Diktsamlingen jag fått tag på heter kort och gott "Valda dikter". Det framgår inte i företalet vem som gjort urvalet eller på vilka grunder. Här finns Anna Marias kanske tre mest kända skapelser; Porträtter, Pojkarna och Några råd till min kära dotter.
Porträtter - ger en slagfärdig och bitvis riktigt elak bild av adeln och dess bördsstolthet. Det är skickligt skriven satir som det finns många andra exempel på i samlingen. Hon driver friskt med adeln och kanske lika mycket med dem som bugar och fjäskar för de adliga. Flera dikter hyllar också den motsatta sidan, de fattiga och oskuldsfulla. Det är dessa som är mest sant lyckliga i världen och som kan njuta med små och enkla medel. Den fattige i sin stuga har mer glädje i livet än den rike adelsmannen i sitt slott.
Pojkarna - Detta är kanske Anna Marias mest kända dikt och en hyllning till en barndom som flytt och ganska nostalgisk. Flera andra av dikterna i boken är skrivna i samma anda. Barndomen idealiseras, dess lek och frihet hyllas.
Några råd till min kära dotter - I sina tidiga verk framstod fru Lenngren som en feminist, men denna dikt skrevs i slutet av hennes verksamma tid och här verkar hon ha vänt på sina åsikter helt och hållet. Som bokläsare fastnar jag främst för hur hon hånar detta tidsfördriv hos sin dotter. En kvinna behöver inte vara beläst och hon ska definitivt inte stoltsera med sin kunskap.
Anna Maria Lenngren föddes i Uppsala och uppmuntrades av sin far, professor vid universitetet, att läsa och studera. Hon gifte sig med tidningsmannen och redaktören Karl Peter Lenngren. Hon skrev för tidiningen men också egna dikter. Till en början utgavs hennes alster anonymt men efter hennes död gav maken ut dikterna postumt.
2 kommentarer:
Är inte Råd till min dotter satirisk och beskriver samhällets syn på kvinnan snarare än hennes egen åsikt?
Mia, det är säkert en del av sanningen. När jag googlar på Lenngren visar det sig att forskarna är oense på den punkten.
Skicka en kommentar