måndag 14 januari 2013

Varför så sällsynt i bloggosfären




Jag har funderat lite över varför Björn Ranelid egentligen är en så sällsynt gäst i bloggosfären men antagligen är en av förklaringarna att meningarna är lika delade bland oss bloggare som bland folk i gemen. Han lämnar få oberörda. Många ser bara en solariebrun man med uppknäppt skjorta och inte förbi denna image. För säga vad man vill, han är unik och har sitt alldeles egna sätt att bruka vårt svenska språk. Jag tillhör dem som gillar honom och hans böcker, även om jag inte läst så många. Förra årets sista bok som jag först nu får tid att skriva om var Tyst i klassen. Skriven av Björn Ranelid och uppläst av Björn Ranelid.

Här tar Ranelid sats i sin egen barndom bland de fattiga i Malmös arbetarkvarter. Vi får läsa om fattigdom, hustru- och barnmisshandel, klasskamp och segregation men också om vad kärleken kan åstadkomma och viljan att ta sig vidare och göra något av sitt liv.

Vi får följa Kristina Liljas uppväxt i en av Malmös nödbostäder och hur hon rakryggad går genom först skolan och sedan livet och är den som vågar säga ifrån när något är fel. Hon blir till sist präst och förlägger sin gärning bland de prostituerade, i fängelset bland grova kriminella för att till sist landa i en skånsk landsortsförsamling och där kanske utföra sin allra viktigaste gärning.

Det är en grandios historia berättad med ranelidskans rika bildspråk men någonstans blir det bara för mycket av det goda. För att verkligen banka in sitt budskap i läsaren blir det ofta övertydligt och de många upprepningarna gör bara den här läsaren trött och lite irriterad. Synd på en fin tanke.

4 kommentarer:

Hanneles bokparadis sa...

jag har skrivit om honom....

Bokbrus sa...

Jag läste förra året Ranelids Tyst i klassen.

Det var den första bok jag läst av Ranelid och jag imponeras av hans språk men jag tyckte inte själva historien var helt övertygande.

Men jag kan hålla med dig om att det skrivs ganska lite om författaren i bokbloggsvärlden.

Helena Milton sa...

Jag tillhör verkligen de som uppskattar Björn Ranelid. Riktigt sorgligt tycker jag det är när folk bara ser till det yttre, har åsikter därom och stannar därvid.

Själv har jag har läst flera av hans böcker men just den du beskriver har jag kvar och den ser jag fram emot att läsa.

Mrs Calloway sa...

Till alla människor på jorden och i himlen tyckte jag var alldeles underbar. jag håller med om att det skrivs väldigt lite om honom. och visst är det som du säger att det är antingen - eller. som det brukar vara med människor som vågar sticka ut på alla sätt.