Två flugor i en smäll

Det är inte dumt att genom att läsa en bok genomföra två läsutmaningar. V.S. Naipauls bok Att läsa och skriva, En personlig betraktelse platsar såklart i mitt nobelprisläsarprojekt liksom den passar i en Västmanländskans utmaning Böcker om Böcker.

Författaren var av indiskt ursprung och växte upp på Trinidad. Han arbetade hårt i skolan och skaffade sig ett eftertraktat stipendium som tog honom hela vägen till universitetet i Oxford. Hans dröm sedan 11-års åldern var nämligen att bli författare.

Boken som väl egenligen klassas som en essä handlar till stor del om Naipauls förhållande till böcker och läsningar, vad han läste som barn och vad som har inspirerat honom. När väl universitetsstudierna i Oxford var avklarade flyttade han till ett källarhål i London och för att börja sin författarbana. Då sätter den berömda skrivkrampen in och det är intressant att följa hur han till slut hittar fram till sin egen författarstil.

Hans inställning till detektivromaner är så lik min egen att jag inte kan låta bli att citera:
"Jag begrep inte meningen med denna konstlade spänning, och förstod inte vad detektivromaner skulle vara bra för (för mycket läsande som delvis förde en bakom ljuset men som bara gav en stunds tidsfördriv)".

V.S. Naipaul fick priset 2001 för ”för att ha förenat lyhört berättande och omutlig iakttagelse i verk som dömer oss att se den bortträngda historiens närvaro”