söndag 11 november 2012

Poppy Day




I början av november hittar man åldrade farbröder i uniform med bröstet fullt av medaljer och förtjänsttecken på många offentliga platser runt om i England. De är i full färd med att sälja vallmo att sätta på sin kappa eller kavajslag. De insamlade pengarna går till krigsveteraner, skadade och deras familjer. Den 11 november är själva kulmen av hågkomsterna och den här dagen har många namn; Poppy Day, Armistice Day eller officiellt Remembrance Day. Vapenstilleståndet trädde efter första världskriget i kraft 11 november kl 11. Detta brukar i London firas med kransnedläggning av drottningen i närvaro av hela det officiella Storbritannien. Nu finns det knappt några veteraner kvar från första världskriget men Storbritannien har ju varit involverade i många fler krig sedan dess. Allt från andra världskriget via Falklandskriget och konflikterna i gulfen till den pågående kampanjen i Afghanistan. Alla veteraner är välkomna att delta.

Ingen officiell person som är rädd om sitt rykte, eller politker om sina väljare, syns första veckan i november utan en poppy på kavajslaget. Även jag köpte en i London förra helgen. Som invånare i ett land som varit neutralt och sluppit drabbas av krig på nära 200 år är jag djupt tacksam för de stora offer som soldaterna gjorde för att bevara fred, frihet och demokrati i Europa.

Att just vallmon valts till symbol för den här dagen har inte så lite att göra med kanadensiske John McCraes poem In Flanders Field. På fälten där skyttegravskriget på Västfronten utspelades växte efter freden massvis av vallmo. Dess blodröda färg kom att symbolisera allt blod som spillts. Detta är första kapitlet från 1919.


In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row on row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard amid the guns below.

We are the Dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe:
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If ye break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields.

2 kommentarer:

Hannele sa...

jo, nu börjar de bli gamla,
även de finska krigsveteranerna...

Anna sa...

Så fint, den här företeelsen har jag lyckats att missa.