här boken är den som läsaren ser minst av egentligen. Det är Dèsirée som föddes med grav epilepsi, neurologiska problem och förlamad på 1950. Hennes föräldrar rekommenderas lämna bort sitt barn och hon växte upp på olika institutioner. Dèsiree är ett mycket begåvat och intelligent barn och som får chansen att studera, för vad tycker somliga. Inte förrän hon träffar dr Hubertsson som visar henne förståelse och ger henne chans efter chans finns det någon som förstår henne.

Dèsirées mamma blir tidigt änka och tar flera fosterbarn. Dessa tre flickor får egentligen det liv som var tänkt som Dèsirées. Det är säkert ingen tillfällighet att de tre fostersystrarna heter Margareta, Birgitta och Christina, liksom Hagasessornas fyrklöver. Margareta och Birgitta studerar och skaffar sig framgångsrika karriärer även om de dras med andra emotionella problem. Birgittas liv går snett redan från början. När den här boken utspelar sig går Birgitta på socialbidrag och missbruk allt som går att missbruka.

Den här boken utspelar sig egentligen under ett dygn när systrarna närmar sig 50-års strecket. Alla har de fått brev och de misstänker varandra som avsändare. Det är inga vackra brev och de minner om trauman från deras ungdom. Vi får följa systrarna det här dygnet och får samtidigt reda på hur deras uppväxt var och varför de hamnar i fosterhem. Det är tre gripande berättelser men ingen av flickorna framkallar egentligen någon riktigt sympati hos läsaren. Vad ingen av de anar är att den fjärde systern, som de inte anar finns, har övernaturliga krafter. Hon kan inte bara förmå vårdpersonalen runt henne att skriva brev åt sig utan också hypnotisera fåglar och flyga med dem på turer och se världen omkring sig. I sanning en riktig aprilhäxa.

Häri finns också stark kritik mot hur socialtjänsten har agerat i olika skeden, något som alla systrarna drabbats av i olika grad. Boken väcker också tankar om institutionaliseringen av handikappade barn som så grymt skars av från sina föräldrar. Detta är berättelse som är skriven med en stor portion berättarglädje och inte minst suggestivt framställd. Majgull Axelsson fick Augustpriset 1997 för Aprilhäxan. Jag kan inte undgå att jämföra den här boken med Den amerikanska flickan som också är prisbelönt och som jag skrev om här förra veckan. Majgulls bok vinner med hästlängder helt enkelt.

3 kommentarer:

♥ Hannele sa...

Majgull Axelsson skriver ju väldigt bra, men hennes böcker är inte riktigt i min smak, Aprilhäxan är nog nästan en klassiker.

Anna sa...

Jag minns att jag älskade Aprilhäxan men när jag nu läste Moderspassion så gillade jag inte särdeles. Anting har jag eller Maj-Gull förändrats...

Vicky sa...

Det var ett tag sedan nu, men Aprilhäxan tyckte jag mycket om och den har fått mig att fortsätta läsa Majgull Axelsson med stor behållning!